Kategoriarkiv: Innanför ringmuren i Wisby

Vi delade på oss, del 1

Publicerad den av
22


Det sägs att ungefär 40 000 besökare deltar i Medeltidsveckan varje år. Några av dem tältar här utanför muren. Blir jag sugen? Nja. Jag gillar varken att tälta eller dra ut i fält. 😉
Jag cyklade förbi utanför där i morse och det var ”lite spring” för att få komma in på ”hemligställena”.

Undra om denna duo bor på den udda campingplatsen eller har en lyxsvit på ett hotell. Jag har sett en och annan deltagare som pratat i mobil. Lite kulturkrock enligt mig. Som om Fred Flinta skaffade sig Facebookkonto. 😊
Solveig skulle denna eftermiddag på ärenden utanför muren. Därför delade vi på oss vid Söderport. Efter det att jag parkerat cykeln planerade jag att gå Adelsgatan fram och tillbaka och ”spana av” Söder Torg för att plåta olika medeltidskläder.

Antagligen tyckte bokhandlaren att det var för varmt inne, så han satte sig vid ett bord utomhus för att locka med böcker. 😉 Eller så var sanningen så här:
”Nu kommer du inte undan Björn.”
”Jag förstår det.”
”Kan du gissa var jag kommer ifrån?”
”Halmstad.”

Efter att ha gått fram och tillbaka i trängseln på den välkända sommargatan i Visby bytte jag taktik. Varför ska jag jaga medeltidsmänniskor? Det är betydligt smartare att göra tvärtom. Sätta sig på en ledig bänk och låta dem komma till mig. Enda problemet var att människor med nutidskläder (inte nudistkläder) hade fräckheten att gå i vägen framför min lins. 😊 Här kommer ett urval av alla foton jag hann ta på bänkstunden i solen. Vilket foto gillar du bäst? Varför?











Det var en varm augustidag. Imorgon kommer Solveigs taktik, del 2.

 

Botaniska Trädgården – julibesöket

Publicerad den av
28

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Den här gången susade jag (Solveig) ner på min cykel eftersom det brukar vara näst intill omöjligt att hitta parkeringsplatser på sommaren… Bosse hade dessutom ont i foten och behövde vila, så jag fick åka själv.

Mest nyfiken var jag på vad som hänt med rosorna. Det hade hänt en hel del…

Rosa rosor och lavendel – svårmatchat både vad det gäller färgkombination och doft.

Eftersom det regnat på morgonen fanns det till och med vattendroppar som hängde sig kvar…

Jag gillar att låta kameran försöka få in skärpa på en detalj och samtidigt få till den lite diffusa bakgrunden…

Vilken underbar färg! Att dessutom få humlan att vända sig åt rätt håll och sitta så pass stilla att jag hann knäppa, krävde en hel del tålamod.

Praktmartorn. Jag förstår helt och fullt varför den fått sitt namn.

Pelargonier får mig att tänka på mormors veranda. Fina blommor, men oj vad de skräpade ner. Den här sorten lyser verkligen upp.

Att plantera flera olika växter så att de ”lyfter” varandra är en konst. De som ansvarar för Botan kan sin sak.

Smyrnatulpan. En ny bekantskap för mig. Visst är den vacker?

Gul riddarsporre. Tidigare har jag bara sett den blå varianten.

Kungsljus. Ogräs eller praktfull trädgårdsblomma? Just den här hade bestämt sig för att vara en liggande variant.

Daglilja.

I våras när vi fotograferade äppelblomningen, en kall dag, minns jag att jag sa till Bosse att jag var orolig för om det skulle bli några äpplen eftersom vi inte såg till några insekter. Vilken tur att jag hade fel. Det blir frukt trots en alldeles för kall vår.

Taggakantus – originell både till namn och utseende.

