Etikettarkiv: Orkidéer på Gotland

Platanthera chlorantha – Grönvit nattviol

Publicerad den av
14

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Arten är överlag kraftigare än nattviol som vi lagt in här tidigare. Den har större blommor och ståndarknappshalvorna är brett åtskilda nertill (se bild 3). Blomdoften är svagare än hos släktingen.

1844 samlade botanisten O.A Westöö arten i Lärbro socken.

I första hand är Grönvit nattviol en skogsmarkens orkidé. Främst i skuggiga partier. Oftast stöter man på den i barrskog, men den finns även i lövskog och blandskog. Den går även att finna i fuktig ängsmark. Själva fann vi den i Brucebo naturreservat. Ovanför finns barrskog.

Blomningstiden är från midsommar, något senare än nattviol, och fortsätter i juli, hela månaden ut på skuggiga partier.

Arten är väldigt vanlig på Gotland. Det finns endast vita fläckar på ”min karta” i de inre delarna av ön. Men den saknas på Lilla Karlsö.
När det gäller hela Sverige finns den mest i de södra landskapen. Från Skåne till Uppland går den att njuta av. Längre norrut är den sällsynt.

Ps. Khloros betyder grön på grekiska.

Neottia nidus-avis – Nästrot

Publicerad den av
14

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Nästrot är speciell. När man ser arten i blomning ser det ut som den har vissnat.

Växten saknar klorofyll och har därför denna märkliga, blekbruna färg. Nästrot får hela sin näringstillförsel via svampar, invävda i växtens trassliga rot. Det svenska namnet syftar på rotens likhet med ett risigt fågelbo.

Stjälken är kraftig och robust, nästan sparrisliknande. Bladen är däremot små och förkrympta. Blommorna sitter tätt på axet och har en fin honungsdoft.

Första dagarna i juni börjar Nästrot att blomma och brukar fortsätta med det en bit in i juli.

Vi fann Nästrot i skuggan på Klinteberget på västra Gotland. Den trivs i barrskog och i mullrika delar av ängen. På norra Gotland är den ovanlig. På fastlandet är den spridd från Skåne och upp till Jämtland.

Ophrys insectifera – Flugblomster

Publicerad den av
10

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Denna speciella och tuffa orkidé har vi länge längtat efter att få se i verkligheten.

Du som studerar bilden tror kanske att just den orkidén måste vara superlätt att hitta bland de andra arterna. Det är väl bara att leta efter en fluga som aldrig lyfter? Hur svårt kan det vara?

Sanningen är att de är otroligt svåra att hitta i verkligheten. Växtens ljusgröna stjälk flyter ofta samman med bakgrunden. De fåtaliga bladen väcker därför ingen uppmärksamhet bland allt annat intressant i närheten. Det är mycket lätt hänt att tro att det bara en av miljoner flugor som använt en ny landningsbana.

”Des blommor äro så lika flugor, at en okunnog som får henne se skulle tro, att 2 eller 3 flugor sutto på stjelken”, skrev von Linné 1745 från sin Ölandsresa. Han nämnde också flugblomster från Gotland.

Flugblomster blommar från slutet av maj och en bit in i juli. Med andra ord en ganska utdragen blomningstid.
Växtplatserna är fuktiga, kalkrika marker, såsom källmyrar, vätar och fuktiga ängar. Det sistnämnda var platsen där vi hittade en mindre grupp, utspridda inom ett begränsat område.
När det gäller utbredning är de ”lättast” att hitta på Öland och Gotland. På fastlandet finns de i kalktrakter norrut till Jämtland. I övriga Norden är de sällsynta. De flesta finns i södra och mellersta Europa.

Blomman liknar och doftar som en grävstekelhona. Därmed händer det ofta att hanarna av släktet Argogorytes försöker para sig med blomman. Flugblomstret är smart och har anpassat sin blomningstid till när hanarna föds. De kommer nämligen till världen tidigare än stekelhonorna. Smart va? Konkurrensen minskar med andra ord rejält. Säkert inget hanarna funderar på när de klänger omkring.

Dactylorhiza – Ängsnycklar

Publicerad den av
12

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Vi har väntat länge på att årets säsong, med orkidéer på Gotland, ska starta upp. I Bunge såg vi förra söndagen de första Sankt Pers nycklar. Här, nästan på hemmaplan, stötte vi på en annan art.

