Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Efter det att vi njutit av allt fint av Lars Jonsson på utställningen klev vi ner en våning och köpte oss kaffe och något gott att äta till.
Precis som under besöket 2019 valde vi, denna soliga sköna junieftermiddag, att sitta utomhus bland blommor och växter.
När vi var här för tre år sedan gick vi runt i den vackra trädgården och fotograferade. Den här gången blev det orkidévandring, Lars Jonsson-utställning och FIKA! Solveig tog rabarberpaj, fint dekorerad med lavendel. (Hon valde att inte äta upp blomman.)
Undra vad de samtalar om? Lägger de upp en spännande rutt? Vilka bra cykelkorgar de har på styrena.
Vi delade dessa två sötsaker vid vårt förra besök. Fortfarande kan jag ångra att jag inte lyssnade på Solveig. För hennes, garnerad med jordgubbe, var en underbar smakupplevelse. Hade vi köpt två sådana då skulle mitt ”slicka-runt-munnen-minne” från det besöket varit dubbelt så stort. Eller är det falsk matematik? 😉
På vår balkong har det varit både varmt och torrt den här sommaren. Trots utfälld markis har det ibland varit så hett att vi vänt i dörren… Det som funnits på balkongen har alltså fått utstå en hel del.
Kanske var det därför som den dahlia vi köpte, ganska snabbt förvandlades till ett par torra pinnar. Turligt nog passade jag på att fotografera blommorna redan från början 🙂 Numera är krukan bara förvaringsplats för de keramiksvampar som vi en gång köpte som souvenirer från Bornholm.
Borstnejlikorna förgyllde den första delen av sommaren.
Så var det även med årets lavendel. Ljuvlig färg, underbar doft…
Men även lavendeln gav upp alltför tidigt och är numera utbytt av höstaster.
Jag sådde luktärter tidigt och har sedan tålmodigt väntat på att de skulle börja blomma. På Instagram ser jag bilder på överflödigt blommande luktärter. Mina är mer sparsamma med sin blomning. Kanske för att jag ska uppskatta varje blomma mer? Så fort en blomma slår ut är jag där och drar in doften. Helt underbar!
Mest fantastisk av alla blommor i år är hortensian. Den har stått kvar på balkongen över vintern på en frigolitplatta med bubbelplastinslagen kruka. Redan tidigt satte den fart och sedan har den blommat hela sommaren. I skrivandets stund är den fortfarande helt översållad med blommor.
Mårbackapelargonian – en flyttpresent från en f.d. kollega. Pelargonian har numera fått flera ”barn” av satta skott. Det är något visst med färgen, eller hur?
Årets tomatplanta har vuxit på höjden. Häromdagen, när vinden låg på, så vek den sig på mitten. Tydligen var det fortfarande liv i stammen för jag testade att tejpa ihop den med maskeringstejp. Igår såg jag att de första tomaterna hade fått lite färg. Snart så!
Det har blivit ”små minnen” från resor och platser vi bott på. Igelkotten är ett sådant minne.
Den första sköldpaddan råkade Bosse köra över med gräsklipparen när vi bodde i Ystad så den fick vi ersätta med en ny.
Katten blev ett minne från ett ställe på Österlen vars namn jag glömt… Jag tror den har spanat in något som rör sig i Mårbackapelargonian. Kanske är det den lilla marodör som äter hål i bladen. Den är inte inbjuden utan har kommit till vår balkong på egen hand. Om jag träffar på den önskar den nog att den valt en annan balkong…
Det blev cyklarna hit. Handlade mest om att bromsa i nerförsbackarna och undvika att komma för nära en turist.
Kändes högtidligt att parkera i närheten av denna anrika skylt. Under en tid gick hotellet under namnet Visby Badhotell. Ingen mindre än Selma Lagerlöf har sovit på en kudde här.
Nu var det inte bada eller sova vi skulle göra. Fikatarmen kallade på uppmärksamhet. Egentligen min lunchefterrätt.
Min ”breda blick” 😉 fladdrade mellan ätbart och njutbart.
En tjusig fönsterdekoration kan köpa en bit av mitt hjärta.
Det kan även en klassisk TRIO våg göra.
Som vid tidigare besök valde vi baksidans trädgård. Därifrån är det nära till Botaniska Trädgården och Paviljongsplan. Heller inte mycket längre till en skön strandpromenad. Bara glida ut genom Kärleksporten.
Solveig valde en cheesecake citron.
Doften från lavendel tröttnar jag aldrig på. Här någonstans fladdrade mina tankar iväg till en Anders Knutas bok. Jag var beredd med kameran för att få till rätt ”utsikt”. Till slut lyckades jag få till en ”kommande bild” – om jag beskär omgivningen.