Färgen grön har alltid varit och är min absoluta älsklingsfärg. För mer än 30 år sedan var jag två veckor i Jordanien och Israel. En fantastisk resa där jag såg mycket fint. Men jag minns hur otroligt tacksam jag kände mig när jag kom tillbaka till Sverige. Jag satt på stationen i Hallsberg, klockan halv fyra på morgonen, tittade ut och bara njöt av att träd, buskar och gräs var så gröna. Samma känsla får jag varje vår när löven slår ut. Förra sommaren var det mesta förtorkat och visset. Så är det inte i år.

Min stund i Botan börjar gå mot sitt slut och det är dags att vända och gå tillbaka mot cykeln.

Det gula huset – Hotell Breda Blick – ligger nära Botan. När jag kom tillbaka till cykeln upptäckte jag att nycklarna låg kvar i cykelkorgen. Blev enormt tacksam för att ingen klåfingrig person upptäckt detta. Dessutom kändes en mycket inbjudande kaffedoft som fick mig att cykla upp till Breda Blick och avsluta min utflykt med en kopp kaffe och en bit mandeltårta. Inom mig nynnande jag på Sören Janssons sång ”Glad att få leva, att bara få finnas…”

Foto & Text:
Solveig Lidén

 

 

Tre fina utsiktsplatser på klinten

Publicerad den av
20

Denna kategori kommer att handla om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. Har du inte kommenterat på min blogg tidigare syns inte din kommentar förrän jag godkänt den.


Juni månad var en kalasmånad när det gällde att åka på cykelturer på hemmaplan. Vissa mornar åkte vi iväg efter frukost och ibland hade vi hela vår stad för oss själva. Andra dagar blev det fikakorg efter lunch. Det hände att vi hittade platser där vi var helt själva med utsikt, från en klint, över havet. Ibland fick vi hoppa av cyklarna för att leda dem i tät ”guppande” terräng för att nå drömstället. Då brukade aldrig systemkameran få följa med. Men denna gång var det tvärtom. Solveig höll min cykel medan jag klev upp på en kulle för att ta foton.

På andra sidan Dalmansporten är det inte långt fram till Kyrkberget. Vi tog en runda på Norderklint.

Både i romaner, reseböcker och broschyrer har jag läst om att just denna del av Kyrkberget kallas för Sveriges finaste utsiktsplats. Turisterna som rörde sig, stannade och fotade på området gjorde att det var svårt att fånga en bild från cykeln utan att få med några tvåbenta varelser. 😉

Nu har vi flyttat oss en liten bit åt söder. En kvinna är på väg nerför Övre Finngränd.

Härifrån blir det en annan vinkel över centrum. Jag zoomade in S:ta Katarina/Karin.

Fikaplatsen var utsiktsplats ”nummer tre”. Denna plats upptäckte vi av en slump en dimmig och regnig novembersöndag. (Ser nu en symbol på den nya kartan som berättar att det är en utsiktsplats.) Sedan har vi varit där ett par hala, småkyliga vintereftermiddagar.
Redan första gången längtade jag till när det fanns rosor framför husen och vi hade med en fikakorg och skulle sitta JUST HÄR. ❤
Nu var det denna dagen. Vad fint det var längs med Trappgatan. När vi satt och fikade gick en kvinna förbi och sa frasen ”Det där ser mysigt ut”. Några sekunder senare såg jag henne kliva in i huset mitt emot och jag fick lust att följa med henne för att få se hur det ser ut i ett sådant äldre hus innanför ringmuren. Helst även få se trädgården på baksidan. Större kravtankar hade jag inte. 😉

Jag zoomade in havet och en av de vackra ruinerna i vår mysiga hemstad. Från havet ser besättningen Visby från en annan vinkel. Samma stad men ändå inte just då.

