Det andra ansiktet

Publicerad den 2 februari, 2023 av http://bosseliden.wordpress.com

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde för Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”. https://bosseliden.wordpress.com/2016/08/31/attonde-boken-i-serien-om-kurt-wallander-brandvagg/ Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Trettonde boken i Anders Knutas sviten:
Det andra ansiktet, 2016, 376 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till Andreas och Katerina,
för er vänskap och värme och era omsorger
Bosses alternativa titel: 😊
Jag kan inte komma på någon som matchar Maris superperfekta.

Emma och de yngsta barnen trivdes aldrig i Stockholm. De längtade tillbaka till Gotland, det gamla stenhuset i Roma, skolan och kompisarna och Emma saknade sitt arbete som lärare på Kyrkskolan.

Personligt:
Ondskan skrivs i jagform. Sakta men säkert får vi bakgrundsfakta och trovärdiga skäl till händelseförloppet. Det handlar om både dåtid och nutid.
Tidsintervall:
Prolog: 4 maj 1998. Huvudhandling: Sommaren 2010.

Henrik Dalman parkerade utanför villan som låg i slutet av vägen, den lilla fyren och klapperstenstranden nedanför.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Biträdande chef.
Johan Berg: Har tillsammans med sin fru Emma Winarve flyttat tillbaka till Roma från Stockholm. Huset hade de haft uthyrt.
Pia Lilja: Fortfarande kvar som mästerfotograf på redaktionen i teve- och radiohuset. Hon har kontakter precis överallt på ön.
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Rödhårig och ostyriga lockar. Ryggproblem, temperament.
Thomas Wittberg: Blond med håret i tofs. Charmör och kvinnokarl. Den eviga singeln har stadgat sig med en ung dalkulla som semestrat på Gotland och är hälften så gammal.
Lars Norrby: Distingerad och surmulen presstalesman.
Birger Smittenberg: Den snart sjuttioårige åklagaren brukar vara med redan i starten när det gällde grova brott. Numera jobbar han deltid.
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen. Gör denna gång entré på sidan 141. 😉

Numera hade bodarna byggts om till fritidshus.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas vill inte ta steget fullt ut och bo med Karin. Hon däremot vill dela vardagen fullt ut och är redo för att flytta ihop. Hon längtar efter Anders som hon känner sig trygg med. Innan hade hon aldrig känt någon trygghet med män. För första gången i sitt liv älskade hon verkligen en man.
Ibland längtar jag tillbaka till mitt gamla vanliga singelliv. Det är ju vad du och jag är kända för egentligen, Karin, sa Wittberg.

Han hittade fram till Dahlmans adress. Ett vitputsat hus i ett gathörn, alldeles intill den exotiska Botaniska Trädgården.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Knutas förskönar den sista tiden med Line och börjar vackla om mycket. Han känner sig kluven i två personer.
Knutas försöker lura sin egen hjärna med att det är onödigt att berätta för Karin att Line skulle komma hem till honom.
Knutas blev inte kvitt känslan av att hamna längre och längre ut på djupt vatten. Till slut stod han inför ett besvärligt beslut. Hur han än agerade, skulle någon bli sårad.

Portarna stod öppna och han hörde orgelmusik strömma ut från kyrkorummet. Kanske övade kantorn inför kvällens konsert.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas kände sig trött och oengagerad. Som om ingenting riktigt kunde glädja honom. Han börjar tänka på tecken på åldrande. Allt från grå strån, rynkor till kondition.

Långsamt börjar förändringen ta form. Ögonen tar längre tid, mörk ögonskugga på locken, sotning runt hela ögat, svart kajalpenna och rejält med eyeliner. Rådjursögon à la Audrey Hepburn.

