Etikettarkiv: offentlig konst

Noaks ark

Publicerad den av
8

Otaliga gånger har vi parkerat bilen vid denna parkeringsplats. Ännu fler gånger har vi promenerat längs Strandpromenaden. Inte visste vi att det fanns konst på ett konstigt ställe i närheten. Antagligen är skälet att blicken oftast är fäst mot havet.

Risken var stor att Gotland skulle invaderas och nyttjas för militära operationer när andra världskriget bröt ut i september 1939. 30 november samma år gick sovjetiska trupper, utan krigsförklaring, in i Finland. Nu kröp allt ont närmare. Arbetet med att bygga värn påskyndades rejält på ön. 1940 anföll tyskarna Danmark och Norge. I slutet av samma år hade Gotland ungefär 1000 färdigbyggda värn vid strategiska platser.

Målaren och skulptören Evert Lindfors växte upp i en stor syskonskara i Visby. Här har han inspirerats av ungdomsminnen från när han i gryningen delade ut tidningar i Visby och tyckte sig se djur här och var i den gamla staden. Den bibliska berättelsen om Noaks ark handlar om människornas andra chans att bygga en hållbar civilisation. Placeringen av skulpturgruppen i terracotta i det gamla värnet relaterar konst med biblisk och existentiell betydelse till militär historia.

Solveig fick äran att krypa ner på knä i leran och försöka ta foton genom det smutsiga fönstret. I maj-september ska det vara öppet här vissa timmar under alla veckans dagar.

Fotnot:
Evert Lindfors föddes i Visby 1927 och dog 2016 i franska Lacoste. Som nittonåring flyttade han till Stockholm. Året efter reste han tillsammans med konstnären Harry Moberg till Frankrike. I Paris utbildade han sig på École des Beaux-Arts. På Wikipedia står det att han arbetade som målare i Lacoste i Provence från mitten av 1950-talet. Sedan gick han över till skulptur i terracotta i slutet av nästa decennium. Evert gifte sig med målaren Barbro Blomqvist-Lindfors )1930-2017). Paret bodde i Lacoste och på Djurö utanför Stockholm.

Magi och vetenskap

Publicerad den av
17

Utanför akuten till Visby lasarett finns denna staty i granit av Pye Engström. Tidigare har vi visat Pys Utsträcka händer https://gotlanduppochner.com/2021/08/25/utstrackta-hander/ som finns i Almedalen och var en hyllning till Olof Palme.

En artikel om patientvård som illustrerades av en person med benbrott gav konstnären Pye Engström idén till hur hon skulle gå till väga.

Så här har Pye Engström beskrivit sina tankar och slutresultat:
”Skulpturen är en berättelse om patienten och om hennes vandring från sjukdom till hälsa, in mot entrén finns två fotsulor som symbol för den olycksdrabbade som åkt in i sjukvården med fötterna före. Nya lasarettet och den rådande medicinska kunskapen erbjuder patienten både piller och kirurgi. Läkekonstens ormar övervakar processen.
Patienten är skitskraj. Men det behövs också livskraft och läkedom för att det vetenskapliga receptet ska ge något resultat. Slutresultatet är den friska människan som bryter sig ut i frihet.”

Efter mörkrets inbrott

Publicerad den av
15

Nu har vi förflyttat oss en liten bit från Kruttornet och Fiskarporten, som varit temat för de två sista blogginläggen. Precis intill Strandpromenaden står konstverket Båken i terakotta.

Det var ett tiotal konstnärer från Gotland och fastlandet som deltog i byggandet.

Båken från tre olika håll

Mitt val av bloggrubrik är baserat på den spännande fakta om att avtäckningen ägde rum efter mörkrets inbrott, då skulpturen brändes. Deltagarna fick därmed i olika steg se skulpturen som en glödande fyrbåk. För en stund till och med som ett glödande sjömärke. Måste varit mäktigt och ett minne deltagarna sent skulle glömma.

Glömskans bänk

Publicerad den av
33

På Stora Torget innanför ringmuren finns det offentlig konst som jag föll för direkt. ”Glömskans bänk” är gjord av röd granit och brons. Tre bronsföremål från olika epoker är förankrade. Kvinnan bakom skapelsen är Hanna Stahle. Hon är en svensk skulptör och videokonstnär, som är utbildad på bl.a. Konstfack i Stockholm.

En perfekt plats med tanke på Visbys berömda historia långt tillbaka genom flera århundraden.

Min fantasi för mig långt tillbaka i tiden. Husen här omkring torget är ungefär de samma. Frågan är vilket av dem som öppnades med den äldre vackra, osmidiga nyckeln? Smart av Hanna Stahle att kombinera med en modernare nyckel. Hade hon fått en chans till 2020 skulle hon säkert haft med ett ”kort” också. (2004 var utsmyckningen färdigställd)

Var det förbjuden frukt? Pallefrukt som vi sa som grabbar? Smakade det surt? Var det alltför bråttom till mötet med de tyska handelsmännen, som precis kommit in med ett skepp, vid hamnen i Almedalen? Måste rört sig om en stor manlig mun.

Att glömma den välfyllda penningpungen på bänken måste skapat oreda för någon och farligt begär hos en annan. Åkte personen fast kunde det bli en enkel resa till Galgberget eller Klinttorget. Mina otäcka tankar glider över till något trevligare. Till en tid då vi i familjen njöt av en tecknad serie som hette ”De bortglömda leksakerna”.
Nu fick jag lust att skriva en berättelse i tre delar om nyckeln-äpplet-penningpungen. Möjligheterna för manuset/manusen är oändliga. Lockande. Tiden finns inte där i år.
Hatten av för Hanna Stahle. Det här gjorde du riktigt, riktigt bra. 😀 Jag tror många instämmer i det.