30. Öja kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Den oputsade kyrkan helt i sandsten är imponerande på många sätt. Tornet från 1300-talets mitt, är det högsta på en landsortskyrka. (Över 60 meter) Kyrkan anses som en av Gotlands märkligaste. Kyrkogården omges av en hög mur.

I folkmun kallas kyrkan för Gra Gasi som betyder grå gåsen.

Koret med inbyggd absid är äldst. (1200-talets första hälft) Långhuset tillkom mot slutet av samma århundrade. Tornet var klart på mitten av 1300-talet.

”Öjakrucifixet” (1200-talet) är vida känt i Norden med en lidande Jesus med kungakrona och den minst lika berömda ”Öjamadonnan” till vänster (kopia, originalet finns i Gotlands Fornsal). Intressant att detta är Nordens enda stående triumfkrucifix. Upphovsmannen som var en franskt skolad träskulptör etablerade en verkstad på Gotland i slutet av 1200-talet. Han fick namnet Öjamästaren efter sitt bidrag till Öja kyrka.

En madonna längre in i kyrkan. Till vänster om altaruppsatsen.

Altaruppsatsen av sandsten är tillverkad av stenmästaren Peter Cran 1643.

Många av de fina väggmålningarna är från 1400-talet. Här ser du exempelvis en drastisk framställning av en ”tjuvmjölkande kvinna”.

Vackert på väggarna på olika ställen i den mycket sevärda kyrkan. Smala fönster och rätt lite ljusinsläpp.

Kristi korsfästelse och uppståndelse i målningssviten av Passionsmästaren.

Sankt Görans kamp mot draken.

Dopfunten av sandsten är från 1620.

Strax intill Öja kyrka finns ruinen efter en medeltida kastal.

Tänkvärda ord:
”Lycklig den som funnit vishet,
den som nått fram till insikt.
Ty visheten är mer värd än silver,
den vinst hon ger är bättre än guld.”
Ordspråksboken

 

27. Sundre kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Längst ner på Gotlands sydkust ligger Sundre Kyrka. Det utsatta läget på ön med havet på alla sidor gjorde, att detta och några till kastaler byggdes av säkerhetsskäl. Då var det perfekt att bygga försvarstornet på kullen vid kyrkan. För därifrån ser man långt ut till havs i syd, väst och öst. Sundre kastal är byggt någon gång på 1100-talet och är ett av de bäst bevarade på ön. Ändå ska den enligt en sägen blivit belägrad av Valdermar Atterdags krigare 1361.

Kyrkogårdsmuren är hög och kraftig och till största delen medeltida.
Innan vi gick in i kyrkan var vi bara tvungna att zooma in och njuta av det vi hade sett på vägen dit, en stund tidigare.

Vallmofält är vi svaga för. Idag om exakt fyra veckor är det vårmånad. Sedan så… 

Kyrkan är en av de minsta på ön och är byggd i sandsten, som är det vanligaste materialet i de södra socknarna. Långhuset och koret uppfördes under 1200-talets första hälft. Tornet kom till lite senare. Kyrkan anses vara ett ganska enhetligt romanskt byggnadsverk.

Triumfkrucifixet tillkom först på 1400-talet.

Frismålningar av Passionsmästaren enligt tryckt text.

Träskulpturen av den sörjande Maria är från mitten av 1200-talet.

Dopfunten hittar jag ingen fakta om.

Inte heller om altaruppsatsen.

Däremot finns det en spännande äldre sägen om två röda ädelstenar som ska vara inmurade i en yttervägg i söder. Enligt storyn ska ett odjur som levde på Gotlands sydspets ibland tröttnat på vattenlivet och kommit upp på landet och lekt med en röd ädelsten. En gång lekte den för vilt och tappade leksaken som sprack i två delar. Några dagar senare hittade en bonde bitarna. Han murade in dem i kyrkoväggen. Sant är att de kan ses i fasaden. Avslutningsvis finns det en annan variant av sanningen som lät mindre intressant. 😉

Tänkvärda ord:
”Bättre vara ödmjuk bland de ringa
än dela byte med de högmodiga.”
                             Ordspråksboken