Raukfältet i Folhammar

Publicerad den av
28


På fotot ser du populära turistorten Ljugarn på Gotlands östkust. Därifrån följer man strandvägen ett par kilometer nordost ut, längs den långa sandstranden.
Först hade vi stannat till i det tuffa fiskeläget Vitvär där jag hörde rejäla mystiska smällar och hade fel om orsaken. https://gotlanduppochner.com/2019/11/29/kungligt-besok-i-vitvar/
Sedan var det bara att hålla tummarna så vi slapp ovädret som mullrade på avstånd från havet. Nu i efterhand vet jag såklart att det gick bra. Vi hann till och med njuta av varmt kaffe och andra medhavda ätliga saker i den nyinköpta fikakorgen.
(Jag kan inte låta bli. Därför sätter jag inte ut något kommatecken efter ordet SAKER. För jag vill fantisera om hur jag och Solveig tränger ihop oss i fikakorgen och kurar. Dessutom tror jag att 2/3 av läsarna inte märker felskrivningen utan min hjälp.) 😀

Jag älskar de fantasieggande raukarna och anser att Folhammar är ett av de vackraste raukfälten på Gotland. En del av raukarna är ca 6 meter höga. Det du bör veta är att det ligger i ett naturreservat med mycket annat intressant att skåda när det gäller växtlighet.

Hade jag varit här som barn är jag inte säker på att mina föräldrar fått med mig hem. Inte om jag kombinerade min klätterglädje med ”gömme”. En farlig kombination. Sant är att det lockade till klättring även denna gång.

Jag smög försiktigt för att inte störa havsvakten Raukfrid som höll stenkoll utåt havet. 😉
Revkalkstenen är rik på fossil.

Vi spanade efter den omtalade kamelen.

Den måste det vara.

När det började komma  droppar från skyn och Tor slog på hammaren vände vi tillbaka.

Jag förstår att det är ett populärt picknickområde. Det finns iordningsställda grillplatser och bänkar och bord. Annars är det bara att slå sig ner vid ”foten” vid din favoritrauk.

Nu var det kyligare och hade blåst upp. Tur det bara återstod en rask promenad genom tallskogen till parkeringen.
Återigen slog det mig. Den som gillar naturupplevelser utöver det vanliga måste älska att besöka Gotland. ❤

Gamla Maltfabriken

Publicerad den av
18


Almedalens bibliotek ligger vid Cramérgatan. Under lågsäsong kan vi parkera ”den lilla blå” på samma gata. Här står bilen i grönskan mitt emot ett pampigt hus med en brokig historia.
Det är svårt att tänka sig att det i början av 1700-talet var vatten här. Men samtidigt vet jag att ”Gamle hamn” fanns där Almedalen ligger nu – ett par hundra meter uppåt från parkeringsplatsen.

I slutet av 1700-talet och ca 70 år framåt var detta område en trädgård. Detta förändrades när Tändsticksfabriksbolaget 1871 fick en tomt för att anlägga en tändsticksfabrik. I fabriken jobbade sedan 84 personer. Exporten av tändsticksaskar gick till bland annat Tyskland, Kina, Amerika och Ostindien. Endast 12 år höll verksamheten på. Gick den upp i rök tro. 😉

1891 blev det både ny ägare och ny verksamhet när Gotlands Maltfabriks AB tog över fastigheten. Det mältades spannmål till öltillverkningen i stadens bryggerier ända fram till 1930-talet. Därefter har kommunen varit ägare och om Campus Gotlands studenter dricker öl där och lever upp till husets historia förtäljer inte historien. Men skulle någon hitta ett kvarglömt förråd av dammiga tändsticksaskar kanske den lyckliga slipper ta studielån en termin. Själv är jag enbart tacksam för att inte anrika byggnader jämnas med marken. Sådant såg jag tillräckligt av i min barndomsstad. Har du också liknande dystra minnen?