Nyckelspår & Villospår:
Fallskärm, sexmord, bondagelek, syntetiska hårstrån, ridspö och vätskan Rush.
Kopplingar till tidigare böcker:
Fler än vanligt. Finns också numera exakt ett dussin (böcker) att välja på. Jag valde ut dessa tre sekvenser:
1. Knutas tänkte tillbaka på den hetsiga våren med den komplicerade mordutredningen, där en bultsax var mordvapnet.
2. Uppe vid Norsta Auren kommer Johan att tänka på fallet med Emmas klasskamrater.
3. Knutas vilda biljakt efter en dubbelmördare i Puerto de Mógan.

Hon fick känslan av att stå högst uppe på Hamnberget och ta ett steg rakt ut, över havet, ut i den tomma rymden.

Grodor i boken:
Som vanligt tiden som började leva sitt eget liv redan i bok två.
Upptäcks enbart av boknördar. 😉
Thor Modéens lillebror Martin Kihlgård är numera i femtioårsåldern. I förra boken var han 55 år. I fjärde boken var han också 55 år.
Jag är tveksam till att det gick att fika tillsammans på flygplatsen när bara en av de två skulle flyga iväg.
Dessutom är Hall inte samma ställe som Hallshuk. 5 km mellan dem.

Karin var väldigt förtjust i Almedalsbiblioteket och tillbringade en hel del tid där på lediga stunder.

Kuriosa:
1. Karins kakadua Vincent är endast ett år yngre än Karin. Han är 51 år.
2. Han var förväntansfull inför att än en gång få lyssna på det gotländska kultbandet Smaklösa.
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
1. Vädret var som ett äventyr, det gick aldrig att förutspå hur det skulle bli.
2. Sedan han förlorade familjen som sin fasta punkt i livet var han själv som en båt som drev omkring.
3. De hade träffats på bibliotekarieutbildningen i Borås, men bara efter en termin…

När Knutas och Karin äntligen svängde av ner mot Kapelluddens fiskeläge mötte de en ambulans som med tjutande sirener körde därifrån.

Humor/svart humor:
Man behövde inte ta av skorna om man var polis. Då måste man inte heller ta på dem när man gick.
Numera läste hon inte som förr. Det var de förbaskade telefonernas fel, man låg med sin iPhone och surfade runt på sociala medier istället för att läsa en gammal hederlig kriminalroman.
Rikskrims egen Obelix, det största matvrak som gått i ett par skor. (Martin Kihlgård).
Privat sorg:
Knutas sörjer fortfarande sitt äktenskap som gick i kras.

Den som ville ha ett stycke äkta Gotland hade kommit rätt.

Antal mord/dödsfall:
3 st
Sista två meningarna:
”Tog ett djupt andetag. Sedan gav han Line det enda svar som var möjligt.”
Bosse Lidéns betyg:
4/5
Baksidestext:
DEN IDYLLISKA KUSTORTEN LJUGARN håller på att vakna till liv inför turistsäsongen. Då hittas den välkända konstnären och småbarnspappan Henrik Dahlman mördad i sitt sommarhus, fastkedjad i sängen med handbojor…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Gotlanduppochner – 1000 inlägg!

Publicerad den 26 juni, 2022 av http://bosseliden.wordpress.com

Pl	Kategorinamn	2019	2020	2021	2022	2023	Inlägg
1	Innanför ringmuren	34	33	28	21		116
2	Utanför ringmuren	33	22	34	23		112
3	Norra ön	5	35	49	15		104

4	Kryssa på Gotland	31	30	30	–		91
5	Medeltida kyrkor	21	25	25	11		82
6	Historiska platser	12	19	30	2		63
7	Naturreservat	14	22	13	13		62
8	Korsordsmästerskap	–	30	30	–		60
9	Fiskelägen	15	17	19	5		56
10	Västra ön	22	11	14	8		55

