Ett besök i Skolgalleriet, Vänge; del 1 av 2

Publicerad den av
6

Skolgalleriet i Vänge har länge stått på listan över platser som vi ska besöka.
I ett mejl fick vi klartecken att det nu öppnat igen för besökare. Vi gav oss därför ut i den intensiva trafiken runt Visby och körde söderut mot lite lugnare vägar…

Vi parkerade vid kyrkan. Därifrån var det bara några steg att gå till Vänge gamla skola, f.d. Kyrkskolan.

Anders Thorlin, konstnär, skulptör m.m. och mannen bakom projekt ”Skolgalleriet”.
När vi hade ”swishat” entréavgiften började vi med att gå en runda i trädgården. Efter en stund kom Anders ifatt oss och gav oss en personlig beskrivning av hur han hamnat i Vänge och hur hela projekt SKOLBÄNKEN startat.

Detta konstverk, och berättelsen bakom om hur det ”blev till”, blev min absoluta favorit.
Om jag inte minns fel så är det tillverkat av ett granitblock.

Men den som tar sig tid att vandra runt i trädgården och filosofera hittar säkert sin egna favorit.

En skolsal under bar himmel där olika sorters sten utgör bänkskivor. Varje bänkskiva har utsmyckats med något som ger möjlighet för betraktaren att tolka och fundera vidare. Anders visade och berättade om sina tankar.
Skolan är något som alla har minnen av och en utställning som denna kan säkert framkalla både positiva och negativa minnen. Jag läser på hemsidan om Anders vilja att visa: ”Hur viktigt det är att kunna se varje individ, hur olika vi är, så olika förutsättningar och så olika ursprung.”
Jag skulle vilja påstå att han lyckats. Känner att det är precis det som är skolans viktigaste uppgift att förstå och försöka klara ut, men kanske också det som är allra svårast att räcka till för som enskild lärare.

Elevernas och lärarinnans cykelgarage har blivit ett litet galleri där det finns möjlighet att beundra både Anders skulpturer och målningar av hans fru Karin.

Detta är första delen av vårt besök. Imorgon kommer del 2…


Sumpskogen med djungelkaraktär

Publicerad den av
9

Det mycket populära kommunala naturreservat Södra Hällarna, strax utanför Visby, har vi skrivit om tidigare i några inlägg. Platsen som gick från att vara ett militärt skjutfält till att 2013 öppnas upp för betydligt trevligare aktiviteter.


Naturstigen är anpassad för barnvagnar, cyklar och rullstolar.

Det finns ett par möjligheter att slå sig ner en stund eller göra plats för möten på leden.

Hoppas kastanjerna återhämtar sig till nästa säsong.

En fototriss av rönnbär, salmbär och slånbär.

Vi passade på att njuta en extra stund. För ingen hade lust att sitta i bilen och hålla tummarna för att vi skulle kunna göra en vänstersväng den närmaste kvarten. Då föddes idén. Vi drar höger mot Vibble och rullar runt i rondellen. Smart Einsteinbeslut. 😉


Lilla Bjers, en ekologisk kravcertifierad gård

Publicerad den av
10

Vi har pratat många gånger om att ta en tur, sju km söderut, till Lilla Bjers Ekogård för att handla i deras gårdsbutik. Av olika anledningar har det inte blivit av… Men så, häromdagen, när vi skulle bjuda ena dottern med pojkvän på middag, föreslog jag att vi skulle åka dit och köpa potatis och grönsaker. Det tyckte Bosse var en bra idé.

Gården drivs av Margaretha och Göran Hoas med familj. ”Det är med vördnad för de människor som tidigare varit här som vi brukar jorden”, läser jag på deras hemsida. Jag som själv vuxit upp på en gård där mina föräldrar rensade grönsakslanden för hand istället för att bespruta med diverse gifter, utan att tänka på att det var ekologiskt, blir glad och tacksam för att det finns de som vill och tar sig tid att bruka, inte förbruka. På hemsidan läser jag vidare om att de odlar en mångfald ekologiska grödor på friland och att de också odlar de grödor som behöver mer värme i odlingstunnlar. Här finns höns och bin och dessutom odlar man fläckiga vinbärssnäckor.

