Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått".
Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.
På 1400-talet uppfördes Visbys minsta kapell, Sankta Gertrud, som också var yngsta kyrkan som fanns under medeltiden i Visby.
Kyrkan helgades åt Sankta Gertrud av Nivelles, en abbedissa från Belgien, som levde på 600-talet. Kvinnan var en stor beskyddare för trädgårdsmästare och resenärer. Jag läste att hon även var beskyddarinna mot råttor. Med tanke på stora sädesmagasin behövdes hon säkert.
Det fanns tre ingångar till kapellet. Denna ingång var troligen huvudingången till kapellet som blev en klosterkyrka för Solberganunnorna.
I mitten ser du helgonet med en kyrka i famnen. Vapensköldarna vid sidan om henne syftar på länsherren på Wisborgs slott, Ivar Axelsson Tott, som bekostade uppförandet av kapellet. Ivar var gift med den svenska kungadottern Margareta Karlsdotter Bonde.
All verksamhet upphörde och klosteranläggningen förstördes den 12 maj 1525 när lübeckarna stormade Visby. Ruinen är inte öppen för besök.
Ledtråd: ”Får inte på Gotland.” (Levde någon annanstans.) Svara med en bokstav. Viktig info som inte har ett dugg att göra med vilken bokstav du väljer. ”På Gotland heter får inte får. Nej! Får heter lamm och lamm heter lammungar och de som inte förstår kallas fårskallar. Bä på dig”. 😉
Regler/Poäng/Sidsnack: Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (16:30, onsdagen den 11 januari). Kommande akt kan dyka upp när som helst, dock aldrig samtidigt som en pågående tävlingsakt. I tabellen nedan noterar du hur både poäng för rätt bokstav och antalet bilder ökar för varje ny akt. För bloggbesökare ”under tävlingsveckan” kommer det att vara sekundlätt att deltaga. Övriga FÅR zero points. 😉 Ha det så trevligt och Stort LYCKA TILL!
Akter
Antal foto
Poäng
Akt 1
2
1
Akt 2
3
2
Akt 3
4
3
Akt 4
5
4
Akt 5
6
5
Akt 6
7
6
Akt 7
8
7
Akt 8
9
8
Akt 9
10
9
Max.
54 st
45 p.
Tabell efter 1 akt:
Plats
Namn
Poäng
1
Anki A
1
1
Minton
1
1
Marie K
1
1
Jennifer
1
1
Louise
1
1
Blomsterbönan
1
1
Karin A
1
1
Ing-Britt J
1
1
Znogge
1
1
Gunilla W
1
1
Anita L
1
1
Ethel
1
1
Maj J
1
1
Wiolettan
1
15
Sven-Arne
0
15
Lena W
0
15
Nils P
0
15
Ditte
0
15
Laila L
0
15
Eva-Lotta
0
15
Lisbeth
0
22
Övriga
Zero
Priser: Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss. Vid samma poäng i sluttabellen avgör den som nådde summan först.
Vem ska bli fotomästare 2023? 2019 – Anne Bondin 2020 – Wiolettan 2021 – Maj Johansson 2022 – Anita Linder 2023 – Ett femte namn? En dubbelsegrare?
”Du har inte gjort ett enda inlägg i år”, sa Bosse till mig igår. Så klart att jag genast måste se till att det blir ändring på det.
Med appen ”Waterlogue” kan jag, med teknikens hjälp, göra om fotografier så att de nästan ser ut som om de vore akvareller. Det enda som krävs är lite tålamod och tid och eftersom jag fortfarande har jullov så… Vi börjar med min favoritblomma – Blåsippan. Gotland är bästa platsen att bo på om man gillar blåsippor. Om några månader så kan vi njuta igen. Kanske är det förvandlingen från den först, till synes, helt döda marken som plötsligt exploderar av liv, som gör att jag är så förtjust i dessa blommor. Eller också är det helt enkelt så att jag börjar bli gammal och alltmer nostalgisk. De små buketterna av blåsippor som jag plockade i vår hage var många under barndomsåren. Det hörde till att bege sig ner till hagen, varje vår, och leta upp årets första blåsippa. Jag brukade till och med pressa den och sätta in den i min dagbok.
