Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Om du tar bilen in till innerstan är det möjligt att du kommer via Norderport. På sjätte bilden har vi vänt oss om och du ser den berömda porten. Odalgatan bör vara en rejält trafikerad gata, med tanke på att det är ytterst få portar som används som biltrafik. Domkyrkans torn syns lite överallt. Idag för exakt 4,5 år sedan såg vi dem från hyttfönstret. Den augustidagen som vi anlände till vår första dag som fastboende på Gotland.
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: Efter två gränder nådde vi fram till en av våra favoritgator. Det har nästan blivit som en tyst tradition. Den att aldrig bli blind på hemmaplan. Att inte ha så bråttom att vi cyklar eller promenerar förbi ”nischen” till utsikten över centrum och havet. På turistkartor finns platsen ibland med som en markering. Här har vi befunnit oss på tidiga mornar. Sena kvällar när den gula lampan sakta gått ner i Östersjön. Alltid händer det något spännande på sjön. Det har hänt att vi fikat där. En gång kom det ut en trevlig kvinna från huset med den vackra blå dörren och pratade med mig. Kom att tänka på vanor. När vi använder apostlahästarna kommer vi nästan alltid från den rutt vi än så länge visat upp, Östra Tullgränd och Torngränd. När vi cyklar är det tvärtom. Då rullar vi längs Trappgatan från andra hållet. På näst sista fotot fotograferar vi från Trappgatan och det finns en trappa på bilden. Kanske därför vi lät den få glänsa redan i denna akt. Men egentligen borde det mysiga, röda huset ha en annan gatuadress. I nästa akt får du svaret.
Så kom den första snön till Visby och Gotland. Vi tog i söndags chansen att få uppleva ”vintervykortet” från en vacker höjdnivå. För det var riskabelt att till och med stapplande ta sig fram på kullerstenarna. Husväggar har några gånger räddat både mig och kameran. Det var endast den gula lampan i skyn som saknades. Den valde istället att visa sin bästa sida dagen efteråt.
Det var färre människor ute än vanligt. Vi var ordentligt påpälsade. Mina fingrar var tacksamma för att de fick stanna i de varma vinterhandskarna och slapp hålla i en kall kamera. Innanför ringmuren bland gränderna saknade ändå hela tiden en hand sin kompis. Visst är det en smula konstigt och orättvist mot de två andra händerna? Men nästan alltid håller jag och Solveig varandra med samma händer. Det känns avigt om vi gör tvärtom. ”Händer” det brukar vi snabbt byta sida. Vad personlig jag blev. ❤
En skymt av en av Solveigs tre arbetsplatser (S:t Hansskolan), snöiga takåsar och ett grått vatten som i färgskalan nästan smälter ihop med himlen. Följ med på ett bildsvep från utsiktsnischen vid Trappgränd. Här har vi stått och njutit många gånger vid alla årstider. En gång fikade vi här. Vid ett annat tillfälle lyssnade vi på livemusik och såg solen sakta gå ner på sommarhimmeln.
Vilken vacker medeltidsstad som vi fått äran att stifta bekantskap med på nära håll. Jag har i många år hävdat att Umeå är ”min vackraste stad”, som jag bott i. Nu traskade vi vidare för vi hade ett hemligt uppdrag som stod överst på agendan. 😉
Men en bild till bjuder vi dig besökare på. Det röda huset på Övre Finngränd hade jag gärna tittat in i.