När jag ändå höll på att leka med objektivet noterade jag en suverän ”hög plats”. Undra om de bor där och har blivit hemmablinda och tar utsikten för given? Är besökare? Hyr för en vecka? Vissa frågor ska jag inte ha något svar på. Vi satt kvar en stund till och njöt. Sedan gjorde vi något som vi är bra på. Rundade av när det var som bäst. Hoppade upp på cyklarna och …

 

S:t Clemens

Publicerad den av
22

När kyrkorna byggdes var Wisby rikt, berömt och hade makt. Tiden var början av 1200-talet och Wisby var en av de största städerna i Europa. Nu är det bara domkyrkan kvar från glansåren. De som är ruiner ska presenteras i denna kategori.

Precis utanför en av Botaniska Trädgårdens grindar ligger detta hotell, där vi funderar på att bo någon natt.

Nu var det inte sömn vi var ute efter. Däremot lockade ”stenbygget” bakom hotellet. 😉

S:t Clemens var en påve i Rom på 100-talet. Det uppskattades inte att han omvände många människor till kristendomen. Därför slutade det med martyrdöden. Han sänktes i havet med ett ankare om halsen. Därefter är S:t Clemens sjöfararnas skyddshelgon.

Mäktigt att komma in ruinen där det gjorts ordentliga utgrävningar både 1010-1011 och 1971-72. De kom fram till att det funnits tre äldre kyrkor, som alla varit i bruk tills denna kyrka byggdes i mitten av 1200-talet.

Antagligen fanns det glasmålningar i de här ”två hålen”.

Jag gillar den gula växtligheten i den karga miljön. Väggarnas ”maskrosbarn”.

Det tros att kyrkan var en församlingskyrka för danska köpmän. Stilen var påverkad av westfaliska kyrkor och detta blev vägledande för många andra kyrkor på Gotlands landsbygd. Sparsam och enkel utsmyckning var kännetecknet.

De äldsta gravstenarna är från 1100-talet. Ristningarna är gutniska.

Efter reformationen på 1530-talet övergavs kyrkan. Sedan lär det ha varit stall, uthus och stenbrott.

Jag avslutar med sägnen/legenden om guldgåsen. Om den är sann får du själv bedöma. Men det är sant att det levde en tysk man som var borgmästare i Visby. Hans namn var Hans Turitz och han dog 1629, hans epitafium finns i domkyrkan. Hans Turitz var barnfödd i Saltwedel.  Det var också vanligt att kyrkliga dyrbarheter gömdes undan reformationen. Så vad vill du tro? 😉

Skomakargesällen Hans Turitz från Salzwedel i Tyskland satt en gång i början av 1600-talet i ett värdshus i Italien. Plötsligt råkade han höra två gotländska munkar samtala om en skatt. Denna skatt bestod av en gås och 24 ungar, alla i rent guld, som var inmurade i S:t Clemens kyrka på Gotland.
Hans Turitz åkte till Gotland och hittade gåsen och ungarna. Därmed blev den unga lärlingen plötsligt en förmögen man. Istället för att åka tillbaka stannade han kvar i Visby. I staden träffade han en kvinna och gifte sig. Efter en tid blev han vald till Visbys borgmästare.

Botaniska Trädgården – junibesöket

Publicerad den av
30

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Rhododendron i olika färger mötte oss. Det är riktig nostalgi för oss. Framförallt från vår stora trädgård i Ängalag på Bjärehalvön.

Vad mycket som hänt i denna ljuvliga oas. Vi förstod att vi missat en hel del som blommat över sedan vi var här sist.
Vi hade äntligen med en egen fikakorg. Men nu var benen fulla av nyfikenhet och en del spring. 😉

Allium – men vilken? Botan är även fjärilarnas paradis.

Det ”obligatoriska” Lusthuset som vi inte fotade sist. Nu hade omgivningen fått mer färg.

Gräslök. Inte bara nyttig men vacker också.

Vi tror detta är en Fackellilja. Vad säger du som vet mer? ”Tuff” är den i alla fall.

Allium, ”Album” är häftig.

Detta är en Junkerlilja och detta…

… är ingen blomma utan en Gräsand.

Bakom oss det mäktiga Kejsarträdet. Med oss på fotot är hundarna Sharia och Isa.

