Kalkugnskajen

Publicerad den av
22


Efter en god lunch vid hamnen i Klintehamn ämnade vi besöka ett fiskeläge, som ligger söder om hamnen i Klinte.
Så här nära kom vi aldrig. Jag hade zoomat och insåg att systemkameran inte var lämpad för en simtur – inte jag heller. 😉

Men jag såg också genom linsen en grusväg som vi tydligen hade missat.

Som jag skrivet x antal gånger är jag svag för de gamla fiskelägena på Gotland. De sätter alltid igång mina tankar.

Alla fiskelägen har naturligtvis sin brokiga historia. Hade jag fått önska fritt skulle jag velat sitta på en ”ljugarbänk” vid varje fiskeläge och prata med någon gammal väderbiten man, som berättade anekdoter.

Två detaljbilder.

Innan vi tog våra steg tillbaka till ”den lilla blå”…

… gick vi ut på bryggan och njöt av havsluften, havet, fåglar, den fria utsikten och livet i största allmänhet. Det är sådant här som jag lever för. När jag slipper tänka på mörka moln och tillkortakommanden. Bara vara i stunden och i sällskap med den människa som betyder allra mest för mig. ❤

Hoppas fiskebodarna runt Gotland får finnas kvar länge till.

Eftertext:
Jag letade på nätet efter fakta och hittade detta fina blogginlägg,  http://stenstugu.com/wp/kalkugnskajen/ som gör att min längtan till april förstärkts. Du måste gå in på det och njuta av en otroligt vacker vårblomma i min favoritfärg, andra fina foton och en personlig text som tilltalar mig mycket och som dessutom går direktvägen in i mitt hjärta. För Ingrid som bloggägaren heter har fångat det där som jag nämnt några gånger på mina två bloggar och i mina tre böcker. Kan du komma på vad jag syftar på?

Tack Ingrid för att jag fick dela ditt blogginlägg. 😊

Båtflyktingarna från Baltikum

Publicerad den av
23


Vi befinner oss vid hamnområdet i Slite och jag tänker tillbaka till andra världskriget när ryssarna ryckte fram i Baltikum.

Det var hit som många i befolkningen flydde. Ofta rörde det sig om båtar i dåligt skick. Undra hur många som aldrig nådde fram?

När flyktingströmmen var som störst 1944 kunde det komma femton båtar om dygnet. Över 11 000 baltflyktingar anlände till Gotland mellan 1943 och 1946.

Efter en tid på förläggningar sändes de vidare till läger på fastlandet.

Det ska tilläggas att det även kom hit avhoppade tyska soldater i slutet av kriget. Ett interneringsläger i Havdhem (Lagerlingen) hade plats för 600 tyska krigsfångar. Avhopparna fick bara stanna några få månader. Sedan skickades männen vidare mot en oviss framtid. En solskenshistoria är att flera av dem blev vänner med Havdemsborna och höll kontakt livet ut.

Ps. Under många år träffade jag vid vissa tillfällen en man som hade kommit ENSAM med en båt. Jag var ung och han var fåordig. Men oj vad impad jag var av den mannen i smyg. Både för vad han gjorde då och i det sammanhang som jag träffade honom inom. Det stod flera gånger om honom i tidningen. Men bäst var alla anekdoter som jag fick från andra håll. 😉

 

Storgravfältet vid Annelund

Publicerad den av
12


Precis intill Visby flygplats ligger ett av Gotlands största gravfält. Under tjugo år fram till 1987 totalundersöktes alla gravar.

Här finns omkring 420 gravar och ca 450 människor är begravda på området. En del är alltså sekundärbegravda. Experterna kom fram till att gravfältet har använts omkring 2000 år – från sen stenålder till tidig järnålder.
Storleken på gravarna varierar mellan 1,5 meter upp till 16 meter. Det vanligaste var att den döde brändes före gravläggningen. Det kallas för brandgravskick. Men på gravfältets yngre del finns även skelettbegravningar.

