Inte den finaste

Vädret var obestämbart under kvällen. Ibland såg vi att solen kämpade sig fram, för att en stund senare återigen försvinna bakom mörka moln. Det såg väldigt effektfullt ut över havet, på gränsen till dramatiskt skådespel. Skulle vi stanna kvar på Kokoloko eller chansa på en solnedgång vid de gamla kvarnarna Käringen och Lågan?

Vi klädde på oss rejält. Det var blåsigt och kallt på höjden, så för att hålla värmen höjde vi promenadtempot.

Solen gömde sig bakom molntäcket. Vi tittade på klockan för att se hur lång tid det var kvar tills solen skulle gå ner vid horisonten.

Som på beställning kom solen fram igen. Vi blev så glada att vi växte några meter. 😉 Visst ser våra skuggor ut som hällristningar?

Slutet blev bättre än ingen solnedgång alls. Därmed den passande bloggrubriken. För i den kategorin kan du se att vi har upplevt betydligt vackrare solnedgångar, än den här, på Gotland. När vi hyrt stuga har vi bott tre nätter vilket gjort att vi haft tre chanser istället för en.

Så här trevligt såg det ut när vi kom tillbaka till hotellet. Ljus och blommor kan aldrig bli fel.

Naturen i färg; färgstarkt

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

För några veckor sedan fick jag se Gotlandssippor, för första gången i mitt liv. Jag hoppas att det blir fler träffar eftersom det var ett färgstarkt möte. Att mitt macro dessutom, för en gångs skull, lyckades få till flera bilder som jag blev riktigt nöjd med ser jag som ett extra plus. Kombinationen mellan den starkt gula och den lika intensivt lilablå färgen hade kanske fått ett och annat ögonbryn att åka i höjden om det varit en kombination på ett par klädesplagg, men i naturen är det liksom helt okej. Det blir bara en helt underbar blomma.

Om möjligt ännu starkare kombination hittade jag i denna pion, givetvis på favoritplatsen Botan.

För många år sedan gick jag en kurs på Högskolan i Halmstad. Vill minnas att den hette ”Bildskapande i undervisning och vård”. Ett av de bestående minnen som den kursen gav var när vår lärare klickade ut grundfärgerna på ett stort papper och sedan lät oss elever blanda till den ena nya färgen efter den andra. Till slut hade vi ett papper fyllt med alla slags färgnyanser. Den här blommans färg hade vi förmodligen fått fram med rött, vitt och en liten skvätt blått. Visst är det en underbar blomfärg?

Syrener är ljuvliga på många sätt. Inte bara för sina färger utan också för sin doft.

Det är något visst med gult. En färg att bli glad av. Inte är det fult i alla fall!

Vet inte hur många bilder på vallmo som jag sett på Instagram under de sista veckorna. Den här har ingen riktigt skärpa någonstans utan blir lite mer som en vallmo i akvarell.

På vår gård utanför huset har någon sått blåklint i olika färger. Vaktmästarna klipper runt om så att det blir en liten äng av blåklint mitt i gräsmattan…

Det japanska körsbärsträdets blommor har för länge sedan ”snöat bort”, men jag hann med att fånga dem på bild.

Färgstarkt måste förstås avslutas med en solnedgång. Det sägs att solnedgångar på Gotland är något alldeles extra… fast de är nog lika vackra överallt.

Text och foto: Solveig Lidén

En timmes sovmorgon


Tiden räckte inte till för att följa träskylten Sandy beach. Därför blev valet Stonebeach. Efter att ha gått en bit genom en tallskog nådde vi havet.

Två elaka varelser på två ben störde fåglarnas vila och sömn.

Även hägern tog det säkra före det osäkra och flög iväg till en sten längre bort.

Vad underbart det var med stillheten, ensamheten, tystnaden och det levande hoppet.

För det gick inte att komma ifrån sanningen att vi hade ställt klockan på 04:10 i stugan, för att skåda soluppgången. Inte specialstudera molnen eller väcka fåglar.
Som så ofta tog jag täten. Vågade inte chansa om solen ”vaknade” längre söder ut. Bäst att förflytta sig runt krönet. Var det inte extra rött där?

Hägern lyfte från vilostenen och flaxade vidare till tredje stenen – ännu längre ut.

Mitt hopp gick i mörker när Solveig berättade om ljuset på ”fel ställe” och molntäcket som… Hon hade givetvis rätt. Alltför ofta. 😉

Lyxig sovmorgon. 58 minuter. När vi cyklade ut till Folhammar vid midsommartiden var det 03:47 som gällde för en eventuell soluppgång. Vid första besöket rann det ut i dimman som en del bloggläsare säkert kommer ihåg, men det hade också sin charm.

Nu var vi morgonpigga. Ändå var det skönt att krypa ner i sängen och sova en stund till, i Mavens fina stuga – innan frukosten.
Stunden innan jag somnade tänkte jag på att vi upplevt tre varianter. Första gången dimma och spänning. Natten efter i Folhammar en romantisk soluppgång. Denna tredje variant var en vacker himmel och en gryende dag. Vad blir fjärde varianten? När jag somnade drömde jag om… 😉