Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Författare till "Mina fotsteg i ditt hjärta" och "Minnen som stannat kvar". Medförfattare till "Skimrande ögonblick - och dagar i grått".
Bor i Visby. Startar den 1 januari 2019 en blogg som enbart ska handla om Gotland.
Dotterbolaget Svenska Esso grundades 1934 och fick varumärket Esso fem år senare. Den klassiska sloganen som jag har som bloggrubrik hade fler varianter genom åren. Här har du tre exempel. ”SLÄPP LÖS TIGERN”, ”MORRHÅR I FÖRGASAREN” och ”IN MED EN TIGER I TANKEN”. Det hände att bensinpriserna ändrades flera gånger om dagen. Vilken motion personalen fick när de skulle upp och klättra på stegar och skifta utbytbara siffror. Under oljekrisen 1972-73 nådde bensinpriset skamgränsen en krona litern. Jag minns det upprörda snacket, när taket en krona nåddes. Den vita vätskan mjölk kostade under samma period 1,50 kr som en jämförelse. Sveriges kändaste bensinstationsägare för Esso måste varit Ragnar Skanåker, som hade sin mack i Munka Ljungby. Tänk att han deltog i sju OS.
I Burgsvik på södra Gotland togs bilden. Inte långt ifrån ”Grå Gåsen” där deltagarna i ”Så mycket bättre” håller till.
För oss Esso-älskare var det surt när norska Statoil visade upp musklerna och köpte upp Svenska Esso våren 1985. Om två dagar är det 36 år sedan affären klubbades igenom. Fem år senare var det Nynäs tur och strax efter även klassiska BP. Men samlare håller igång nostalgin. ❤
I tre blogginlägg på raken tänkte jag visa upp skyltar, som dyker upp utanför bilrutorna under tiden som vi åker omkring på Gotland, på olika äventyr. Har jag makten över ratten kan jag inte låta bli att stanna, när jag ser ett sådant här nostalgiskt barndomsminne. ”Tankarna” vandrar vidare till min barndomsstad. Där mackarna låg tätt på den stora genomfartsleden, Laholmsvägen.
De allra första bilarna dök upp i Sverige i slutet av 1800-talet. Antalet bilar i vårt land flög inte direkt i höjden. Endast 662 bilar var registrerade 1907. ”Benzin” köptes på apotek och inne i kemikalieaffärer.
På sextiotalet slog självbetjäningen igenom. Då gjordes även experiment med automatstationer. De blev ingen stor succé.
Caltex-skyltar dök upp runt om i Sverige 1947. Undra när första Caltex logotypen syntes på Gotland? Tjugo år senare, 1967, läste vi istället Texaco. Själv älskade jag min pappas ”amerikanska” uttal och höll fast i det under flera år. Texaco blev den mack som låg närmast mitt barndomshem. Där köpte jag glass & godis och fyllde på luft så min cykel blev ännu snabbare.
Just nu har jag suttit här några nostalgiminuter för att med hjälp av mitt minne försöka komma ihåg vilka mackar, klassiska bensinbolag, som fanns innan jag blev tonåring och de bytte namn på skyltarna med jämna mellanrum. Nynäs, OK, Shell, Esso, Gulf, Koppartrans, nämnda Caltex och givetvis BP som var mina initialer fram till hösten 1990. Esso var min stora favorit under några nyckelringsår. Vilken ”mack” var din personliga favorit? Har jag glömt någon?
Fotnot: Denna bevarade Caltex-mack ligger på vägen mot Fårösund, en liten bit innan Bro (har jag för mig). Just nu sjunger Louis Armstrong sin klassiker ”What a wonderful world”, på spelaren. En låt som jag förknippar med vårt bröllop. ❤ Ute skiner solen på Gotland och jag längtar direkt efter en roadtrip. Först behöver vi kanske fylla på soppa. Vilken mack ska vi välja? Det är okej med OK. 😉
Den här gången handlar det om ett före detta aktivt kalkbrott. Om du tycker det är alldeles för trångt på badplatserna i Visby skulle du kunna prova ett bad i Follingbo kalkbrott. Ta i så fall väg 143 mot Roma. Sväng vänster mot Svaidestugan. Kör in på tredje grusvägen till höger. När vi var där var bommen öppen.
