Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Det tog inte lång tid för oss att hitta tio kvarnar på Storsudret till kategorin ”De tio utvalda”. De stod ensamma, tillsammans med en kompis och till och med i en trio. Färgen skiftade. Vissa var sammanbyggda med hus. Andra var vinglösa. Väderkvarnar har alltid varit mest förekommande på södra Gotland. På femtiotalet började de första att byggas om till sommarstugor. Vilket rabalder det blev i vissa kretsar.
Du får ha en trevlig junitorsdag. Imorgon är det exakt sex månader kvar till Julafton. 😉 Vi tänkte börja tidigt på Midsommarafton med att ta ut ”Den lilla blå” och våra cyklar på nya äventyr. Det ska visst bli tropisk värme i de trakterna.
Små tankar om de fyra årstiderna: Almedalen är en historisk plats som passar utmärkt för att vara med i kategorin ”Fyra årstider”. På denna plats har det alltid funnits någon form av rörelse. Det är bara aktiviteterna som förändrats genom åren. Från starten som en betydande hamn till att ha tivoli på somrarna har det utvecklats till en oas av finaste rang, sedan det planlades en park i mitten av 1900-talet. Varje årstid har på detta smultronställe sin egen charm.
Lite trams med en dos seriösa tankar: Vår grundtanke var att försöka få till samma yta på alla fyra bilderna. En omöjlig uppgift. Det är bara att titta på sina egna ben och räkna dem. Två fick jag det till. Vid båda räkningarna. Om jag då tänker riktigt ”Bossesmart” på att bänkar har dubbelt så många, fyra stycken ben. Självklart inser jag att bänkarna uppskattar att se nya saker. Inte stå kvar på exakt samma ställe. Dag efter dag. Årstid efter årstid. 😉
Om 1600-talsgården på Bungemuseet var en välbärgad gård och 1700-talsgården var en relativt välbärgad gård utgör 1800-talsgården ett exempel på lite enklare förhållanden för de som levde på ofri grund. Bönder som inte hade kapacitet för att bygga kalkstenshus. Det speglar också hur Gotland, som tappat sin status i världen, hade det på detta århundrade. Ryssland hann till och med ockupera ön under det pågående Finska kriget. Tur det inte rörde sig om många dagar. Under Krimkriget 1853 drabbades flera engelska fartyg av kolera. Ett bevis på detta är den engelska kolerakyrkogården på Fårö, som du kan läsa om i vår kategori Fårö.
Gården består av huvudbyggnad, ladugård, brygghus och tunnbinderi. För det var så att det egna jordbruket behövde en sidonäring för att försörja den växande familjen. Tunnbinderiyrket gav en välkommen extrainkomst. Den vitputsade manbyggnaden är en typisk parstuga i bulhusteknik. Bakom brygghuset finns utedasset. Ladugården används nu som en lek- och lärmiljö med Barnens handelsbod och hem. Här finns också ett spännande höhopp. Kanske blev även du före detta barn sugen på det sistnämnda? Själv är jag alltid en smula barn. Beviset på att jag är vuxen. Trädgården med syrener, rosor och äppelträd runt lillgården har, precis som huset i övrigt, planterats utifrån uppgifter från en man som bodde i huset i början av 1900-talet.
Inredningen är tidstypisk med tapetermönster, bomullsgardiner och pelargoner. Visst är det en stor skillnad mot de andra två gårdarna inom de gebiten?
Vi tror att lärlingen sov/vilade i den understa sängen.
Detta är en kommod, som är det äldre ordet för den inbyggda hygienmöbeln. Smart miljötänk.
Fotnot: Imorgon kommer vi att visa vad vi gjorde i solskenet igår. Nu ska jag ägna några timmar åt att planera de närmaste bloggveckorna. En speciell pärm ska fyllas med möjligheter som finns till hands under vår hyrda ”stugtid”. Min lilla önskan om rikligt med regn på nätterna och sol och måttlig vind på dagarna hoppas jag infrias. 😉 Dessutom ska jag lägga några andra pussel för den närmaste tiden. Solveig har extra lov denna vecka. Vi ska sikta in oss på att hitta en orkidé som enbart finns på Gotland. Tur att fiskeläget intill är större i storlek och inte rör på sig i blåsten. För om det skulle börja det…
Nu har vi ”traskat” vidare hundra år och nått fram till 1700-talsgården på Bungemuseet. Även här rör det som en relativt välbärgad gård. De flesta husen är från mitten av seklet. Tiden då Gotland blivit svenskt och förde en tynande tillvaro efter försvenskningen. Hamnen i Visby hade tappat sin ledande roll som internationell storhamn. Resten av ön präglades av isolering och fattigdom. Två av manbyggnaderna har tegeltak, vilket var lyxigt på den tiden.
Ladugård med plats för kor, kalvar och hästar.
”Snickarboa”
Imponerande att det fanns ”femvåningshus” på 1700-talet. Detta hus rymde källare, brygghus, drängstuga och loft på två olika nivåer.
Fyra bilder från manbyggnaderna som var placerade i norr. Ekonomibyggnaderna fanns i söder. Ett lågt staket separerar de två olika anläggningarna.
