I väntan på lunchtime

Då var det dags att ta farväl av vårt boende. Ingen stress. Fortsatt gemytligt tempo i fint väder. Vi skulle inte lämna staden Hasle helt. Bara förflytta oss en bit söderut.

Den här trappan kändes som ett litet snällt träbarn till trappan, som vi klarade av vid Jons Kapel några dagar tidigare. Vi räknade inte trappstegen denna gång. Mattehjärnorna hade fått semester.

Vi ämnade testa rökeriet i Hasle, som inte hade maten riktigt klar. Det gjorde absolut inget. Klockan var bara barnet och vi kände för en strandpromenad.

Bloggtempot hade skruvats ner. Kameran hamnade i sitt fodral. Kul att se en helt ny vy av ön. Kanske inte helt fotvänlig för den som inte har vandringskängor.

För att inte hamna i bakhasarna på en flock hungriga bussresenärer bytte vi tempo när vi såg att en buss rullade in mot parkeringen.

Alltid spännande att prova ett nytt rökeri på ön. De finns faktiskt på fler ställen än vi anade när vi startade detta blogg-projekt. Alla är som tur är inte nedlagda.

Solnedgång i Fridhem


Tillsammans med en dotter bestämde vi oss för att njuta av en solnedgång. Vi valde mellan Högklint och Fridhem.

På klinten står åskådare på första parkett.
Vi noterade att solen låg i bra läge för båda platserna och valde denna kväll att köra höger mot Fridhems parkering.

På stenstranden satt ett par och njöt från ett annat perspektiv.

Åt andra hållet var det full aktivitet och trångt på ”klintväggen”. Du missar väl inte alla fåglar?

Länge sedan jag tog ett kvällsbad när ”himmelslampan” går ner.

Nu var det inte lång tid kvar.

Jag sökte mig längre norr ut för jag hade för mig att…

… mitt minne hade rätt och vi hade tur, att där inte redan var en människoflock. 😉 En stund senare kom ett sällskap som kanske blev besvikna över att favoritplatsen var upptagen.

De sista sekunderna där jag stämningsfullt tog in allt fint. Livet kändes både enkelt och vackert. ❤

”Efterklangen”. Då färgpaletten på himlen kan skifta i olika färger och åstadkomma olika ljussken. Ingen solnedgång är lik en annan. Så har jag alltid sett det. Vet också att färgerna har med luftfuktigheten att göra. Har du någon favoritplats som du gärna återkommer till för att se en magisk solnedgång?