Det går att hoppa ner i vattnet från kalkbrottets kanter, men det är även möjligt att vada i.
Maxdjupet ligger på 10 meter. Vilket är djupt för kalkbrott. Jag läste på en sajt av vattentemperaturen 19 grader, i mitten av augusti. 20 grader brukar vara min smärtgräns. 😉
Det bör tilläggas att det är en plats som går utmärkt att bada i. Däremot bör man vara en person med ”rätt” utrustning och stor erfarenhet för att dyka ner mot botten. Sikten ska vara rejält usel nära väggar eller botten. Orsaken är att där finns ett tjockt lager av sörja överallt och framför allt en massa skrot.
En halvö som gjord för att cykla ut till och njuta en stund.
Det finns en hel de kräftor i vattnet. Några har sett fiskar. En person berättar om en snok. Själva tyckte vi att det räckte så bra med att promenera och snoka försiktigt runt kalkbrottet. Spännande att tänka på historiens vingslag. Tänk vad arbetarna slet här.
Vi stannade till vid parkeringen och rastplatsen, med utsikt ner till Cementas kalkbrott i Slite. Här står några föremål utställda så vi får en första inblick i t.ex. den imponerade storleken på däcken som rullar omkring i kalkbrottet. Vi kände oss rätt små framför dem.
Kalkstenen bryts genom sprängning. Det är kanske bäst att inte hälla upp det heta kaffet ända upp till kanten på koppen. 😉
Det finns ett par större ”hål” i stängslet, medvetet för fotograferingsmöjligheter.
Undra hur många hus på fastlandet och på öjn som är byggda av cement från Slite kalkbrott? Cementet används även till exempelvis brobyggen.
Slitefabriken ligger strax intill havet. Gotlanduppochner kommer att visa upp den vid ett senare tillfälle.
Det här var starten för kategori nummer 52. En hel kortlek har vi fått ihop sedan starten 1 januari 2019. Nästa inlägg kommer att stanna kvar i den nya kategorin. Till dess kan du som är ny besökare se efter om någon av de andra kategorierna kan intressera dig. 🙂
Det var när Solveig traskade iväg mot Kränku, för att bland annat köpa vårt favoritkaffe från ”kaffekalendern 2020”, som idén föddes. Plötsligt såg jag något intressant som stack upp över taket. Istället för att stå utanför och frysa en kvart kunde jag snabbt…
… förflytta mig upp och nerför backarna och se hur många medeltida trappgavelhus det fanns i omgivningen. Men trots att det verkade tomt och öde kunde en hård plåtbil komma farande på gatan och föraren tog ingen hänsyn till att en proffsfotograf mitt i gatan står. 😉
De är så vackra och jag blir så sugen på att få komma in i något av dem. Nu ska vi se om jag kan hitta några byggnader som har en annan färg.
Vilken utsikt det måste vara mot havet och trafiken därute på sjön, från översta fönsterna.
Det ser hemtrevligt ut att gå in på gården och parkera cykeln.
Tro det eller ej. Jag hann tillbaka i tid för att se hur Solveig spanade åt olika håll på Hästgatan. Sedan tog vi en ”ny” gränd ner till Almedalen. Parken har en charm under alla årets månader.