Ängsnyckelgruppen inrymmer flera olika färgformer, så distinkta att de även fått skilda svenska namn. Vi har efter mycket bild- och textgranskande kommit fram till att det här bör röra sig om huvudunderarten ängsnycklar med sina ofläckade blad. Därför sorterade vi av olika anledningar bort blodnycklar, vaxnycklar, sumpnycklar och skogsnycklar. Tidpunkten blev också avgörande. Ängsnycklar blommar från mitten av maj till juli.

Till och med i faktaböckerna vacklar de på grund av alla hybrider. Ängsnycklar kan nämligen bilda hybrider med andra arter inom släktet. Där syftar de framför allt med skogsnycklar och sumpnycklar. Det står dock att de flesta fynden är troligen äkta ängsnycklar, som blivit en ny modern term på senare år inom gebitet. (Äkta)

Carl von Linné skrev i sin dagbok 1755:
”Rotknölar handlika, nektargömmets sporre konisk, läpp otydligt trekluven, sågad, bakre kalkblad tillbakaböjda. Växer på ängar, tämligen sällsynt. Blommar samtidigt med pionen med enkla blommor.”

Listera ovata – Tvåblad

Publicerad den av
17

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

Tvåblad finns det gott om på Gotland. Den verkar trivas överallt på öjn. Ibland gör den även besök i trädgårdarna. Annars är den sparsam i övriga Sverige. Förekommer i södra och mellersta delarna. Däremot sällsynt i norra delarna av landet.

Växten har många år på nacken. Redan i Antonius Münchenbergs herbarium med samlade växter från 1701-1702 nämns den. Wallenberg skriver i Utkast Gottlands Flora (1805-1806) ”ganska allmän, kallas Ormblommor.”

Ser du? Det liknar en gubbe som hänger i blomställningen.

Det är lätt hänt att tycka att tvåblad är rätt intetsägande i konkurrens med andra orkidéer. Men tittar man noga efter är det som ett litet konstverk. Undra vad den ljusgröna lilla varelsen vill ha hjälp med?
Tvåblad kan bli över en halv meter hög. Den blommar vanligtvis i juni-juli med sina gulgröna blommor som sitter i långa axlika klasar. Blommorna är populära bland olika insekter.

Blåser inte alltid medvind

Publicerad den av
17

Vi hade hyrt en stuga i Fårösund i tre nätter och var bra pålästa. Samtidigt såg vi fram emot oväntade och trevliga överraskningar längs norrtrippen.

När vi klev över och kom in i Bungenäs naturreservat var vår förhoppning att hitta två orkidéarter, gemensamma favoriten flugblomster och den ovanliga och hotade gulyxnen.

Istället möttes vi av ”nyfikna gänget”, när vi nådde havet efter den 700 meter långa slingrande skogsstigen.

Du läsare ska inte tro att de stod lika stilla i verkligheten. När vi rörde oss mot kärret började flera genast att röra sig mot oss.
Vi bestämde oss för att byta taktik. Solveig gick ensam längs skogskanten mot källmyren, med stora stativet och tunga kameran i ett fast grepp. Under tiden gjorde jag en skenmanöver mot havet, samtidigt som jag vaktade de fyrfotades frammarsch. De blev lite skelögda när de fick för mycket att göra.
Jag kunde inte låta bli att stundtals njuta av mitt älskade hav och passade även på att undersöka fikakorgen. Vi män är bra på att göra många saker samtidigt. 😉

Solveig gjorde faktiskt två försök. Första gången avbröt hon och kom tillbaks till mig, när ett par av ungdjuren ökade farten mot henne och de andra följde efter i släptåget. Min frus reträtt var jag tacksam för. Jag såg inte henne, men hann ropa på henne innan det var för sent att undvika ”närkontakt”.
Min fru är tuff. Hon gjorde ett nytt försök. Tyvärr drog hon en nitlott när det gällde orkidébiten.

Den här ”grejen” tog jag kort på, men hade ingen aning om vad det var för redskap från förr.

