Solnedgång i Själsö


Denna gång åkte vi iväg tidigt för att reka och njuta. Målet var egentligen söderut mot Högklint eller Fridhem. Men när vi såg var solen befann sig på himlen, var det ett enkelt beslut att istället åka en bit norrut.

Själsö hamn & fiskeläge har en fin plats i våra Gotlandshjärtan. Det ligger ute på en udde. Fiskeläget är från mitten av 1700-talet.
Solen lyste fortfarande på bodarna, men skuggorna höll på att ta över makten. Vi försökte tänka på att se efter var vi placerade fötterna. De förrädiska kaninhålen fanns överallt.

Solen sjunker fort den sista biten. Det är lätt att lura sig på avståndet till horisonten.
Första parkett. Helt gratis underhållning på bästa sändningstid.

Det började bli kyligt i luften. Men njutningen övervinner det mesta. En termos med varmt i fanns i bilen.

Några äldre tjejer en bit bort. Jag var den enda manliga romantikern på plats. Under ”väntetiden” cirkulerade andra par och familjer förbi.

Jag tröttnar aldrig. Minns hur jag ofta satt på uteterrassen i Ängalag och älskade att följa solnedgångarna vid Hovs Hallar. En perfekt avslutning efter en stressig lång arbetsdag.

Strax efteråt är det minst lika vackert. Jag hade parkerat bilen med ”nosen” mot havet. Där satt vi en stund i livet och betraktade efterspelet, under tiden som det varma teet och mackorna smakade extra gott.

 

Bara vara i nuet


Pärlorna som vi besökte under vårt första år kommer vi inte att överge. Dessutom har vi inte tidigare varit i Mästerby änge under våren.

Det räcker att se grinden för att kropp & själ går in ett behagligt tillstånd. Med distans mot alla världsproblem.

När vi gick förbi husen såg jag årets första citronfjäril. Den återsåg vi senare. Tyvärr hade den inga planer på att snällt sätta sig ner någonstans i fem sekunder.

Vitsippa, blåsippa och svalört är attraktiva i småfamiljer.

I större grupper är de också mycket sevärda. De ger oss hopp.

Så mycket händer i vår natur när värmen återkommer. Bäst tycker jag det är när det inte blir högsommar direkt. Jag vill helst njuta i en behaglig takt.

För en stund lämnade vi blommorna, följde naturstigen och kom in i ”en ny värld”.

Fåglarna underhöll oss. Hela livet kändes så lätt och underbart.

Plötsligt fick jag se honom. Trärauken som jag döper till Mästerby änges skogsvakt. Givetvis är han modern och har med sig sonen på ryggen i sin egentillverkade bärsele.

Gubben på två ben gick med lätta vårsteg iväg med kaffekorgen mot ett bord vid det öppna området. En plats där vuxna ”leker krig” varje sommar. Mina tankar förträngde att Valdemar Atterdag och hans armé roade sig i Mästerby med att döda människor i ett relativt snabbt slag, innan de fortsatte mot centraluppgiften – krossa Visby. Istället ville jag vara behagligt kvar i nuet.

Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”:
1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. ??? 😊