Idag kom Solveig hem med två nya böcker om Gotland, som jag ska läsa & bläddra i senare ikväll. Först ska vi se veckans ”Superstars” avsnitt, som spelades in på flera härliga platser på Gotland förra året. Synd att de sveper så snabbt med kameran. Lite långsammare och fler hade kunnat njuta och längta efter att få komma hit. Min lösning är suverän i all sin enkelhet. Skippa alla reklaminslag, som tenderar att bli längre än programbitarna. Ja, ja. Jag vet varför det finns reklam. För utan reklam så skulle kasinospelsugna personer ha en massa pengar över och programledarna och produktionen bakom ”Lyxfällan” hade blivit arbetslösa och jag hade gått upp i vikt med tanke på att jag under tiden fixar en massa bestyr och återkommer till soffan när jag hör de magiska orden. ”Programmet presenteras av gotlanduppochner.com” 🙂
I helgen som gått var det dags för oss att ge oss ut för att se om även vi kunde hitta några bevis på att årets första var på gång. Ett par bilder i vår tidning hade fått oss att förstå att det skulle kunna vara dags. Anemone hepatica var Linnés namn på denna lilla skönhet. Läser på nätet att Linnés namn bytts ut till Hepatica nobilis och att nobilis betyder ädel, förnäm. Det namnet tycker jag passar den alldeles utmärkt.
Vi valde Åhsbergska hagen. Dels för att det är nära dit och dels för att vi visste att de brukar finnas i mängder just här. Vi valde att ta stigen till höger.
Det som är så härligt med just denna plats är att det alltid är grönt, året om. Det är en speciell känsla, som att gå in i en sagoskog. Murgrönans blad har klätt in de flesta trädstammarna och även marken har fått sin beskärda del.
1-0 till Bosse. Det var han som hittade de första. Lite fusk, eftersom han gick före mig på stigen… Vädret var inte det bästa så de såg rätt frusna ut där de kurade ihop sig. Men likväl, en blåsippa är alltid en blåsippa. Min absoluta favorit bland blommor!
Det nya macroobjektivet hade fått stanna hemma så den gamla kameran fick göra så gott den kunde för att komma nära. Vi hittade blåsippor som trotsade vädret på flera olika ställen. Alla var ungefär lika små och hopkrupna och vi kunde bara ana oss till deras skönhet. Men vänta bara, om ett par veckor…
Vi gick vidare och njöt av att vi kommit iväg ut. Murgrönan är också vacker…
… och vår gamla kamera gjorde sitt bästa för att få mig att förstå att inköpet av ett nytt objektiv egentligen var helt onödigt… 🙂 Numera är det Bosse som får stå och vänta på mig. Ibland tappar jag till och med bort honom eftersom han vandrar vidare medan jag kryper in någonstans för att få till den rätta bilden. Som tur är hittar vi alltid tillbaka till varandra igen. ❤
Här kommer fortsättningen på domkyrkan. Förra inlägget handlade om den pampiga utsidan. Nu är det interiören som är i fokus. Invändigt finns det massor av detaljer från olika tider. Gillar du målade fönster har du kommit rätt. En del av dem är gjorda i slutet av artonhundratalet av glasmästaren Carl de Bouché i München.
Det är svårt att fotografera avnötta gravtexter, helst från kyrkgolv. Den här längre texten blev jag intresserad av. Var tid har sina sjukdomar: ”Jag Johan Lütterman var en läkare som skulle göra andra friska från pesten. Men oväntat tog döden bort mig själv så jag måste skyndsamt dö 1662.”
Ibland blir det svårt att veta var man ska fästa blicken. Det går inte att ta in allt. Kanske beror det på att jag antagligen är ”De små kyrkornas man”. I en del av de medeltida på landsbygden har det öppnats inre dörrar, som jag knappt hade en aning om fanns. Helst när vi satte oss fem minuter på en kyrkbänk och varvade ner. Det gjorde jag här med en bra stund. Den dominerande känslan var att jag befann mig i ett intressant museum med prylar från olika tidpunkter. Om jag var ogift och skulle gifta mig kyrkligt, skulle jag definitivt valt en ödekyrka på våren/sommaren eller någon av de mindre som vi besökt på öjn – än så länge. Favoriterna är redan många och förhoppningsvis blir de fler redan under 2021.
