Tyra Lundgren (1897-1979)

I denna kategori hamnar människor som betytt något för Gotland inklusive Fårö.

Hela nio yrkestitlar skulle Tyra Lundgren kunnat sätta upp på sitt visitkort; målare, tecknare, keramiker, skulptör, glaskonstnär, textilformgivare, grafiker, konstkritiker och författare. Tyra var med andra ord en allkonstnär av rang.
Det enda jag kände till om Tyra innan vi flyttade till Gotland var hennes insatser på Rörstrand, Gustafsberg och Arabia. Jag hade exempelvis för besökare på Lidéns Samlingsmuseum berättat om hur hon och Einar Forseth dekorerade tjusiga kaffeserviser för Rörstrand på 1920-talet. Jag kände också till hennes samarbete med Märta Måås-Fjetterström i Båstad. (9 km från vårt museum/bostad) Men vad hade Tyra Lundgren med Gotland att göra?

Låt mig backa tiden och ge dig läsare en bakgrund och axplock om denna mångsidiga kvinna.
En stor fördel för eftervärlden var att Tyra förde dagboksanteckningar från 1910 till 1970-talet. ”Jag gick upp mycket sent ty jag hade varit på dans hos von Kochs föregående kväll. På förmiddagen var jag ute i Svalnässkogen och gick. Jag hade ritbok med mig och ritade av skogen på flera ställen.” (Februari 1910)
Tyra föddes i Stockholm 9 januari 1897, som tredje barnet i en barnaskara om sex barn. Hennes pappa hade som 18-åring flyttat från Visby till Stockholm för att studera. Johan Lundgren blev veterinärprofessor och forskare. I början av 1900-talet flyttade familjen in i en nybyggd villa i det nya bostadsområdet Djursholm, där de sedan hade hushållerskor och barnflickor.
Tidigt kom Tyra i kontakt med konst och teater. Hon gick i fina skolor och hade Elsa Beskow och Alice Tegner som lärare. Teckning var det som Tyra kom att älska mest. Hennes första utlandsresa gick till Tyskland 1914, tillsammans med sin pappa. Då Johan reste hem stannade Tyra kvar i Berlin. Men hennes resa måste avbrytas när första världskriget bröt ut. Det var spännande att läsa att hon samma år levererade hemliga krigspolitiska dokument mellan Sverige och Finland.
Tyra flyttade till Rom 1927 för att måla. Under många år cirkulerade hon mellan olika boställen, utrikesländer och arbetsuppgifter. Samtidigt fick hon fina tjänster i Sverige. Ex. konstnärlig ledare för Arabia inför den berömda Stockholmsutställningen 1930.
Tyra frilansade på omtalade porslinsfabriken Sèvres utanför Paris och hade utställningar runt om i världen. Basen var hela tiden Paris. Sedan blev det en repris. Under en kortare resa till Sverige bröt andra världskriget ut och hon kunde inte återvända till sitt älskade Frankrike.

När jag läste om hennes pappas flytt förstår jag att Tyra redan i sin barndom fick uppleva Gotlandssomrar hos sin farmor och farfar och annan släkt. Gotland kom ständigt att vara en viktig plats för henne, inte minst för naturupplevelserna. Tyra besökte ofta Sveriges största ö. ”Det är aldrig min ras eller familj jag längtar efter ute. Kallelseropet kommer alltid från jorden.” (Dagboksanteckning från 1931.)

Till slut blev längtan till Gotland för stark. Tyra beslutade sig 1949 för att köpa gården Bredkvie i Fide socken på Storsudret. Där levde hon tillsammans med vännen textilkonstnären Margit Graffman, som skötte hushållet. Mest var Tyra där på sommaren efter hektiska perioder i ateljén i Stockholm eller utomlands. Här kunde hon landa och uppleva ett lugn och arbetsro. Det fanns tid för att utveckla intresset för natur, blommor och växter. Det speciella ljuset påminde henne om medelhavsljuset i Frankrike och Italien. Hon fick med tiden ett stort umgänge på ön. Grannarna beskrev henne som generös och godhjärtat, men också med ett häftigt humör.