11	Östra ön	5	19	12	10		46
12	Almanacka	13	13	13	–		39
13	Sudret och Storsudret	14	1	13	9		37
14	Fototävlingar	10	9	9	6		34
15	Botaniska Trädgården	12	3	14	2		31
	Fikatime	26	0	0	5		31
17	Husets historia	–	13	10	7		30
18	På två hjul	–	9	18	2		29
19	Portar & Torn	1	10	6	10		27
20	Med macro	–	–	18	7		25

21	Statistik	12	6	3	2		23
	Mitten ön	3	6	11	3		23
23	Orkidéer på Gotland	–	9	6	6		21
24	Raukar	9	6	3	2		20
25	Gotländska ängen	5	7	5	2		19
	Konst	–	–	10	9		19
27	Museum	–	1	6	8		15
28	Fårö	14	0	0	–		14
	Vardagslyx	7	5	1	1		14
30	Naturen i färg	–	7	6			13
	Ruiner	4	2	4	3		13
	Favoriter i repris	–	9	3	1		13
33	Solbjärga/Solnedgång	5	2	3	2		12
	X-tra läsning	6	1	5			12
	Gutamål	4	1	4	3		12
	Hemestra	4	3	1	4		12
37	Ten Doors	–	11	–	0		11
	Kåserier	8	2	1			11
	Anders Knutas	4	4	3	–		11
	Morgonpromenad i Vi	–	–	10	1		11
	Fyra årstider	–	–	9	2		11
42	Boktips	4	2	1	3		10
	De tio utvalda	–	–	2	8		10

44	Kvarnar	2	2	3	1		8
	Nästan bara på Gotl.	–	2	3	3		8
	Kalkbrott	–	–	8			8
47	Fyrar	3	3	1			7
	88 minuter	–	–	5	2		7
49	Ringmuren	1	0	5			6
	Kapell & missionshus	–	3	1	2		6
51	Fjärilar	–	–	3	2		5
	Porträttsamling	–	1	2	2		5
53	Rosornas ö	–	2	1	–		3
	Soluppgång	–	2	–	1		3
55	Du bestämmer	1	1	–	–		2
	Bildspel	–	1	1	–		2
57	Från foto till Akvarell				1		1


	57 st kategorier
	2019 – 250 inlägg
	2020 – 293 inlägg
	2021 – 325 inlägg
	2022 – 132 inlägg
	Totalt: 1000 inlägg

En halvö av världsklass

Publicerad den 8 juni, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades 1 januari 2019. Pärlorna är värda mer än ett inlägg. ❤

Det blev kärlek vid första ögonkastet NÄR jag en augustidag 2016 kom hit för första gången. Närsholmen är verkligen savannliknande. Men huvudskälet vid detta besök var en annan sorts kärlek, försöka hitta Adam & Eva.

Först gjorde vi ett gemensamt försök med den angenäma uppgiften att lokalisera orkidén. Sedan kom vi på att vi skulle byta till en mer tidvinnande taktik. Solveig letade efter Adam och jag spetsade in mig på Eva. Skojar såklart. Medan Solveig gick in tallskogen mot södra delen tog jag mer än gärna partiet nära vattnet. Undra hur många bilder jag brände av mot den polkagrisrandiga fyren? Jag lyckades också hitta en orkidé som vi inte bloggat om ännu.

Fint ögongodis, men hallå Solveig? Var det inte Adam och Eva vi skulle hitta? 🙂

Det här var första gången som vi skumpade runt fyren med bilen. Förra sommaren var cyklarna med. Vid tidigare besök har vi parkerat ”mellan de nyfikna kalvarna” eller parkeringen framför grinden.

Jag tog mitt förmiddagsfika på en bänk vid muren. Njöt av naturen, det glittrande havet, olika sorters fåglar och zoomade in ett spännande fiskeläge. Undra vilket det var? De ligger rätt tätt på östra sidan, vid vissa kustremsor. Tyvärr skyltas det heller inte i överflöd.

