Botaniska Trädgården – oktoberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård. 

Hösten mötte oss välkomna.

Varje årstid har sin charm.

Precis som i Ystad struntar rosorna i vilken månad det är.

Daggkåpa.

Kejsarträdet med sina frukter. Mina tankar gick till när vi fikade där i juniinlägget. När vi hade sommaren framför oss.

Oktoberkrokus är ett passande namn för detta tionde inlägg från denna fantastiska offentliga trädgård.

Vi hittade inget namn för dessa lockande bär som såg ut som godis. Hoppas de inte är giftiga.
Glasbär – Calliocarpa bodinieri skriver Susie på Stjärnarve. Tack ska du ha. 🙂

Snöbär. Vilken tur jag blivit vuxen och växt ifrån den där ”leken” från förr. Vet du vilken jag syftar på? Jag drabbades av en släng av  ”puffnostalgi”. 😉

Du ser här en pastellröllika.

En söndagsnyfiken koltrast ville vara med på bloggen.

Jag är rädd för att det inte kommer att vara lika fint här vid november & decemberbesöket. Hoppas jag har fel.

Avslutar med två foton med höstkänsla.

Fotograf: Solveig Lidén

Ps. Jag var också fotograf på mitt sätt. Bilderna blev riktigt bra med min nya fån. Min tumme syns tydligt. Jag lyckades också trycka på serier, video och andra nybörjarmissar. Den kommer att bli ett utmärkt komplement när vi blivit bättre kompisar, om tolv-femton år. När vi båda blivit glada pensionärer och ”trycker” om varandra. 😉
 

Södertorg

Alla städer har sina torg. En del mer än ett. Jag ska i tre inlägg berätta om tre olika torg i Visby innerstad. Först ut var Stora Torget 25 april. Den 7 september var turen kommen till Klinttorget. Nu avslutar jag med Södertorg.

En gång i tiden var den vanligaste vägen från både landsvägen och järnvägen in till Visby via Söderport. Ännu längre tillbaka höll artilleriet till här. 1726 blev Södertorg nämligen exercisplats. Det fanns då expeditionsbyggnader och matsal utmed ringmuren. Inte förrän under 1880-talet flyttade artilleriet ned till hamnen. Nu i nutid tycker jag det är synd att det inte bedrivs någon torghandel på torget.

Det finns däremot en guldsmedsaffär, tandläkarpraktik, fotvård, bankaffär, advokatbyrå och tre restauranger för att nämna några verksamheter runt torget.

Dessutom är de rättvisa.

Eller hur? 😉

De fyra första bilderna tog jag en solig februaridag under bokrean. Denna bild är tagen fyra månader senare. Lite mer rörelse.

Nytt för säsongen är en boulebana och boulebar. Ett sätt för att rulla in lite nytt.

Glädjen kan även komma spontant på torget.

Längst upp ser du det höga huset som rymmer Brödboden, där vi fikade i somras bredvid muren.

I söndags kom vi i en brant backe från hamnen och nådde Södertorg på ett för oss nytt sätt. Det är spännande att utforska hemmiljön och välja nya stråk. Inte alltid satsa på genvägen.

Mest har det skrivits negativa spaltrader under året om detta torg. Det finns ett rivningslov för tre byggnader på Södertorg, där bland annat Gottegluggen ingår i trion. Just nu är det på prövning för högre instans. Jag kan inte alla turer. Vet inte vad gemene man tycker. Själv är jag neutral och utan makt. Men jag hade gärna sett en levande torghandel någon dag i veckan. Helst utan krimskrams. Mina tankar går till ex. alla duktiga odlare som det finns på Gotland och gotländska hantverk och… 😊

Inget är som väntans tider. Den som lever får se. Hur länge ska husse och matte fika denna gången? 🙂

19:58


Med en välfylld kaffekorg cyklade vi (rullade mest) ner till ringmuren. Redan här från Kyrkberget såg jag att vår favoritbänk var upptagen vid Norderklint. Ett yngre par satt och väntade in skådespelet på himlen.

Idag är det så när som på två dagar en månad sedan vi var där. Då jämförde vi med förra tillfället vi såg solnedgången. Jag berättade denna kväll, 27/8, att dagen minskat med 3 timmar och 40 minuter sedan sommarsolståndet. Det lät då vemodigt. Nu hade jag mer än gärna haft det så. För…

… i dagens morgontidning står det att solen går ner 18:38 och att dagen minskat med hela 6 timmar och 2 minuter.

En grupp med guide stannade till en stund och fick lite info, innan de fortsatte nerför kyrktrappan till en väntande middag.

Vad mysigt vi hade det där på filten. Gott att äta & dricka.   Det här fotot är rätt tufft med sina olika färgtoner på havet och på himlen.