Iskälke
Texten som finns på ”foten” av julbocken. Genom att lägga ett fårskinn över ryggen och endast låta bockens huvud sticka fram önskade man ”God Jul” – till många barns förskräckelse.
Hjälp! Jag som i en kåseribok skrivit om när jag som barn på 1960-talet blev skrämd av det stela ansiktet och de ironiska kommentarerna från min ”gömda” storasyster bakom masken. Vilken tur jag inte mötte en julbock. Då skulle jag definitivt rymt varje jul. Kunde blivit en ny hit med Just D eller Werner. ”Vår Bosse har rymt…” 😉
Vägen vidare känns mer rogivande att avsluta med. I nästa inlägg från sevärda Bungemuseet har vi tagit oss till 1800-talsgården. Vi du se de två föregående inläggen från samma plats är det bara att trycka på Museum i spalten med våra 57 olika kategorier. Än så länge finns det även bland Senaste inläggen (7 stycken). Men inte många dagar till. 😉 Välkommen tillbaka!
Vilken månad tror du bilden är tagen? Skriv din chansning i en kommentar. Månader som var aktuella: Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, November och December. Regler/Poäng: Tävlingstiden är från inlägg till klockan 23:59. (På facebook till klockan 22:00.) Nästa akt kommer 6/6. Är vi bortresta/sjuka får ni vänta ett tag. De första åtta akterna innehåller endast ett foto. I finalen i september ingår fyra foton, en fråga och annat poängsystem. 😉 Dessutom fast klockslag!!! Tabell efter akt 5: 59 poäng: 1. Anita L 47 poäng: 2. Minton 32 poäng: 3. Ing-Britt J
21 poäng: 4. Jennifer L 16 poäng: 5. Ann-Terese Å, Lisbeth A, Louise P, Christel B, Laila L, Åse H, Ditte och Znogge. 15 poäng: 13. Eva-Lotta
0 poäng: 14. Liv G.K, Anne B, Signhild H, Börje C, Blomsterbönan, Inger B, Eva R, Gunilla W, Saga H, Wiolettan, Marie K, Margareta G, Maj J, Anki A, Lena W, Emil L, Marie T, Primrose, Inger A, Gunnel, Greger, Kenneth N, Lena C, Katarina O, Mia J, Agneta MP, Annika S, Susan A, Susie B och Inga-Lisa K.
Övriga 44:e plats.
Statistik efter fem tävlingar: Rätt månad:5-1-9-2-2= 19 gånger Fel månad:16-22-16-21-15= 90 gånger Teoretiskt borde det bli lättare med tanke på att antalet alternativ minskas med en bild. Sedan finns det såklart en final också. 😉 Priser: Alla på pallen i september får var sin Skrap-Kryss. Den som vinner är Fotomästare 2022. Regerande mästare är Maj Johansson. Vid samma poäng avgör den som nådde summan först i finalen.
Vädret var obestämbart under kvällen. Ibland såg vi att solen kämpade sig fram, för att en stund senare återigen försvinna bakom mörka moln. Det såg väldigt effektfullt ut över havet, på gränsen till dramatiskt skådespel. Skulle vi stanna kvar på Kokoloko eller chansa på en solnedgång vid de gamla kvarnarna Käringen och Lågan?
Vi klädde på oss rejält. Det var blåsigt och kallt på höjden, så för att hålla värmen höjde vi promenadtempot.
Solen gömde sig bakom molntäcket. Vi tittade på klockan för att se hur lång tid det var kvar tills solen skulle gå ner vid horisonten.
Som på beställning kom solen fram igen. Vi blev så glada att vi växte några meter. 😉 Visst ser våra skuggor ut som hällristningar?
Slutet blev bättre än ingen solnedgång alls. Därmed den passande bloggrubriken. För i den kategorin kan du se att vi har upplevt betydligt vackrare solnedgångar, än den här, på Gotland. När vi hyrt stuga har vi bott tre nätter vilket gjort att vi haft tre chanser istället för en.
Så här trevligt såg det ut när vi kom tillbaka till hotellet. Ljus och blommor kan aldrig bli fel.
Vilken månad tror du bilden är tagen? Skriv din chansning i en kommentar. Månader som är aktuella: Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, November och December. Regler/Poäng: Tävlingstiden är från inlägg till klockan 23:59. Nästa akt kommer 5/5. Undantag: Är vi bortresta/sjuka får du vänta ett tag. Tabell efter akt 4: 59 poäng: 1. Anita L 32 poäng: 2. Minton och Ing-Britt J 21 poäng: 4. Jennifer L 16 poäng: 5. Ann-Terese Å, Lisbeth A, Louise P, Christel B, Laila L, Åse H, Ditte och Znogge. 0 poäng: 13. Liv G.K, Anne B, Signhild H, Börje C, Blomsterbönan, Inger B, Eva R, Gunilla W, Saga H, Wiolettan, Marie K, Margareta G, Maj J, Anki A, Lena W, Emil L, Marie T, Eva-Lotta, Primrose, Inger A, Gunnel, Greger, Kenneth N, Lena C, Katarina O, Mia J, Agneta MP, Annika S och Susan A. Övriga 42:a plats. Priser: Alla på pallen i september får var sin Skrap-Kryss. Den som vinner är Fotomästare 2022. Regerande mästare är Maj Johansson. Vid samma poäng avgör den som nådde summan först i finalen. Personligt: I finalen i september ingår fyra foton och annat poängsystem. Dessutom fast klockslag.