En sista blick på de röda rosorna innan tanken på en el-hoj dök upp. Var kom den tanken ifrån? Ännu återstod en ”gåpromenad” med cykeln (enkelriktat) innan ekipaget nådde muren och skulle… med gemensamma krafter besegra Mount Everest och flåsande sätta i en flagga på …
Detta var fik nummer 19 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Nitton pärlor med det ”lilla extra”. ❤
Den här sommaren har jag verkligen njutit av att ha en cykel. Det har blivit många och ibland långa turer runt i Visby. Idag var det min tur att ta del av medeltidslivet. Därför rullade jag ner mot havet. Funderade en kort stund om det egentligen inte skulle vara mer behagligt att stanna utanför muren.
Men uppdraget var ju att ta lite foton på årets medeltidsmarknad så därför parkerade jag min cykel…
… och betalade frivillig stadstull. Detta var nytt för i år läste jag i tidningen.
Här fanns det hantverk av alla de slag.
Jag gick vidare längs muren.
Eftersom jag kom precis när marknaden öppnades blev det inte så många människor på bilderna jag tog.
Skulle jag satsa på att köpa mig en klänning till nästa års medeltidsvecka kanske?
Här fanns det en chans till. Nej, nån klänning blev det inte.
Inte heller ett underbart sidentyg. Jag hör inte till dem som fixar ihop ett plagg på några sekunder.
En ost då? Nja… jag är nog lite tveksam till att köpa ätbara saker på en marknad. Speciellt en dag som den här i gassande sol.
Saffranspannkaka med salmbärssylt och vispgrädde åt jag för några veckor sedan på ett café. Det var riktigt gott!
Här stannade jag till och luktade. Lavendel är min favoritdoft!
Glasblåsning har alltid fascinerat mig. Hoppas att jag får chans att prova på det någon gång.
Här blev jag varm i hjärtat. Det blir jag alltid när någon gör något snällt mot någon annan. Mannen sa ungefär så här till den lilla tjejen som precis handlat tio snäckor: ”Eftersom du är min första kund idag så får du ta två till”.
En fin fikakorg och en hemlig present till någon som snart fyller år hade jag med mig när jag lämnade marknaden och letade upp cykeln för att börja gå uppåt… nackdelen med att rulla ner är att det är betydligt jobbigare att ta sig hem…
DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1. En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.
Den här gången susade jag (Solveig) ner på min cykel eftersom det brukar vara näst intill omöjligt att hitta parkeringsplatser på sommaren… Bosse hade dessutom ont i foten och behövde vila, så jag fick åka själv.
Mest nyfiken var jag på vad som hänt med rosorna. Det hade hänt en hel del…
Rosa rosor och lavendel – svårmatchat både vad det gäller färgkombination och doft.
Eftersom det regnat på morgonen fanns det till och med vattendroppar som hängde sig kvar…
Jag gillar att låta kameran försöka få in skärpa på en detalj och samtidigt få till den lite diffusa bakgrunden…
Vilken underbar färg! Att dessutom få humlan att vända sig åt rätt håll och sitta så pass stilla att jag hann knäppa, krävde en hel del tålamod.
Praktmartorn. Jag förstår helt och fullt varför den fått sitt namn.
Pelargonier får mig att tänka på mormors veranda. Fina blommor, men oj vad de skräpade ner. Den här sorten lyser verkligen upp.
Att plantera flera olika växter så att de ”lyfter” varandra är en konst. De som ansvarar för Botan kan sin sak.
Smyrnatulpan. En ny bekantskap för mig. Visst är den vacker?
Gul riddarsporre. Tidigare har jag bara sett den blå varianten.
Kungsljus. Ogräs eller praktfull trädgårdsblomma? Just den här hade bestämt sig för att vara en liggande variant.
Daglilja.
I våras när vi fotograferade äppelblomningen, en kall dag, minns jag att jag sa till Bosse att jag var orolig för om det skulle bli några äpplen eftersom vi inte såg till några insekter. Vilken tur att jag hade fel. Det blir frukt trots en alldeles för kall vår.
Taggakantus – originell både till namn och utseende.
Färgen grön har alltid varit och är min absoluta älsklingsfärg. För mer än 30 år sedan var jag två veckor i Jordanien och Israel. En fantastisk resa där jag såg mycket fint. Men jag minns hur otroligt tacksam jag kände mig när jag kom tillbaka till Sverige. Jag satt på stationen i Hallsberg, klockan halv fyra på morgonen, tittade ut och bara njöt av att träd, buskar och gräs var så gröna. Samma känsla får jag varje vår när löven slår ut. Förra sommaren var det mesta förtorkat och visset. Så är det inte i år.
Min stund i Botan börjar gå mot sitt slut och det är dags att vända och gå tillbaka mot cykeln.
Det gula huset – Hotell Breda Blick – ligger nära Botan. När jag kom tillbaka till cykeln upptäckte jag att nycklarna låg kvar i cykelkorgen. Blev enormt tacksam för att ingen klåfingrig person upptäckt detta. Dessutom kändes en mycket inbjudande kaffedoft som fick mig att cykla upp till Breda Blick och avsluta min utflykt med en kopp kaffe och en bit mandeltårta. Inom mig nynnande jag på Sören Janssons sång ”Glad att få leva, att bara få finnas…”
gotlanduppochner 