En medeltida inventarier är den kalkformiga dopfunten från 1240.
Altaruppsatsen är från början av 1900-talet och är delvis utförd i England efter en ritning av Axel Herman Hägg.
Minnesrummet blev jag riktigt berörd av. Mina tankar gick till namnen och deras anhöriga. ❤
Den pampiga orgeln får avsluta interiörbilderna. Nästa kyrka börjar på bokstaven D. Välkommen.
Tänkvärda ord: ”Igår var jag smart, jag ville förändra världen. Idag är jag vis, jag vill förändra mig själv. Rumi
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Enda kyrkan som vi inte behöver ta bilen till. Istället parkerade vi cyklarna på Kyrkberget. Med tanke på antalet bilder och sevärdheter fick det bli två inlägg. Vi börjar med exteriören.
De tre häftiga karaktäristiska tornhuvarna sattes på efter en brand på 1740-talet.
Vilken härlig utsikt det alltid är från övre Kyrktrappan. Blicken sveper över havet, arkitekturen innanför muren och landar på medeltidskyrkan som under medeltiden kallades för ”Vår kära frus kyrka”.
Ursprungligen byggdes kyrkan för alla de tyska köpmän som hade bosatt sig i Visby. Pengarna samlades in via avgifter som köpmän fick betala när de kom till staden.
Runt 1175 påbörjades byggandet och den första kyrkan stod klar i slutet av århundradet. Endast vissa delar av denna äldsta kyrka finns kvar. Istället började de bygga om den treskeppiga basilikan till en hallkyrka. Det fanns tydligen gott om klirr i kassan.
Maria, Josef och Jesubarnet.
Den 27 juli 2025 kommer det säkert att firas. För då är det exakt 800 år sedan som biskop Bengt från Linköping invigde det stora nya koret, som fortfarande är bevarat. Efter reformationen utsågs kyrkan till stadens enda församlingskyrka. 1572 upphöjdes S:ta Maria till domkyrka, när Visby blev ett eget stift. Allt hände under tiden som de andra kyrkorna förföll och slutligen förvandlades till ruiner.
Här ser du en av fem vattenkastare. Tre av dem är original. Deras uppgift är att skydda fasaden mot regn och hålla borta onda makter.
Det var mycket att smälta bara under stunden utanför domkyrkan. En bra stund satt jag på en bänk och studerade detaljer. När vi kom hem fördjupade jag mig i texter. Insåg att tyskarna hade mycket affärsverksamhet i kyrkan, med lager och en speciell kista som hette S:t Peters kista. I kistan förvarades pengar och värdehandlingar, som köpmännen förde med sig tillbaka från sina affärsuppdrag i Novgorod. Här kommer det mest spännande: Det fanns endast fyra nycklar. De ägdes av representanter från städerna Visby, Lubeck, Soest och Dortmund. Den gyllene regeln var att kvartetten alltid skulle närvara samtidigt när kistan öppnades. Fyrtio nyfikna och giriga fingrar runt en hemlig kista. Tänk om en av ägarna till dem plötsligt…
Riddarport med utsikt mot Norra Kyrkogatan.
Sedan 1960 finns i kyrkans sydöstra torn ett klockspel, som omfattar 45 klockor.
Är du sugen på att följa med in? Nästa inlägg handlar enbart om interiör. Välkommen på återbesök till gotlanduppochner. En av våra kategorier handlar om medeltida kyrkor. Övriga femtio kategorier om helt andra saker. Undra vilken/vilka som är din/dina favoriter. Just nu längtar jag extra mycket efter vår, värme och blåsippor. När det gäller det sistnämna är jag nyfiken på fem nya ställen, där ”blåsakerna” ska förekomma rikligt och det dessutom är vackert omkring. Tänk vad viktigt det är att försöka se ett ljus i Coronatunneln. Vi får inte ge upp hoppet. Till dess får vi vara tacksamma för allt jobb de som jobbar på t.ex. sjukhus gör varje dygn. Så försöker jag se det när min personliga tunnel är som mörkast. ❤
Tänkvärda ord: ”Så olycklig man kunde vara då! Ack, det var en lycklig tid.” Sophie Arnould
När vi var på Gotland på semester hade vi säkert inte stannat till här. Då var vi fokuserade på speciella välkända mål och deletapper. Nu har vi oftast med oss en skön blandning av planerat och möjligheter som dyker upp utanför bilfönstren, eller när vi cyklar någonstans.