Sommarjobbaren Hanna, glad och trevlig, tog emot i gårdsbutiken.

Det blev svårt att välja…

Förutom allt ”ätbart” finns det ett stort utbud av hantverk av olika slag. Gedigna saker, många av dem tillverkade här på Gotland.

Vi avslutade vårt besök med en tur in i växthuset. Eftersom vi numera saknar trädgård, och balkongen redan är lite för överfull av årets blomsterinköp, blev det endast en kort rundtur härinne.

Gårdskrogen, öppen alla dagar mellan 11 juni och 5 september, och tors – sön mellan 1 april – 19 december (2021).

Avslutar med ännu ett citat från hemsidan:
”i kärlek och respekt vill vi att gården ska leva vidare i framtiden”.


Tre år har gått fort

Publicerad den av
20

Vad fort 3 år kan gå. Jag läste i dagens tidning att Gotland var varmast i Sverige under juli 2021. Sommaren 2018 minns vi som en extremt varm period. Det var otroligt tufft att ägna sig åt en flyttning. Både i Ystad och när vi skulle packa upp i Visby. Nu är det bara kul minnen att prata om. I min nuvarande femårsdagbok kan jag läsa från 3:e augusti 2018:
Väckning av mobil klockan 03:30 på hotellet i Sölvesborg. 23 mil på E22 mot gryningen. Frukost på ett häftigt hotell i Oskarshamn. Träffade ett trevligt par från Varberg på färjan. Vi hade båtkupé. Vad duktiga och trevliga de båda flyttmännen Fredrik & Frank från Ilexpressen i Visby var. Tiden på rutten var 10:20-13:15. Oj! Med bilar det var när vi körde av färjan och under färden till vår nya bostad. Påminde starkt om de platser som vi bott på tidigare.

Slite runt; del 2-2

Publicerad den av
4

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

En stund senare nådde vi väg 147 och hade utsikt mot Bogeviken. För den med skarp blick går det att se kyrkan. Dock inte den fina kvarnen och de söta hästarna, som vi hade med i ett inlägg för några månader sedan.

Den finns en del äldre bebyggelse kvar. Det här huset är från 1928.

Ett avsvalkande konstverk vid Tullhagsplan.

I det här anrika huset bodde två tvillingar. I skrivande stund vet jag inte hur länge de bodde där. Men jag vet efter lite forskning att de växte upp till två höjdare med var sin gedigen yrkeskarriär. Troligtvis blir det ett eget inlägg i framtiden. Men nu trampar vi runt i 88 minuter och har inte ens tid att dryfta om…

…Cementas vara eller icke vara. Det verklighetsdramat lämnar jag över till riktiga experter. Hoppas att de fattar rätt beslut. För hela Sverige berörs av konsekvenserna. Punkt slut. 🙂

Undra vad det finns att visa upp därinne?

Nu var vi tillbaks på andra sidan Slite hamnområde.

För vi hade ”45 minuter” tidigare noterat att där fanns en park som verkade intressant.
Min timer räknade ner. Solveig använde sig av tidtagning. Vi båda insåg att det fanns ingen återvändo. Lotsbacken skulle besegras. Min taktik var att fixa den trampandes och målet att överleva. För inte ens min fantasi räckte till för att vissla på ”Den lilla blå”, som stod parkerad däruppe. 😉