Tyra dog i Stockholm och begravningsakten hölls i Engelbrektskyrkan. Men hennes grav finns på Fide kyrkogård. En relief av hennes egen hand pryder gravstenen. Motivet är vita kallor mot en mörkblå bakgrund. Materialet är gotländsk kalksten.

För några dagar sedan lånade jag en bok från 1961 med titeln ”Fagert i Fide” och underrubriken: Årstiderna på en gammal gotlandsgård. Författare är Tyra Lundgren. Boken är tillägnad ”Till min gotlandsfödde faders minne.
Det var så trivsamt att få ta del av hennes lågmälda och jordnära dagbokstexter, som stundtals fick mig att bli tårögd. Vilken hyllning till en av de minsta socknarna på Storsudret. Hennes mål var att försöka dela med sig av den kärlek hon kommit att hysa för den förtrollande ön. ”Gotland är värt att älska, inte bara som ett soligt semesterparadis”. Jag fick läsa om ekorrar i starholken, den personliga skatan Jakob som delade ateljé med Tyra, gårdskatten Dusen, lille rasduvan Columbus och kajorna Josef och Suzanna. ”Det är inte svårt att skaffa sig fågelsällskap, inte heller att sköta en fågel. Konsten är att bli av med dem.”
(
Josef hamnade efter Gotlandssommaren på Skansen.)
Jag blev fascinerad av att läsa att den gamla gården Bredqvie, som den stavades då, hade ett eget änge med sexton vilda orkidéer, alla bokförda av experter.
Intressant att läsa om hur högtider, som bröllop, firades i grannbygden. Påminde mig om tävlingar om stort, större och flest. Dessutom tänkte jag på en av de sista Maria Wern böckerna.

Tack i efterhand Tyra Lundgren för ”Fagert i Fide”, som jag läste med alla mina sinnen vidöppna. Sextio år efter du gav ut boken. ❤

Vid sin bortgång donerade Tyra Lundgren en stor del av sin konstnärliga kvarlåtenskap till Gotlands Fornvänner, med önskemålet att det skulle bli en bas för ett modernt konstmuseum på ön.

Fotot:
I denna kategori har jag bestämt mig för att kommentera med en symbol. Tack för att du läst ända hit ner.
Detta var årets hundrade blogginlägg. Nästa inlägg handlar om möjligheten att kunna få uppleva en solnedgång, någon av tre majkvällar i Borum. Tror du vi fick det?

Solfågel

Vackra Almedalen utanför ringmuren är ett populärt stråk – året om.

Givetvis är det en perfekt plats, att placera ett konstverk i dammen. Mitt bland alla andra levande fåglar. I blickfånget från parksugna, förbipasserande och oräknade turister.

Tyra Lundgren (1897-1979) är den svenska formgivaren bakom ”Solfågel” av brons (1976).
Degermansfonden stödde finansieringen av skulpturen. Det står skrivet att Tyra hade en förkärlek för fåglar. I mytologin är Solfågeln fåglarnas gudom.

Det fanns en tid då jag stod inför grupper och personer och nämnde att Tyra Lundgren uppskattade djurmotiv.

Men mest handlade det om hennes förhållande till kaffekoppar. Tyra fanns med på ett foto i en blå tjusig ram och den stående tavlan stod tillsammans med andra svenska legender inom svensk porslinshistoria. Där i Lidéns Samlingsmuseum fanns inte en enda tanke om att jag skulle ta upp hennes namn i något som heter blogg. Eller flyga plåtfågel utan vingflaxande till …
… Det finns både ”flytt och stannfåglar”. Jag och Solveig har än så länge begränsat vårt flyttande inom Sveriges gränser. Men marken vi trampat på har absolut inte alltid varit svensk. Långt ifrån.

Med smak från hela världen

Denna kategori handlar om sådant som vi uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror vi betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.

Om en vecka startar december. Även detta år fick jag en kalender med lakrits, av mina döttrar, i farsdagspresent. ❤ Eftersom det förra gången låg två stora bitar med papper på, under lucka ett, bjöd jag Solveig på en bit. Den geisten fortsatte jag med några dagar, tills jag paff öppnade dagens lucka och stirrade på en lakritsfri zon, som följdes av fler repriser. I år är det en ny dansk variant/tillverkare. Enligt ryktet ska det finnas en vägg mellan bitarna och det ska också finnas två bitar i varje lucka. Självklart kommer jag att bjuda Solveig. Är det chilli i får hon två. 😉

Du som läste vår blogg förra året minns kanske att vi köpte Kränkus tekalender och deltog i en instagramtävling. Vi hade tur och vann; både en bil lastad med godis och en påse te.