Vilken nytta man har av betande djur som håller marken öppen och fri från under-vegetation.

Det som slår mig på bilden är kontrasten mellan två olika tider på samma jordklotsplats. Ny teknik samsas med storgravfält. Mindre än 100 meter, men också över 3000 år skiljer dem åt. Fascinerande. Hur hade de reagerat om de fått se plåtfåglar i luften som höll vingarna stelt stilla? Hur hade du och jag reagerat om vi plötsligt möttes av…

… det kan du spinna vidare på själv i en kommentar. 🙂

Månadsbild; 2-9

Publicerad den av
24


Vilka tio ord tror du att jag tänkte på när jag såg på fotot?

Ord Hjälp till dig Facit (läggs in efteråt)
1 Ett årtal 2009 (Två hade rätt)
2 En månad Augusti (Fyra hade rätt)
3 En plats Gotland (Tio hade rätt)
4 En spelterm Vadslagning (Vi hade på hemmaplan slagit vad om vilken färg hyrbilen skulle ha)
5 Kvinnligt vinnarnamn Jennifer (Den lyckliga vinnaren)
6 Ett yrke Agent (Två hade rätt)
7 Ett substantiv Bil (Tre hade rätt)
8 Ett efternamn Connery (Min favorit James Bond)
9 En fiskart Sardin (Trångt i bilen på alla sätt och vis)
10 Ett adjektiv Nyklippt (Gräsmattan)

Fast text:
Bildmästerskapen 2020
Januari-September (9 foton)
Inläggsdatum: Mellan 1-12. Sluttiden är alltid 23:59, den femtonde.
Mars, juni och september har en längre variant med chans till fler poäng.
En Skrap-Kryss till ettan, tvåan, trean och någon på plats fyra till tio i sluttabellen.
Om mer än en person har samma slutpoäng avgör den som har flest poäng i septembertävlingen.
Min hjälp kommer att minska efterhand. 😊  Stort LYCKA TILL!

Regler:
Du ska gissa på tio ”saker”. Endast skriva ett ord eller årtal för varje gissning. Förekommer mer än ett ord blir det inget poäng – även om det rätta svaret är invävt i ”svamlet”.  😉
Givetvis får du skriva samma som någon/andra gjort före dig.

Poängberäkning:
De fem som lämnar först får 1 extrapoäng.
Varje rätt ger 1 poäng.
Den som är ensam om rätt ord får 3 poäng.
Inga minuspoäng.
Du tar med dig poängen under hela bildtävlingsresan.
Du måste ha exakt rätt ord från facit för att få poäng.

Aktuell tabell efter bild 2-9:
1. Gunilla Wahlberg, 9 p.
2. Minton, 8 p.
3. Eva-Lotta, Znogge, Eva Rohlén, 7 p.
6. Wiolettan, Gunnel Moberg, Lisbeth Ahlskog, Maj Johansson, 6 p.
10. Ditte Akker, Ethel Hedström, Märtha, 5 p.
13. Anki Arvidson, 3 p.
14. Primrose, Anne Bondin, 2 p
16. Lena Wik, 0 p.
17. Övriga i hela världen. 😊

Bildens största poängplockare var Minton med 4 poäng. 🙂
I nästa månad gäller det att inte missa att deltaga. För i mars finns det fler poäng att kämpa om. Precis som det kommer att vara i juni och avslutningsmånaden september.

 

27. Sundre kyrka

Publicerad den av
14

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Längst ner på Gotlands sydkust ligger Sundre Kyrka. Det utsatta läget på ön med havet på alla sidor gjorde, att detta och några till kastaler byggdes av säkerhetsskäl. Då var det perfekt att bygga försvarstornet på kullen vid kyrkan. För därifrån ser man långt ut till havs i syd, väst och öst. Sundre kastal är byggt någon gång på 1100-talet och är ett av de bäst bevarade på ön. Ändå ska den enligt en sägen blivit belägrad av Valdermar Atterdags krigare 1361.