Ni som följer bloggen kontinuerligt vet såklart att Solveig hittade Adam och Eva. När vi fortsatte halvön runt med bilen fick jag också se dem på nära håll, riktigt många och vackra.
I år är tävlingen inte längre rättvis. För medan Solveig sitter på huk och tar massor macro-bilder står liksom inte jag i givakt och tittar på. 😉

Seriös sammanfattning:
Vilken fantastiskt fin ö vi har äran att bo på. ❤

När andra sover

Publicerad den 20 juni, 2020 av http://bosseliden.wordpress.com

05:11 satte jag in en CD i spelaren i ”Den lilla blå” och vi gav oss av. Den här gången hade vi, för första gången sedan vi flyttade hit, våra cyklar med på cykelhållaren. Därför invigning av kategori nummer 40 – På två hjul. Du kan se vårt huvudmål på den zoomade bilden.

Här parkerade vi bilen och dukade upp frukosten på ett bord. Jag tänkte på att det stämde, det jag skrev i inlägg nummer 100. Vi skulle återkomma hit nästa år med cyklarna.
https://gotlanduppochner.com/2019/06/24/narsholmen-en-av-mina-absoluta-favoritplatser/

Den superfina polkagrisfyren kommer att få ett eget inlägg längre fram. ❤

Vilken frihet det är att kombinera cyklandet med cykelstopp för intressanta närstudier (där var jag vitsig utan att jag tänkte på det) eller bara vara i stunden. Det går inte att komma ifrån att det känns som att befinna sig på en savann i Afrika. Liknelsen är inte ute och reser helt i fantasin. Den två kvadratkilometer stora halvön med storslagna vidder och med bara enstaka enar och talldungar ger en känsla av savann och vinner med tigerlängder mot hungriga rovdjur i Afrika. Fyrfotade utan hänsyn till de berömda två meternas avstånd.

Blåelden var inte lika intensivt blå, som förra året vid samma tidpunkt i månaden juni.

Stenmuren smälter bra in i omgivningen.

Hade jag cyklat här 1986 kunde jag ställt upp som biskådis i den kända ryska filmregissören Andrej Tarkovskijs sista film ”Offret”, som spelades in på Närsholmen. Flott skulle jag sagt DA om han ville ge mig rubel som tack för besväret.

Blodnäva ser du i fronten till höger.

Det enda jag inte var helt nöjd med var att orkidén Adam och Eva gäckade oss igen. Den ska finnas här i både en röd och en gul färgvariant. Vi lämnade cyklarna och letade en bra stund vid lämpliga ställen.

Fyren finns nästan alltid med någonstans i blickfånget. Ingen risk att cykla eller gå vilse.
Undra om personerna i flygplanet hinner njuta av den vackra vyn därunder dem?

Favoritfoto. Det finns ett till som är nästan lika fint. Vet någon besökare namnet på växten? Här finns rikt med arter som trivs på torra och kalkrika marker. På sensommaren är en stor del av halvön täckt av gul fetknopp. Bra skäl till ett återbesök.

Efter att ha fotvandrat ett tag var vi tillbaka vid cyklarna igen och tog en sista titt. Återigen hade vi varit helt ensamma. Inte en enda människa såg vi. Nöjda satte vi upp cyklarna bakom bilen och åkte iväg till nästa stopp. En kyrkvaktmästare kom precis lagom i tid och öppnade kyrkporten. Vilket flyt vi hade även där. Okej. Någon i sällskapet var i efterhand inte nöjd med mina exteriörfoton. Hela kyrkan kom inte med. 😉 Orsaken var grönskan på träden. Vi körde förbi där igen för några dagar sedan.

De närmaste två blogginläggen kommer troligtvis också att handla om inlägg i kategorin ”På två hjul”. Välkommen tillbaka!

Närsholmen – en av mina absoluta favoritplatser

Publicerad den 24 juni, 2019 av http://bosseliden.wordpress.com

Detta är inlägg nummer 100.

