Lilla Gårdscafét


Du som följer min blogg läste för ett tag sedan om vårt trevliga besök på Hjärtfabriken i Bro. https://gotlanduppochner.com/2019/08/12/hjartfabriken-keramik/
Vid samma tillfälle passade vi såklart på att fika här. 🙂

Detta myscafé var en gång i tiden smedens skostall som byggdes 1904. Jag älskar att en del av originalinredningen är intakt.

Det är säkert jättehärligt att fika och hänga en stund i trädgården på baksidan, men vi hade inte tid med det. För här finns så många spännande detaljer i inredningen som Ingela Åkerlund har samlat ihop. Nostalgi av allra högsta klass. Jag blev nästan salig.

Mycket gott att välja på i disken. Miljöcertifierat kaffe, gotländsk läsk och glass. Allt bröd är bakat av lokala bagare.

Solveigs fika vid fönsterbordet.

Här har ni smeden på bild och hans visdomsord.

Det fanns flera gamla radioapparater i rummet. Måste vara Diana på fotot, Fantomens fästmö.

Tre flugor i en smäll. Mängder av hjärtan och annat fint i butiken. Gott fika inomhus eller i trädgården och en uppsjö av nostalgi från tak till golv. Kan det bli bättre? ❤

Undra vilken tös som haft de skorna på sig. Tänk om de kunde berätta det för mig.

Livet mäts inte i andetagen du tar utan i stunderna som tar andan ur dig.
Ungefär så tror jag det blir – översatt med min skolengelska. ❤

Detta var fik nummer 15 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Femton pärlor med det ”lilla extra”.  ❤

Stoppet som inte gav full valuta

När vi körde genom det öppna landskapet Sundrealvaret, som är Gotlands största alvar, stannade vi till vid naturreservatet Muskmyr. På informationstavlan läste jag något om att de lösgående korna var extra nyfikna. Jag såg en hop boskap en bit bort till vänster och jag fick stilla min fantasi om vad som kunde hända på vägen tillbaka till ”den lilla blå.”

Muskmyr är en agmyr som är inramad av ett träsk. Därför denna spännande spång som jag hade älskat som grabb.

Jag hade på förhand läst på om de praktfulla orkidéerna som växer på strandängarna i naturreservatet Muskmyr. Därför hade jag stora förhoppningar om att pricka av arter från min nyinköpta bok ”Gotlands orkidéer”. När vi kom hem från Storsudret/Sudret-resan tänkte jag börja med en ny kategori som skulle heta orkidéer. Det var dessa ljusa tankar som jag hade tills…

… vi insåg att vi var försent ute. Är det någon som vet vad det är för orkidé? Eller är det ens en orkidé? Det skulle finnas ungefär nio olika arter och det fanns möjlighet att få se gotlandssolvända på allvaret.
Vi fortsatte en lång bit till där vi fick god balansträning.
Det var en trevlig efterlunchpromenad. 😊 Vi insåg att vi förhoppningsvis kommer att återvända hit. Antingen på våren eller försommaren för blommornas skull. Eller senare för det rika fågellivet i september-oktober då många arter rovfåglar besöker och passerar detta stråk. Muskmyr är nämligen den enda större vattensamlingen på Sundrealvaret. Undra om det går att beställa via en flygtekniker när ”The Eagle has landed”, för jag är inget större fan av att stå blickstilla i sju timmar och vänta på något som kanske aldrig sker. 😉

Jag stelnade till när jag noterade vad som hänt sedan sist. (När människorna är borta dansar kossorna på stigen). Den stora gruppen av kossor hade samlats till möte just på den enda stigen som vi hade fram till bilen. Kvinnan vid min sida som är uppvuxen på en gård undrade varför jag fick en mörk och djup basröst när jag pratade med henne och varför vi skulle gå så fort.
”Det är för att visa vem som bestämmer”, svarade jag ännu mörkare och drog med hennes hand till vänster ut bland det stickiga gräset. Hellre det än att…

Ingen kamera var framtagen från väskan. Möjligtvis såg jag den som ett skyddsvapen i ett trängt läge. 😉