Den här gången ska vi testa ekologiska kaffikalendern som är fylld med 24 spännande ekologiska kaffen från flera av jordens hörn. Har du insta hittar du oss på gotlanduppochner. Givetvis ska vi varje dag ha olika kaffekoppar. Vår tidsepok när vi drev Nordens största kaffekoppmuseum, 3 333 st olika koppar (Lidéns Samlingsmuseum) har lämnat kvar vissa ”kaffekoppspår” i skåpen. 😉 Synd att det inte är någon tävling denna säsong. För det såg vi båda fram emot.

Detta fina vykort av Göte Sandelius låg i kartongen. Är du i Visby kan vi rekommendera ett besök på Kränku. Där finns mycket lockande. Både ätbart, drickbart och mycket annat fint. 🙂

Eftersom vi inte dricker kaffe på kvällskvisten har vi ”tjuvstartat” i verkligheten. Men kommer att lägga in bilderna en i taget, från 1 december till julafton. 🙂

Det finns en förteckning med en utförlig beskrivning. Där går också att sätta betyg. Första koppen fick ”fem kaffekoppar” av oss båda två (Högsta betyg). Helt underbar smak. ❤
Vi kommer garanterat att köpa en större påse vid ett senare tillfälle.

1. KRÄNKU Ö-KAFFE
Ett ekologiskt kaffe med utvalda bönor från Sumatra Gayo. Bönorna från Indonesien bjuder på inslag av fikon, kryddor och kakao som framme i Visby möter vår gotländska blandartradition.

Tog chansen i år också


Vi stannade vid Högklint. Första gången som vi kom hit när det inte blåste kallt från havet. Istället var det nästan helt vindstilla.

Sämre utsikt går det att ha vid en utomhusfrukost.

Blåhäll – Även denna sommar är det öppet för allmänheten, några veckor, när militärerna har sommarlov från Tofta skjutfält.

Cyklarna lyftes ner från bilen. Precis som vi bestämde förra sommaren. ”Nästa gång cyklar vi här.”

Då och då dök det upp små avfartsvägar som vi stannade till vid.

Här studerade vi fåglar. Funderade på om stenarna var förbokade?

Tistlar är vackert. idag låg jag nära en för att försöka få till en suverän bild på en fjäril. Hur det gick? Det vill jag inte prata högt om.

Cikoria odlade vi framför vårt kaffekoppsmuseum i Ängalag på Bjärehalvön. Hajar du kopplingen? 😉 I ”Kaffemontern” hade vi kaffekvarnar och ransoneringskort från andra världskriget.

Nu var frågan om vi skulle cykla in och hälsa på nötkreatur eller… spara det till nästa sommar.

Min ryggtavla är svaret på funderingen. 😉 De såg väldigt stora ut där de låg.

Vår plan var ändå att fortsätta, billedes, längs kusten och ta oss upp på ett berg för att njuta av utsikt och fika.

Dags att ta farväl av Blåhäll. Vem vet! Vi återvänder kanske hit nästa sommar. Eller… så ”skjuter” vi upp det… 😉

28. Vamlingbo kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Vilket härligt bilstopp vid denna kyrka. En oas på många sätt.
Vamlingbo kyrka av sandsten byggdes vid mitten av 1200-talet. Tidigare fanns det en stenkyrka i socknen. Grundmurarna till den kyrkan påträffades inom det nuvarande tornet. Jag vill också berätta för dig att tornet du ser på fotot var betydligt högre förr – innan det stympades genom ras vid ett blixtnedslag 1817. Avslutar med kuriosa: I folkmun kallas det stympade tornet för KAFFEKVARNEN. Det stämmer verkligen. Ser ut som de kaffekvarnar som vi visade upp på Lidéns Samlingsmuseum.