Jag var länge förvånad över att det gick så lätt och bra. Växelvalen var i harmoni med cyklisten. Jag började känna mig oslagbar och det är numera, i min erfarenhetsbank, ingen trygg känsla.
När snaran drogs åt hade jag bara 15-20 meter kvar. Jag fick in ”ettan”, men hade knappt någon styrfart kvar och cykeln började vingla dumt. Några sekunder tänkte jag mörkt ge upp, men insåg att det hade varit värre att hoppa av cykeln och leda den upp. Mjölksyran nådde öronen, men på något vis lyckades jag vingla mig upp sista biten. Jag flämtade bakom vår bil som en gädda på land.
Solveig hade ännu inte dykt upp i backen.
Då hände det.
Från ingenstans dök en cyklist upp bakom min rygg, från en slags smal stig längs havskusten. Det lät om hans växellåda. Ett bevis på att han hade rejält med växlar. Jag upplevde stunden som om någon drev med mig. Att jag deltog i en reklamfilm. Väntade bara på en röst som skulle berätta hurtigt vad cyklisten ätit eller druckit till frukost.
Ett bubbel dök upp från min mage. Jag fick behärska mig för att inte börja skratta mitt i min ansträngda andning. Då dök Solveig upp, gående med sin rastning av sin cykel. Inte det minsta andfådd. Varken cykeln eller min älskade fru.

Självklart skulle jag känna mig sliten eftersom Lotsbacken även kallas för Slitebacken i vissa munnar. 😉

Slite runt; del 1-2

Publicerad den av
15

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

”Den lilla blå” fick stå och njuta av utsikten på Lotsbacken i Slite. Själva tog vi ner de två cyklarna, som hängt med bakom bilen under 37 km från kust till kust. Längre är det inte att förflytta sig från Visby. Nu var det dags för andra etappen på två hjul i kategorin 88 minuter.

Under den första delen behövdes inga pedaltag. istället gällde det att hålla nere farten med hjälp av att bromsa i den branta backen.
Hotell Slitebaden har en otroligt intressant och brokig historia, som jag läste om när vi kom hem.
I korthet: 1873 byggdes det nuvarande huset upp. Ägaren var grosshandlaren och riddaren Johan Axel Backér. Bara elva år senare dog han, endast 55 år gammal. Bouppteckningen var på 44 sidor. Tillgångarna landade på totalt 325 590 kr som motsvarar ungefär 22 miljoner i dagens tideräkning.
1923 startades hotellverksamhet i byggnaden. Om du tagit in där en natt det året, hade du fått pröjsa 5 kr för ett rum.

Slite Sjöfartsmuseum ligger lämpligt nog vid hamnen. 🙂 Varje pryl därinne ska ha en egen berättelse. Där finns möjlighet att lära sig hur arbetet och vardagen på sjön/havet gick till. Jag gissar på att många skolklasser har varit där på besök under åren.

Det är härligt med speglingar i vatten. Cementa fabriken syns överallt. Inte bara i Slite, utan även när vi befinner oss på andra platser. Vi brukar skoja om det ibland, när vi ska fotografera. För givetvis syns det inte på Sudret, längst ner på Gotland. 😉

Läste att Strandridaregården har varit skola för barn med speciella behov. Såg också att fastigheten var till salu för några år sedan. Undra hur läget är 2021?

Nu hade vi nått min favoritsträcka. Vad kul det var att gräva i tennishistorien och läsa om att Slite tampades med Båstad, om titeln landets tennismetropol. Men det var några ”år” sedan. Första banan i Slite anlades redan på 1920-talet.

Liten men fin sandstrand, med en slags kurortskänsla.

Slite strandby har 77 stugor. Vi har funderat några gånger på att hyra en av dem. Härlig utsikt över havet och skärgården. Du läste rätt. Slite är den enda platsen på Gotland som kan ståta med att ha skärgård. Sedan känner jag också till att Stockholm har ett par fler skärgårdsöar. Vem vet? Ligger de sömnlösa i vår huvudstad kan de räkna öarna. På fastlandet räknas det får. Här på Gotland räknar vi enbart lamm och lammbarn. 🙂

Vi fortsatte en bit till på kuststräckan, innan vi tog sista vägen uppåt igen och fortsatte trampa längs nya vägar. Härligt att få en helt annan uppfattning om en plats, som vi tidigare mest passerat eller där vi kört Storgatan fram.