Stafettsammanfattning till mina bloggbesökare:
Vatten-trädgård-tändsticksfabrik-maltfabrik-högskola.

Ps.
Mittenbilden tog jag i söndags. Blå himmel men inget grönt på träden.

 

Gutamål – lektion 5

Publicerad den av
16


Ämne; Träd

Inom gutamålet finns enbart tre genus; maskulinum, femininum och neutrum.
Alla gamla trädnamn är femininer. Antagligen beror det på att träd långt tillbaka i tiden betraktades som kvinnliga väsen.

Gutamål                                      Svenska
aik                                               ek
birk, bjärk, bärk, börk                 björk
bök                                              bok
eidgrän                                       idegran
lyn, acer                                      lönn
markäppeltrei, äppeltrei             apel
peil                                              pil
äsk                                              ask
äsp                                              asp
grän                                            gran
tall                                               tall

Personligt: Idag var det första gången som jag fikade i köket på eftermiddagen (15:00) och inte behövde tända ljuset, när jag löste korsordet. Genast blev jag bättre till mods.

25. Fröjel kyrka

Publicerad den av
26

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det är så fint längs med västra sidan och det är lätt att bli lyrisk. Vilken tur att inte alla vet om det och flyttar dit. 😉 Fröjels kastal kommer i ett eget inlägg någon gång i framtiden. Nu ska det enbart handla om denna kyrka.
Fröjel kyrka är en klövsadelkyrka. Det innebär att det har ett högt stort kor, ett litet lågt långhus och ett torn i väster. Äldst av de tre nämnda delarna är långhuset som uppförts vid 1100-talets slut. Tornet är från början av 1200-talet. Församlingen hade djärva planer för framtiden, men dessa skrinlades av okända anledningar.

Kyrkans interiör präglas av en tredelning. Ett mörkt tornrum, det ganska ljusa långhuset samt ett stort kor.

I triumfbågen hänger ett välbevarat triumfkrucifix med sitt ringkors.

Predikstolen ska vara tillverkad år 1600.

Målning med de fyra evangelisterna; Matteus, Markus, Johannes och Lukas på trappbarriären till predikstolen.

Altartavlan av sandsten är från 1634. Peter van Eghen har gjort den biträdd av sonen Gert samt Peter Cran.

Kyrkan saknar numera väggmålningar, men trätaket i långhuset går inte av för hackor. Det är rikt dekorerat och målades i slutet av 1600-talet.

Madonnafigur.

”Byzantios” ligger bakom dopfunten, med sina fabler, från 1100 talets senare hälft. Den är den enda i sitt slag på Gotland, men de är kända i länderna runt Östersjön.

En fin duva som du ser hängande till vänster på andra bilden.

Landskapsblomman håller på att ta över kyrkans utsida och all fin majgrönska skymde havsutsikten.

Vi vandrade ut genom stigluckan och fortsatte söder ut.

Tänkvärda ord:
”Mitt i vintern lärde jag mig att inom mig
bodde en oövervinnelig sommar.”
                                         Albert Camus

 

 

 

Strandgatan; etapp 7 – sista delen

Publicerad den av
10

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Här får du sjunde och sista delen om Strandgatan, som avslutas efter att först ha korsat ett torg (Donners Plats) och därefter vikt av på vänstra flanken i lätt uppförsbacke.
På höger sida ligger det knuttimrade röda huset som går under namnet Gamla Residenset. Byggnaden är byggnadsminne sedan 1994. Även i detta hus ska det på övervåningen i representationsrummen finnas fantastiska barockmålningar av ”Johan Målare” Bartsch. Vad mycket fint denna man, troligen inflyttad från Tyskland, har lämnat efter sig i välkända Visbyhus innanför muren och i en del medeltida kyrkor på ”öjn”. Tur de verkar vara skyddade genom stadgar.
1647 uppfördes huset som ett provisoriskt residens åt Gotlands första landshövding, Åke Hansson Ulfsparre, som blev kvar där i ett halvt sekel. Förhoppningsvis trivdes han och glömde bort att det bara rörde sig om en provisorisk tid.

