Det sägs att på medeltiden sköljdes en man som hette Jon iland på denna plats, efter ett skeppsbrott. Jon ville tacka ön för att han fick en andra chans i livet. Därför bestämde han sig för att missionera för kristendomen.

Först började han predika från bibeln för ö-bor i en grotta. Tydligen var många både nyfikna och intresserade för snart blev det för trångt därinne. Det var då idén föddes att istället predika från en rauk. (Troligen den du ser i mitten på bilden ovan). För då kunde även människor som satt i fiskebåtar både se och förhoppnings lyssna.

Det var många olika sorters tankar att sortera upp efter detta häftiga besök. Hur togs sig folket hit? Då fanns det definitivt inga bekväma trappsteg att kliva på.

Jag kan mycket väl förstå att Jons Kapel blivit en populär sevärdhet på Bornholm. En del menar att det rör sig om öns mest berömda och imponerande klippformation.
För att inte utmana ödet bestämde vi oss för att inte ägna oss åt ”grottsafari”. En liten miss skulle innebära att de 171 stegen uppför kunde blivit övermäktiga. Men för de våghalsade finns det äventyr att utforska längre ner. Vi gick ner en bit, men jag möttes inte av någon lockande Nissi Beach strand från Cypern precis.

Själv tyckte jag det var kul att möta ett yngre par med ryggsäckar som började gå ner en bit, för att senare ångra sig. De sa på danska att det såg för tufft ut. Genast fick jag en gratis dos ”gubbkrafter”, sista etappen upp. 😉

Trevligt att även njuta av växtlighet på marken. Tillbaka vid bilen gjorde jag för säkerhets skull några stretching-övningar.