Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Vilken kylig stark vind det var igår. Solveig fick hålla i bildörren när jag lastade bilen. Efter vi tagit vägen mot Fårö och svängt av för att leta efter nipsippor i File haidar, valde vi som vanligt att inte köra tillbaka samma stora väg igen. Istället åkte vi vidare på vägen mellan Othem och Boge. Solveig ville gärna besöka Laxare änge igen och själv var jag sugen på att efteråt fika på ett favoritställe i närheten.
Vitsippa, blåsippa, gullviva och svalört blommade i det välskötta våränget.
Kul att Solveig fick med en söndagjobbande myra på bild.
Den här platsen är jag förtjust i. Förra året fikade vi här 21 maj. Då var det skönare väder och vi hade hästarna betydligt närmare oss. https://gotlanduppochner.com/2021/05/26/aner-vattenkvarn-i-boge/ När vi valde ut 12 st foton till 2022 års almanacka kom en bild från denna plats med, som går att se i vårt kök i denna fjärde månad. Tänk att det på söndag är dags att vända blad igen.
En liten kort stund under fikandet mojnade vinden och solens varma strålar fick spela huvudrollen. Först då njöt vi fullt ut. Kaffet värmde extra mycket denna gång.
Aner kvarn i Boge är en av endast två vattenkvarnar som finns kvar på Gotland och är brukbara.
Kuriosa: Detta var årets första inlägg i kategorin Favoriter i repris.
I bakgrunden syns Boge kyrka som har siffra 37 i kategorin Medeltida kyrkor. Den gången för två år sedan var vi på väg hem från Slite och gjorde en kort avstickare till kyrkan. Nu tänkte vi premiäråka den mindre vägen mellan väg 147 och 148. Hela fyra stopp ämnade vi stanna till vid, på den under en mil ”långa sträckan”. Det var som att komma in i en ny värld när vi rattade ner mot parkeringen. Under de cirka tvåhundrafemtio meterna mot målet gick vi ner i varv och tog in behagliga intryck.
På medeltiden var det gott om olika slags kvarnar på Gotland. Vid mitten av 1600-talet fanns det 134 förtecknade kvarnar på ön, hundratalet var vattenkvarnar. Av väderkvarnarna fanns de flesta på Sudret. (längst ner på ön) Men i samband med myrdikningarna under 1800-talet försvann den viktiga ingrediensen, som stavas V-A-T-T-E-N.
Nu finns det endast två vattenkvarnar kvar på Gotland som är brukbara. Aner vattenkvarn vid Boge, som byggdes i slutet av 1800-talet, är en av dem. Kvarnen byggdes i resvirke och bulteknik. Den har faltak och är två våningar hög. En guldstjärna till hembygdsföreningen ❤ vars insatser räddade kvar kvarnen, dammarna och vallarna vid Aner. Om vattentillgången är tillräcklig i dammen brukas kvarnen vid två tillfällen om året.
Hjulet som driver kvarnen är ungefär 6 meter i diameter. En tjusig koppling, av en slump, till hästkrafter. 😉
Vad trevligt att dörren var öppen till detta museum. Välkommen in kära bloggbesökare.
I kvarnhuset finns dubbla kvarnstenspar.
Jag stod en stund och försökte tänka mig in hur det skulle varit att besöka kvarnen under dess ”glansdagar”. Insåg att ljudet säkert hördes långt innan kvarnen syntes. Jag hade därefter antagligen noterat bruset av strömmen. När jag öppnat dörren borde bullret varit rent öronbedövande. Gick det att föra en dialog? Såg man något genom den vita dimman? Hur var det att ta sig uppför trappan? Här någonstans började jag tänka på en scen från svartvita Kullamannen och steg för steg började ett bokmanus ta form i min halländska hjärna. Eller snarare en scen till ett manus, som ligger och vilar i en malpåse. Fortsättningen till Mina fotsteg i ditt hjärta. För jag hade flera hemliga skäl till att jag ville bo på Gotland. 😉 (Inga fler kommentarer om ämnet)
Numera är platsen privat. Vilken ynnest det är att vi 2021 har möjlighet att få ta del av historien. Få en inblick i vardagen förr. Då de flesta gårdarna var självhushåll och det ofta fanns en kvarn på tomten, där det maldes under vår och höst. Om vattenflödet samarbetade med människorna.
De här två söta hästarna var säkert mer nyfikna på vårt fika än oss. Jag ger högsta poäng till fikaplatsen, när det gäller väder, vyer, godsaker och sällskap. Just nu hade jag inte velat sitta där. För det regnar i Visby idag.
gotlanduppochner 