I mitten ser du den märkliga altartavlan från tidigt trettonhundratal, som är ett s.k. retabel (altaruppsats) med skulpterade bilder av Kristus på korset omgiven av Maria och Johannes.

Glasmålningar är riktigt nya i en jämförelse med annat. De är från 1900-talets början.

Kalkmålningen i taket är fin. Den första kalkmålningen kallas för ”Själavägningen”. Ärkeängeln Mikael väger Kejsar Henrik den andres själ. Målningen är samtida med kyrkan.

Madonna.

Dopfunten av ”Byzantios” fanns i den gamla träkyrkan.

Predikstolen är tillverkad på 1600-talet.

Detalj från orgeln.

Nu hörde jag min mage kurra. ”Vill ha fika nu. Helst något extra gott.” 😉

Inte det minsta konstigt att denna omgivning blivit ett populärt turistmål.
https://gotlanduppochner.com/2019/07/30/prastgardscafeet-i-vackra-vamlingbo-prastgard/

Tänkvärda ord: (Barn skriver till Gud)
”Förlåt att jag inte har skrivit tidigare men jag har
inte lärt mig skriva fören nu.”
                                  Märta

 

 

 

 

 

Annat på Hallfreda


Det är lätt att hitta hit. Bara följa vägen från Visby mot Roma och tänka på att blinka vänster i rätt läge. 😉

Den här inbjudande dörren såg du i förra inlägget. När vi skulle in och fika här.


Men jag visade inte den gemensamma salongen för hotellets gäster. Där fanns fina tavlor och annat att njuta av i närheten.

Efter vi fikat på baksidans terrass vi gick ner till trädgården och fortsatte mot grusgången vid lägenheterna med självhushåll.

Butiken låg perfekt och var inbjudande med sitt valv.

Genom fönstret syns en grupp som fikar i mysiga trädgården. Vid nästa besök vill jag äta frukost där efter en skön hotellnatt i lantlig miljö.

Något som ser extra frestande ut?

Supergullig. Hade jag varit tre månader yngre skulle jag… 😉

En titt från andra hållet innan…

… vi besökte loppisen strax intill i samma länga.

Här fanns en del prylar som vi kände igen. Bland annat 70-tals kaffekoppar som vi visade upp i ”Köket” på Lidéns Samlingsmuseum. Dekorer som var både älskade och ”hatade” av våra besökare. Ingen av alla mina favoriter bland våra 3 333 olika dekorer fanns bland de kopparna.

Nöjda både i magen och med fina intryck av besöket på Hallfreda svängde vi vänster mot en skön promenad i ett änge – som jag redan har ”redovisat” om här på bloggen. Idag lutar det åt oktoberbesöket i ”Botan”. Undra vad som väntar oss där med tanke på att vi fick skrapa rutorna på bilen i morse.

 

Roma glasbruk


Roma Glasbruk startades 1999 i Roma av Carina Löfgren och Kenneth Täckenström. Fem år senare flyttade de sin verksamhet till Roma Kungsgård.

Här i Roma Kungsgårds östra flygel har de sin glasstudio i direkt anslutning till sin fabriksförsäljning där det finns möjlighet att köpa fina produkter till fabrikspris.

i denna trevliga lokal finns det många andra saker att köpa. Produkter att äta, dricka, läsa och pryda sin hemmiljö med.

Denna dekor av muggar och tallrikar köpte vi redan 2009 och har följt med oss från Skummeslövsstrand till Ystad och nu hem till deras födelseö Gotland. Cirkeln har slutits.

Gutefår har vi inte samlat på oss – ännu. 😉

Inte heller betongfår.

Ska vara rogivande att gunga. Är bara rädd att någon granne skulle se mig och några barnbarn har jag inte hört talas om. Livets efterrätt kan vänta några år.

Jag har alltid varit förtjust i färgat glas. När vi hade Lidéns Samlingsmuseum visade vi upp samlingar av glas och hade även en del glas till försäljning.

Jag tycker om både grönt, rött, gult och blått glas. Men det sistnämnda är min favorit. Jag hade på mitt kontor en egen samling av blått glas.

Vilken färg på glas är din favorit?

Vi köpte en sådan här vas i blått när vi var här på semester 2016.

