En vilsam promenad

Om man får möjligheten att överleva sina närmaste vänner, drabbas man förr eller senare av beskedet, som förändrar alla kommande dagar på jorden. Därför sitter jag här med behaglig musik i bakgrunden och önskade, med ett uns leende på läpparna, att det fanns vindrutetorkare även på terminalglasögon.

I en bok från Vildmarksbiblioteket hittade jag en passande promenad för själen. Startplatsen var Själsö. Om några veckor släpps hästar in på området. Då finns inte tre möjligheter att ta sig in och ut i hagen. Utan då är det kliv över stättan som gäller och behandla de fyrbenta med respekt.

Ser du fågeln på översta bilden? Denna text av Hans Dahlgren tycker jag passar bra in.
”Att se en fågel som flyger
högt upp i skyn, omedveten
om allt dumt vi människor
gör här på jorden,
är något av det vackraste
i livet.”

Både en båt i vila och en medmänniska, förhoppningsvis i samma behagliga tillstånd. En trekvart senare övertog vi hennes plats och njöt av vårt medhavda fika. Mestadels var den gula lampan med på den vilsamma promenaden.

Efter hagen följde vi havet på en kuperad och stundtals lerig ”stenstig”. Tidigare var udden som ger hamnen skydd en ö för gästande sälar. (Därav namnet Själsö). När vi kommit in Brucebo naturreservat höll vi oss i början i skogen. Vid ett tillfälle möttes vi av den branta stigen som leder upp till högre regioner. Där gick och svettades vi, vid två tillfällen förra sommaren.
Den här gången vände vi innan sista stättan. Några orkidéer skulle ännu inte skymtas. Dessutom ville vi varken dela fika med kor eller missa en behaglig stund på bryggan vid havet.

Eftersom Solveig hade med sig ”macro” delade vi på oss i skogen. Hennes fina foton får du njuta av – om du gör återbesök på gotlanduppochner.
Jag har tentat av psykologitentor och visste att jag var i fas ett. Chockfasen. Valet av plats var välvalt. Min älskade moster, gudmor, låtsassyrra, nära vän m.m. skulle ha trivts perfekt här.
På ett vis var hon med oss. Solveig klickade också direkt vid första mötet med Majsan. Då bodde vi i Hjo och drack ibland kaffe i muggar med texten I Love Hjo. ❤ Alla dessa minnen från livets resa.

Stundtals satt vi tysta med våra egna tankar. Minns att jag tänkte på en text som Solveig skrev på en tavla som hon målade till min älskade mamma. ”Ett liv utan sorg är som en målning utan skuggor.” En fladdrande tanke om vad som passade detta livsögonblick skulle kunna vara texten:
”Gråt ej för att jag är borta
gläds för att jag har funnits.”
Snälla Majsan! Är det tillåtet att jag gör båda delarna? Hälsa till storasyster, mormor och Stenen. ❤

Solveig nämnde att det trädet hade varit lämpligt att ha med i vår kategori ”Fyra årstider”.
Vi är många som längtar efter grönska, men om vi alltid hade… skulle vi se skogen för alla träd som stod i vägen?
Det finns ett japanskt ordspråk som på ett bra sätt fångar årstidsämnet.
”Om vi kunde tvinga körsbärsblom
att alltid täcka trädets grenar,
skulle vi inte längre beundra dem.”

Det ligger mycket i de sexton kloka orden. Njut till fullo av våren. Just den här våren 2023 kommer aldrig tillbaks igen. Den är ingen blommig bumerang.

19 tankar på “En vilsam promenad

  1. Ja, livet är tungt många gånger. Jag försöker tänka att den som lämnat oss inte skulle vilja att vi deppade ihop helt, utan istället att vi verkligen tar vara på alla de dagar, som faktiskt är livet.
    Ni hittade ett själfullt ställe att minnas och sakna på. Jag hade hellre varit där nu, än då hästarna kommit dit.
    Var rädda om varandra!

    Gilla

  2. Vilken vacker och vilsam plats ni hittade, just denna dag. Ett så fint inlägg du skrivit med många vackra ord, många vackra rader. Jag tror ni hade sällskap den där dagen.

    Varma kramar ❤

    Gilla

  3. Jag tror faktiskt att din älskade moster skulle acceptera att du gjorde båda delarna ❤
    I sorg finns inget rätt eller fel utan vi behöver lära oss att leva med den i dess olika faser. Hur vi gör det och hur vi tar oss vidare är väldigt individuellt.
    Er promenad kändes i alla fall som en lisa för själen där ni kunde tänka på allt eller inget.

    Kram

    Gilla

  4. Det döljer sig så mycket bakom dina tänkvärda rader, finns mycket på djupet som jag känner.
    Förstår din sorg, svår att sätta ord på men den lyser igenom.
    Fina, lugna och passande bilder.
    Kram!

    Gilla

  5. Vi hanterar sorg olika – och t.o.m. vår egen sorg olika beroende på vem man sörjer, men visst är orden om att man inte bara ska gråta utan också komma ihåg allt fint väldigt rätt.
    Men tyvärr är det så för en del av oss att när man kommer ihåg nåt extra fint så slår sorgen till ännu hårdare. Hoppas dock för din skull att du inte tillhör den kategorin utan kan njuta av alla fina minnen…
    STOR KRAM-Susie

    Gilla

  6. Pingback: Havsöringen i Själsöån | gotlanduppochner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s