Däremot är jag säker till hundra procent på att det här är en – blomma. 😉
Med facit i hand vet jag att vi nästa dag drog en rejäl vinstlott. För då hade vi tur som hade med egna cyklar. Annars hade det tagit för lång tid och blivit för tufft i backarna.

Harudden

Publicerad den av
10

Återigen ett fint ställe som vi hamnade på, av en ren slump. Egentligen letade vi efter en äng, precis bredvid vägen, där det skulle finnas ungefär sju olika sorters orkidéer vid nästan exakt samma datum, enligt en ”dagboksanteckning” på en seriös sajt. (Endast fem år tillbaka i tiden). Kan någon lustigkurre med allt för mycket energi ha möblerat om? Just detta änge flyttades till Fårö och … 😉 Chauffören störde min fantasi.
”Ska vi svänga ner”? undrade Solveig. Sekunden efteråt kom jag att tänka på en Instagramvän, som hade lagt in en tilltalande bild från en plats med namnet Harudden. Jag hade frågat henne om vägen dit och insåg att vi var på rätt plats. Bara över ”hindret” för lammen och vidare ner på den smala vägen mot havet.
Med tanke på dikena hoppades vi slippa fordonsmöten.

Där stod några bilar och vi gissade på att det handlade om morgonpigga vandrare som gett sig iväg på tur.
Vilken underbar rutt det måste röra sig om längs den vackra kusten. Ett paradis för den konditionsstarke som uppskattar hav, fåglar, växter och fixar att bestiga branter på upp till 30 meter. Givetvis går det att dela upp vandrandet på etapper. Är man fler i gänget går det att placera ut bilar på olika p-platser. Då behövs ingen ”återvandring”. 🙂
Som ung hade jag älskat att bo på Gotland. Ett smörgåsbord av rang.
Hall-Hangvar som naturreservatet heter är det största på öjn. (Nästan 30 kvadratkilometer stort.)

Kliva över eller välja andra hållet?

Vänster eller höger? Alla dessa tilltalande val. Åtskilliga stenkast ifrån kolera eller pest.

Här var det blött. Där trivdes en speciell orkidé.

Själv trivs jag nästan alltid längs havet. ❤

Eller att hitta nästa orkidé först. 😉 Den där privata tävlingen som vi hittade på förra året är sedan Solveig blev med tungt macro inte speciellt rättvis längre. Därför har vi egentligen lagt den på is.

Eftersom vi åkt dit i EN bil var det en STOR fördel att skuggorna till slut möttes i en date. ❤

Dactylorhiza sambucina – Adam och Eva

Publicerad den av
16

Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Gotland är det landskap i Sverige som har flest arter. Tre arter finns enbart på ön; Kärrnycklar, Alpnycklar och Stor Skogslilja. Vi tänkte försöka att hitta så många arter som möjligt. Vi har redan insett att det inte kommer att bli lätt…

När vi cyklade på Närsholmen förra året, var vi försent ute för att hitta Adam och Eva. Den här gången gick det bättre. Blomningsintervallen är annars från mitten av maj till någon vecka in i juni.

För att lyckas hitta dem fortare delade vi på oss. Jag sökte igenom den södra delen av ”savannen” och lyckades hitta en annan orkidé som kommer i nästa inlägg, i denna kategori. Solveig tog den norra delen och hade framgång. När jag någon timme senare rattade bilen och krypkörde bland hålorna fick jag också njuta av A och E. Det fanns ett stort bestånd.

Arten trivs bäst på torra öppna betesmarker eller ängen. Men de som väntar lite med gräsklippningspremiären och inte trampar runt för mycket kan få njuta på sommarstugetomter. Nu sitter jag här och funderar på om det bara är ett ”teamuttryck” eller om en av färgerna alltid är Eva och den andra är Adam?

Den gula varianten är vanligast. 60 % har jag läst på två ställen.

Första fynd gjordes i Uppland och publicerades 1732. Nu finns Adam och Eva från Skåne till just nämnda Uppland. Men det finns en negativ tendens. Arten har minskat i antal under en längre tid.

Det sägs att formen på rotknölarna är människolik, som kan vara orsaken till namnet Adam och Eva. Färgerna på rotknölarna kan ändras från säsong till säsong. På någon lokal har tranor fått smak för knölarna. Personligen tycker jag de kan hålla sig till dansen. 😉