Krolliljan får mig att tänka på mormors lilla röda stuga. I den gamla delen av trädgården, bakom hennes hus, växte de. Jag blev glatt överraskad när Bosse hittade krolliljor bredvid fjärilsstigen, nära Bingers kvarn. (Själv letade jag fjärilar som satt stilla.)
Rosor var mammas favoritblommor och därför fanns det flera olika sorter i vår trädgård. Gotland, som brukar kallas ”Rosornas ö”, bjuder på rosor under många av årets månader, till och med runt jul.
Cikorian är en av Gotlands blå blommor. De lyser verkligen upp längs vägkanterna när man är ute och åker. De är fantastiskt vackra om man tar sig tid och studerar dem på nära håll.
Nipsippan – är en skönhet som finns nästan bara på Gotland. Det blev två resor till Filehajdar innan vi lyckades hitta några exemplar av den. Eftersom de växte på fel sida av staketet fick jag lägga mig platt på marken med kameran under staketet. Vad gör man inte för att få en bra bild?
Stor Skogslilja är en gotländsk orkidé som vi också lyckades fånga på bild under 2022. De här hittade vi på Klinteberget.
Flugblomster – Ett av våra mål för 2022 var att hitta denna originella orkidé och vi lyckades – till sist!
Min ”karriär” som fjärilsfotograf har väl inte gått något vidare. De flesta fjärilar jag mött har inte varit speciellt samarbetsvilliga. Den sexfläckiga bastardsvärmaren utgör en undantag. Jag skulle ha kunnat ta flera hundra foton om jag velat. När jag läste på fick jag veta att de innehåller vätecyanid. Därför behöver de inte tänka så mycket på eventuella fiender. Smart!
Avslutar med denna bild där solljuset lyser genom kastanjens blad. Hopp! Dagarna kommer att bli längre. Naturen kommer att vakna igen om några månader. Låt oss försöka sprida värme och vänlighet och skapa positiva ringar som sprider sig vidare… Gott Nytt 2023!
Det går inte att komma ifrån att snö lyser upp vintern och tillvaron blir ljusare. Vi passade på att ge oss ut och fotografera i december när tillfällena fanns. Mina händer njöt i de varma vantarna och jag överlät mer än gärna knäppandet till Solveig.
Sedan en tid tillbaka är det barmark som gäller i vår hemtrakt. Om inte alla regndroppar ska räknas. 😉 Vi önskar alla bloggbesökare en god början på 2023.
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
På östra sidan hittar du en av Gotlands minsta kyrkor. Det låga tornet från cirka 1200 är kyrkans äldsta del. Tornet fanns i den tidigare kärnkyrkan.
Långhuset och koret i unggotisk stil byggdes i mitten av 1200-talet.
Triumfkrucifixet med ringkors är från 1200-talets mitt.
Predikstolen är från 1600-talet.
Dopfunten av kalksten är från 1200-talets mitt.
Altarretablet med snidade figurer, Kristus på korset omgiven av apostlar och helgon, tillkom i början av 1300-talet.
I mellersta korfönstret har tre ursprungliga glasmålningar från 1300-talet bevararats: Korsfästelsen, Kristi uppståndelse samt Kristus i majestät.
Här rör det sig om senare glasmålningar.
Madonnan är från omkring 1500.
Vid en omfattande restaurering 1900-1902, som leddes av konstnären A.H Hägg, omgestaltades kyrkan. Hela kyrkorummet försågs med nya målningar som utfördes av konservator C. W. Pettersson efter kartonger av Hägg.
Tänkvärda ord: ”Man vill inte vara den man är. Man vill vara den som man inbillar sig att man kunde ha blivit.” Hjalmar Söderberg
Som det kan bli. Vi var ute och gick en tidig morgon på gränderna innanför ringmuren. När vi nådde Strandgatan bestämde sig Solveig för att se hur en bild blev om hon valde inställningen SCENE och vred vidare till kategorin STRAND/SNÖ. I morgonskenet noterade hon inte att det av misstag blev EFFECTS och FOTOILLUSTRATIONER. Vi tyckte båda att bilden blev cool och bestämde oss för att välja det några gånger till och kanske lägga in ett eget inlägg. Så håll till godo.