Efter en mycket trevlig pratstund med deras matte och en njutbar fikastund var vi redo för att gå vidare. Detta är en Rödfibbla enligt skylten bredvid. Borde den inte heta Orangefibbla?

Atlasvallmo.

I väntan på rosorna – jag tror de finns där nu. För vi besökte Botan på nationaldagen.

En gul ros som vi inte vet namnet på.

Vilka magnifika rötter!

Denna gång lämnade vi vår favoritplats genom en annan grind och traskade vidare på kullerstensgatorna till en plats där det skulle bli bröllop två dagar senare.
Trevlig Midsommar önskar jag alla besökare. ❤

Botaniska Trädgården – majbesöket

Publicerad den av
46

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.

En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.
Vi är tacksamma för att turisterna ännu inte har insett att det finns en parkering längre in från hamnen. Alldeles strax utanför Kruttornet. Nästa månad åker vi nog hit på morgonen och tar fika med oss. Kanske får cyklarna följa med på utflykt.

Det första som mötte oss var kören ovanför våra huvuden. ❤  Vi såg inte sångarna. Men de var många till antalet och sjöng med olika stämmor och röstresurser. Om jag hade varit dirigent hade jag hellre låtit duvorna sköta ljudet, bjuda på ost och kex eller skickat iväg dem som brevduvor. 😉

När man ser ett sådant här foto med en man på en bänk kan tankarna glida iväg åt olika håll. Det gör i alla fall min hjärna titt som tätt. Känner han sig lycklig eller olycklig? Är han ensam och saknar någon? Nu är det så att jag känner till mer än vad du ser. Jag gillade vad jag såg på bänken och allt framför den. När kortet skulle tas på paret som satt där reste sig kvinnan raskt upp och förändrade fotoläget. En annan person dök upp från ingenstans och det fridfulla hade skapat en ”oreda” som påminde mer om vardagen. Det var då nära att det inte blev något foto. Men simsalabim. Efter avsked satt han där ensam och jag gillade vad jag såg. En medmänniska i en vacker park.

Vad denna gubbe tänker på är det svårt att sia om. Han tittar mot hotellet som kanske ska provas någon gång och ruinen bakom det. Dessutom finns det två kända fik i två gula hus ganska nära. Men just nu är hans mage mätt och belåten. Det är dags att studera alla underbara blommor i mer detalj. Allt medan fåglarna fortsätter att kvittra.

Den här gången fanns det en mängd olika slags tulpaner.

Den här var extra fin.

Princess Irene på engelska. Triumphtulpan på svenska. Ljuvlig färg.

Guldtulpan.

Var blomma har sin charm. Även de vita.

Dillpionen är tuff.

Ännu fler tulpaner…

En originell blomma. Vad är det för sorts blomma? Kungsängslilja är det, berättade Ingrid. Tack för informationen. 🙂

Första ”Lady bird” som jag sett i år.

Du ska veta att vi kunde lagt in två inlägg till minst, med massor av andra blommor och annat fint. Vi är så tacksamma för att denna oas finns och kommer att lägga ”en slant” i bössan då och då.
Jag la inte in något inlägg med vyn mot lusthuset, som jag hade tänkt ha som månadens fasta foto. Där hade hänt för lite i just den kameravinkeln. Men några av blogginläggets foto kommer från platsen runt lusthuset.
Kommer du till Visby någon gång i ditt liv rekommenderar vi varmt denna park. Tack ännu en gång DBW!

Extra text för den intresserade:
Hela Gotland består av ett otal smultronställen. ❤
Jag hoppas att människor på fastlandet förstår alla de fördelar det innebär med att bo här permanent. Inte bara på högsäsongen. Att jobba på ön. Starta en aktivitet/verksamhet. Låta barnen växa upp i denna lugnare och oftast säkrare miljö än många andra platser i vårt land.
Många pensionärer har insett fördelarna. Min önskan är att fler yrkesverksamma i åldern 16-65 ska välja att slå ner sina bopålar här. Jag tror att de flesta nytillkomna öbor aldrig ångrar sig. Istället funderar de nog på varför de inte gjort det tidigare. För det är just i det ovannämnda åldersspannet som Gotland har en instabilitet. Sorgligt nog är gotländskt åldrande femtio år före övriga landet. Var fjärde gotlänning är 65 år eller äldre. I hela Sverige är det var femte.