Som den här gången när vi rullade runt i Lau socken och på avstånd såg några av de ca 350 stenskepp eller skeppssättningar, som finns runt om på Gotland.
Ungefär 1,5 km norr om vackra Lau kyrka ligger Bändeläins Täppa, som består av två skeppssättningar och en rund stensättning (även den en grav). Tidpunkten när det begav sig var yngre bronsåldern. (Ung. 1500-500 f Kr) Den döde brändes på bål. Benen krossades, tvättades och lades sedan ner i särskilda lerkärl. Urnan placerades i en kista av flata stenar i eller invid skeppssättningen. Materialet var gråstensblock eller kalkstenar.
1928 undersöktes arkeologiskt den nordligaste skeppssättningen. Då hittades en liten femsidig stenkista med både lock och golv innehållande en lerkruka med brända ben efter en människa. Övrigt som hittades var en pilspets, en pincett och en rakkniv av brons.
Som en avslutning på en kurs i arkeologi grävdes 1990 den södra skeppssättningen ut. Här fann man liknande fynd och även en mindre kniv av brons. Föremålen daterades till 900 f Kr. Gravgåvorna talar om att det rör sig om mansgravar.
Tyvärr var den runda graven plundrad. Det som lämnats kvar var bara lite spridda brända ben.
Bautastenen som stod ca 100 meter innanför ett stängsel zoomade vi in. Det finns inga uppgifter om när eller varför den står där. Min fantasi går till ett slags djur som nyfiket studerade de två konstiga figurerna i hagen. Visst se du två ögon, nos och mun?
Fotnot: Vi måste ge en stor eloge till Lau Hembygdsförening, som underhåller området som tidigare var helt igenväxt. Den föreningen tycks ha många järn i elden.
Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad. Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉
Namnet Södeport är högst troligen från medeltiden och nämns i de äldsta kartorna.
Här har vi cyklat in många gånger. Under trängseltid har vi oftast parkerat cyklarna i c-ställen utanför.
Genom Söderport kom landsvägen från södra Gotland in i Visby. Alldeles innanför ligger Södertorg som vi skrivit om tidigare. När järnvägen kom igång på allvar 1878 låg stationen nära porten. Det måste varit trångt med hästar, vagnar, gående, cyklande, resande m.m. och när bilantalet ökade rejält blev det till slut ohållbart med endast en öppning i muren.
Därför togs två gångportar upp 1947. En till vänster och den andra till höger om ”bilporten”.
De är endast tillåtet att köra bil IN genom porten. UT får bli genom någon annan port. Om du inte tillverkat en bil med vingar på. Personligen vet jag inte vad det är för regler för den typ av fordon. 😉
När jag tänker efter har jag bara cyklat genom den ena porten, den norra. Lite sorgligt är det när jag läser om tullhuset som revs i samband med när gång & cykelportarna kom till. I tullhuset fanns väl bevarade väggmålningar och kakelugnar. På tal om att vara ute och cykla i livet. Förra sommaren strulade till sig när en lastbilschaufför skulle köra in genom porten. Fordonet drog med en bit av valvet och porten fick stängas av ”en stund”. Kanske satt personen och sjöng högt på den gamla sången ”Håll till höger Svensson, annars slutar det med en smäll…” Jag hade inte vågat köra in där med ett brett fordon. Ofta blir jag impad av yrkesförares skicklighet att bemästra trånga utrymmen. Som att vända på en gammal hederlig femöring.