Vilken vacker gavel på medeltidshuset.
Klintska huset köptes in för att tjänstgöra som korrektionsanstalt för ”de svaga”. 1815 fanns det i Visby 45 utgamle bräcklige, 20 av sig komne men något arbetsföre och 15 fader- och moderlösa barn.

Eftersom platserna sällan var fulltecknade lades verksamheten ner efter 27 år.

Längst upp i backen på höger sida, Strandgatan 1, bor sedan 1822 landshövdingarna. Men bara en åt gången. 😉
Den nuvarande heter Anders Flanking och är från Skövde. Han utsågs till Landshövding i Gotlands län, med tillträde 1 juni 2019.

Som kontrast till Sommarfesterna bjöd Flanking i december in till adventsfika för allmänheten i Residenset (föranmälan). Då var det flera sittningar under en dag. Synd att inte Solveig hakade på och anmälde sig. Tänkte mest på att hon bott i Skövdetrakten och känner igen Anders Flanking från många tidningsreportage genom åren. Han var där en välkänd centerpolitiker.

Från landshövdingens bostad är det endast en liten bit till hotellet som vi tog in på förra fredagen.
Jag vill tacka alla som besökt och kommenterat vår ”Strandgatan-serie”. Möjligen blir det något liknande med andra längre parallellgator innanför muren. I nästa vecka ska jag ta med dig till ett av de fantastiska raukfälten som finns på ön. Först blir det medeltidskyrka nummer 25.

Strandgatan; etapp 6 – Visby börs

Publicerad den av
18

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Nu vandrade vi över till andra sidan gatan. ”De höga packhusens sida” döper jag den till. Den ståtliga byggnaden som byggdes i slutet av 1200-talet har varit just packhus, tullmagasin, vandrarhem och…

… numera hotell.

De två välkända namnen på huset är Visby Börs eller Langeska Huset. Det första smeknamnet kommer från kvarteret som består av tre huskroppar. Hotell Visby Börs var öns första turisthotell och drevs i två av huskropparna. I det tredje startade Visbys första biograf 1908. Namnet var Röda Kvarn.

Huset förstördes till stor del i en brand 1936. Sedan har det gjorts flera större restaureringar. 1966 blev byggnaden byggnadsminnesförklarad.

Här får du en ”Husets historia”: Det finns en välvd högkällare i två plan. Över den finns en våning med tegelomfattade spetsbågiga fönster. Denna bostadsvåning kan ha varit en sommarbostad och festvåning. Däröver finns tre magasinsvåningar med lastportar placerade på rad under en hissbom.

Handelsmannen Olof Jönsson von Lunde är den förste kände husägaren. Han dog 1687. Från slutet av 1600-talet och fram till 1832 ägdes fastigheten av olika medlemmar i släkten Lange. Där får du bakgrunden till andra smeknamnet. 😉 Langeska Huset.

Extraord till den superintresserade om branden 1936 och Bosse Lidéns fantasidrömbild:
Det var i hotellet branden slog till. Efter branden övertog Röda Kvarn även den mellersta huskroppen. Biografen var skapligt långlivad. Omkring 2005 visades den sista filmen på duken. Undra vilken titel det var? Jag chansar på ”Wallander – Innan frosten”. Eller var det kanske ”Harrys döttrar”.
Fem år senare byggdes biografen om till hotell igen. Är cirkeln därmed sluten?
Det vi ser från Strandgatan är huskroppen som ägs av Payex. Hade ägaren varit Bosse Lidén skulle det kunnat bli Sveriges häftigaste biograf med flera bioföreställningar inom olika genre. Skådespelare skulle hålla föredrag/kurser i mysiga rum med havsutsikt. Drama-Teater-Film, som jag själv läst i Umeå, skulle starta en filial i några lokaler. Inspelning av filmer med anknytning till Gotland skulle ha sin bas i Lidénska Huset. Lite som när Yellowbird startade upp i Ystad med Wallander och Bron. Ungdomar på glid kunde fått hålla på med något kreativt. Tur drömmar är gratis. Helst i januari när allt är möjligt och ett ostruket 2020 ligger framför oss. Endast femton dagar gammalt. 🙂