Den 1 april i år var folkmängden på Gotland 59 253. Jag håller tummarna för att gränsen 60 000 nås inom fem år. Duktiga läkare, sjukhuspersonal, lärare, poliser, entreprenörer o.s.v.
Missa inte ditt livs chans att kombinera positiva saker under årets alla dagar. 😀

Detta är blogginlägg nummer 75. Tryck gärna på följ. 🙂

S:t Olofs kyrkoruin

Publicerad den av
20

När kyrkorna byggdes var Wisby rikt, berömt och hade makt. Tiden var början av 1200-talet och Wisby var en av de största städerna i Europa. Nu är det bara domkyrkan kvar i staden, från glansåren. De som är ruiner ska presenteras i denna kategori.

I det sydöstra hörnet av Botaniska Trädgården finns en ruin under gömman av murgröna.
S:t Olovs kyrkoruin var en av Visbys största och mest påkostade kyrkor. Den byggdes troligen i början av 1200-talet. Kyrkan hade formen av en basilika. Vilket innebar ett högt mittskepp och längre sidoskepp.
Det enda som går att beskåda ovan mark våren 2019 är delar av kyrkans västtorn.

Klart jag var frestad av de två orden ”ovan mark”, men vågade inte gräva djupare i den sista informationen. Hade ju valt kamera istället för spade i bagaget. 😊 Om du bloggbesökare tittar noga ser du en skymt av en annan av Visbys berömda ruiner längre upp i staden. Den ligger nära ett hotell där jag har framtida planer på att sova en natt.

När jag stod där och betraktade grinden och ruinen gick mina tankar till en otäck story som jag läste i en bok. Tidpunkten var i mitten av trettonhundratalet. Detta hemska århundrade när den ”svarta döden” (Digerdöden) härjade på ön. De stackars människor som blev smittade insjuknade snabbt och det var bara femtio procents chans att överleva. Givetvis rådde panik bland invånarna som försökte skydda sig. En orgelspelande galning berättade på sin dödsbädd att han förgiftat brunnar. En annan person hade låtsas spela präst och erkände att han före en mässa i S:t Olof förgiftat en linneservett som användes vid offertoriet vilket innebär att alla besökare som vidrört servetten med läpparna dog. Bland de döda fanns tre präster, kyrkoherden i S:t Olof och många borgare. Galningar har alltid funnits. I olika skepnader.

Nu har jag flyttat mig till andra sidan ruinen. Vad ska jag berätta mer?
Jo. Detta är den av Visbys alla ruiner som det är minst bestående delar kvar av. Orsaken är att kyrkan utnyttjades flitigt som stenbrott till andra byggnationer.

Jag skulle gärna vilja ha nycklarna till grindarna. På sista inlagda bilden sträcktes kameran så långt fram som jag vågade. Därmed blev det en ”glimt” av det inre taket.

Namnet måste jag skriva om. Kyrkan är uppkallad efter ett norskt nationalhelgon; Olof den helige. Det anses att denna man bidrog till att Gotland kristnades. Därför finns hans bild i många gotländska kyrkor.
Olav II Haraldsson av Norge levde mellan 995 och 1030, årtalet då han stupade vid slaget vid Stickelstad. Redan som 11-åring gav han sig ut på sitt första vikingatåg. Oj vad han hann med att härja. Han plundrade i Mälaren, i Östersjön och runt Danmarks kuster. I England förstörde han London Bridge för att nämna några av hans ”meriter”.

