Amiral – Vanessa atalanta

Det var på Stora Karlsö som damtrion i familjen stötte på denna dagfjäril med det vackra latinska namnet Vanessa atalanta. Amiral är lätt att känna igen och borde inte förväxlas med andra arter.

Arten är en migrant och tillhör egentligen en sydligare fauna nedanför alperna. Flyger arten inte söderut innan den första frostnatten kommer till Sverige dukar fjärilarna oftast direkt under.

Honorna lägger ägg på värdväxten brännässla i juli.

Du som har tillgång till fruktträdgård har säkert lagt märke till amiraler som formligen älskar skadad fallfrukt. Läste att de uppskattar även buddleja (syrenbuske), rudbeckior, blommande lusernfält och kärleksört.

Vinterkylan har satt sina spår

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Att bo på Gotland året om är verkligen en annan upplevelse än att bara tillbringa några varma sommardagar på ön. Vår första vinter med snö infann sig redan 2018. Vi som kom från Skåne hade inga dubbdäck, men efter att ha kasat omkring med bilen på isiga gator, likt Bambi på hal is, var det bara att ge upp och köpa nya dubbdäck trots att det egentligen inte var något fel alls på de gamla vinterdäcken.
För ett par veckor sedan var det dags för en ny period av vinter med snö, kyla och isiga gator. Att cykla var inte att tänka på längre. Å andra sidan har det känts som en utmaning att gå till jobbet och hem igen också. Det är först idag som jag har kunnat gå utan att vara rädd för att halka.
När vi tog oss till Botan i helgen som gick låg snön fortfarande som ett vitt täcke överallt.
Det märktes att all växtlighet påverkats av de sista dagarnas kyla. Men efter att ha letat en stund hittade vi spår av de blommor som fortfarande inte riktigt gett upp.

Vad drömmer den här knoppen om? Har den insett att det är kört eller är den en sann optimist som väntar på varmare dagar?

Den här gången har jag valt att sätta lite extra färg på några av bilderna. Jag brukar försöka att låta mina bilder ha sin ”naturliga” färg, men tyckte att de här behövde piffas till lite.

Spinosissimarosens ”frukter” liknade små elaka bläckfiskar. Får återvända hit till sommaren och se hur ”Single Cherry” ser ut i blomning. Det låter i alla fall som att det är en vacker röd ros.

Kärleksörten fick också en extra färgdusch i bildredigeringsprogrammet. Och plötsligt drömde den om sommaren igen.

Vinterståndare i färg…

Vinterjasminen såg lite smått frusen ut.

Avslutar med ett av naturens egna små konstverk. Färgduschad och fin!

/Solveig

Botaniska Trädgården – septemberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Då var vi tillbaka för nionde gången för en bloggpresentation av läget i denna fantastiska trädgård. Vi märkte direkt att det hänt en hel del sedan förra besöket.

Rosor är tacksamma. De har en extra lång säsong på Gotland.

Vi kunde inte låta bli att även denna månad ta med en dahlia.

Skäggbusken hade fint besök.

Kvinnan och hunden tycks ha det behagligt på bänken vid kryddträdgården.

Verbena & tagetes.

Detta är ingen falsk stormhatt utan en äkta stormhatt. 🙂

Bron har inte visat upp sig sedan januari. Då i en annan vinkel och med mindre grönt omkring sig.

Fjärilsbuskar satte vi utanför min skrivstuga som en berså en sommar i Skummeslövsstrand . Ett par månader senare kom jag med förslaget att vi flyttar till Ystad. Orsaken var en video om en perfekt utbildning för vår äldsta dotter. Hoppas fjärilsbuskarna fick vara kvar.

Det var full aktivitet i kärleksörten.

Apskräck låter som ett läbbigt namn. Den var i alla fall vass, tyckte mitt nyfikna finger.
I vilt tillstånd kan barrträdet bli nästan 50 m hög. Denna planterades 1979 och firar alltså 40 år 2019.

Vi går mot höst. Vindruvorna såg goda ut.

Avslutar med tulpanträdet. Jag är tacksam för att vi var där i lördags. Då var vädret fortfarande härligt.