 

 

 

 

Mysiga Hotell Slottsbacken

Publicerad den av
26


Mitt och Solveigs projekt med att unna oss hotellnätter på hemmaplan startade om för året, i helgen som gick. Eftersom vi skulle till en anrik byggnad valde jag kamerainställningen sepia när bilen var på väg genom Skansporten.

Detta hus är byggt 1773 och landsarkivet höll till här 1905-2008.

Sommaren 2012 öppnades det fyrstjärniga hotellet med sina 29 rum, alla i olika former och storlekar. Hotellet ligger högt och med ett bra läge innanför muren. Perfekt för dem som kommer med färja. Samtidigt kör en taxichaufför hit på mindre än en kvart från flygplatsen. Det är promenadavstånd till flera restauranger och till affärsstråken Adelsgatan och Hästgatan.

Bara genom att komma in i foajén upplever jag något mäktigt. Husets historia finns tydligt i väggarna. Vi kunde tagit hissen men valde stentrappan de flesta gångerna.

Hade vi ”fått” ett rum mot havet och fått uppleva solnedgång hade det nästan varit för bra. Jag vet, genom det jag läst, att det ska finnas en etagesvit med havsutsikt. Men vår mysfaktor var ändå hög i rummet, där vi hade utsikt mot Södertorg. Sängarna var sköna att sova i och vi sov längre än vi brukar göra hemma. Vaknade visserligen av en pratglad kvinna i korridoren under förnatten. 😊

Givetvis sökte sig ögonen till det där lilla extra som piffar upp. Gamla böcker och en antik skrivmaskin är ögongodis för två utbildade bibliotekarier och författare.

Jag har aldrig varit någon matskribent på bloggen och ämnar inte bli det heller.  😊 Efter en god kvällsmiddag bar det ut i vintermörkret. Det är extra mysigt att vandra omkring i Visby när lamporna är tända. Vi rörde oss i gränder som vi aldrig promenerat i förr. Svårt för mig att inte leka fönstertittare. 😉 Påminde om våra nygifta år i Hjo (då vi bodde precis i centrum) när jag överdrev bara för att reta Solveig under våra centrumpromenader på kvällarna. Nej! Jag kupade varken då eller nu händerna och höll näsan mot rutorna så de immade igen.

Det blev full poäng på både rum, sängar, frukost, hushistoria, detaljer och andra mysfaktorer för Hotell Slottsbacken. Allra bäst var såklart sällskapet. ❤  Det här skulle jag kunna tänka mig att göra om varje fredagskväll. Fast allra helst i etagesviten med havsutsikt. Samtidigt kunde vi hyra ut vår egen lya dyrt till turister och… 😉

Inte ofta vi åker iväg med enbart en liten resväska på hjul. Det blir det definitivt inte nästa månad när vi åker till ett hotell på fastlandet. Inte så konstigt. Vi ska ha med julklappar som inte fick plats och det drar ihop sig till en födelsedag. Dessutom måste jag leva upp till mitt gamla rykte. Ha med ”allt”.

