Kategoriarkiv: Våra favoritrepriser på Gotl.

Bara en tredje gång

Publicerad den av
10

Det blev så att vi i somras hamnade här en tredje gång. Precis som för två år sedan befann vi oss i närheten. Den här gången hade vi besökt lanthandeln med tusentals saker att beskåda. Nu ville ville vi och den medhavda kaffekorgen umgås utomhus.

Efter vi druckit kaffe och ätit något gott vandrade vi in i det som finns kvar av kyrkan som byggdes på 1200-talet. På de här två åren hade det hänt en del nytt. De hade restaurerat och förstärkt vissa saker och även bättrat på informationen.

Solveig passade även denna gång på att ta den branta ojämna trappan upp till utsikten medan jag ”höll ställningen” nedanför.

Här har du informationen från vårt första besök.
https://gotlanduppochner.com/2019/07/07/14-bara-odekyrka/

Länge sedan sist

Publicerad den av
8

En skön söndag trillade ner istället för regn på tvären. Vi hade bestämt möte med en klockare längre fram på eftermiddagen. Till dess hade vi bestämt oss för spontanbesök och stopp längs septembervägarna. Vi hade gärna samlat på oss fina höstbilder inför almanackan 2023. Första stopp blev Roma Kungsgård. Där köpte vi fina hemligheter och lakrits i choklad från Konfektyrfabriken i Hälsingborg (Gammalstavning) till en diabetiker med god smak.

Vackert och trivsamt, men vi insåg snabbt att vi får vänta några veckor innan vi hittar lämpliga höstmotiv för nästa almanacka.

Om den gamla boken kunnat tala tydlig gutniska kunde den berättat för oss sitt exakta födelseår. Jag vet bara att trädet planterades någon gång på 1800-talet.

Det var 2020 som vi var här sist och spatserade i de historiska trädgårdarna som Statens fastighetsverk fortsatt att varsamt restaurera. Vi diskuterade vad som gjorts sedan sist. En sak var jag helt säker på. Just den här solrosen sken inte för oss vid förra besöket. Men vi kom fram till att en hel del var nytt och trivsamt att beskåda. Jag uppskattar och trivs i sådana här oaser. Livet känns så enkelt och rofyllt. Samtidigt gled tankarna ibland iväg till när munkarna gick här och jobbade med blicken sänkt mot marken, av vördnad mot Gud.

Äppelodling. Jag såg ingen etikett fastsatt med ”superklister”, så jag vet inte vad sorten heter. Men frukten såg både aptitlig och giftfri ut. En härlig hälsosam kombination.

En aster som lyste vackert under septembersöndagen.

Våra steg styrde mot Örtagården. Jag frågade aldrig Solveig var hon trodde att Dumle befann sig. Vissa frågor lämnar jag ibland kvar i skafferiet. 😉

En sista titt på ruinen av klosterkyrkan innan vi fortsatte vår trivsamma biltur till nästa stopp. Tänk att vi där satt och fikade och samtidigt skådade mot ett slott.

Pusslet på plats

Publicerad den av
23

Det här motivet fick jag på ett pussel för två år sedan. Jag gillar Helgumannens fiskeläge på Fårö, Sveriges åttonde största ö.

Det är trevligt när saker blir av. Igår läste jag, av en slump, det första inlägget i kategorin FAVORITER I REPRIS. Där tog jag upp platser som jag ville besöka eller återkomma till. Vid läsningen insåg jag att vi redan hunnit med de flesta. En av mina önskningar var att ta med cyklarna till Fårö och göra ett ”rauksafari på två hjul” upp till det berömda fiskeläget. Kan det rent av röra sig om världens mest fotograferade fiskeläge? Säkert bland tio-i-topp.

Gistgarden fanns inte på plats när vi besökte Fårö i maj 2019. På en skylt bredvid går det att läsa följande: År 2020 återuppsattes gistgarden med medel skänkta till minne av Sverker Hagberg.
* En gistgard är ställningar där strömmingsgarnen hängdes på tork.

Det var betydligt blåare himmel vid detta andra besök. Vill du jämföra bilderna och läsa mer text om Helgumannens fiskeläge trycker du på den blå länken. https://gotlanduppochner.com/2019/06/12/helgumannen/

Sädesärlan väntar nog på att vi ska försvinna så att den kan mata sina ungar… .

Med både tacksamhet och en dos av vemod var det dags att trampa iväg igen…

Den vackra vägen

Publicerad den av
18

Vi kunde inte låta bli att ta med ”den vackra vägen” på Storsudret en gång till på gotlanduppochner. Missa inte att blinka höger när du ser skylten: VACKER VÄG MOT HOBURGEN, om du kommer norrifrån.

Det är vackert åt alla håll och en klar fördel att inte vara chaufför under turistsäsongen.