Dags att vända hemåt i skymningen. Fast först tog vi några vändor bland gränderna innan vi cyklade ut genom Dalmansporten som du ser på bilden.
Jag vill ha beröm. Tänk att jag fick ner 53 foton till endast 6 st. Därför fick exempelvis inte detta fotot vara med. 😉

Där jag ställde in kameran på solnedgång. Minns att planen var att ta ett foto när den långa båten var mitt i skenet. Men något annat kom antagligen emellan. Livet kanske.

Fotnot:
Nu ska jag återvända till mitt pysslande med novembertävlingar. Det är mer än vanligt. 71 uppgifter och lika många foton. Tre olika forum. Blogg ett, blogg två och Facebook.
https://gotlanduppochner.com/tavlingar-november-2019/
Här kan du läsa information som sakta men säkert växer fram. Många timmar återstår innan jag slipat färdigt. Eftersom jag börjat tidigt känner jag bara glädje – ingen stress.  Jag är fylld med extra energi sedan våra älskade döttrar varit här tre dagar på besök.

Ps. Under min header på denna blogg finns sidan ovan.

Botaniska Trädgården – septemberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Då var vi tillbaka för nionde gången för en bloggpresentation av läget i denna fantastiska trädgård. Vi märkte direkt att det hänt en hel del sedan förra besöket.

Rosor är tacksamma. De har en extra lång säsong på Gotland.

Vi kunde inte låta bli att även denna månad ta med en dahlia.

Skäggbusken hade fint besök.

Kvinnan och hunden tycks ha det behagligt på bänken vid kryddträdgården.

Verbena & tagetes.

Detta är ingen falsk stormhatt utan en äkta stormhatt. 🙂

Bron har inte visat upp sig sedan januari. Då i en annan vinkel och med mindre grönt omkring sig.

Fjärilsbuskar satte vi utanför min skrivstuga som en berså en sommar i Skummeslövsstrand . Ett par månader senare kom jag med förslaget att vi flyttar till Ystad. Orsaken var en video om en perfekt utbildning för vår äldsta dotter. Hoppas fjärilsbuskarna fick vara kvar.

Det var full aktivitet i kärleksörten.

Apskräck låter som ett läbbigt namn. Den var i alla fall vass, tyckte mitt nyfikna finger.
I vilt tillstånd kan barrträdet bli nästan 50 m hög. Denna planterades 1979 och firar alltså 40 år 2019.

Vi går mot höst. Vindruvorna såg goda ut.

Avslutar med tulpanträdet. Jag är tacksam för att vi var där i lördags. Då var vädret fortfarande härligt.

Breda Blick


Det blev cyklarna hit. Handlade mest om att bromsa i nerförsbackarna och undvika att komma för nära en turist.

Kändes högtidligt att parkera i närheten av denna anrika skylt. Under en tid gick hotellet under namnet Visby Badhotell. Ingen mindre än Selma Lagerlöf har sovit på en kudde här.

Nu var det inte bada eller sova vi skulle göra. Fikatarmen kallade på uppmärksamhet. Egentligen min lunchefterrätt.

Min ”breda blick” 😉 fladdrade mellan ätbart och njutbart.

En tjusig fönsterdekoration kan köpa en bit av mitt hjärta.

Det kan även en klassisk TRIO våg göra.

Som vid tidigare besök valde vi baksidans trädgård. Därifrån är det nära till Botaniska Trädgården och Paviljongsplan. Heller inte mycket längre till en skön strandpromenad. Bara glida ut genom Kärleksporten.

Solveig valde en cheesecake citron.

Doften från lavendel tröttnar jag aldrig på. Här någonstans fladdrade mina tankar iväg till en Anders Knutas bok. Jag var beredd med kameran för att få till rätt ”utsikt”. Till slut lyckades jag få till en ”kommande bild” – om jag beskär omgivningen.

En sista blick på de röda rosorna innan tanken på en el-hoj dök upp. Var kom den tanken ifrån? Ännu återstod en ”gåpromenad” med cykeln (enkelriktat) innan ekipaget nådde muren och skulle… med gemensamma krafter besegra Mount Everest och flåsande sätta i en flagga på …

Detta var fik nummer 19 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Nitton pärlor med det ”lilla extra”. 

 

Klinttorget

Alla städer har sina torg. En del mer än ett. Jag ska i tre inlägg berätta om tre olika torg i Visby innerstad. Först ut var Stora Torget 25 april. Nu är det Klinttorgets tur.

Långt tillbaka var detta torg, som ligger på Visbys högsta platå Klinten, en marknadsplats för ved, halm och hö. Visst ser det ganska trivsamt ut? Möjligtvis lite öde. Annat var det förr.

