Minnen av Raukar och Hav

Efter att ha bläddrat mig genom vår kategori ”Raukar på Gotland och Fårö” fastnade jag till sist för tio bilder som jag med hjälp av appen ”Waterlogue” omvandlat till akvareller.
Den första, Snäckschimpansen, är egentligen en ”falsk” rauk, men med tanke på att det är ont om raukar på Gotlands västra kust så får den vara med ändå.

Det här kortet tog jag en solig kväll då Bosse och jag cyklade norrut, från Holmhällar, längs den vackra kusten. Holmhällar kommer för alltid vara en plats som jag förknippar med lugn och ro, fantastisk natur och en känsla av att livet, trots all oro i världen, ändå kan innehålla stunder då det är gott att leva..

Lickershamn var en plats som vi besökte som familj redan på den tiden då vi var på Gotland som turister. Jungfrun är en pampig rauk. Den kan till och med ståta med titeln Gotlands högsta rauk.

S:t Olofsholm – Första gången vi var här missade vi att gå ner till raukarna. Vid vårt andra besök vandrade vi längs havet en riktigt varm förmiddag och kunde njuta av en fantastisk utsikt och en mängd olika raukformationer.

Den som varit på Fårö känner kanske igen ovanstående bilder.

Här har vi Vändburgsgubben. Ser han inte lite sammanbiten ut?

Asunden – ännu ett cykelminne från en solig sommardag.

Lergravsporten

Naturreservatet Lörgeudd – på vägen mot Smöjen. Hit kämpade vi oss med cykel från Kyllaj. Väl värt det när vi kom fram. Kaffekannan eller kamelen kallas denna rauk i folkmun.
Visserligen har vi flyttat ifrån Gotland nu, men oj så många minnen vi har.

Fråga 11

Vilket kalkbrott befann vi oss vid?

A. BLÅ LAGUNEN
B. SMÖJEN
C. SLITE

Bosses eftertugg:
Äntligen blev det någon som var först för andra gången. Snart ser jag huvudet på Wiolettan, från mitt håll på torra land. 🙂
Tabell efter 11 frågor:
Wiolettan, 43 m meter upp till bassängkanten
Znogge, 52 m
Maj, 68 m

Anita, 69 m
Lizzanpizzan, 69 m
Sven-Arne, 69 m

Laila, 70 m
Kerstin N, 74 m
Marianne, 75 m
Börje, 76 m
Gunnel, 78 m

Thomas, 81 m
Minton, 81 m
Eva J, 83 m
Lena W, 83 m
Signhild, 84 m
Blomsterbönan, 86 m
Louise, 87 m
Marie T, 89 m

Mia J, 90 m
Marie K, 91 m
Ing-Britt, 92 m
Ditte, 93 m
Ingela, 95 m
Primrose, 95 m
Kerstin J, 95 m
Gunilla W, 96 m
Emil, 96 m
Anki A, 97 m
Eva R, 97 m
Eva-Lotta, 98 m
Inger, 99 m
Martin, 99 m

Anette, 100 m
Anna T, 100 m
Susie, 100 m
Övriga befinner sig i omklädningsrummet. Kanske några till vågar sig ner i vattnet. 20 frågor återstår

Regler & mål:
Var snäll och skriv bara en bokstav.
Alla deltagare startar på hundra meters djup. När någon nått vattenytan får personen kliva upp från bassängen. Om fler än en når vattenytan vid samma kväll vinner den som kom upp först. Ingen kommer såklart högre upp än vattenytan.
Frågorna 15-20-25 har fyra alternativ. Lycka till. 😊
Rätt svar ger varje kväll följande meter upp i bassängen:
10-9-8-7-6-5-4-3-2-1-1-1 o.s.v.
Tävlingstid:
Från en heltimme mellan 07:00-20:00 till stängningstiden 21:00.
Skrap-Kryss till följande:
De tre på pallen. ❤ ❤ ❤
Den som når vattenytan som SEXA. ❤
Den som når vattenytan som TRETTONDE person. ❤

Fotnot:
Glöm inte bort Korsordsmästerskapen, som dyker upp varje novemberkväll klockan 19:00 och stängs klockan 21:00.

Bada brottsligt

Ända sedan medeltiden har det brutits kalk på Gotland. I takt med att stordriften tog över lades flera mindre ner under 1950- och 1960-talet. Smart nog fylldes kalkbrotten med vatten och det blev till små minisjöar med turkost vatten och både alg- och manettfritt.

Denna gamla kalkbyggnad går det att simma in i. Platsen heter Smöjen och ligger söder om vår favoritplats Kyllaj.

För att nå målet kan det vara smart att ta sikte på de resliga vindkraftverken. Du kan inte räkna med att ha täckning på mobilen och du kommer inte att hinna räkna alla gropar under bilen. 😉 Däremot verkar det som det inte talas med stora BOKSTÄVER om kalkbrottsplatserna. Få är av förståeliga skäl icke intresserade av ett lämmeltåg med bilar i den ömtåliga terrängen.
Jag upplevde en mix av två Robban Broberglåtar. Först på ditvägen tänkte jag på Huppegupptäcksfärd. Någon timme senare, när vi av en slump hamnade fel på en rak och jämn grusväg, gled mina tankar över till en ”motsatslåt” till Robbans fina klassiker Målet är ingenting – vägen är allt. För vi ansåg att målet var allt.

Vi uppskattade synen av de vackra speglingarna i vattnet. Jag kan förstå att många älskar att simma här. Min medkänsla för alla män som slet här förr, satt med vördnad på min vänstra axel. Det de nyfikna badarna bör tänka på är att Smöjen är ett före detta militärt skjutfält. Jag läste att en dykare skrev att han hittat granater på botten av det stora brottet. ”De jag sett har varit detonerade, men man ska vara försiktig i alla fall.”
Lika farliga är inte de snokar som lär finnas här. Men jag hade inte velat ha dem till ”simkompisar”. För jag föredrar mycket hellre en leksugen delfin. 🙂

Personer med husbil missar sällan godbitarna för en hellyckad logi med havsutsikt. ”Den lilla blå” blev extra glad över att det fanns en till ”vanlig” bil på området, som lyckats ”hoppa” hit. Vilken tur vi hade som slapp fordonsmöte på ditvägen från Kyllaj. Däremot var jag inte lika glad över att vi missade ett planerat stopp. På tillbakavägen tänkte jag mig våga på att testa en slags lutande väg. Då råkade vi, som jag skrev om ovan, istället hamna på en bättre väg.

Denna tidiga morgon vandrade vi med kurrande magar tillbaks till bilen. Efter att ha hämtat ut sittunderlag och frukost, gick vi ner till havet och fick uppleva en mysstund. Sämre går det definitivt att ha. ❤