Etikettarkiv: Pye Engström

Magi och vetenskap

Publicerad den av
16

Utanför akuten till Visby lasarett finns denna staty i granit av Pye Engström. Tidigare har vi visat Pys Utsträcka händer https://gotlanduppochner.com/2021/08/25/utstrackta-hander/ som finns i Almedalen och var en hyllning till Olof Palme.

En artikel om patientvård som illustrerades av en person med benbrott gav konstnären Pye Engström idén till hur hon skulle gå till väga.

Så här har Pye Engström beskrivit sina tankar och slutresultat:
”Skulpturen är en berättelse om patienten och om hennes vandring från sjukdom till hälsa, in mot entrén finns två fotsulor som symbol för den olycksdrabbade som åkt in i sjukvården med fötterna före. Nya lasarettet och den rådande medicinska kunskapen erbjuder patienten både piller och kirurgi. Läkekonstens ormar övervakar processen.
Patienten är skitskraj. Men det behövs också livskraft och läkedom för att det vetenskapliga receptet ska ge något resultat. Slutresultatet är den friska människan som bryter sig ut i frihet.”

Utsträckta händer

Publicerad den av
13

Konstnären Pye Engström fick ett hedrande uppdrag några år efter mordet på vår stadsminister Olof Palme.

Hon funderade över vad hon tyckte var viktigast i Palmes gärning och kom fram till att det var hans fredssträvande försök.

Granit är materialet. 1991 är året när ”Utsträckta händer” kom på plats i passande Almedalen. Granskar man noga ser man mellan de båda stenkloten mänskliga figurer, som trevande försöker nå varandra.

”Vi räcker ut en vän-skaps-hand och knyter fasta, starka band. Vi räcker våra händer till alla våra vänner till alla på den vida jord”. Dagfinn Rimmerstad

I vår gemensamma kåseribok ” Skimrande ögonblick – och dagar i grått” finns ett kåseri som jag lite lamt döpte till ”Inte vilken februarikväll som helst”. Jag började med texten:
”Ibland stannar tiden. Det spelar ingen roll om man är gammal eller ung. Det finns sekvenser i livet som vi aldrig glömmer.”
Avslutningen på kåseriet löd så här:
”Jag bar på en egendomlig sorg och en namnlös del inom mig hade dött, en viktig bit av tilltron till mänskligheten. Något hade kommit för nära solen. Verkligheten hade hunnit ikapp på ett skrämmande sätt och jag var inte klädd för den.”

Konst på skolgården

Publicerad den av
20

Gotlands första folkskola startades 1845, i detta hus på Sankt Hansgatan. I modern tid, sedan 1988, är byggnaden mest känd för att vara Gotlands Konstmuseum. Tyvärr fick de stänga helt i februari 2019. Orsaken var och är en akut brist på ett tillfredställande klimat för konstutställningar och att det saknas resurser för att åtgärda bristerna. Därmed var det en fara för egna basutställningar och inga andra museer, konstnärer m.m. var såklart sugna på att ”låna ut” konstverk och föremål. Kulturdepartementet jobbar tydligt i uppförsbacke i Sverige.

Men ute i friska luften på skolgården från förr, finns installationer som väcker uppmärksamhet. Här har du ”Resan till Cytere”, av Pye Engström, 2008.

Pye Engström är också kvinnan bakom ”Grottan” från 2000.

”Flickan och Fågeln” (The Watcher in the Woods), av Jessica Lundeberg, 2018.

På ”skylten” framför ”Hjärtat” läste vi Eva Lange, 2005.

På de två övriga noterade vi inga installationsnamn. Är det en dresserad krokodil på den översta? Vilken var din personliga favorit? Detta var starten för 49:e kategorin, Konst, i bloggen gotlanduppochner. Inte ens vi vet säkert vilken som kommer att bli nummer femtio.