Första parkett – 700 inlägg

Gotlanduppochners sjuhundrade blogginlägg får enligt mig gärna handla om en solnedgång klockan 21:34.

Det tar inte många minuter för oss att cykla ner till skådespelet innanför ringmuren. Vårt bloggmål är att aldrig visa upp en solnedgång från samma plats. Därför rullade vi förbi Kyrkberget och hoppades på flyt vid ”nischen” vid vackra Trappgatan. De första minuterna var vi helt ensamma. Men nere på Stora Torget underhöll en manlig sångare med gamla klassiker inför publik.

Nu var vi inte ensamma längre. Men vi behöll våra platser och hoppades att våra låsta cyklar inte bars iväg bakom våra ryggar. 😉

Du som följer vår blogg eller vårt instagramkonto, känner kanske igen kombinationen färja och ruin. För det var inte många dagar sedan Solveig fotade rosor en morgon och jag råkade se två färjor, som var på väg åt olika håll. Jag uppmärksammade Solveig om möjligheten att få till några pangbilder när de befann sig i ”rätt läge”.

Den här gången var vi ute efter en trippel. Färja-S:ta Katarina ruin-Vacker solnedgång. ❤

De flesta stannade bara kvar en stund. Oftast tog de bara några mobilbilder och promenerade sedan vidare på Trappgatan. Mysigt att se hur olika åldersgenerationer blandades. Nyfiken som jag kan vara, undrade jag för mig själv, var de ”kom ifrån”. Ibland försökte jag söka svaret i dialekterna. När trubaduren på torget sjöng en Per Gesslelåt kunde jag inte låta bli att sjunga med. Hm. Om sanningen ska fram gjorde jag detsamma på Uggla, Björn Afzelius ”Tusen bitar” (Egentligen en känd danskas låt) och en handfull andra låtar från skattkistan.

Självklart ville månen också vara med. Med nostalgins vindar tog jag mig tillbaks till en tid då jag spelade ”Månen” med Ulf Dageby. ”En fjäril i ditt hår, alltid blommande vår…” och refrängen som var som ett tuggummi på stämbanden. ”Solen är din vän, men akta dig för månen”. Nu kom jag ihåg att Ulf Dageby varit med en säsong i ”Så mycket bättre”.

En snabb liten båt och en halv sol får bli avslutningsbild i inlägg nummer 700. Nu är det dags för bildredigering från vår tidiga kustpromenad i morse. En ny plats för oss där det kändes som vi fick sista parkeringsplatsen. Övriga medmänniskor sov runt omkring oss.

Den röda baronen

Det var en gång en extremt stor rödvit hankatt med stor integritet. Katten hette Knäcken och blev i över tio en stadsprofil runt Stora torget i Visby. Knäcken gick även under de två namnen ”Den röda baronen” och ”Kungen av Visby”.

Det finns massor av anekdoter om vad han hittade på när han inte låg på sin favoritplats, elskåpet utanför livsmedelsaffären Torgkassen. Han tassade vant in bland krogarna & restaurangerna. Rätter uppkallades efter honom. Knäcken blev expert på att spela hemlös inför turister för att tigga till sig godsaker. Ibland tog han sig en tupplur i brödhyllan i Torgkassen. Andra gånger smet han in och la rabarber på kattmat.

De sista åren levde Knäcken i Stockholm. Det var också i vår huvudstad, som han somnade in som fjortonåring, i maj 2013.
En kvinna som heter Andréa Gadd grundade Knäckens facebooksida, med syftet att få ihop pengar till en staty. Många ställde upp och gruppen fick ihop över 40 000 kr. Det var dock bara hälften av målet som var satt till 80 000 kr. Konstnären Sanna Laurin avstod sin ersättning och statyn i brons kom på plats i oktober 2014. En skön solskenskatthistoria. ❤
Kommer du till Visby någon gång, kan du vid ett besök vid Stora torget tänka dig in var Knäcken gjorde sina bus.

Glömskans bänk

På Stora Torget innanför ringmuren finns det offentlig konst som jag föll för direkt. ”Glömskans bänk” är gjord av röd granit och brons. Tre bronsföremål från olika epoker är förankrade. Kvinnan bakom skapelsen är Hanna Stahle. Hon är en svensk skulptör och videokonstnär, som är utbildad på bl.a. Konstfack i Stockholm.

En perfekt plats med tanke på Visbys berömda historia långt tillbaka genom flera århundraden.

Min fantasi för mig långt tillbaka i tiden. Husen här omkring torget är ungefär de samma. Frågan är vilket av dem som öppnades med den äldre vackra, osmidiga nyckeln? Smart av Hanna Stahle att kombinera med en modernare nyckel. Hade hon fått en chans till 2020 skulle hon säkert haft med ett ”kort” också. (2004 var utsmyckningen färdigställd)

Var det förbjuden frukt? Pallefrukt som vi sa som grabbar? Smakade det surt? Var det alltför bråttom till mötet med de tyska handelsmännen, som precis kommit in med ett skepp, vid hamnen i Almedalen? Måste rört sig om en stor manlig mun.

