Vi delade på oss, del 2


Den här sommaren har jag verkligen njutit av att ha en cykel. Det har blivit många och ibland långa turer runt i Visby. Idag var det min tur att ta del av medeltidslivet. Därför rullade jag ner mot havet. Funderade en kort stund om det egentligen inte skulle vara mer behagligt att stanna utanför muren.

Men uppdraget var ju att ta lite foton på årets medeltidsmarknad så därför parkerade jag min cykel…

… och betalade frivillig stadstull. Detta var nytt för i år läste jag i tidningen.

Här fanns det hantverk av alla de slag.

Jag gick vidare längs muren.

Eftersom jag kom precis när marknaden öppnades blev det inte så många människor på bilderna jag tog.

Skulle jag satsa på att köpa mig en klänning till nästa års medeltidsvecka kanske?

Här fanns det en chans till. Nej, nån klänning blev det inte.

Inte heller ett underbart sidentyg. Jag hör inte till dem som fixar ihop ett plagg på några sekunder.

En ost då? Nja… jag är nog lite tveksam till att köpa ätbara saker på en marknad. Speciellt en dag som den här i gassande sol.

Saffranspannkaka med salmbärssylt och vispgrädde åt jag för några veckor sedan på ett café. Det var riktigt gott!

Här stannade jag till och luktade. Lavendel är min favoritdoft!

Glasblåsning har alltid fascinerat mig. Hoppas att jag får chans att prova på det någon gång.

Här blev jag varm i hjärtat. Det blir jag alltid när någon gör något snällt mot någon annan. Mannen sa ungefär så här till den lilla tjejen som precis handlat tio snäckor: ”Eftersom du är min första kund idag så får du ta två till”.

En fin fikakorg och en hemlig present till någon som snart fyller år hade jag med mig när jag lämnade marknaden och letade upp cykeln för att börja gå uppåt… nackdelen med att rulla ner är att det är betydligt jobbigare att ta sig hem…

 

En var egentligen två

Sätten är många över hur jag har samlat ihop information som kan vara till nytta och glädje under vår Gotlandsvistelse.
Jag älskar ex. att sitta och bläddra i en vacker fotobok med informativ text. Det har under den senaste tiden mynnat ut i en speciell Gotlandshylla i en av våra bokhyllor. Annars hämtar jag det mesta från mitt googlande. Kopierar och skriver egna register och tabeller som hamnar i en blå pärm. Markerar med extra många stjärnor vid de mest intressanta platserna.

För ett tag sedan fick jag se ett underbart foto på Instagram.  ❤  Direkt utbrast jag spontant.
”Dit åker vi på lördag. Då ska det bli varmt och soligt.”
Jag var glad som ett lyckligt barn när jag bar på fikakorg och kamera till bilen. Jag hade inte ens tid att vänta in Solveig. Grannarna trodde kanske att vi bråkat. Annars går vi ofta hand i hand över gården.

Som vanligt hade jag memorerat in sträckan mellan hem och plats så jag istället kan njuta av annat spännande som oväntat kan dyka upp längs de slingrande vägarna.
Haren som inte hade trafikvett kunde jag varit utan. Snart måste de införa en skola även för djur. 😉 Men vad är en hare mot de maffiga vildsvinen som vi stötte på i en skånsk skog sommaren 2017. Skönt att slippa den djurarten på Gotland.

På långt håll såg jag Väte kyrka. Jag visste att den vita kyrkan låg längs med väg 142. Min inre bild från Instagramfotot med kontrasten mellan den kritvita ståtliga kyrkan och det stora blå scilla-havet framför byggnaden gjorde mig nästan gråtfärdig. Våren när den är som bäst. Vad underbart det ska bli att se det i verklighe…


”Fotot måste varit taget på andra sidan kyrkan”, utbrast jag spontant. Solveig hängde inte på mitt önsketänkande, men följde snällt med på en tur till baksidan. Hon tog där fram sin mobil och scrollade upp fotot.
När vi nu var på ”sanningens plats” och såg hur där såg ut, insåg vi bildmonterings-projektet. Två olika foton som ”gift sig”.
Eller var det så här tänkte min fantasi:
Fotografen hade tidigt på morgonkvisten flyttat iväg kyrkan på en skottkärra till ett änge fullt av scilla. För det kunde väl inte vara det omvända?

Självklart vill vi alla att våra sociala foton ska bli extra fina. Men ibland känns det som det finns en gräns. När jag gick på bibliotekshögskolan skolades vi att alltid kontrollera med tre olika källor för att nå sanningen.

Det var kyligt och jag var inte det minsta sugen på min Lightcola till fikat. Därför tog jag tacksamt emot ”termoslocket” med mörkrostat kaffe där vi satt på Galgberget och tog en snabbfika. Fast jag inte är så förtjust i mörkrostat och inte hade med en egen mugg. Efter lunch fick vi vår revansch. Jag fick välja och valde faktiskt att åka till ett ”fuskbygge”. 😉

Ps. Detta var mitt 50:e blogginlägg. 😀 Du får gärna tipsa vänner och bekanta, som du vet uppskattar Gotland, om min nya blogg. Jag lovar att inte fuska med foton.

Gnisvärds fiskeläge


Ungefär två mil söder om Visby tog vi höger mot havet. Genast sänkte vi farten. Både på bilen och inne i huvudet. Tankarna blev klarare och njutningstakten steg behagligt i sensommarvädret. Det var så skönt att komma ifrån alla flyttkartonger i vår bostad. Bara ”få vara” i några få timmar. ❤

En sommar bodde vi i en fin supermodern stuga i Tofta. Då hände det att vi tog oss ner till Gnisvärds fiskeläge. En gång i tiden var detta fiskeläge ett av öns mest lönande.

Här finns ett fyrtiotal bodar kvar längs med den cirka hundra meter långa smala gatan. De flesta är byggda på 1900-talet. Enstaka är dock äldre.

På varje sida om bodarna ligger stora gistgårdar, där man förr hängde sina nät på tork.
Det finns också ett kapell från 1830-talet inom fiskeläget.

Vad sugen jag blev. Vågade inte fråga om jag fick vara med i gänget. Var rädd för att de skulle säga att jag skulle få vara en ”kubb i luften”. Ännu värre hade varit om de döpt sporten till ”Kast med liten fastlandsgubbe”. 🙂 Inte ens i denna skrivande dag hade det hjälpt med att jag bott här i hela FEM månader. Det krävs säkert tre generationer innan … och de hade ändå inte förstått min halländska. 🙂

De gotländska fiskelägena skiljer sig i många avseenden från övriga Sveriges. Runt kusterna finns ungefär 200 fiskelägen av varierande storlek. En hög siffra tycker jag. Det ska bli spännande att se hur många jag kommer att besöka. 😀

Här fick jag lust att testa om mina gamla hundrameterstakter fanns kvar. Troligen inte. Istället fick det bli att njuta av den medhavda fikakorgen, på en filt i sanden, på stranden.
Det dröjde en lång stund innan vi fick lust att köra tillbaks till de oöppnade kartongerna. Min fantasidröm om att allt var på plats när vi kom hem, gick tyvärr inte i uppfyllelse. Men efter timmarna i Gnisvärd fick vi ny energi i den tropiska värmen som vi hade inomhus i augusti 2018. Både i Ystad när vi packade ner och därefter i Visby. Jag är nu lite orolig för att sommaren 2019 ska bli den regnigaste på många år. Nåväl. Då får jag väl åka och fiska i ett träsk. 😉