Minnen av Raukar och Hav

Efter att ha bläddrat mig genom vår kategori ”Raukar på Gotland och Fårö” fastnade jag till sist för tio bilder som jag med hjälp av appen ”Waterlogue” omvandlat till akvareller.
Den första, Snäckschimpansen, är egentligen en ”falsk” rauk, men med tanke på att det är ont om raukar på Gotlands västra kust så får den vara med ändå.

Det här kortet tog jag en solig kväll då Bosse och jag cyklade norrut, från Holmhällar, längs den vackra kusten. Holmhällar kommer för alltid vara en plats som jag förknippar med lugn och ro, fantastisk natur och en känsla av att livet, trots all oro i världen, ändå kan innehålla stunder då det är gott att leva..

Lickershamn var en plats som vi besökte som familj redan på den tiden då vi var på Gotland som turister. Jungfrun är en pampig rauk. Den kan till och med ståta med titeln Gotlands högsta rauk.

S:t Olofsholm – Första gången vi var här missade vi att gå ner till raukarna. Vid vårt andra besök vandrade vi längs havet en riktigt varm förmiddag och kunde njuta av en fantastisk utsikt och en mängd olika raukformationer.

Den som varit på Fårö känner kanske igen ovanstående bilder.

Här har vi Vändburgsgubben. Ser han inte lite sammanbiten ut?

Asunden – ännu ett cykelminne från en solig sommardag.

Lergravsporten

Naturreservatet Lörgeudd – på vägen mot Smöjen. Hit kämpade vi oss med cykel från Kyllaj. Väl värt det när vi kom fram. Kaffekannan eller kamelen kallas denna rauk i folkmun.
Visserligen har vi flyttat ifrån Gotland nu, men oj så många minnen vi har.

Den berömda porten

På Gotland finns raukar på ungefär 25 platser. 
De största raukfälten finns på norra Gotland (inklusive Fårö), på mellersta Gotlands ostkust, på Karlsöarna samt Storsudret längst ner i söder.

Vi skulle bara lägga ner ”maten” från kylskåpet och ta ut kylklampar. Allt annat fanns packat i hallen. Klockan 05:11 rullade vi iväg mot väg 148. Strax innan Rute tog vi av mot östra kusten. Det var vi och en solig vindstilla lördagsmorgon. Inte en enda människa mötte vi på våra fyra stopp

Vad vi längtat efter att få återse vår favoritplats sedan semestern 2016. Hur många människor har blivit fotograferade i ”Lergravsporten” genom alla år?

Vem stod och iakttog mig? Skuggan avslöjar någon.

Vi älskar att gå runt och fantisera om raukarna. Det behövs inte mycket egen fantasi för att se ett djur eller en mänsklig gestalt. Vad ser du?

En psalmvers med starka ord. En magnifik utsiktsplats längst upp. Då visste vi inte att vi senare skulle få uppleva samma sak på två för oss nya ställen. Ett av dem blev vi riktigt, riktigt förtjusta i. Där skulle vi kunna tänka oss att ha en liten sommarstuga.

Ett sextiotal raukar finns det i sluttningen. Jag noterade att min kondis var bättre än för fyra år sedan. Rätt skor är naturligtvis av stor vikt.

Vad har de för morgonsamtal? Pratar de om väder eller om hur natten varit? Ägnar sig raukar åt skvaller?

Den fina välvda rauken öppnar upp för alternativa kameravinklar. Jag gissar på att bröllopspar stått finklädda och lyckliga inombords och flera par har garanterat bytt förlovningsringar. Porten kallas nämligen också för ”Kärleksporte”.

Nästa blogginlägg kommer att handla om fiskeläget i Lergrav.