Vakti

En skön avstickare från väg 140 söder ut är att blinka av mot Näs kyrka och sedan med hjälp av GPS ta sig ner för relativt bra grusvägar mot vackra Näsudden.

Vakti är en allmänning som blev ett fiskeläge vid omkring 1800-talets början. Redan på 1700-talet fanns här en vårdkase. Du tänker kanske på plåster och bandage? Nej. Vårdkase var en signaleld som användes i orostider för att varna för faror.

Från början fanns här flera strandbodar. Tyvärr finns det numera endast tre tappra kvar. På 1930-talet började större kuttrar komma till Vakti. Olämpligt nog hade det börjat sanda igen i viken och det blev för grunt för dem att ta sig fram.

En bra bild för att skildra när gammalt möter nytt. Förstår du vad jag fiskar efter?

På tillbakavägen körde vi bara fel en gång… så går det när ”Den lilla blå” inte får bestämma.

Sveriges största vindkraftspark

Vi körde ner mot Nisseviken och vek vänster på en ”sommarstugväg”. När grusvägen tog slut var det inte svårt att välja höger – ner mot havet. Målet var att fika vid ett av Gotlands nästan 200 fiskelägen.

Numera heter fiskeläget Grundården. Men i äldre folkmunnar kallas det för Grunnar, Västergrunn och Grundårdi.

Det finns en lång pir som förvaltas av den ideella föreningen Grundeårdens hamnförening. Jag läste att det är viktigt att hålla enslinjen och att gå nära pirnocken för det finns ett grund i pirens förlängning. Det där var ”grekiska” för mig som kom med bil. 🙂
På medeltiden jagade man säl på Näsudden.

Vilken flax vi hade. Det såg ut att dra ihop sig till ösregn. Istället kom solen på ett lagom långt besök och vi hann fika och njuta vid ett bord. Solveig hann dessutom ”macra” Sankt Pers Nycklar.

Hela Näsudden är ett flackt och öppet landskap som på hösten drar till sig mängder av flyttfåglar. Perfekt plats för att bygga upp en vindkraftspark. Kanske inte så snyggt för ögat. Men bra för framtiden.
Här har jag zoomat in en ensam fiskestuga. Det kan röra sig om Bodudd som endast har en strandbod.