Pärlemorfjärilar

Publicerad den av
11

Vi skulle göra en lite kortare utflykt häromdagen. ”Kan vi inte åka till den där parkeringsplatsen som vi kört förbi några gånger när vi kört norrut?” frågade jag Bosse.
Han var med på noterna direkt och vi drog iväg. Det var lite längre än vi mindes, men till sist kom vi rätt.
En liten stig rakt in i skogen såg spännande ut. Fast ibland tror man fel. Visst var det skuggigt och skönt i skogen, men det var också allt. Och varje gång jag stannade med mitt macro så blev jag attackerad av mindre vänliga myror. Bosse undkom eftersom han inte stod stilla.
Vi vände efter en stund och när vi kom tillbaka till parkeringen upptäckte vi ett flertal fladdrande fjärilar. De tycktes vara extra förtjusta i tistlarna.

De flesta fjärilar jag träffat på sätter sig med hopslagna vingar och är inte alls lika tillmötesgående som de fjärilar, med helt utslagna vingar, som jag kan beundra exempelvis på Instagram.

För att fotografera fjärilar krävs tålamod och tid!

Det kan ju hända att fjärilen bestämmer sig för att slå ut sina vackra vingar.

Som du kan se i rubriken så har vi lyckats komma fram till att detta är en slags pärlemorfjäril. Nästa fråga är förstås vilken? Och, hur många olika arter finns det egentligen?
Min småkrypsbok säger 18, på nätet varierar uppgifterna (17-20).
På Jordbruksverkets sida läser jag att pärlemorfjärilarna fått sitt namn på grund av pärlemorskimrande, vita fläckar som de flesta har på undersidan av bakvingarna.
Kanske är det dessa fläckar som fjärilarna egentligen ville visat upp för mig? Tyvärr var jag dum nog att inte fotografera några hopslagna vingar från sidan.
Jordbruksverket informerar även om att artbestämning av pärlemorfjärilar är en utmaning för nybörjaren eftersom utseendet skiljer sig ganska lite mellan de 17 arterna. Efter att ha jämfört med bilder på olika sidor kom jag fram till att de har alldeles rätt. Skogspärlemorfjäril? Ängspärlemorfjäril?

Längs stigen hade jag tagit bild på en pärlemorfjäril som, vid närmare granskning av bilderna, visade sig ha ett annat mönster längs kanterna av vingarna. Påminner om bilder av silverstreckad pärlemorfjäril. Men det får vara osagt om det verkligen är en sådan.
Vad har jag lärt mig? Jo, nästa gång ska jag börja med att fotografera de hopslagna vingarna.

Godmorgon! Är du riktigt vaken än?

Publicerad den av
18

Ännu en gång passade jag på att strosa omkring i den orörda sommarmorgonen.

När Solveig vek av mot Botan för sitt macroinlägg fortsatte jag branten uppför Silverhättan, innan jag gick in på Tranhusgatan. Därefter valde jag några tvärgator, som jag aldrig besökt förut. Snart kände jag mig som en turist i Visby innerstad. Ofta glömde jag bort att stanna för att fotografera. Både ruiner och Domkyrkan S:ta Maria skymtade förbi. Människorna som jag mötte gick att räkna på två händer. Därför kunde alla mina tio tår ägna sig åt annat på lägre nivå. 😉 Själv nynnade jag på en dänga med Kicki Danielsson.

God morgon! Har du sett nå´ glatt i tidningen? Nej, det var väl längesen.

God morgon! Ta och leta fram ditt bättre jag.

Se solen, åter stiger solen. Se solen, det blir en härlig dag.

Se här kommer dagen. Ljusare visioner. Sången har fått vingar. Åter glada toner.