När vi slängt in väskan i bilen tog vi en solskenspromenad i klar luft bland fem djurgränder. Jag blev småkär i alla gränderna. Vilken av dessa fem grändnamn skulle du kunna tänka dig att skriva som bostadsadress? Björngränd, Apgränd, Elefantgränd, Lejongränd eller Rengränd? Åtskilliga foton har jag lagt i gatunamnsmappar som ska kompletteras med sommarbilder innan jag visar dem här på bloggen.
Nöjda med den lilla trippen gjorde det inget att vi fick skrapa vindrutan för första gången denna vintersäsong och att solen gick i moln strax därefter och ersattes av en snålblåst efter lunch. Vi trotsade väder och vind och gick en uppfriskande tur på Strandpromenaden. Skönast i medvinden. Tuffast i motvinden tillbaka till bilen. När vi kom hem åkte resterna av julen ut. Men redan i år ska allt fram igen. 😉

 

Strandgatan; etapp 5 – Tyskt och flyttat

Publicerad den av
16

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Fortsätter vi söder ut på Strandgatan, från Liljehornska huset, når vi på andra sidan vägen Burmeisterska huset.

Om vi tar oss tillbaka i tiden hade Gotland haft det mycket tufft en längre tid efter sin storhetstid, i mitten av 1100-talet och fram till början av 1300-talet. När Gotland återigen blev svenskt, efter freden i Brömsebro 1645, var målet att få igång ekonomin på ön på nytt. Ett av knepen var att locka hit framgångsrika tyska köpmän. En av dem som kom hit var Hans Burmeister, som 1650 köpte en obebyggd tomt på Strandgatans sjösida. Han är byggherre till detta hus.
Det rödtjärade och knuttimrade huset ger en unik bild av hur det kunde se ut i Visby på 1600-talet.

Luckan som du kan se på fotot användes flitigt. Den fälldes ner när Visbyborna skulle köpa varor.

Det varken du eller jag kan se ska vara något helt fantastiskt. Gotlands kända 1600-tals målare Johan Målare (Bartsch) lär ha åstadkommit enorma vägg- och takmålningar, framför allt i salen. Vad sorgligt att väggkonsten inte visas för allmänheten på något vis. Enligt litteratur som jag läst ska det finnas en blandning av dramatiska jaktscener, bibliska berättelser, smått ekivoka framställningar och mycket annat sevärt. (Jag har sett foton också från de målade rummen.)

I samma trädgård finns sedan mer än hundra år detta pepparkakshus. Visst är det gulligt.
Gottvaldska huset som det egentligen heter var en av få nybyggnationer under 1500-talets fattiga Visby. 1906 flyttades huset från S:t Hansgatan till den Burmeisterska tomten. En sak som är speciellt med huset är att det är byggt i två olika byggnadstekniker och bestod ursprungligen av tre sammanbyggda hus.

När det gäller Långsidan mot gatan och ena gaveln handlar det om korsvirkesteknik, som är ovanligt i Visby. Däremot är husets baksida byggt i den betydligt vanligare skiftesverkstekniken. Denna teknik kallas på Gotland för bulhus. Ni är säkert flera från fastlandet som hört det ordet någon gång.

Personligen tycker jag de ska sälja pepparkakor och glögg i huset under kalla decemberdagar. 🙂

24. Vallstena kyrka

Publicerad den av
22

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Från Allena Lindaräng såg vi kyrkan, som vi skulle besöka efter stunden med fikakorg i det vackra änget.

I början av 1200-talet började Vallstena kyrka byggas. Då byggdes större delen av tornet och långhuset.

Efter ett tag kom de på andra, högtflygande tankar och var inne på att bygga om hela kyrkan. Efter en start där de byggde ex. ett stort kor strandade projektet. En möjlig orsak var ”inbördeskriget” på ön 1288.

Här har du valvmålningarna, sett underifrån. Rätt tufft foto. Målningarna är från sjuttonhundratalet.

Dopfunten är från mitten av tolvhundratalet.

Här lärde jag mig något nytt. Detta är en skulpterad fattigstock. På den finns bilder av Jesus uppståndelse och tre kvinnor på väg till graven.

Predikstolen är daterad 1669.

Altarprydnaden är från omkring 1300.
Kristus i mitten. Omgiven av de tolv apostlarna. Jungfru Maria och S:t Dionysius på flankerna.

Här ser du i närbild hälften av apostlarna.

