Den syns nästan överallt; del 3

Om du kommer med färjan till Visby är det svårt från hamnen och en bit ut i havet låta bli att se S:ta Maria domkyrka. Under våra promenader i centrum har vi noterat att kyrkan eller åtminstone något av de tre tornen syns – nästan lite överallt. Vill du se interiören är det bara att trycka på den blå länken. https://gotlanduppochner.com/2022/05/20/den-syns-nastan-overallt-del-2/
Annars följer du med i bildsvepet från tio olika positioner innanför och utanför den mäktiga medeltidsmuren.
Hoppas du får en fin söndag. Här lyser solen och det är läge för en utflykt efter lunch.

Fabriken Furillen

Tidigt på morgonen körde vi sakta förbi en av våra favoritplatser på norra Gotland, Lergravsporten. Strax nådde vi den smala vägremsan som går ut till ön Furillen.
Förr kallades den fyra kvadratkilometer stora ön för Furilden. Namnet lär den ha fått efter en otäck brand som härjade här för över femhundra år sedan.

Det känns som att ha blivit förflyttad till en annan värld eller tidsperiod. Fascinerande! Mäktigt! Ödsligt! Tankeväckande! ibland flyger tankarna mellan vackert och fult. De landar alltid lugnt på det förstnämnda. Jag gillar stunden skarpt. När alla mina sinnen får kopplas på.
Fabriken Furillen är namnet på just denna historiska del av ön. Den välkända entreprenören Johan Hellström driver Farbriken Furillen. Ni är säkert många som sett platsen skymta förbi i en film, i ett tidningsreportage eller i ett modemagasin. Kanske har ni tagit för givet att exempelvis musikvideon är inspelad på en exotisk plats långt bort i världen.

Blåeld som ”gifter sig” med hederlig gammal rost.

Hotellet med sina 18 rum, ”gömda” eremitkojor och de 40 platserna till middagen på restaurangen lockar till sig människor från långt bort i världen. Personerna älskar såklart konceptet med ödslighet, integritet och historiens vingslag, kanske svårt att hitta någon annanstans. Det går att boka bord utan att vara inkvarterad på hotellet.

Medan du njuter av det vackra blåa som förgyllde vår stund här ska jag backa bandet. För det jag förknippar Furillen med, längre tillbaka, är tre stora saker.
För det första – från början av 1900-talet och sjuttio år framåt bröts det kalksten här som sedan skeppades vidare. Du kan se spåren överallt.
För det andra – militären tog över och stängde för allmänheten. Detta pågick en bra bit in på 90-talet.
För det tredje – en av mina svenska absoluta favoritförfattare, Håkan Nesser, blev förälskad i Furillen och bor här sedan flera år tillbaka. Men det här inlägget handlar inte om honom.

Slagghögarna finns kvar sedan kalkbrytningens dagar.

Jag noterade att fåglar, av olika arter, uppskattade en sittstund på den gamla kranen.

”Den lilla blå” hade förflyttats inom området och stod nu parkerad nära vattnet. Vi hade turats om att fotografera. Men nu var vi sugna på frukost och att därefter få plocka av våra cyklar och rulla vidare på två hjul i naturreservatet. Det här besöket kommer jag aldrig att glömma…

Ps. Kommentarer om sådant som inte hör till inlägget kommer inte att besvaras. ❤

Den syns nästan överallt; del 2

Få som anländer till Visby via färja kan undgå att se S:ta Maria kyrka. Själva har vi noterat att kyrkan eller åtminstone något av de tre tornen syns nästan lite överallt. Även när vi lämnat Gotlands enda stad och rullat iväg några mil längs västra kusten. DE TIO UTVALDA ska belysa det. Vill du se på kyrkan närmare och inuti är det bara att trycka på de två länkarna från våra besök.
https://gotlanduppochner.com/2021/03/14/55b-sankta-maria-domkyrka/
https://gotlanduppochner.com/2021/03/12/55a-sankta-maria-domkyrka/

Tagit från Kung Magnus väg
Från en balkong på härliga Kalk Hotel
Klassiska Fiskargränd
Almedalen – utom tävlan 😉

Fick du någon favoritbild av de tio? Den översta var ”bara” en introduktion till inlägget. Precis nu kom solen på besök i Visby. ❤

Ps. Detta var inlägg nummer hundra i år.

Grå Gåsen

Södermur var från början sträckan från Söderport (höger på bilden) till Segeltornet, som sprängdes tillsammans med Visborgs slott. I mitten av mursträckan ser du ett av de två sadeltornen i Södermur. De två tornen har otroligt nog aldrig behövt någon stöttning, till skillnad från andra ”påhängda” sadeltorn i den ca 3,4 km långa muren.
Detta blogginlägg ska mest handla om marktornet som du ser längst bort. Låt oss komma lite närmare…

… Grå Gåsen, Grågåsen eller Gragasi som den hette långt tillbaka i tiden. På tal om det sistnämnda namnet. Den ståtliga kyrkan i Öja kallas ”Gra gasi” och ser ut så här.

Vilken bra koll de hade längst upp i tornet. De kunde se långt i förväg när det nalkades faror av olika slag. Både från land och ”sjön”.
Det gröna piffar upp intrycket. Blandar det hemska med historia, krig, död, lidande med något slags ”naturhopp”. Styrkan hos många växter är fascinerande. Den är jag ödmjuk för.