För flera år sedan läste jag om Josefin Nilssons favoritplats Närsholmen på Gotland. Strax innan vi åkte på semester till Sveriges största ö, 2016, bläddrade jag i en bok om upplevelser och utflykter på Gotland. En av bokens författare, Jonas Henningsson, skrev en uppföljare några år senare. I den boken nämner han att många liknar naturen på Närsholmen med Afrikas savann. Då brukar han alltid svara dessa personer med att savannen påminner om detta, men det är ännu vassare här.

Ibland kan en första förälskelse bli en besvikelse vid ett återbesök. Jag behövde inte vara orolig. Det var ännu mer mäktigt denna gång. ❤

För vid förra tillfället var säsongen för blåeld över. Det var den definitivt inte denna gång.

Medans mor och dotter döpte kvigan som var mest nyfiken i gruppen till ”Hjärtat” stack jag före runt krönet mot fyren.

Den polkagrisfärgade fyren byggdes 1872 och är 16 meter hög. Lyshöjden över havet är 21 meter. 1961 automatiserades fyren och blev elektrisk driven. Den ägs av Sjöfartsverket medan den gamla fyrvaktarbostaden ägs av militären på Gotland.

Paret såg ut att ha det skönt där på stenen. De lyckades senare komma med på minst fem av mina foton när de cyklat iväg. Det var svårt att undvika. För de skulle åt samma håll som mitt extra kameraobjektiv. 🙂

Kombinationen fyr, gammal mur, havet och blåeld tilltalar mig.

Detta blå hav på land går inte att göra rättvisa via en kameralins. Det ska upplevas på plats. Har du inte varit här så ta och simma hit någon gång. 😊

Fyrvaktaren ser sträng ut på utsidan. Men jag tror att det tickar ett hjärta på insidan som är mjukare. ❤

Både två- och fyrbenta strövare.
Själva satt vi på en filt och fikade. Samtidigt som jag deltog i konversationen blåste tankarna mjukt iväg åt olika håll. Jag tyckte det var ett fint val att sprida ut Josefins aska i havet här. ❤
Sedan tänkte jag på att just där jag satt var egentligen en ö för bara något hundratal år sedan. Visst är det fascinerande att denna ö steg ur havet med hjälp av svallande vågor på Östersjön? När vågorna söderifrån följde öns sidor och nådde norra delen, böjde de av in mot varandra. Detta fenomen kallas vågomböjning. Resultatet blev att de strandvallar som vågorna kastade upp kom att sammanstråla på nordsidan av den dåvarande ön. Häftigt! Tusen tack för att det hände.

Vi skojade under fikat om att vi kanske hade det för bra. Jag kunde inte låta bli att leka Petter och Vargen och skrämdes om att alla djuren dök upp, fikasugna, runt hörnet så att vi blev tvingade att bryta upp snabbt för att rädda det som räddas kan.

Vi hann både fika och njuta klart innan det blev en sannsaga. Först kom ”Hjärtat” lite försiktigt. Sedan hela ”tjocka släkten”. När Solveig nämnde frasen om att det fanns de som skulle bli tjurar som vuxna fick mina ben mer fart. Jag hann in i bilens trygghet. En kviga tittade in i backspegeln så den flyttades en bit. Någon annan verkade vara mer intresserad av bagageluckan. Själv satt jag och funderade på om det skulle funka med att tuta för att få väck de tiotal stora ”köttjättarna”. Min halländska verkade stå sig slätt. 😉

Nästa gång… Givetvis kommer det att bli en nästa gång. Då ska vi cykla runt om naturreservatets två kvadratkilometer. Området är en häckplats för ett 45-tal fågelarter. På våren och hösten dyker dessutom gäss och vadare upp på fint besök.

Vi var alla tre så nöjda med dessa ljuvliga timmar då vi gjorde tre stopp. På tal om stopp. Nu blir det stopp på inlägg ett tag. Vi har hemliga planer på G. 😉