Våra cyklar var kvar utanför den hyrda stugan. En liten stund ångrade jag det.

Men vi hade så många andra trevliga stopp på denna efterlunchtur.

Vilket härligt böljande landskap. Många anser att detta är Gotlands vackraste vägsträcka. Nu var vi fikasugna… Dags att åka vidare mot nästa stopp.

Prästgårdscaféet i Vamlingbo

Publicerad den av
16

Efter det att vi njutit av allt fint av Lars Jonsson på utställningen klev vi ner en våning och köpte oss kaffe och något gott att äta till.

Precis som under besöket 2019 valde vi, denna soliga sköna junieftermiddag, att sitta utomhus bland blommor och växter.

När vi var här för tre år sedan gick vi runt i den vackra trädgården och fotograferade. Den här gången blev det orkidévandring, Lars Jonsson-utställning och FIKA! Solveig tog rabarberpaj, fint dekorerad med lavendel. (Hon valde att inte äta upp blomman.)

Undra vad de samtalar om? Lägger de upp en spännande rutt? Vilka bra cykelkorgar de har på styrena.

Vi delade dessa två sötsaker vid vårt förra besök. Fortfarande kan jag ångra att jag inte lyssnade på Solveig. För hennes, garnerad med jordgubbe, var en underbar smakupplevelse. Hade vi köpt två sådana då skulle mitt ”slicka-runt-munnen-minne” från det besöket varit dubbelt så stort. Eller är det falsk matematik? 😉

Närsholmen – en plats att återvända till

Publicerad den av
12

Minst en gång om året måste vi återkomma till platsen med många positiva smeknamn. ”Enbusk-savann” är ett av dem. Solveig stannade bilen och jag vevade ner rutan. Klick!

Pulsen gick ner. Harmonin spreds i kroppen. En solig sommarmorgon när livet känns så lätt.
Vi tog ner cyklarna från bilen och frukosten placerades i korgarna. Sedan var det bara att i sakta mak rulla vidare på två hjul.

Förra året stod Adam & Eva i fokus för vårt besök på den nära två kvadratkilometer stora halvön. Nu hade orkidén blommat över. Men blåelden levererade. Givetvis extra mycket för mig som älskar blå färg.
Polkagrisfyren tändes första gången i december 1872. Tänk vad många liv den har räddat.

Förra året var den soldränkta bänken upptagen när vi kom fram dit. (Du kan se den längst ut till vänster på muren). Denna gång hade jag ungefär fem-sju sekunders marginal. När jag såg den blå bilen genade jag snabbt upp mot bänken. Paret, i den blå bilen, tog över bänken när vi var klara med frukosten och cyklade vidare ner för backen.

En mysig midsommaraftonsmorgon, som vi kan tänka tillbaka på när höststormarna slår till.

Kärt återbesök

Publicerad den av
12

Vilken kylig stark vind det var igår. Solveig fick hålla i bildörren när jag lastade bilen. Efter vi tagit vägen mot Fårö och svängt av för att leta efter nipsippor i File haidar, valde vi som vanligt att inte köra tillbaka samma stora väg igen. Istället åkte vi vidare på vägen mellan Othem och Boge.
Solveig ville gärna besöka Laxare änge igen och själv var jag sugen på att efteråt fika på ett favoritställe i närheten.

Vitsippa, blåsippa, gullviva och svalört blommade i det välskötta våränget.

Kul att Solveig fick med en söndagjobbande myra på bild.

Den här platsen är jag förtjust i. Förra året fikade vi här 21 maj. Då var det skönare väder och vi hade hästarna betydligt närmare oss. https://gotlanduppochner.com/2021/05/26/aner-vattenkvarn-i-boge/ När vi valde ut 12 st foton till 2022 års almanacka kom en bild från denna plats med, som går att se i vårt kök i denna fjärde månad. Tänk att det på söndag är dags att vända blad igen.

En liten kort stund under fikandet mojnade vinden och solens varma strålar fick spela huvudrollen. Först då njöt vi fullt ut. Kaffet värmde extra mycket denna gång.

Aner kvarn i Boge är en av endast två vattenkvarnar som finns kvar på Gotland och är brukbara.

Kuriosa:
Detta var årets första inlägg i kategorin Favoriter i repris.

Härliga oaser på öjn

Publicerad den av
12

Denna kategori handlar om sådant som vi uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror vi betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.

Vi har haft stor glädje av gotländska änge under våra drygt tre år som vi bott fast på öjn. Ibland har vi åkt till änge som ett huvudmål på en utflykt. Andra gånger har det blivit av en slump. Denna gång handlade det om att det blåste kyligt från havet. I Ekeby änge har vi besökt tidigare. Perfekt plats att fika vid.

Alltid spännande att kliva upp och ner för stättor och inte veta helt vad som väntar på platsen.