Livs levande fågel, ditsatt sten eller en inkilad sten som den i Sankt Göransporten? Jag drar till med ett X. Vad tråkig jag är. 😉

Nu har vi gått in genom en port och tagit oss till baksidan av Grå Gåsen. Här var det mer grönt och häftigare. Dessutom lugnt. Jag skulle kunna se mig spela utomhusbadminton, som jag hade bra vindstilla barndomsmöjligheter att göra, i vår skyddade trädgård i Halmstad.

Jag uppskattar när det finns möjligheter att titta in lite extra. Vad bra att vi nästan alltid har visitkort att dela ut om vår blogg gotlanduppochner. För det går inte att komma ifrån att en del undrar – även mitt på ljusa dagen.
Muren skvallrar om orostider från förr. Jag önskar att det bara var gammal dammig historia – som ”den lilla människan” borde ha lärt sig mer om. Behandla dina medmänniskor som du vill bli bemött själv. ❤

Södra Hällarna


Vi som bor i Visby har nära till ett mycket tillgängligt naturreservat som tidigare varit ett försvarsområde. Tack vare att fler än 130 rödlistade arter har påträffats inom de 130 hektaren blev Södra Hällarna ett naturreservat 2014.

Här är bra skyltat och det finns rullstolsanpassade stigar. Själva hade vi med cyklarna.

Olika typer av ”vattenfordon”.

Solveig tyckte hon hade fått in en bra skärpa på fågeln, som satt på en gren högt upp i trädet. Just då kom den på att den inte ätit frukost.

Tänk om jag också hade vingar och kunde flyga ner till den lockande grusvägen längs Östersjön. Vid den här tiden på året borde den heta ”Den blå vägen”.

Söder ut tronar de 48 meter höga klipporna vid Högklint.

En suverän kombination i detta friluftsområde; cykel och två nyfikna ben. För ibland passade det bäst att låsa hojarna vid de svårforcerade sträckorna,  som när vi…


… tog närbilder på nyponrosor, blodnäva och mycket annat, som inte får vara med i detta inlägg. Visst kan det ibland vara både effektfullt och vackert med suddiga foton?

Den starka vinden lämnar synliga framtidsspår och gör ingen hemlighet av varifrån den kommer.

Framför dig kan du skymta en kvarn som tidigare varit med i bloggen. Till höger på fotot syns vattentornet.

Svensk sommar när den är som bäst. 

 

Hemestra på ny kustsida


För första gången i vårt liv skulle vi sova på östra Gotland. Vårt val hade fallit på den anrika semesterorten Ljugarn, en ort som fortsatt att hålla ställningarna i 120 år. Samhället och hela Gotland har mycket att tacka prinsessan Eugenie för. Det var hon som såg till att bollen kom i rullning och drog hit dåtidens kulturelit och dess svans.

När Solveig gick in för att fråga efter var stugan låg vaktade jag bilen och funderade på om vår önskan om att få uppleva en magisk soluppgång skulle gå i uppfyllelse. Svaret finns redan i två varianter i tidigare inlägg. En dimmig och en magisk.
Vi fick verkligen användning för cyklarna. Både på dagarna och nätterna. 😉

Så här såg stugan ut på utsidan.

Givetvis fotade jag numret. (kommer inte med i någon novembertävling) 😉

Egentligen var stugan för sex personer. Vi stängde till två sovrum (slapp städa) och valde det största. Vi sa det efteråt. Detta var den finaste stugan som vi bott i på Gotland och…

… detta var de dyraste jordgubbarna som vi någonsin köpt. 80 kronor.

Det var ett naturtrevligt område med gratis fågelsång. Nära till de ställen vi ämnade besöka. Vi rekommenderar stugbyn varmt. Mellan tallarna kunde havet anas. Alltså nära att cykla ner till Östersjön.

Remi både i kinaschack och ”dopp i sjön”. 😉

Fotnot:
Nästa gång kommer ett nytt inlägg i kategorin ”På två hjul”. Ännu en gång lyckades vi trampa fram och tillbaka längs en ljuvlig liten kustväg, utan att möta något trafikant på vägen.

Ten Doors; 9

Dörrar och Portar ligger mig varmt om hjärtat. Innanför ringmuren finns ”några” att välja på. Tio åt gången bjuds det på vid varje blogginlägg i denna kategori.

Vilka tre gillar du mest? Skriv TRE BILDNUMMER i en kommentar. Den dörr/port som först kommer upp till tio poäng går till final och jag slutar att föra in fler poäng. 😊
(Märker du att det är just DU som kommer att avgöra så skriv den som du gillar mest, först i din rad.)

81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.


Slutställning 200615:

Bild 81; 10 poäng.
Bild 82; 1 poäng.
Bild 83; 1 poäng.
Bild 84; 8 poäng.
Bild 85; 6 poäng.
Bild 86; 4 poäng.
Bild 87; 1 poäng.
Bild 88; 9 poäng.
Bild 89; 2 poäng.
Bild 90; 4 poäng.

Till final från omgång 9 gick denna dörr: 😊