Hans Burmeister | gotlanduppochner

Lillrone övre vattenkvarn är en av sju bevarade vattenkvarnar på Gotland. En gång i tiden fanns det ungefär 200 vattenkvarnar på öjn.

Kvarnen uppfördes i sekelskiftet 1600 – 1700 av ägaren till Lillarone, Martin Burmeister. Martin var son till Hans som uppförde välkända Burmeisterska huset i Visby. Det huset ska vi snart visa upp på bloggen.

Alltså. Här blev det tvärstopp för oss. Den smala spången tilltalade ingen av oss. En lapp berättade följande text: Tycker du att det är otäckt att gå över dammarmen så kan du gå över bron längre fram!

Lätt val. Vi fortsatte framåt på natur- och kulturstigen längs Strömmaån. En sträcka på ungefär 3 km. En gång i tiden låg 4 sågar, 12 kvarnar, fyra valkor, ett färgeri och ett garveri längs denna sträcka, Ofattbart att det fanns 22 verk. Tänk vad det lät på vårarna.
Eftersom det var mörkt på himlen och det kommit regnstänk under bilfärden tänkte vi till en extra gång. Därför vände vi snabbt helt om. När vi var nästan framme vid ”Den lilla blå” såg vi möjligheten som vi missat tidigare. Jag tror inte vi är ensamma om den ”fadäsen”.

Det fanns nämligen en rak snabb väg fram till kvarnen strax intill de nyfikna, fina hästarna.

Nu var vi snabbt och lustigt på andra sidan och hade möjlighet att kliva in i kvarnen. Den chansen tog vi såklart gärna. Duon som alltid har rent mjöl i påsarna.

Kvarnen var i bruk till 1936. De två kommande åren användes den bara sporadiskt. Men under andra världskriget brukades den till sin fulla kapacitet. Efter freden stod den och förfall. Var det fel ord eller böjning? Sedan beslöt sig Gotlands hembygdsförbund och Lye hembygdsförening för att gemensamt restaurera kvarnen. Det blev bland annat nya vattenhjul och hjulaxlar.
Låt oss nu titta in i kvarnen när möjligheten finns.

Snyggt och fräscht. Det var när jag försjunkit in i en historisk text och började drömma mig några hundra år tillbaka i tiden som jag stelnade till. Vilka timmerstockar! Personen måste sova rejält djupt. Ska jag gå in och göra reklam för Nasonex eller Livicort? Kanske både dumt och farligt att väcka den björn… mjölnare som sover efter flera timmars hårt arbete.

Ett trevligt och intressant stopp på Östra Gotland. Rekommenderas.

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Fortsätter vi söder ut på Strandgatan, från Liljehornska huset, når vi på andra sidan vägen Burmeisterska huset.

Om vi tar oss tillbaka i tiden hade Gotland haft det mycket tufft en längre tid efter sin storhetstid, i mitten av 1100-talet och fram till början av 1300-talet. När Gotland återigen blev svenskt, efter freden i Brömsebro 1645, var målet att få igång ekonomin på ön på nytt. Ett av knepen var att locka hit framgångsrika tyska köpmän. En av dem som kom hit var Hans Burmeister, som 1650 köpte en obebyggd tomt på Strandgatans sjösida. Han är byggherre till detta hus.
Det rödtjärade och knuttimrade huset ger en unik bild av hur det kunde se ut i Visby på 1600-talet.

Luckan som du kan se på fotot användes flitigt. Den fälldes ner när Visbyborna skulle köpa varor.

Det varken du eller jag kan se ska vara något helt fantastiskt. Gotlands kända 1600-tals målare Johan Målare (Bartsch) lär ha åstadkommit enorma vägg- och takmålningar, framför allt i salen. Vad sorgligt att väggkonsten inte visas för allmänheten på något vis. Enligt litteratur som jag läst ska det finnas en blandning av dramatiska jaktscener, bibliska berättelser, smått ekivoka framställningar och mycket annat sevärt. (Jag har sett foton också från de målade rummen.)

I samma trädgård finns sedan mer än hundra år detta pepparkakshus. Visst är det gulligt.
Gottvaldska huset som det egentligen heter var en av få nybyggnationer under 1500-talets fattiga Visby. 1906 flyttades huset från S:t Hansgatan till den Burmeisterska tomten. En sak som är speciellt med huset är att det är byggt i två olika byggnadstekniker och bestod ursprungligen av tre sammanbyggda hus.

När det gäller Långsidan mot gatan och ena gaveln handlar det om korsvirkesteknik, som är ovanligt i Visby. Däremot är husets baksida byggt i den betydligt vanligare skiftesverkstekniken. Denna teknik kallas på Gotland för bulhus. Ni är säkert flera från fastlandet som hört det ordet någon gång.