På sjuttonhundratalet flyttades stadens grymma tortyr från Stora Torget till denna plats. På onsdagarna var det inte marknadsstånden som var i fokus. För mitt i veckan verkställdes straffen vid schavott och skampåle vid denna offentliga plats som kallades för Spötorget. Hur många åskådare befann sig på första parkett? Vad hade publiken för tankar och känslor? Vad har en bödel för känsloregister? Kanske inställt på OFF.

Här ser du en kopia av spöpålen (innanför betongfåret). Bestraffningen utfördes av bödeln eller hans medhjälpare rackaren. Duon bodde inte långt ifrån torget.
Vid mitten av 1800-talet flyttades dessa offentliga ”nöjen” utanför muren till en plats som benämns Halsjärnet. Då blev Spötorget ändrat till Klinttorget.

Nu visar jag något trevligare.

En bra bit in på 1900-talet var det en livlig affärsverksamhet på torget. Hantverkare, karamellkokerskor och glansstrykerskor lockade liksom speceriaffärer. Numera är torget kanske mest känt för möjlighet att parkera bilen någonstans innanför muren.

Vad gillar du det rosa husets…

… häftiga fönsterdekorer?

Runt år 1900 byggdes brandstationen. Jag vet inte hur länge den var i bruk. Det måste varit bökigt att ta sig ut och in genom de trånga gränderna och mur-portarna.

 

Café Gula Huset


När vi lämnat bilen utanför Kruttornet vandrade vi in genom Fiskarporten. Varje gång vi kommer innanför ringmuren känner jag en behaglig känsla. Livstempot sänks. Sinnena skärps. Denna gång valde vi en, för mig, ny smal gränd som ledde brant uppåt från Strandgatan. Givetvis stannade jag flera gånger och tog kort på husen med sina rosor utanför. Vårt etappmål var ett vida känt café på Tranhusgatan. Svårt att missa på grund av fasadfärgen. Ändå har vi gjort tabben tidigare, gått på denna gata utan att upptäcka caféet. 😉

Visst blir du bloggbesökare sugen på att gå in?

Jag bestämde mig för att ta det försiktigt med klinkandet. Min repertoar är inte så bred. Även om det fanns en tid då jag lurade många kompisar och nya vänner, när jag satte mig på pianostolen och spelade ledmotivet ”The Entertainer” ur filmen ”Blåsningen” tjusigt med alla fingrarna. På den tiden var jag bra på att lära mig utantill. En robot med taktkänsla. 😉

Hans Lundberg heter den mycket trevliga ägaren.

Kak/tårtbuffén – mycket njutbart för ögat.

Svårt att välja bland lockelserna. Jag berättade mitt val för Solveig och gick ut i trädgården för att ”boka bord”.

Jag hade megatur som hittade ett ledigt bord med stolar. De hade precis öppnat, men fiket är populärt. Snabbt blev det trångt och mysigt i den lilla innergården.

Jag gillar att sitta och vänta på något gott och under tiden få njuta av annat. Pulsen gick ner i viloläge. En värmländsk kvinna vid bordet bredvid fick två av stolarna vid mitt bord. Vi bytte några fraser med varandra och jag gav henne ett visitkort och berättade att hon kanske kom med i bloggen.

Jag brukar sällan vara självgod vid mitt eget fotograferande. Men denna bild är jag mycket nöjd med.

Som vanligt väljer vi olika saker. Sedan delar vi på mitten – om det är möjligt. 😉 Saffransbullen/wienerbrödet smälte i munnen. Mums.

Kladdkakan bakad på belgisk choklad. God? Skojar du? ❤  Dessutom supernyttig med jordgubbar och c-vitaminer. 😉
Utan skämt: Perfekt för en ”diabetiker etta”, som ska ut och gå i tuffa uppförsbackar under en längre tid. Däremot rekommenderar jag ingen att göra det ”varje dag”.

Nöjda strövade vi vidare bland gränderna och nådde Botaniska Trädgården för andra dagen i rad. Ibland är livet både enkelt och ljuvligt att leva. ❤

Detta var fik nummer 17 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Sjutton pärlor med det ”lilla extra”. ❤

 

Brödboden på Södertorg


En eftermiddag cyklade vi ner till medeltidsmuren och parkerade precis innanför Söderport. Vårt första stopp var en fika i Brödboden.

Här finns sommartid tre valmöjligheter att sitta och fika-njuta.
Inomhus och titta ut mot Södertorg.

Vid något annat inomhusbord och studera konsten på väggarna. Undra om katten får något smakprov?

Den mer sommarsocialsökande väljer förmodligen ett bord med bra koll på torget och flanörerna till och från turiststråket Adelsgatan.

Vi valde tredje alternativet. Trädgårdsserveringen.

