När vi lämnat bilen utanför Kruttornet vandrade vi in genom Fiskarporten. Varje gång vi kommer innanför ringmuren känner jag en behaglig känsla. Livstempot sänks. Sinnena skärps. Denna gång valde vi en, för mig, ny smal gränd som ledde brant uppåt från Strandgatan. Givetvis stannade jag flera gånger och tog kort på husen med sina rosor utanför. Vårt etappmål var ett vida känt café på Tranhusgatan. Svårt att missa på grund av fasadfärgen. Ändå har vi gjort tabben tidigare, gått på denna gata utan att upptäcka caféet. 😉

Visst blir du bloggbesökare sugen på att gå in?

Jag bestämde mig för att ta det försiktigt med klinkandet. Min repertoar är inte så bred. Även om det fanns en tid då jag lurade många kompisar och nya vänner, när jag satte mig på pianostolen och spelade ledmotivet ”The Entertainer” ur filmen ”Blåsningen” tjusigt med alla fingrarna. På den tiden var jag bra på att lära mig utantill. En robot med taktkänsla. 😉

Hans Lundberg heter den mycket trevliga ägaren.

Kak/tårtbuffén – mycket njutbart för ögat.

Svårt att välja bland lockelserna. Jag berättade mitt val för Solveig och gick ut i trädgården för att ”boka bord”.

Jag hade megatur som hittade ett ledigt bord med stolar. De hade precis öppnat, men fiket är populärt. Snabbt blev det trångt och mysigt i den lilla innergården.

Jag gillar att sitta och vänta på något gott och under tiden få njuta av annat. Pulsen gick ner i viloläge. En värmländsk kvinna vid bordet bredvid fick två av stolarna vid mitt bord. Vi bytte några fraser med varandra och jag gav henne ett visitkort och berättade att hon kanske kom med i bloggen.

Jag brukar sällan vara självgod vid mitt eget fotograferande. Men denna bild är jag mycket nöjd med.

Som vanligt väljer vi olika saker. Sedan delar vi på mitten – om det är möjligt. 😉 Saffransbullen/wienerbrödet smälte i munnen. Mums.

Kladdkakan bakad på belgisk choklad. God? Skojar du? ❤  Dessutom supernyttig med jordgubbar och c-vitaminer. 😉
Utan skämt: Perfekt för en ”diabetiker etta”, som ska ut och gå i tuffa uppförsbackar under en längre tid. Däremot rekommenderar jag ingen att göra det ”varje dag”.

Nöjda strövade vi vidare bland gränderna och nådde Botaniska Trädgården för andra dagen i rad. Ibland är livet både enkelt och ljuvligt att leva. ❤

Detta var fik nummer 17 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Sjutton pärlor med det ”lilla extra”. ❤