Kyrkogårdsmuren är hög och kraftig och till största delen medeltida.
Innan vi gick in i kyrkan var vi bara tvungna att zooma in och njuta av det vi hade sett på vägen dit, en stund tidigare.

Vallmofält är vi svaga för. Idag om exakt fyra veckor är det vårmånad. Sedan så… ❤

Kyrkan är en av de minsta på ön och är byggd i sandsten, som är det vanligaste materialet i de södra socknarna. Långhuset och koret uppfördes under 1200-talets första hälft. Tornet kom till lite senare. Kyrkan anses vara ett ganska enhetligt romanskt byggnadsverk.

Triumfkrucifixet tillkom först på 1400-talet.

Frismålningar av Passionsmästaren enligt tryckt text.

Träskulpturen av den sörjande Maria är från mitten av 1200-talet.

Dopfunten hittar jag ingen fakta om.

Inte heller om altaruppsatsen.

Däremot finns det en spännande äldre sägen om två röda ädelstenar som ska vara inmurade i en yttervägg i söder. Enligt storyn ska ett odjur som levde på Gotlands sydspets ibland tröttnat på vattenlivet och kommit upp på landet och lekt med en röd ädelsten. En gång lekte den för vilt och tappade leksaken som sprack i två delar. Några dagar senare hittade en bonde bitarna. Han murade in dem i kyrkoväggen. Sant är att de kan ses i fasaden. Avslutningsvis finns det en annan variant av sanningen som lät mindre intressant. 😉

Tänkvärda ord:
”Bättre vara ödmjuk bland de ringa
än dela byte med de högmodiga.”
                             Ordspråksboken

 

 

 

Skaffar mig en bättre grund

Publicerad den av
27

Denna kategori handlar om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. 

På tiden tyckte omgivningen att jag skaffade mig en ny mobiltelefon. (Men jag behöll min startbild. Någon måtta på nymodigheterna får det allt vara). Jag som hade vant mig vid att Swisha inte var möjligt länge, för att min gamla kompis visade sig, inte gick att uppgradera.
Solveig hjälpte mig med vissa moment. ”Vill du ha en stegräknare?” Det ville hennes man.

Som du kan se på diagrammet första månaden blev jag inspirerad hela två dagar. 😉 Då för att nå 10 000 stegs gränsen. Sedan åkte mobilen ur fickan och låg avslagen för sig själv någonstans. Dumt att överdriva gemenskapen. Vi måste vänja oss långsamt vid varandra.

Här måste vi ha umgåtts fler vardagar. Tolv dagar gick jag över drömgränsen. Var jag inte i närheten vid en viss tid på kvällen, la jag inte ner någon energi på sysslan. Men ett framsteg var att jag hade med manicken oftare. Allt behövde inte gå först via Solveig när det var skarpt läge.

För att kunna uppleva vardagslyx är det aldrig fel att ha en skaplig grundfysik. Det där som jag förr hade automatiskt via hobby & arbete och bara tog för givet skulle räcka i hundra år. En härlig tid.
Någon dag i december föddes idén. Just vid det tillfället letade jag efter något viktigt och snubblade över en liten lapp. På den sparade lappen stod texten att 8000 steg om dygnet var en bra grund för otränade. 10 000 var godkänt men hela 12 000 steg behövde uppnås för att klara examen, för att använda mina egna ord.

9196 steg/dagen blir det om jag delar summan med 31 dagar. Helt okej efter förutsättningarna. Undra hur många timmar den inte var på ens?

