Lika gott den här gången!

Från vår hyrda stuga ”Burgen” hade vi nära till naturreservat med vidsträckt raukfält, gammalt fiskeläge, härlig havskust och berömda Pensionat Holmhallar. På fem minuter nådde vi till menytavlan, från stugan. Personligen hade jag längtat efter att återigen få smaka på Rödspätta med remouladsås.

Det var i början av 1970-talet som man började med á la carteservering mellan 12:00-15:30. Snabbt blev det en succé. Jag har genom åren läst om köerna som uppstod vissa högsommardagar. För att inte hamna i en kö, bakom en busslast med glada hungriga resenärer, gäller det att ligga ett steg före… därför var vi däruppe i god tid. Vi gick runt på området och jag höll samtidigt ett getöga mot grusparkeringen. När en stor turistbuss rullade in kvart i tolv kommenderade jag Solveig mot luckan och själv la jag rabarber på ett bord.

Det visade sig vara falskt alarm. Busschauffören inväntade ett stort sällskap som vandrat runt i naturreservatet.

Luckan öppnades prick tolv och Solveig beställde denna första dag två halva portioner rödspätta. Sedan satt hon vid bordet en kort stund innan en man genom ett fönster ropade ”LIDÈN”.

Jag som inte har något problem med att äta samma slags supergoda mat flera gånger höll mig till rödspätta under vår vistelse. Solveig ”varierade” och testade fläskfilé. Hon tyckte att den rätten var minst lika god. Ingen av oss vågade pröva lammsmäcka (malet lammkött). Full pott fick maten även detta år. Tusen tack. ❤

2019 fick jag en pratstund med ”Calle på Panget”. Den här gången var det Solveig som bytte några ord med legendaren när hon checkade ut. Men vi hejade på varandra på andra sätt under vår härliga vistelse i ”Burgen”. Calles föräldrar måste varit megastolta över sin son som tog över stafettpinnen. Föräldrarna startade upp det hela 1949. Först tillsammans med ett annat par. Calle har jobbat på panget alla somrar sedan 1966. Då var han en tonåring med vit skjorta och fluga. Nu är han en vital man med samma klädsamma klädsel. Jag hoppas smultronstället får finnas kvar i flera generationer till.

Pensionat Holmhällar – ”Panget”


Du som gillar svenska filmer minns säkert filmen ”Pensionat Oskar” efter Jonas Gardells manus och med Loa Falkman och Stina Ekblad i bärande roller. Det var här på Pensionat Holmhällar som kultfilmen spelades in 1994.

Jag tror att det var redan på sjuttiotalet som jag hörde talas om Pensionat Holmhällar för första gången. Sedan har jag läst om det flera gånger. Nu var vi där för att äta lunch och eftersom vi hört om att det kunde vara långa köer var vi där extra tidigt. Alltför tidigt… Därför vek vi av genom tallskogen för en promenad ner mot havet.

Vi trånade efter att gå ner till den omtalade långgrunda stranden och få se raukfältet och gärna Holms fiskeläge men så långt kom vi inte den här gången.

Min plan är att cyklarna ska med på bilen vid nästa besök på Sudret. Vid det här besöket var det bäst att gå tillbaka och bevaka kön.

Vilken tur jag hade när självaste ”Calle på Panget” dök upp med en cykel han skulle fixa till. Jag kunde inte låta bli att störa honom när jag hade honom ”på tråden”.
Jag hade läst på. Visste att både Calle Hansén och Pensionat Holmhällar firade 70 år 2019. Det var alltså Calles föräldrar som tillsammans med två andra par startade upp detta projekt i några ombyggda militärbaracker. De andra paren tappade sugen efter några tuffa säsonger och hoppade av, men Calles föräldrar fortsatte. Nu är det Calle, tillsammans med hustrun Eva och dottern Olivia, som håller i trådarna.

Nittio procent är stamgäster, sa Calle i en tidningsintervju. Några har bott här femtio somrar i rad.

Det går utmärkt att sitta inomhus, men vi ville umgås med det fina vädret.

Solveig var framme vid luckan och beställde två rödspättor. Sedan fick vi vänta en kort stund innan de ropade LIDÉN.

Betyg. 5/5.
Vilken tur att det fanns rödspätta 2019. För två år sedan slog köket i kapacitetstaket och därför fick de skippa de alltför populära rätterna schnitzel och spättan under förra årets högsäsong. Mums Mums, säger jag bara. ❤

Kuriosa för den intresserade: (Sådant här går jag igång på) 😊
Året 1919 byggde reservkapten S ett hus nära stranden. Marken var samfälld, men mannen kände sig tydligen som ägare till stranden. Därför tålde han inte att Pensionatets gäster tog sig till stranden för att vistas där och bada i havet. Under tiden som gästerna var i vattnet tog han deras kläder. Han höll även på med pistolskytte. Då stod han på sin tomt och sköt mot pappfigurerna som han satt upp på stranden. Givetvis kom badgästerna i skottlinjen. Den 8 augusti 1952 fanns denna rubrik i Gotlänningen. Pistolskjutande kapten terroriserar Holmhällar. Den gången blev kaptenen polisanmäld av pensionatsgästen Direktör Lundén-Welden som påstod att han hört pistolskott bakom sig efter att precis haft en kontrovers med kapten S. Kaptenen menade att det var en sprängladdning i ett kaninhål. Tyvärr stod det inget riktigt slut på händelsen. Bra tillfälle för mig att använda mig av min egen fantasi. Några timmar senare när mörkret lagt sig hördes ett knastrande från…