Borta är nu natten. Hör på alla skratten.

Godmorgon. Hur är det med kärleken? God morgon. Har du satt din sista slant på den? Hur är det med kärleken? Är ni överens om den?

Klockorna ska ringa. Sångerna ska klinga. God morgon, god morgon, min vän.

Hej sötnos! Är det min STORA kärlek med gröna ögon som du har koll på?
Den här gången behövde jag inte leta länge innan jag stötte på Solveig. Som avslutning satt jag i lusthuset och njöt av solen, fågelsången och allt vackert omkring oss. Vilken suverän start på en morgon. Detta skulle jag unna alla mina medmänniskor. ❤

Fotnot:
Text och musik till denna klassiker, som lätt kan fastna i huvudet, har duon Uno Svenningsson och Staffan Hellstrand skrivit.

Sigsarve strand

Publicerad den av
17

Jag hade länge längtat efter att få komma till Sigsarve fiskeläge, när det antingen var full blom på blåeld eller en magisk solnedgång var på gång. Nu stod vi där istället och såg ner mot den kultförklarade platsen, som låg inbäddad under en himmel som skvallrade om ett annalkande ösregn.

Från höjden zoomade vi in och funderade på hur hal stigen ner var efter allt regn på natten.

Vi halkade till några gånger men färden ner gick bra.

Havet har nött bort den yttersta delen av klinten så det bildats en bred klapperstrand nedanför de branta klipporna. Det här måste vara en av Sveriges mest orörda stränder. Så långt ifrån Tofta strand det går att komma en sommarhet gotlandseftermiddag i juli. Året då Gotland slagit nytt besöksrekord. Förra veckan var här 76 300 besökare.

Det är lätt att tro att det är en lugn och skyddad plats. Men stranden ligger helt öppen för västliga och nordvästliga vindar. Därför byggdes fiskebodarna för att Sigsarvebönderna som lagt ut nät skulle kunna stanna kvar och bevaka läget. Om vädret skiftade karaktär skulle de snabbt kunna ta upp näten.

När jag stod där vid strandkanten försökte jag tänka mig in i hur det var förr. Plötsligt tyckte jag det rådande vädret som vi hade, passade utmärkt in tillsammans med mina historiska tankegångar. Där fanns inte plats för blåeld och solnedgång. Istället var det fisk på bordet som gällde.

Hall-Hangvar naturreservat har så många godbitar. Nu hade vi tagit oss upp för branten och befann oss strax intill där vi slutade, när vi vandrat från Svarthäll. Nu skulle ”Den lilla blå” få bekänna färg igen. För den smala gropiga grusvägen ner & upp till kustvägen 149:an hade åtskilliga dramatiska inslag och var inte gjord för fordonmöten. Ösregnet kom som tur var någon timme senare.

”Morgonstund har guld i mund”

Publicerad den av
28

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Tidig söndagsmorgon, solsken och vindstilla. Vad kan då vara bättre än att ta en tur ner till Botaniska trädgården? Inget, tror jag.

Så här i juli finns det blommor av alla de slag…

… i olika färger…

… och former…

Var och en vacker på sitt sätt, om man tittar noga.

”Botan-katten” som brukar dyka upp ibland vid våra besök verkade inte speciellt intresserad av att hamna på bild. Den var mer intresserad av att smaka på bladen.

Spindeln hade ett enorm nät men tycktes inte ha haft tur med att fånga in morgonens frukost…

Runt den lilla dammen upptäckte jag några små trollsländor. En av dem var vänlig nog att sätta sig en kort stund så att jag hann ta några kort. Visst är den söt?

Är definitivt ingen expert på fjärilar. En kålfjärilshona?

Nyckelpigan fick jag vänta på ett tag. Den kröp under, bakom, uppochner… innan den äntligen kom på rätt håll.

Det där med skärpa är ett kapitel för sig… Men ordspråket håller än. Den som går upp tidigt hinner med mycket.