FOTNOT: Nu är det dags för mig att efter fikat börja snickra på en aktuell tabell för ABC-tävlingen. Vilken dramatik det bjöds på igår kväll. Jag är inte i hamn ännu. Men än så länge tycker jag att jag haft tur med mina nya regler m.m (Tack vare deltagarantalet). Det var en stor chansning. Jag önskar eventuella besökare en trevlig dag. Jag kommenterar med en symbol, men läser gärna ”snälla” ord. Det tror jag alla medmänniskor behöver – varje dag, året om. ❤
Årets första soliga dag. Innan packandet inför hotellnatten, tog jag en njutbar solskenspromenad på hemmaplan. Jag noterade på ”väderappen” att solen skulle försvinna bakom moln, en retfull timme innan den tidiga nedgången. Ändå försökte jag hitta en sista lösning strax innan rondellen till hamnen. ”Kan jag inte köra rakt fram och upp till Högklint?” Jag fick ett svar på tre bokstäver och någon trist sanning om att jag ändå skulle se samma himmel med sin gömda sol. Denna kloka dumma fru, tänkte jag tyst. 😉
Jag höll med om att det var vackert ändå. Men fy vad jag frös om benen, där vi promenerade längs Strandpromenaden. Trots att jag hade underställ under byxorna. Därför delade vi på oss. Solveig och kameran fortsatte mot färjeläget och jag vände inåt land. Otroligt att det räckte med att jag förflyttade mig ett tiotal meter från vattnet, för att den isande vinden inte längre skulle busa med mig. Istället för att gå tillbaka till bilen klev jag upp på kullen – där det alltid är en härlig utsikt mot olika håll. Efter att njutit av alla höga byggnader innanför muren vände jag blicken mot havet igen…
Det du inte ser på bild såg bara jag. För om du läst texten ovanför var jag utan systemkamera. Personerna på bryggan gick upp och iväg. Men min kamera försvann längre och längre ut på bryggan. Hjälp! Min fantasi gick igång och hjärtslagen ökade till antalet. Tänk om kameran ramlar i och sjunker till botten? Bryggan är säkert rena skridskobanan. 😉
När det är en äkta solnedgång måste det vara en fantastisk utsikt att glida in med en färja. Extra mycket för de besökare som kommer till Gotland för första gången.
Givetvis var det inte kameran som jag var mest rädd om. När det gått bra är det tillåtet att skoja.
Egentligen var syftet att få med både en äkta fågel och en plåtfågel som inte flaxar med vingarna. Tyvärr hann flygplanet gömma sig bakom ett moln.
Hotellet hade inga p-platser så vi hade lämpligt satt ”Den lilla blå” på parkeringen utanför Kruttornet. Solveig såg en viftande gubbe på kullen och kom upp till mig. Jag passade på att knäppa två foton, innan vi tömde bilen och gick igenom Almedalen till Kalk Hotel. Någon kanske noterar att den första bilden har vissa likheter med den ovan. Men det är två helt olika pekfingrar inblandade. 😉
Bosses eftertugg: Stort TACK till ni 34 deltagare som förgyllde mörka november. Grattis Minton till titeln KORSORDSMÄSTARE 2021. Jag håller tummarna för att det finns några vinster på de sex Skrap-Kryssen. Hoppas först och främst att lotterna når rätt ”händer”. (Ni får gärna meddela oss på något vis.) Missa inte det här! Vill du göra något trevligt idag och under adventstiden ska du titta in i Gunnels julkalender https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com/2021/12/lucka-1.html. Det är alltid lika intressant. Temat i hennes kalender i år är fred, frid och fröjd. Snällhet verkar vara en gemensam och viktig länk genom luckorna. Jag smygtittade i hennes infoblogginlägg igår och läste tidigt i morse första luckan. En tjusig början som smakar mer. Znogge har där en mycket bra kommentar – som jag instämmer i till 100 %.
Efteråt: Mitt facit: KODKOD Snabbast med rätt svar: INGEN VINNARE Sist svarade: ZNOGGE 0 deltagare hade rätt. 22 deltagare hade fel och bjuder på kvällspoängen.
Sluttabell efter 30 uppgifter:❤ = Skrap-Kryss 122 poäng: 1. Minton ❤ 105 poäng: 2. Emil ❤ 3. Sven-Arne ❤
Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.
VårSommarHöstVinter
Små tankar om de fyra årstiderna: Varje gång som vi kommer till Kyrkberget brukar vi stanna till och njuta av vyn. Svepa blickarna över hustaken, kyrkan, ruinerna och havets olika temperament. Har vi inte bråttom, en tid att passa, är det härligt att fortfarande känna sig som en turist, som ser den vackra ”tavlan” för första gången. Jag minns hur halt och isigt det var under snön när vi tog vinterfotot.
Extratext: Du som följt Superstars 2021 kanske minns hur Carolina Klüft flög uppför kyrktrappan. Själv hade jag gärna satt henne ”på plats” under mina glansdagar. 😉 För hon hade sedan fått sin revansch med klättringen, vara under vatten och mycket annat. Men hon blev inte Superstarsmästare. Minns du vem som höjde pokalen? 🙂 Vi har tyckt det varit extra roligt att följa årets Superstars och Mästarnas Mästare. Det sistnämnda utspelade sig också vid en plats som vi bott på. Deras ”bostad” (Ripagården) ligger bara två minuter från vår dåvarande bostad. Nostalgi.