Det var absolut inget nyårslöfte. Bara en vardagssporre för att till våren ha skaffat mig en bättre grundkondition. Samtidigt vet jag att jag inte får leta djupt efter gamla formtoppar. Istället lyssna på kroppens signaler, helst dem från mitt högra knä.
Jag gav mig själv en morot där det gällde att varje dygn fixa ihop 10 000 steg via promenader och cyklande. Både mitt gamla jag och mitt nuvarande behöver lekfulla mål. Är det inte det förvandlar jag dem till det. Funkar på nästan alla plan. BRA står det ju på några av dem. 😉 Nu ska jag ”seriöslanda” på jorden.
Med facit på skärm. Det var inte så svårt. Minns bara en kväll då jag fick jobba på extra och nästan gick i sömnen sista tusen stegen. Gränsen 10 000 steg har annars nåtts tidigare och tidigare på dagen. Januariresan slutade på 11097 steg/dygnet. Bonus med ”andra bokstäver”.
Tyvärr är kondis en färskvara och lite gemensamt med annat kondis, som är njutbart för stunden. 😉 Mitt mål för februari är att lyckas snitta 12 000 steg/dygnet. Det skulle automatiskt ge månadsrekord med 348 000 på 29 dagar.
För att förbättra och nå målsättningen är det bara att fortsätta som jag gjort sista tiden. Titta på SVT Play, Netflix och annat och samtidigt placera soffpotatisen på motionscykeln. Under ett avsnitt tänker jag inte på att jag gör nytta under cyklandet. 4000-6000 kan snabbt plussas till. Sedan kan jag med gott samvete unna mig ett uns av vardagslyx via att öppna munnen på kvällskvisten och… 😉 Jag vägde mig inte innan starten och har inte gjort efter heller. Vid några snälla tillfällen har Solveig nämnt något om att jag kanske gått ner någon viktklass. Sedan glittrar det till i de busiga gröna ögonen och jag stänger av hörseln.
Givetvis höjer jag pulsen vid dagliga tillfällen, när jag är mer klädd för det. Eller mindre. 😉 Oftast börjar allt med en tidig morgonpromenad efter frukost, 6.50 på vardagarna. Undantag ösregn och halka. När ljuset återkommer blir det cykel utomhus ner till mitt älskade hav och medeltidsmur på morgonkvisten. ❤  Men visst händer det att jag är ”ute och cyklar” under hela året. 😉

 

Kajsarn/Kajsartornet

Publicerad den av
35

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Det gick hett till i Visby 1679 när Visborgs slott sprängdes och därmed blev staden utan fängelse. Den 28 juli två år senare beslutade Visby Rådhusrätt att utse Kajsarn till Länsfängelse. Kajsartornet som det numera heter var tänkt att vara ett reservfängelse tills ett nytt fängelse hade byggts. Av för mig okända orsaker dröjde det ända fram till 1859 (180 år) innan den planen verkställdes.

Mitt på Södra Murgatan står jag och samlar mod.

Men inte så mycket att jag ville testa känslan av att ha ”låst huvud”. Hade du vågat? Jag har gjort det en gång på Österlen. (Glimminge hus)

Kajsarn byggdes samtidigt som ringmuren och är troligen det äldsta marktornet. Innan det blev stadens fängelse var det både lagerhus och försvarstorn. Dessutom var det minst fem plan högre och hade kryssvalv. Måste ha sett mäktigt ut på långt håll.

”Cell nummer tre, Här är det inte okej att prata halländska”, sa medeltidsmannen till mig. 😊 Nej. Det sa han inte. Istället ville han ha betalt. Klädseln hörde antagligen ihop med att Medeltidsveckan höll på som mest.

Rummet kallades för ”mellersta tornrummet” och var en gemensamhetscell.

Tortyrredskap hade två namn; ”Kåken” och ”Schavotten” som jag nämnt i mitt inlägg om Klinttorget. Alla som passerade förbi den som satt fjättrad såg ”allt”. Det var syftet med ett offentligt straff med spö & ris. Förnedras. Klinttorget kallades för ”Spötorget”. Till slut klagade grannarna över oljudet och ”nöjet” flyttades utanför stadsmuren, till ett område i söder.