Visbys största packhus är 28 meter högt och heter Liljehornska huset. Numera är det ett bostadshus med lägenheter.
Fina Kalk hotell ser du till höger. Där hade vi i början av januari en mysig hotellvistelse, som vi mer än gärna gör om någon gång.
Burmeisterska huset med sina omtalade målningar.
Här har vi precis tagit oss uppför Rackarbacken. Eftersom det inte dök upp några bilar kunde vi gå i gruset, mitt i gatan.
Vi vill önska dig besökare en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR. Vi passar även på att tacka för trevliga kommentarer längs fjärde bloggåret med gotlanduppochner. Detta är inlägg elvahundranittiotvå. Kram Bosse & Solveig
Staden Visby var under en lång tid väldigt trångbodd. Till slut var de tvungna att komma på något smart. Tanken att utnyttja platsen över gatorna och gränderna var genial. Valvhusen skapade bostäder för flera personer. Nu går valvhusen att räkna på en hand, de som fortfarande finns kvar.
Ingen vet såklart säkert, men det uppskattas att det bodde någonstans mellan 8000-10 000 människor innanför muren. Lägg till ett otal med olika sorters djur. Tidsperioden jag skriver om är under 1200- och 1300-talen. Men även i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet låg siffrorna på något liknande. I modern tid ligger siffran på knappt 3000 boende.
Självklart har vi passat på att njuta av det vackra när Visby blivit vinterklätt. Samtidigt gällde det hela tiden att se var fötterna befann sig. Mysigaste promenaderna tyckte jag de två som vi gjorde direkt efter frukosten var, två mornar på raken. En perfekt start på dagen.
Minns mest morgonen när solen var väg upp och samtidigt en fullmåne fanns synlig åt andra hållet.
De fyra sista bilderna är från söndagspromenaden efter lunch. Vi startade med att gå innanför muren. Där var det lurigt. Helst när det kom bilar och störde och vi tvingades bestiga isberg längs husknutarna. 😉 Jag älskar möjligheten och variationen med att när som helst bryta mönstret och vandra ut genom en port. Under den långa vägen tillbaka utanför muren valde jag oftast att pulsa i snön istället för åka skridskor på cykel/gångvägen. Dessutom var det rätt mycket hostande och snytande på ”rakvägen” som jag därmed slapp ifrån en bit. Tänk idag är det Vintersolståndet. Det mesta av snön har regnat bort.
Självklart passade vi på att stanna till vid den gamla skolan i Linde och ta oss en bensträckare. När vi ändå hade ”samlat” in en kyrka till i närheten och det fanns tid kvar tills vi skulle få en nyckel till vår hyrda helgstuga i Ljugarn. Annars har målet varit att besöka Lindeberget när blåelden är som vackrast. Kanske händer det försommaren 2023.
Klinten, som är en av Gotlands största inlandsklintar med sina cirka 30 meter över havet, har en magnifik utsikt över nejden.
Det ska också finnas en möjlighet att se väldigt många kyrktorn från klinten. Nu vandrade inte vi runt någon längre sträcka. Annars hade vi nått två stycken gamla fornborgar från äldre järnålder. Under fuktiga höstar ska det vara gott om svamp häruppe.
Avslutar med en dikt som är hämtad från Holmgrens Hembygdstoner från 1938:
”Och blicken famnar båd´ höjd och dal Och vita kyrkor ett dussintal Från Hablingbo till Stånga Och närmare skymta bland gröna träd Och vaggande vita fält av säd De stugor och gårdar många”
Arten finns i nästan hela Sverige och är vanlig på Gotland. Den förekommer i många olika miljöer, men rör sig gärna i kalkrika miljöer.
Vingspannet ligger mellan 26-31 mm. Könen är lika, men hanens framvingar är spetsigare. Diskfläcken på framvingen är tydlig och svart. Någon gång är den vitkantad och i Danmark ibland helt vit.
I mitten av juni brukar den dyka upp. Därav Midsommarstarten i sitt artnamn. Kulmen nås under juli månad. Äggen läggs utspridda ett och ett på undersidan av blomknoppar och kläcks efter en vecka. Vi hoppas någon gång få se och ta kort på äggen och framför allt larverna.
bornholmuppochner & gotlanduppochner 