Här kommer fortsättningen på domkyrkan. Förra inlägget handlade om den pampiga utsidan. Nu är det interiören som är i fokus. Invändigt finns det massor av detaljer från olika tider. Gillar du målade fönster har du kommit rätt. En del av dem är gjorda i slutet av artonhundratalet av glasmästaren Carl de Bouché i München.
Det är svårt att fotografera avnötta gravtexter, helst från kyrkgolv. Den här längre texten blev jag intresserad av. Var tid har sina sjukdomar: ”Jag Johan Lütterman var en läkare som skulle göra andra friska från pesten. Men oväntat tog döden bort mig själv så jag måste skyndsamt dö 1662.”
Ibland blir det svårt att veta var man ska fästa blicken. Det går inte att ta in allt. Kanske beror det på att jag antagligen är ”De små kyrkornas man”. I en del av de medeltida på landsbygden har det öppnats inre dörrar, som jag knappt hade en aning om fanns. Helst när vi satte oss fem minuter på en kyrkbänk och varvade ner. Det gjorde jag här med en bra stund. Den dominerande känslan var att jag befann mig i ett intressant museum med prylar från olika tidpunkter. Om jag var ogift och skulle gifta mig kyrkligt, skulle jag definitivt valt en ödekyrka på våren/sommaren eller någon av de mindre som vi besökt på öjn – än så länge. Favoriterna är redan många och förhoppningsvis blir de fler redan under 2021.
En medeltida inventarier är den kalkformiga dopfunten från 1240.
Altaruppsatsen är från början av 1900-talet och är delvis utförd i England efter en ritning av Axel Herman Hägg.
Minnesrummet blev jag riktigt berörd av. Mina tankar gick till namnen och deras anhöriga. ❤
Den pampiga orgeln får avsluta interiörbilderna. Nästa kyrka börjar på bokstaven D. Välkommen.
Tänkvärda ord: ”Igår var jag smart, jag ville förändra världen. Idag är jag vis, jag vill förändra mig själv. Rumi
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Enda kyrkan som vi inte behöver ta bilen till. Istället parkerade vi cyklarna på Kyrkberget. Med tanke på antalet bilder och sevärdheter fick det bli två inlägg. Vi börjar med exteriören.
De tre häftiga karaktäristiska tornhuvarna sattes på efter en brand på 1740-talet.
Vilken härlig utsikt det alltid är från övre Kyrktrappan. Blicken sveper över havet, arkitekturen innanför muren och landar på medeltidskyrkan som under medeltiden kallades för ”Vår kära frus kyrka”.
Ursprungligen byggdes kyrkan för alla de tyska köpmän som hade bosatt sig i Visby. Pengarna samlades in via avgifter som köpmän fick betala när de kom till staden.
Runt 1175 påbörjades byggandet och den första kyrkan stod klar i slutet av århundradet. Endast vissa delar av denna äldsta kyrka finns kvar. Istället började de bygga om den treskeppiga basilikan till en hallkyrka. Det fanns tydligen gott om klirr i kassan.
Maria, Josef och Jesubarnet.
Den 27 juli 2025 kommer det säkert att firas. För då är det exakt 800 år sedan som biskop Bengt från Linköping invigde det stora nya koret, som fortfarande är bevarat. Efter reformationen utsågs kyrkan till stadens enda församlingskyrka. 1572 upphöjdes S:ta Maria till domkyrka, när Visby blev ett eget stift. Allt hände under tiden som de andra kyrkorna förföll och slutligen förvandlades till ruiner.
Här ser du en av fem vattenkastare. Tre av dem är original. Deras uppgift är att skydda fasaden mot regn och hålla borta onda makter.
Det var mycket att smälta bara under stunden utanför domkyrkan. En bra stund satt jag på en bänk och studerade detaljer. När vi kom hem fördjupade jag mig i texter. Insåg att tyskarna hade mycket affärsverksamhet i kyrkan, med lager och en speciell kista som hette S:t Peters kista. I kistan förvarades pengar och värdehandlingar, som köpmännen förde med sig tillbaka från sina affärsuppdrag i Novgorod. Här kommer det mest spännande: Det fanns endast fyra nycklar. De ägdes av representanter från städerna Visby, Lubeck, Soest och Dortmund. Den gyllene regeln var att kvartetten alltid skulle närvara samtidigt när kistan öppnades. Fyrtio nyfikna och giriga fingrar runt en hemlig kista. Tänk om en av ägarna till dem plötsligt…
Riddarport med utsikt mot Norra Kyrkogatan.