Avslutningsfotot får bli en öppen port. Jag längtar efter när det är grönt på träden igen. Idag den 11 januari tog jag kort på röda fina rosor i innerstan. Strax efteråt fick vi skrapa rutorna på bilen som stod utanför hotellet som vi bott på. Vi lever i kontrasternas underbara värld.

Tänkvärda ord:
”Kom ihåg att ibland kan tystnaden vara det bästa svaret.”
Okänd

Eftertext:
Det stod så här med feta bokstäver i vår tidning igår:
Harlevis förslag: Låt turister sova i kyrkan
Inger Harlevi är ledamot i Visby stiftsstyrelse och skrev en motion till stiftsfullmäktige redan 2016. Detta gjorde hon efter hon träffat en engelsman på en konferens som hyllade church camping. Hon menar att vi måste tänka utanför boxen. ”Man får hyra hela kyrkan och övernatta.” (Det berättades i TV att det skulle vara under sommaren).
Min lilla box går till våra tre besök på den fina ön Bornholm. Där har vi vid varje resa besökt deras läckra rundkirke. Då har vi gärna betalt en slant för att få komma in och köpt med saker hem. Nu är frågan om vi kommer att hinna slutföra vår trevliga plan med att besöka Gotlands alla intressanta medeltidskyrkor under perioden 15 maj till 15 september. Vi vill så gärna göra det i vår egen takt och därmed njuta fullt ut. Med tanke på de tänkvärda orden ovanför och att detta i första hand handlar om Vallstena kyrka parkerar jag mina tankar om ämnet i denna sekund. 😉

 

 

Klintevikens bodförening

Publicerad den av
26


Klockan på mobilen visade att det var nästan en timme kvar tills de började servera lunch vid hamnen i Klintehamn.

Därför beslutade vi oss för att dela på oss. Halva jag gick till… nej det var fel. Hela jag gick ur bilen för att njuta av ett nytt fiskeläge. Solveig brinner inte riktigt för fiskeläge som jag gör. Hon stannade hellre kvar för att läsa i en spännande bok.

Här verkade det vara mest svarta bodar, följt av röda och någon brun. Undra vad det hade blivit för straff om någon en sommarnatt målat sin orange?

Det är inget större utrymme mellan bodar i samma rad. Därför gäller det att utnyttja alla möjligheter. Många hänger prylar på väggarna.

Samma tanke kommer ofta upp när jag besöker ett nytt fiskeläge. Tänk om jag fick komma in i en bod och…

1914. Över hundra år. Startåret för första världskriget.
Jag fotade många detaljer. För att inte trötta ut dig besökare ska jag nöja mig med två denna gång i inlägget. När jag gick runt hörnet på sista boden mot vattnet …

… stod han där. En trevlig man som presenterade sig med sitt smeknamn ”Sasse” och hette i helhet K G Olsson. Snart var vi igång och pratade om allt möjligt. Bland annat visade det sig av en slump att han kände en av mina bloggvänner. Världen är ofta mindre än man tror.

Boddörren stod vidöppen. Jag frågade om jag fick plåta den fina målningen på dörrinsidan.

Kort därefter bjöd han in mig och jag fick äntligen en gammal dröm uppfylld. Storyn om när gammelgäddan med den höga vikten fångades fick jag höra och mycket annat spännande. Tack Sasse för samtalsstunden och titten i stugan. Sorry! Jag vågade inte lägga in den småfräcka häftiga humortavlan. 😉

Jag tog en sista titt ut mot lugnet vid viken, innan jag kom på att magen kurrade och …
… ”Vem är du? ”
”Jag kallas för Bosse ibland och är hungrig.”

Fotnot:
Solveig är van vid att jag ibland kan försvinna iväg bara hon vänder ryggen till. Helst på affärsstråk. Nu var säkert handlingen i boken viktigare än jag och fortfarande hade inte restaurangen öppnat. I alla fall inte stängt. 😉