Hejdå Macken

I tre blogginlägg på raken tänkte jag visa upp skyltar, som dyker upp utanför bilrutorna under tiden som vi åker omkring på Gotland, på olika äventyr. Har jag makten över ratten kan jag inte låta bli att stanna, när jag ser ett sådant här nostalgiskt barndomsminne. ”Tankarna” vandrar vidare till min barndomsstad. Där mackarna låg tätt på den stora genomfartsleden, Laholmsvägen.

De allra första bilarna dök upp i Sverige i slutet av 1800-talet. Antalet bilar i vårt land flög inte direkt i höjden. Endast 662 bilar var registrerade 1907. ”Benzin” köptes på apotek och inne i kemikalieaffärer.

På sextiotalet slog självbetjäningen igenom. Då gjordes även experiment med automatstationer. De blev ingen stor succé.

Caltex-skyltar dök upp runt om i Sverige 1947. Undra när första Caltex logotypen syntes på Gotland? Tjugo år senare, 1967, läste vi istället Texaco. Själv älskade jag min pappas ”amerikanska” uttal och höll fast i det under flera år. Texaco blev den mack som låg närmast mitt barndomshem. Där köpte jag glass & godis och fyllde på luft så min cykel blev ännu snabbare.

Just nu har jag suttit här några nostalgiminuter för att med hjälp av mitt minne försöka komma ihåg vilka mackar, klassiska bensinbolag, som fanns innan jag blev tonåring och de bytte namn på skyltarna med jämna mellanrum. Nynäs, OK, Shell, Esso, Gulf, Koppartrans, nämnda Caltex och givetvis BP som var mina initialer fram till hösten 1990. Esso var min stora favorit under några nyckelringsår. Vilken ”mack” var din personliga favorit? Har jag glömt någon?

Fotnot:
Denna bevarade Caltex-mack ligger på vägen mot Fårösund, en liten bit innan Bro (har jag för mig). Just nu sjunger Louis Armstrong sin klassiker ”What a wonderful world”, på spelaren. En låt som jag förknippar med vårt bröllop. ❤ Ute skiner solen på Gotland och jag längtar direkt efter en roadtrip. Först behöver vi kanske fylla på soppa. Vilken mack ska vi välja? Det är okej med OK. 😉

Gamla Maltfabriken


Almedalens bibliotek ligger vid Cramérgatan. Under lågsäsong kan vi parkera ”den lilla blå” på samma gata. Här står bilen i grönskan mitt emot ett pampigt hus med en brokig historia.
Det är svårt att tänka sig att det i början av 1700-talet var vatten här. Men samtidigt vet jag att ”Gamle hamn” fanns där Almedalen ligger nu – ett par hundra meter uppåt från parkeringsplatsen.

I slutet av 1700-talet och ca 70 år framåt var detta område en trädgård. Detta förändrades när Tändsticksfabriksbolaget 1871 fick en tomt för att anlägga en tändsticksfabrik. I fabriken jobbade sedan 84 personer. Exporten av tändsticksaskar gick till bland annat Tyskland, Kina, Amerika och Ostindien. Endast 12 år höll verksamheten på. Gick den upp i rök tro. 😉

1891 blev det både ny ägare och ny verksamhet när Gotlands Maltfabriks AB tog över fastigheten. Det mältades spannmål till öltillverkningen i stadens bryggerier ända fram till 1930-talet. Därefter har kommunen varit ägare och om Campus Gotlands studenter dricker öl där och lever upp till husets historia förtäljer inte historien. Men skulle någon hitta ett kvarglömt förråd av dammiga tändsticksaskar kanske den lyckliga slipper ta studielån en termin. Själv är jag enbart tacksam för att inte anrika byggnader jämnas med marken. Sådant såg jag tillräckligt av i min barndomsstad. Har du också liknande dystra minnen?

Stafettsammanfattning till mina bloggbesökare:
Vatten-trädgård-tändsticksfabrik-maltfabrik-högskola.

Ps.
Mittenbilden tog jag i söndags. Blå himmel men inget grönt på träden.