I Normandie blev vikingen Olav kristen. När han kom tillbaka till hemlandet tog han makten och blev kung. Metoderna för att få kristendomen att slå rot var en aning råa för min smak. Lydde inte landsmännen blev gårdarna nerbrända. De oskyldiga människorna dödades på de mest bisarra och hemska sätt.
Svårt att förstå att någon som burit sig så illa åt sedan kunde bli helgonförklarad…

 

Stora Torget

Publicerad den av
20

Alla städer har sina torg. En del mer än ett. Jag ska i tre inlägg berätta om tre olika torg i Visby innerstad. Först ut är Stora Torget.


Vilken fördel det är att starta tidigt på morgonen. Under 40 minuter, sedan vi rattat in på Stora Torgets parkering, såg vi inte en enda annan människa. Bara en rullande bil på avstånd.
Samtidigt gäller det att passa på av trafikskäl. Under sommaren får ingen ”vanlig” bil parkera på Stora Torget. Likadant vid andra speciella tillfällen som ex. marknadsdagar och under adventsveckorna.
Dessutom går det knappt att gående vifta på öronen, utan att slå i någon turist under högsäsongen eller lite dumt trampa av skorna på en timid dam.
Publikhavet är häftigt att uppleva max en timme. Helst sittande med en kall dryck. Sedan längtar jag till en lugnare oas. Annat var det kanske när jag var 26 år minus och mina bruna ögon sökte sig till ögongodis. 😉 Nu har jag bara ögon för någon med gröna ögon. ❤

Lite kort historik. 1831 blev detta torg Visbys gemensamma marknadsplats med vattenpump och offentligt våghus. Runt torget fanns det gott om butiker och hantverkslokaler.
Affären på bilden är större än vad man tror från utsidan.

En sak är fortfarande kvar sedan åtskilliga århundrande. Byggnaden med två namn, ruinen som jag ska skriva om vid ett annat tillfälle. Den är värd ett eget inlägg, i rätt kategori – ruiner.

Runt torget dominerar i nutid mat, dryck och musik. Både inomhus och utomhus på den varma årstiden.

På detta ställe är det mest franskt på menyn. Borde jag testa någon gång. Jag gillar fransk mat.

I det gamla stenhuset är det fullt ös under sommarveckorna. Här samlas mest yngre människor. Stureplansgruppen tog över ”skeppet” 2008. På de 900 kvadratmeterna i tre plan finns det 10 barer, 3 dansgolv och 2 scener.

Detta klassiska året-runt-stället nämns i flera skönlitteratur-böcker, där handlingen är förlagd till Visby. Stenhuset med valv inhyser restaurang, barer och flera dansgolv. Jag såg på en affisch att Rigmor Gustafsson ska uppträda här ikväll.

Jag skulle gärna vilja veta byggåret för de två stenhusen ovan och deras historia. Har det förekommit en helt annan verksamhet, där människorna blev svettiga av annan fysisk aktivitet än dans och närkontakt? Skulle vara spännande att få reda på riktigt gammal ”dammig” fakta.

Om någon pub-gäst ramlat dumt från barstolen eller någon gjort olämpliga rörelser på de tre dansgolven och inte tagit hänsyn till flydda år finns det hjälp att få. I alla fall i min fantasihjärna.

Till Bakfickan ska du gå som gillar fisk och skaldjur. Namnet Bakfickan förknippar jag med Björn Hellbergs böcker. För där på hörnet av torget, i den pittoreska lilla staden Laholm, ligger haket som serverar lite billigare husmanskost och en kall pilsner.

Vilken utsikt de måste ha från husen på klinten. Förhoppningsvis har de inte ont av oljud från torget och kan njuta fullt ut av havets olika temperament.

