Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Just denna trappa tror jag många turister missar. Orsaken är den betydligt mer synliga Kyrktrappan. Men den sköts mest om. Tänkte just nu på skylten förra vintern, när vi halkade omkring på Kyrkberget, en härlig solig fotograferingsdag. Vid Kyrktrappan stod då en skylt där de hänvisade gående till Övre Finngränds trappa (sandad).
När det finns tid och arkivmöjligheter kommer vi ibland att komplettera med egna bilder från exempelvis andra årstider.
Så kom den första snön till Visby och Gotland. Vi tog i söndags chansen att få uppleva ”vintervykortet” från en vacker höjdnivå. För det var riskabelt att till och med stapplande ta sig fram på kullerstenarna. Husväggar har några gånger räddat både mig och kameran. Det var endast den gula lampan i skyn som saknades. Den valde istället att visa sin bästa sida dagen efteråt.
Det var färre människor ute än vanligt. Vi var ordentligt påpälsade. Mina fingrar var tacksamma för att de fick stanna i de varma vinterhandskarna och slapp hålla i en kall kamera. Innanför ringmuren bland gränderna saknade ändå hela tiden en hand sin kompis. Visst är det en smula konstigt och orättvist mot de två andra händerna? Men nästan alltid håller jag och Solveig varandra med samma händer. Det känns avigt om vi gör tvärtom. ”Händer” det brukar vi snabbt byta sida. Vad personlig jag blev. ❤
En skymt av en av Solveigs tre arbetsplatser (S:t Hansskolan), snöiga takåsar och ett grått vatten som i färgskalan nästan smälter ihop med himlen. Följ med på ett bildsvep från utsiktsnischen vid Trappgränd. Här har vi stått och njutit många gånger vid alla årstider. En gång fikade vi här. Vid ett annat tillfälle lyssnade vi på livemusik och såg solen sakta gå ner på sommarhimmeln.
Vilken vacker medeltidsstad som vi fått äran att stifta bekantskap med på nära håll. Jag har i många år hävdat att Umeå är ”min vackraste stad”, som jag bott i. Nu traskade vi vidare för vi hade ett hemligt uppdrag som stod överst på agendan. 😉
Men en bild till bjuder vi dig besökare på. Det röda huset på Övre Finngränd hade jag gärna tittat in i.
FOTNOT: Nu är det dags för mig att efter fikat börja snickra på en aktuell tabell för ABC-tävlingen. Vilken dramatik det bjöds på igår kväll. Jag är inte i hamn ännu. Men än så länge tycker jag att jag haft tur med mina nya regler m.m (Tack vare deltagarantalet). Det var en stor chansning. Jag önskar eventuella besökare en trevlig dag. Jag kommenterar med en symbol, men läser gärna ”snälla” ord. Det tror jag alla medmänniskor behöver – varje dag, året om. ❤
Morning has broken like the first morning. Vi parkerade cyklarna på Kyrkberget tidigt på måndagsmorgonen. Redan nu kom det personer från olika håll som var på väg mot Almedalen. Flera hade någon dryck i handen eftersom det var en varm morgon. De tog Kyrktrappan ner. Säkert förväntansfulla på programmet som väntade och som tur var helt oväntade om det sorgliga som skulle hända tre dagar senare… ❤
Blackbird has spoken like the first bird. Praise for the singing. Praise for the morning.
Själva tog vi Övre Finngränd ner. Jag gillar det här huset.
Efter att ha fortsatt Nedre Finngränd ner strosade vi omkring i sommarmiljön en stund innan vi tog Kyrktrappan tillbaka.
Like the first dew fall on the first grass. Praise for the sweetness of the wet garden.
Det är en skön känsla att röra sig uppe vid Norderklint. En skön mix av det ögat vet att det ska få se och ändå en stor dos av något nytt på fronten. Havet har olika temperament och ”gäster”. Vad upplever de först när de börjar nalkas öjn? Kan de smälta alla vackra intryck? Eller drar de lott om vem som ska köra iland bilen med husvagnen på släp? 😉
Mine is the sunlight. Mine is the morning. Born of the one light Eden saw play. Praise with elation, praise every morning. God´s recreation of the first morning.
Vi insåg att vi måste återkomma hit för att beskåda och ta kort på de ståtliga stockrosorna som ännu var i knopp.
Morning has broken like the first morning.
Fotnot: Tusen tack till Eleanor Farjeon, som skrev texten, och till Cat Stevens som spelade in en version, en klassiker som aldrig blev en dagslända. ❤
Denna kategori kommer att handla om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet. Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. Har du inte kommenterat på min blogg tidigare syns inte din kommentar förrän jag godkänt den.
Juni månad var en kalasmånad när det gällde att åka på cykelturer på hemmaplan. Vissa mornar åkte vi iväg efter frukost och ibland hade vi hela vår stad för oss själva. Andra dagar blev det fikakorg efter lunch. Det hände att vi hittade platser där vi var helt själva med utsikt, från en klint, över havet. Ibland fick vi hoppa av cyklarna för att leda dem i tät ”guppande” terräng för att nå drömstället. Då brukade aldrig systemkameran få följa med. Men denna gång var det tvärtom. Solveig höll min cykel medan jag klev upp på en kulle för att ta foton.
På andra sidan Dalmansporten är det inte långt fram till Kyrkberget. Vi tog en runda på Norderklint.
Både i romaner, reseböcker och broschyrer har jag läst om att just denna del av Kyrkberget kallas för Sveriges finaste utsiktsplats. Turisterna som rörde sig, stannade och fotade på området gjorde att det var svårt att fånga en bild från cykeln utan att få med några tvåbenta varelser. 😉
Nu har vi flyttat oss en liten bit åt söder. En kvinna är på väg nerför Övre Finngränd.
Härifrån blir det en annan vinkel över centrum. Jag zoomade in S:ta Katarina/Karin.
Fikaplatsen var utsiktsplats ”nummer tre”. Denna plats upptäckte vi av en slump en dimmig och regnig novembersöndag. (Ser nu en symbol på den nya kartan som berättar att det är en utsiktsplats.) Sedan har vi varit där ett par hala, småkyliga vintereftermiddagar.
Redan första gången längtade jag till när det fanns rosor framför husen och vi hade med en fikakorg och skulle sitta JUST HÄR. ❤
Nu var det denna dagen. Vad fint det var längs med Trappgatan. När vi satt och fikade gick en kvinna förbi och sa frasen ”Det där ser mysigt ut”. Några sekunder senare såg jag henne kliva in i huset mitt emot och jag fick lust att följa med henne för att få se hur det ser ut i ett sådant äldre hus innanför ringmuren. Helst även få se trädgården på baksidan. Större kravtankar hade jag inte. 😉
Jag zoomade in havet och en av de vackra ruinerna i vår mysiga hemstad. Från havet ser besättningen Visby från en annan vinkel. Samma stad men ändå inte just då.
När jag ändå höll på att leka med objektivet noterade jag en suverän ”hög plats”. Undra om de bor där och har blivit hemmablinda och tar utsikten för given? Är besökare? Hyr för en vecka? Vissa frågor ska jag inte ha något svar på. Vi satt kvar en stund till och njöt. Sedan gjorde vi något som vi är bra på. Rundade av när det var som bäst. Hoppade upp på cyklarna och …
gotlanduppochner 