Givetvis hade jag gjort min beställning muntligt till kvinnan som bjöd. 🙂

Konstigt nog var det gott om plats. Berodde säkert på att vädret var instabilt. Under tiden som vi fikade fylldes det på även här på baksidan. För då tog solen vädermakten.

Mäktigt att komma så nära muren med all sin historia.

Design som hittat sin rätta plats.

Jag passade på att ta ett doftprov av den fina rosen.

Som på beställning kom servitrisen som hette Solveig både med gott att äta och dricka.

Det som är bra med Brödboden är kombinationen god fika och köpa hem gott surdegsbröd i en påse.

Utsikten mot andra hållet. Ett av de berömda tornen ser du en skymt av.

Detta var fik nummer 16 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Sexton pärlor med det ”lilla extra”.  ❤

Botaniska Trädgården – augustibesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Augustibesöket blev istället augustibesöken, två dagar i rad. Eftersom vi den andra gången råkade vara i närheten och fick möjlighet att gå tillbaka och kolla upp några skyltar. Båda gångerna gick vi in genom entréer som vi vanligtvis inte brukar välja; den vid S:t Olofs ruin och grinden vid Tranhusgatan.

Som vi njöt av blomsterprakten. Det var nästan så jag fick lust att lyfta på hatten (om jag hade någon) åt den ”Röda solhatten”.

En av många humlor i arbete.


Den här gången rörde vi oss länge bland de olika varianterna av dahlior. En av dessa är en ”Röd piondahlia”. (Bishop of Canterbury). Troligtvis den övre.

”Halskråsdahlia”. (Night Butterfly)

”Enkel trädgårdsdahlia”.

Botan är mycket mer välmående denna augusti än 2018 års torra säsong. Men mer nederbörd är fortfarande efterlängtad av många på öjn.

”Orientlilja”.

”Brittsommaraster”. (Axel Tallner).

”Gul praktrudbeckia”.

Min älsklingsfärg. Vad är det? Det är inte alltid lätt att hitta rätt skylt bland all växtlighet. Vi vågar inte gräva hur som helst. 😉 Svar: Verbena. Ettårig sommarblomma. Tack till Marit i Norge. 😀

Full aktivitet bland Botans alla bin. Eller finns det något bi i mängden som hela tiden smiter undan?

Givetvis blev det en stund bland rosorna också.

Men bara en av dem fick visa upp sig på bloggen. En riktig personlighet med en egen skön stil.

Att vara trädgårdsmästare på Botan borde vara en dröm. Helst med tanke på att Region Gotland skrev under ett avtal i januari som ger verksamheten arbetsro tio år framåt.

Efterord:
Mästerfotograf i den underbara trädgården: Solveig Lidén ❤
Flanör och fotopekare: Bosse Lidén  😉

 

 

Vi delade på oss, del 2


Den här sommaren har jag verkligen njutit av att ha en cykel. Det har blivit många och ibland långa turer runt i Visby. Idag var det min tur att ta del av medeltidslivet. Därför rullade jag ner mot havet. Funderade en kort stund om det egentligen inte skulle vara mer behagligt att stanna utanför muren.

Men uppdraget var ju att ta lite foton på årets medeltidsmarknad så därför parkerade jag min cykel…

… och betalade frivillig stadstull. Detta var nytt för i år läste jag i tidningen.

Här fanns det hantverk av alla de slag.

Jag gick vidare längs muren.

Eftersom jag kom precis när marknaden öppnades blev det inte så många människor på bilderna jag tog.

Skulle jag satsa på att köpa mig en klänning till nästa års medeltidsvecka kanske?

Här fanns det en chans till. Nej, nån klänning blev det inte.

Inte heller ett underbart sidentyg. Jag hör inte till dem som fixar ihop ett plagg på några sekunder.

En ost då? Nja… jag är nog lite tveksam till att köpa ätbara saker på en marknad. Speciellt en dag som den här i gassande sol.

Saffranspannkaka med salmbärssylt och vispgrädde åt jag för några veckor sedan på ett café. Det var riktigt gott!

Här stannade jag till och luktade. Lavendel är min favoritdoft!

Glasblåsning har alltid fascinerat mig. Hoppas att jag får chans att prova på det någon gång.

Här blev jag varm i hjärtat. Det blir jag alltid när någon gör något snällt mot någon annan. Mannen sa ungefär så här till den lilla tjejen som precis handlat tio snäckor: ”Eftersom du är min första kund idag så får du ta två till”.

En fin fikakorg och en hemlig present till någon som snart fyller år hade jag med mig när jag lämnade marknaden och letade upp cykeln för att börja gå uppåt… nackdelen med att rulla ner är att det är betydligt jobbigare att ta sig hem…