Jag kommer troligtvis att gå till Stora Torget någon julidag, bara för att se och känna på torgets puls. Sedan styr mina fötter till … vilken av de fem ”pilskyltarna” hade du bloggläsare valt att gå till först?
Jag gör en spontan uppställning på svar som kommer in. För att se vilket alternativ som vinner. Jag slutar när månaden är till ända. ”The Eagle has Landed”. Min röst har redan landat. ❤

Almedalen, x röster
Domkyrkan, 1 röster
Södertorg, X röster
Botan, 8 röst
Österport, x röster

Aprilbesöket i Botaniska Trädgården

Publicerad den av
24


Jackorna kunde vara kvar i bilen. För det blåste knappt från havet. Vi njöt när vi sakta i solskenet gick in genom Fiskarporten och vidare längs Strandgatan.
Ett scillahav mötte oss vid södra infarten till Botaniska Trädgården. De många låga dygnstemperaturerna tidigare, har verkligen förlängt vårblommornas säsong under 2019. Men snart är den över för denna gången.

En katt ligger och spanar på två fåglar vid Dammplan. Undra om den känner sig utanför gemenskapen. Vill den också bada och plaska?

Påskliljorna har den rätta högtidsfärgen.

Pärlhyacinter i min favoritfärg.

Tulpanerna kommer nog inte från Amsterdam. Hade jag fått chans att döpa denna härliga tulpan skulle den fått heta ”Vallmotulpan”. Läcker nyans.

Penséer är trevliga och tåliga vårblommor som tål några minusgrader.

En annan tulpansort. Fin på sitt sätt.

Våradonis. Fina färgklickar.

Det syns för mig som om den obligatoriska månadsbilden, om möjligt, innehåller ännu mindre färg än förra gången. Gå tillbaka till mars-inlägget i denna kategori, om du inte tror mig. 😉

Nästa gång kommer träden gå mer i grönt. Jag kan berätta att det i trädgården ryms 500 olika sorter träd och buskar. Dessutom finns det en ruin på området. Nästan helt klädd i åretruntgrönt. 😉 Mer om det senare på bloggen.

Så fortsatte vi promenaden genom Kärleksporten och möttes av ett spegelblankt hav och vandrande, fikande, joggande, cyklande och soltörstande medmänniskor. Vilket fint påskväder det varit på flera platser i vårt land. Hoppas du haft det bra på ditt håll.

Fotograf i den underbara trädgården: Solveig Lidén  ❤

Vad hade hänt sedan förra månadens besök?

Publicerad den av
42

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.

En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Även denna tredje gång valde vi att gå in genom Huvudentrén. Det verkar annars finnas 5 offentliga entréer.

Snödropparna är nog snart inne på slutspurten.
Dammplan är en av Botaniska Trädgårdens 30 planer.
En viss skillnad mot isen på januarifotot. På det fotot fanns inga stolar och bord utsatta. Nu hade de satt ut sittmöjligheter lite överallt i parken, som redan utnyttjades av besökare.
Hur många färger på krokus finns det egentligen?

Detta är min favoritfärg av krokusar. De första vårblommorna är fortfarande i fokus.
Här är en god början till ”scillahavet” – det blå havet som jag alltid uppskattat extra mycket på våren.

Vintergäck för sista gången denna säsong. Det beror såklart på när i april vi återvänder hit.

Lustgården är ett plan som vi förra gången valde som ett återkommande motiv i denna tolv långa bloggserier.

Krokusarna är enda färgklicken jämfört med förra fotot i februari.

Om jag räknar bort denna blå blomma som tydligen hade bestämt sig för att rymma till stenen. Någon som vet vad det är för något?

Vad glad jag blev när jag i början på februari läste i Gotlands Allehanda att det efter flera års hot om besparingar och strid om ekonomin kommit till en lovande överenskommelse. Region Gotland kommer under de närmaste tio åren ge DWB en miljon kronor om året för skötsel av den fina parken ”Botan”. Därmed kommer det inte bli något av ”hotet” om att ta betalt av besökarna. De som kommer från ”lyxkryssnings-kajen” kunde ändå lägga någon miljon var som en fin gest. 😉

Ett av naturens små ”hängverk”.

Tack för bloggbesöket. ❤