Nu så här en kort bit från mörkaste november kan jag sakna mycket i naturen. Då är det intressant och mysigt att läsa på om ex. änge. Hävden av änget var uppdelat av tre faser med otroligt intensivt arbete. Först handlade det om fagning när vitsippan blommade. Då räfsades gamla kvistar och löv ihop och brändes. I juli skulle höet skördas genom slåtter. Massor av folk behövdes för sysslorna. På kvällarna väntade fest och lekar. Säkert en del kärlek. Höet lades ut på marken och fick torka en vecka i solen. Sista fasen va klappningen. Vilket innebar att de samlade in löv för torkning, beskar träd hårt några meter över marken.

Lite siffergympa får avsluta inlägget. Passar bra att jag får mjuka upp inför de sextio olika tabellerna som jag ska redovisa för er i november. 😉
Som mest fanns det 30 000 hektar slåtterängar på Gotland.
I slutet av 1800-talet växten många änge igen. Orsaken var att vallodlingen tog fart.
Nu finns det bara 1 enda % kvar, ca 300 hektar. Ändå motsvarar det hela 15 % av Sveriges totala areal av ängsmark. Hatten av för allt ideellt arbete som görs på Gotland för att alla andra ska ha möjlighet att njuta av den magiska blomsterprakten. Helt gratis.

En halvö av världsklass

Publicerad den av
24

Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades 1 januari 2019. Pärlorna är värda mer än ett inlägg. ❤

Det blev kärlek vid första ögonkastet NÄR jag en augustidag 2016 kom hit för första gången. Närsholmen är verkligen savannliknande. Men huvudskälet vid detta besök var en annan sorts kärlek, försöka hitta Adam & Eva.

Först gjorde vi ett gemensamt försök med den angenäma uppgiften att lokalisera orkidén. Sedan kom vi på att vi skulle byta till en mer tidvinnande taktik. Solveig letade efter Adam och jag spetsade in mig på Eva. Skojar såklart. Medan Solveig gick in tallskogen mot södra delen tog jag mer än gärna partiet nära vattnet. Undra hur många bilder jag brände av mot den polkagrisrandiga fyren? Jag lyckades också hitta en orkidé som vi inte bloggat om ännu.

Fint ögongodis, men hallå Solveig? Var det inte Adam och Eva vi skulle hitta? 🙂

Det här var första gången som vi skumpade runt fyren med bilen. Förra sommaren var cyklarna med. Vid tidigare besök har vi parkerat ”mellan de nyfikna kalvarna” eller parkeringen framför grinden.

Jag tog mitt förmiddagsfika på en bänk vid muren. Njöt av naturen, det glittrande havet, olika sorters fåglar och zoomade in ett spännande fiskeläge. Undra vilket det var? De ligger rätt tätt på östra sidan, vid vissa kustremsor. Tyvärr skyltas det heller inte i överflöd.

Ni som följer bloggen kontinuerligt vet såklart att Solveig hittade Adam och Eva. När vi fortsatte halvön runt med bilen fick jag också se dem på nära håll, riktigt många och vackra.
I år är tävlingen inte längre rättvis. För medan Solveig sitter på huk och tar massor macro-bilder står liksom inte jag i givakt och tittar på. 😉

Seriös sammanfattning:
Vilken fantastiskt fin ö vi har äran att bo på. ❤

I harmoni med naturen

Publicerad den av
24

Dessa underbara Gotländska ängen är som balsam för själen. ❤
Plötsligt kom värmen till Gotland. Vi packade en kaffekorg efter lunch och körde iväg endast en mil.

Fåglarna satte igång direkt och sjöng oss välkomna. BOfinken sjöng säkert enbart för mig. 😉

Vi delade på oss. Medan Solveig lekte med sitt försvann jag iväg med min kamera på eget äventyr. En gång ”plurrade” jag som vi smågrabbar sa förr. Vårbäcken var gömd under lövhögarna. Jag hade tur. Den var bara 3-4 meter djup och just där fanns ingen krokodil. 😉

Myran jobbade på med sitt. Men den understa insekten kämpade Solveig med länge. Den ville absolut inte vara med på bild. Hon flyttade stativet flera gånger och hoppades att insekten kunde ta en kort paus. När jag kom till ”undsättning” försvann den under något fjolårslöv.

Tre generationer på spännande utflykt.

Dags för oss att ta 2021 års första utomhusfika. Vi hoppas få fler liknande stunder under de närmaste månaderna. De gör oss så gott på många skilda sätt.
Nu ska jag fortsätta att planera möjligheter inför våra två längre turer, hemester som det så passande heter. Då håller jag tummarna för att det mestadels blir soligt och varmt. För jag vill inte missa solnedgångar & soluppgångar.
Vi avslutar med en svalört och önskar dig besökare en fin ny vecka. Var rädd om dig. För det finns bara en av dig. ❤