En nice glaskaraff. Småskrattade när jag läste att Roma Glasbruk sedan 2011 även etablerat sig i ett vackert stationshus i Tibro i Västergötland. En ort som jag och Solveig känner väl till efter att hon bott där och vi båda jobbat på bibblan i möbelmeckaorten. Men jag hade som krav att bo nära rejält med vatten om jag skulle gå med på att ta jobbet som erbjudits mig. Därför pendlade jag mer än gärna 17 km två ggr om dagen. I love Hjo. ❤

Blev skraj när kvinnan vrålade samma sak till mig med en hundrafemtioårings hesa och spruckna röst. Samtidigt är det intressant att vara efterfrågad. 😉 Om jag undviker att göra en tavla. 😉

Enkel vägbeskrivning:
Du tar väg 143 från Visby mot Ljugarn. Mindre än 2 mil senare blinkar du vänster. Inte bara med ögonen.

Landa i huset med historiska anor


Donnerska huset i Klintehamn. Ett hus med historiska anor. Stenbyggnaden är från 1700-talet. På övervåningen finns Klintehamns bibliotek. Jag blir lyrisk när jag, på en webbsida, ser kakelugnarna och målningarna på övervåningen.  ❤

Vi åkte till Klintehamn för att besöka inredningsbutiken LANDA. Jag har ett urklipp i en pärm och Solveig har följt butikens Instagram-sida ett bra tag. Vi såg med andra ord fram emot att få besöka denna butik. Och vi blev inte besvikna! Dessutom finns det kvar en rest av vår yrkesskada – intresset för porslin – från den tiden när vi drev Nordens största kaffekoppsmuseum med många andra samlingar.

Karolina Lind som driver denna inspirerande butik är inne på sin fjärde säsong. Karolina driver butik och webshop med stöd av sin man. Ett sådant team är viktigt för balansen.

Inbjudande att få lägga sig en stund och njuta från sängläge. Sedan tänkte jag på förvånade blickar och andra störande moment. 😉

Jag förstår att denna butik har landat för att stanna.

Min favoritfärg. Just denna blandning av gammalt och nytt tilltalar mig. Återbruk med alla sina fördelar har gjort comeback vilket jag uppskattar. ”Win – Win” så det stänker om det.

En del möbler renoverar Karolina medan andra får ha kvar sin slitna charm.

Har du bloggbesökare blivit intresserad av något från bilderna? Tyvärr har jag begränsat antalet foton i inlägget som vanligt. Vi tog annars som vanligt en hel del kort. 😉

Kan du gissa vad vi valde på bordet? Sex stycken assietter från Woods Ware fick följa med hem och de invigdes igår. Syftar på den ”gröna högen”.

Solveig blev extra nostalgisk av denna möbel som påminde henne om en liknande som fanns hemma hos hennes mormor. Kanske tur att vi inte har ett stort hus att fylla längre.

Vad glad Solveig blev när hon fick se denna gamla resväska. Precis en sådan har hon letat efter ett tag. Tror ni jag vågar gå bredvid henne nästa gång vi ska flyga till fastlandet? Skojar bara. Min fru jobbar inte bara som speciallärare. Hon har även ansvar för två skolbibliotek. Extra kul med tanke på hennes bakgrund som barnbibliotekarie. Så denna erfarna resväska ska användas för att locka barn att läsa mer. Kanske kommer jag att lägga upp ett foto någon gång när jag gör ett studiebesök på hennes arbetsplatser. Helst den med havsutsikt från fönsterna. ❤

Vi fylldes verkligen av nostalgiska kickar. Jag har svårt för att låta bli att vända på porslin för att se om mina gamla kunskaper finns kvar. ”Aha! Det var Rörstrand. Men jag hade glömt namnet på dekoren.”

Karolina kunde inte valt ett bättre namn på sin verksamhet – ”Landa”. Hon vill att besökarna ska landa. Skruva ner tempot. Få inspiration. Hon väljer med omsorg och allt är handplockat när hon köper in, gammalt som nytt. Vilket suveränt ställe att besöka!
Du som inte har vägarna förbi Gotland, och kan ta bilen från Visby längs med den vackra kustvägen till Klintehamn, – här finns en utmärkt reservplan: https://landagotland.selz.com/