Pest eller kolera? Repet ansågs mer förnedrande än bilan. Avrättning med svärd var mer hedersamt än med yxa under medeltiden.
Väntan på domen kunde ta lång tid, flera månader. Det hände många olika saker i fångenskapen. Barn föddes. Människor dog. Det sistnämnda var ett stort problem. Liken hann börja ruttna innan männen med makt hade bestämt sig för om liken skulle begravas i vigd jord eller på galgbacken.

Det fanns fasta regler för fångarna. Här är några av dem: En gång om dagen fick de vistas en stund på gården. Bläck & penna fick inte nyttjas. Vedmängden var fast, oavsett årstid och väder.

Skönt att stänga av allt hemskt ett kort ögonblick och titta ut mot friheten och de moderna bilarna. Men allt är långt ifrån ”bra” i vår supermoderna värld. Vi går mot en osäker framtid för kommande generationer om inte ”maktens människor” fattar obekväma beslut och lotsar mot hållbara värden i naturen. Sekunderna tickar iväg. En efter en. Fler ”rätt sorts kvinnor” tror jag behövs i främsta ledet. Egoism måste läggas åt sidan. Empati behöver spridas som maskrosor i vinden. Vi behöver känna ”Tro” som Marie Fredriksson så vackert sjöng. ❤

Kajsarn saknade skyttespringor men hade ljusgluggar.

Helt utan ljus var det i mörkerarresten i bottenvåningen.
Där satt den nära 80 år gamla ”Lilla Ingeborg”, Ingeborg Jonasdotter i mörkret 1705, med minskad matmängd och helt isolerad. Hon var anklagad för djävulsdyrkan och häxeri. För att tvinga fram ett erkännande torterades hon svårt med tumskruv. Den stackars oskyldiga kvinnan flyttades till Lamberts torn (numera Kruttornet) där hon avled på nyårsafton samma år. Det måste varit en befrielse för ”Lilla Ingeborg”. Jag skäms för mina förfäder när jag läser sådant här.

Vad skönt att vara en fri man och kunna cykla iväg i solskenet. Inte bli gripen för jag hade fel kläder. (Saknade medeltidskläder) Fast hade jag valt ”Kejsarens nya kläder” eller lånat ”Adamsdräkten” kunde jag behövt en rejäl nerförsbacke och gott om möjligheter att kvickt… 😉

Fotnot:
Jag kommenterar lämnade kommentarer med en symbol. Jag är inne i en intensiv inläsningsperiod. Detta är sista blogginlägget i januari.
Glöm inte bort att min musik/nummer-tävling stängs 23:59, 31 januari, på andra bloggen. Här är genvägen dit. https://bosseliden.wordpress.com/2020/01/17/min-musiksmak-dina-sex-chansningar-2-20/
Ha en fin avslutning på januari.

Kajsarporten

Publicerad den av
20

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Om du kommer med bil från färjan till Gotland och är supersugen på att direkt besöka Visby innanför ringmuren, är det möjligt att du parkerar utanför Kajsarporten. Porten ligger på östra sidan av landmuren.
Här har du utsikten från insidan. Gatan, som fotografen hade placerat både sina skor och fötter på, heter Södra Murgatan.

Tack vare en Visbykvinna blev porten till 1661. Därför kan vi i efterhand tacka fru Margareta Bönderby som fick sin önskan uppfylld. Maggan ville ha en lättare möjlighet att nå sina betesmarker utanför Stadsmuren. ”Denna begäran blev efter betänkande beviljat” står det på en skylt.
I bakgrunden ser du den höga byggnaden, Visbys vattentorn.

Fotnot:
Imorgon ska jag visa och berätta otäckheter om ”grannen”, tornet bredvid. Där skulle jag inte vilja sova ens en enda natt.
.

26. Sproge kyrka

Publicerad den av
14

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Ännu en kyrka som ligger längs med väg 140.