Sedan 1960 finns i kyrkans sydöstra torn ett klockspel, som omfattar 45 klockor.
Är du sugen på att följa med in? Nästa inlägg handlar enbart om interiör. Välkommen på återbesök till gotlanduppochner. En av våra kategorier handlar om medeltida kyrkor. Övriga femtio kategorier om helt andra saker. Undra vilken/vilka som är din/dina favoriter. Just nu längtar jag extra mycket efter vår, värme och blåsippor. När det gäller det sistnämna är jag nyfiken på fem nya ställen, där ”blåsakerna” ska förekomma rikligt och det dessutom är vackert omkring. Tänk vad viktigt det är att försöka se ett ljus i Coronatunneln. Vi får inte ge upp hoppet. Till dess får vi vara tacksamma för allt jobb de som jobbar på t.ex. sjukhus gör varje dygn. Så försöker jag se det när min personliga tunnel är som mörkast. ❤
Tänkvärda ord: ”Så olycklig man kunde vara då! Ack, det var en lycklig tid.” Sophie Arnould
Vi tog ut cyklarna i solskenet. Noterade samtidigt att det var väldigt mörkt på himlen åt andra hållet. Vårt mål var att cykla till Kyrkberget innanför ringmuren, försöka hitta hösttecken och ta oss hem innan himlen öppnade sig. Undra hur många konserter och uppträdande som blivit inställda i ruinen S:t Nicolai denna säsong?
Vi noterade än en gång att höstfärgerna inte kommit till Visby. Den femte årstiden tycks hänga kvar i naturen.
Men Världsarvsstaden levererar året om. I Hansestaden sitter historien inristad i varenda gammal sten. ❤
Jag drömde mig bort med blicken i horisonten. Noterade sedan med både ögon och öron vad som hände längre ner till vänster vid den stora ruinen på Stora Torget.
Först störde sorlet från människor, som pratade engelska vid sidan om mig. Sedan tog kvittret överhand och jag hörde att det diskuterades om det skulle heta S:ta Karin eller S:ta Katarina. En stark fågelstämma sa myndigt, att det var dags för vingröstning innan de med gemensamma krafter tog sin an den betydligt viktigare lördagsmötesfrågan, där ”näbbmålet” var att lösa covid-19 gåtan före människorna, som de ansåg hade hönshjärnor. Min hökblick tyckte för en kort stund att han blängde på just mig. Måste varit inbillning. Eller min fantasi som än en gång i livet spelade mig ett spratt. 😉
Visby Sankta Maria domkyrka fyller 800 år 2025. Visst är det fantastiskt att den finns både kvar och intakt. Kyrkan och dess mäktiga torn syns så vackert både från sjön när färjan glider in mot hamnen och i luften när vi kommit med flygplan.
Vi tog Kyrktrappan ner. Tyvärr möttes vi av nästan bara grönt på det speciella träd vi skulle fotografera.
Bilden ”ljuger”. Det ser ut som vi är helt ensamma. Istället drog det ihop sig till något i kyrkan. Människor kom finklädda från olika håll och gick in genom porten.
I somras var vi inne i kyrkan och tog mängder av foton. Därför kommer det att bli två inlägg; ett på interiören och det andra på den pampiga exteriören. Om du följer gotlanduppochner under 2021 kan du få njuta av jättefina bilder. Innan dess ska vi presentera nio andra medeltida kyrkor. En av dem är en läcker ödekyrka. Tack för ditt besök. ❤
Det blev två bilder från Kyrkberget i denna första almanacka. Undra vilka tolv motiv det blir nästa gång. Jag är superladdad inför 2020:års vistelse på Gotland. Första hotellnatten är bokad. Vi rivstartar med hotellnatt på hemmaplan. Kategorin heter ”Hemester”.
”Om vi kunde sälja våra erfarenheter för vad de har kostat oss skulle vi vara miljonärer.” Pauline Philips
gotlanduppochner 