Allkvie änge – ängsbruk

Solen lyste inbjudande från himlen. Vi fyllde fikakorgen och hade en förhoppning om något vitt, när vi åkte iväg till årets första änge. Jag syftade inte på snö.

Lustigt att det var här vi befann oss sista gången som vi la in ett blogginlägg om änge 2019.

Intressant att jämföra samma vrå av världen. Början av april mot början av september. Här är länken till inlägget om du är extra nyfiken på fler foton. 😉
https://gotlanduppochner.com/2019/09/04/allkvie-ange/

Även denna helg fick vi njuta av blåsippor. Inte i samma mängd som på Klinteberget och i Brucebo naturreservat veckan innan. Men till skillnad från de två nämnda platsernas höjdnivåer var det plant att vandra här.

Istället var det sankt och vi sjönk lätt ner i marken här och var. På andra skulle det behövts stövlar, eller liten roddbåt. 😉

Naturens egna konstverk. I detta änge finns annars ett ovanligt stort antal hotade lavar och svampar.

Solveig såg idag ett foto på utslagna gullvivor på vackra Österlen. Själv såg jag vackra snöfoton hos Insta-vänner. Vårt land är ”långstort”.

Tänk om jag hade den energin. Jag tror inte myror har tid att tänka på problem av något slag. Allt från bostadsbidrag, bygglov till smittorisker ilar de blixtsnabbt ifrån. Kanske inte eremitmyran, som antagligen får myror i byxan av allt närgående kontaktsökande. 😉 Nu hoppade mina minnen till när jag lirade gitarr till en låt med en myra och ett farligt tuggummi. Hur många verser var det?

Det var för denna vita blomma som vi valde Allkvie änge. Jag hade läst om en tidigare landshövding, som hade den vita mattan av vitsippor i AÄ som ett av sina favoritställen på Gotland. Men hon nämnde faktiskt den femte månaden på året. Bra skäl för oss att ta en avstickare hit om ett par veckor.

Då är såklart de välväxta ekarna grönklädda. Men denna tidiga aprillördag njöt vi istället av fågelsång. Frisk luft. Vårsol. Nästan vindstilla i änget. Gott kaffe och ätbart som alltid smakar bäst utomhus.
På hemvägen stannade vi till vid ett naturreservat och smidde planer för framtiden. En framtid som vi ber om att få vara med om. Där äldre vänner ingår. Var och en på sitt håll.

 

Allkvie änge


Det är skönt med en bensträckare i ett gotländskt änge.

Vi har inte speciellt långt till Allkvie änge som ligger i Endre socken.

Rostig rekvisita från förr. Eller inte?

Jag är barnsligt förtjust i en grind till något spännande.

Naturstigen är 1.5 km lång. Allkvie änge består av tre delar. Själva änget och två stycken beteshagar.

En blivande ståtlig ek. Alla har vi varit små från början.

Länsstyrelsen har en text som lyder så här. ”Allkvie änge avnjuts bäst under senvåren och försommaren, då kan man vandra runt i änget och avnjuta blomprakten och fågelsången.”
Denna sensommarlördag kunde vi därför inte höra någon näktergal eller halsbandsflugsnappare (21 bokstäver) som jag fick göra i ett 16 sekunders långt inlägg på länsstyrelsens sida. Därmed lockar det att återkomma hit en annan gång. När svalörten, blåsipporna och vitsipporna visar upp sig.

Kvarglömt ”kaparverktyg”?

Drar det ihop sig till en kylig vinter tro. En riktig vargavinter.