Enligt skrift blev kyrkan från 1200-talets första hälft, mycket illa åtgången vid en genomgripande ombyggnad 1839-40. Tidigare hade långhuset ex. fyra kryssvalv.

Triumfkrucifixet är det enda kultföremål som bevarats i kyrkan från medeltiden. I Gotlands Fornsal ska finnas en illa sargad madonnabild.

Altaruppsatsen med detaljer. Altartavlan är från 1669 och målad av Johan Bartsch d.y. Känns namnet bekant? 😉

Dopfunten är från samma tid.

Det finns tre medeltida gravhällar som flyttats till koret från kyrkogården. En av dem med runinskrift kallas för ”Peststenen”. Det finns en sorglig tradition bakom detta. Orsaken är pesten som 1710-11 slog till hårt. Samtliga överlevande kunde därför rymmas på stenen.

I tornbågen finns denna runbildsten från 1000-talet. Texten berättar om två bröder som hette Gairvatr och Audvatr. De gjorde ett ”kummel” (sjömärke) över sin moder. Du kan se den avlidna färdas i släde till dödsriket.
En tid användes bildstenen som piscina=uttömningskanal för sköljvattnet från de heliga kärlen.

På andra sidan finns en annan stentavla som är ett minne om en engelsk flygare, RAF, som störtade i Östersjön under andra världskriget. Hans döda kropp spolades i land på stranden i Sproge.

Här har du återvägen mot utgången.

Tänkvärda ord:
”En tagg i ögat vållar tårar,
och en tagg i hjärtat blottar dess sårbarhet.”
                                      Jesus Syraks vishet

 

 

Halv, hel och sova över

Publicerad den av
12

Här kan du se alla socknar som finns på Gotland. Under vårt premiärår, förra året, besökte vi säkert hälften av dem. Siffran spelar ingen roll. Vem som helst som kommer hit en vecka kan ”slugga” sig igenom alla socknar. Det är djupdykningar, smultronställen och att upptäcka oväntade saker som tilltalar mig.
Förra året dröjde det till 2 mars innan vi gjorde premiärturen utanför Visby. Den gick till Själsö fiskeläge som jag direkt blev förtjust i. Trots att jag frös om händer och allt som befann sig utanför kläderna. Dit återvände vi fyra gånger till under 2019. Till påsk i april när Själsö Bageri öppnar för säsongen, hoppas jag vi är där och fikar. Njuter av utsikten. Svänger ner till fiskeläget och…

En korkad idé som jag fick de första dagarna, när vi tog oss utanför alla flyttkartonger i den nya lyan i början av augusti 2018, var att jag skulle fotografera alla socknar vi besökte. Efter fem till sju skyltar hamnade idén i en malpåse, som jag knöt ett tjockt rep om. För hobbyn påminde om ”Platespottandet” som Solveig får rysningar av, bara jag nämner det. 😉

001 såg jag för någon vecka sedan. Jag kunde inte låta bli att ”skrämma” henne om en tänkvärd comeback. ”Det gör du inte”, tror jag hennes motreplik var.
Allvar.
En betydligt mer användbar idé är tänkt att skapas fram under mina ensamma, mörka, regniga dagar i februari. Samtidigt som jag då plöjer igenom böcker, urklipp, pärmar, datatexter med mera och för anteckningar ska jag i slutändan skapa halvdagsutflykter, heldagsutflykter och ”sova över” projekt som förenas i en härlig mix av aktiviteter. Sådana sysslor är jag förtjust i. 🙂 Har alltid uppskattat. När jag är klar visar jag upp dem för Solveig och tillsammans…
Jag räknar med att vara mer förberedd än jag var inför säsongen 2019, som ändå blev bra på många sätt. Vädret styr jag tyvärr inte över. Inte andra tillkortakommanden heller. Det gäller att försöka göra det bästa av stunden på jorden. Njuta av möjligheternas fantastiska ö. ❤