Att glömma den välfyllda penningpungen på bänken måste skapat oreda för någon och farligt begär hos en annan. Åkte personen fast kunde det bli en enkel resa till Galgberget eller Klinttorget. Mina otäcka tankar glider över till något trevligare. Till en tid då vi i familjen njöt av en tecknad serie som hette ”De bortglömda leksakerna”.
Nu fick jag lust att skriva en berättelse i tre delar om nyckeln-äpplet-penningpungen. Möjligheterna för manuset/manusen är oändliga. Lockande. Tiden finns inte där i år.
Hatten av för Hanna Stahle. Det här gjorde du riktigt, riktigt bra. 😀 Jag tror många instämmer i det.

Stora Torget

Alla städer har sina torg. En del mer än ett. Jag ska i tre inlägg berätta om tre olika torg i Visby innerstad. Först ut är Stora Torget.


Vilken fördel det är att starta tidigt på morgonen. Under 40 minuter, sedan vi rattat in på Stora Torgets parkering, såg vi inte en enda annan människa. Bara en rullande bil på avstånd.
Samtidigt gäller det att passa på av trafikskäl. Under sommaren får ingen ”vanlig” bil parkera på Stora Torget. Likadant vid andra speciella tillfällen som ex. marknadsdagar och under adventsveckorna.
Dessutom går det knappt att gående vifta på öronen, utan att slå i någon turist under högsäsongen eller lite dumt trampa av skorna på en timid dam.
Publikhavet är häftigt att uppleva max en timme. Helst sittande med en kall dryck. Sedan längtar jag till en lugnare oas. Annat var det kanske när jag var 26 år minus och mina bruna ögon sökte sig till ögongodis. 😉 Nu har jag bara ögon för någon med gröna ögon. ❤

Lite kort historik. 1831 blev detta torg Visbys gemensamma marknadsplats med vattenpump och offentligt våghus. Runt torget fanns det gott om butiker och hantverkslokaler.
Affären på bilden är större än vad man tror från utsidan.

En sak är fortfarande kvar sedan åtskilliga århundrande. Byggnaden med två namn, ruinen som jag ska skriva om vid ett annat tillfälle. Den är värd ett eget inlägg, i rätt kategori – ruiner.

Runt torget dominerar i nutid mat, dryck och musik. Både inomhus och utomhus på den varma årstiden.

På detta ställe är det mest franskt på menyn. Borde jag testa någon gång. Jag gillar fransk mat.

I det gamla stenhuset är det fullt ös under sommarveckorna. Här samlas mest yngre människor. Stureplansgruppen tog över ”skeppet” 2008. På de 900 kvadratmeterna i tre plan finns det 10 barer, 3 dansgolv och 2 scener.

Detta klassiska året-runt-stället nämns i flera skönlitteratur-böcker, där handlingen är förlagd till Visby. Stenhuset med valv inhyser restaurang, barer och flera dansgolv. Jag såg på en affisch att Rigmor Gustafsson ska uppträda här ikväll.

Jag skulle gärna vilja veta byggåret för de två stenhusen ovan och deras historia. Har det förekommit en helt annan verksamhet, där människorna blev svettiga av annan fysisk aktivitet än dans och närkontakt? Skulle vara spännande att få reda på riktigt gammal ”dammig” fakta.

Om någon pub-gäst ramlat dumt från barstolen eller någon gjort olämpliga rörelser på de tre dansgolven och inte tagit hänsyn till flydda år finns det hjälp att få. I alla fall i min fantasihjärna.

Till Bakfickan ska du gå som gillar fisk och skaldjur. Namnet Bakfickan förknippar jag med Björn Hellbergs böcker. För där på hörnet av torget, i den pittoreska lilla staden Laholm, ligger haket som serverar lite billigare husmanskost och en kall pilsner.

Vilken utsikt de måste ha från husen på klinten. Förhoppningsvis har de inte ont av oljud från torget och kan njuta fullt ut av havets olika temperament.

Jag kommer troligtvis att gå till Stora Torget någon julidag, bara för att se och känna på torgets puls. Sedan styr mina fötter till … vilken av de fem ”pilskyltarna” hade du bloggläsare valt att gå till först?
Jag gör en spontan uppställning på svar som kommer in. För att se vilket alternativ som vinner. Jag slutar när månaden är till ända. ”The Eagle has Landed”. Min röst har redan landat. ❤

Almedalen, x röster
Domkyrkan, 1 röster
Södertorg, X röster
Botan, 8 röst
Österport, x röster