Vi upptäckte att det runt ett hörn vid hamnen i Katthammarsvik låg ett gemytligt fiskeläge. Det var inget som jag tidigare noterat i mina ”fiskelägeböcker”.
Givetvis räknas detta in bland de 150-200 fiskelägen som ska finnas på Gotland och Fårö.
Detta hus låg ca femtio meter från bodarna. V i passerade stenhuset och klättrade upp på kullen bakom.
Rörde sig tydligen om en gammal ugn för kalkbränning. Det närmaste kalkbrottet från förr fanns på Östergarnsberget.
Vi tog oss ner för kullen och gick in mellan bodarna och avslutade med att njuta en stund till av vårljuset, havet och stillheten. Fikakorgen tog vi ut först vid ett änge som var fullt av blåsippor. Kräklingbo är betydligt vackrare än det låter. Sedan finns det säkert personer som lätt blir åksjuka. Men det är ett helt annat spår, som jag inte ska ”fiska” mer om här.
Det gäller att passa på. Enligt min app skulle vädret bli sämre på fredagseftermiddagen. Kaffekorgen och kamerautrustning sattes in i bilen. När jag nollat trippmätaren, och kört genom ett biltätt Visby, blinkade jag in på väg 140. Härligt att för första gången 2022 åka genom Västergarn och se en bit av Kovik. I Klintehamn bytte vi riktning och rullade in på väg 141. Den här gången svängde vi inte av mot blåsipporna uppe på Klinteberget. Istället körde vi mot Hemse. Halvvägs på vägsträckan följde vi vår plan och kom in på en lugn mindre väg mot Levide kyrka. En av de få kyrkor som vi ännu inte besökt. Men denna soliga fredag hade vi fokus på ett utomhusmål, som varken hade ett högt vägnummer eller ens asfalt.
Även den här gången slapp vi möten. Passade utmärkt när jag körde slalom mellan groparna. Det var rejält lerigt vid slutpunkten och jag gjorde ett skobyte i bilen. Vi befann oss i naturreservatet Bosarve lövskog. Någon gång när det är grönt ute ska vi återvända och gå in på natur- och kulturstigen till vänster. Kanske kan vi då fånga en halsbandsflugsnappare på bild. Nu var huvudmålet det traditionellt skötta änget – Solsänget. Kanske skulle Solveig kunna ”macra” en tjusig vit blåsippa. Under tiden skulle jag ge mig ut på egen vandring och som avslutning…
… skulle vi njuta av en gemensam fika och en värmande vårsol i ansiktet. Du ser bord och bänkar som var placerade i lä för den svaga vinden.
Givetvis gick jag och njöt av blåsipporna som jag inte varit bortskämd med under min uppväxt. I min region var det vitsippor som dominerade totalt och en och annan fotboll. 😉
I början när jag hittade extra fina blåsippor höjde jag en hand mot Solveig. Mitt hemliga mål var att först hitta en vit blåsippa. Precis som jag gjorde förra säsongen. Snart skymde träden sikten mellan oss och mina tankar gled iväg till det jag såg på marken.
I Solsänget finns det tio husgrunder som har motsvarat tre eller fyra gårdar. Husen byggdes på stengrunder och hade tunna väggar av flätat ris och lera. Vass eller ag täckte taken. Djur och människor samsades om utrymmet. Kändes mäktigt att gå här och fantisera om hur de levde sina liv på den tiden. Tidsepoken är äldre järnålder. Från år noll, Kristi födelse, och 600 år framåt.
Jag skulle vilja göra en repris här en ”grön dag” och jämföra.
Jag hade nått längst bort. Stod vid gotlandstunet och spanade ut över gärdet. Hoppades få se något snyggt, ofarligt djur som jag kunde plåta. Men allt var stilla. Ett behagligt sug efter något gott att äta och en mugg kaffe tog över uppmärksamheten. Vilken fin stund vi fick vid träbordet. Solen, kaffet och sällskapet värmde var och en på sitt sätt. Sedan bröt vi när det var som bäst. Trots att vi inte sett någon vit blåsippa. Nedan har du några foton som Solveig tog på olika färgnyanser av de ljuvliga blåsipporna. Istället för att ta samma väg tillbaka vek vi av åt andra hållet när vi nådde en asfaltväg igen. Vi såg nya vyer och stannade till och gjorde stopp vid fler ställen. När vi var ungefär vid Tofta och gjorde ett nostalgiskt stopp vid en stugby, där vi bott förr, började det gråna på himlen. Appen hade rätt. Det var även betydligt mer kyligt när vi parkerade på hemmaplan. Men vad gjorde det, vi hade ju hunnit med att ta vara på det fina vädret.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 