Vakti

En skön avstickare från väg 140 söder ut är att blinka av mot Näs kyrka och sedan med hjälp av GPS ta sig ner för relativt bra grusvägar mot vackra Näsudden.

Vakti är en allmänning som blev ett fiskeläge vid omkring 1800-talets början. Redan på 1700-talet fanns här en vårdkase. Du tänker kanske på plåster och bandage? Nej. Vårdkase var en signaleld som användes i orostider för att varna för faror.

Från början fanns här flera strandbodar. Tyvärr finns det numera endast tre tappra kvar. På 1930-talet började större kuttrar komma till Vakti. Olämpligt nog hade det börjat sanda igen i viken och det blev för grunt för dem att ta sig fram.

En bra bild för att skildra när gammalt möter nytt. Förstår du vad jag fiskar efter?

På tillbakavägen körde vi bara fel en gång… så går det när ”Den lilla blå” inte får bestämma.

Nostalgibesök som väckte minnen till liv


Vi körde ner från Grogarnsberget och nådde havet och hamnen. Vi parkerade bilen framför den välkända Hamnkrogen.

Vårt mål handlade inte om måltider utan om ett efterlängtat återbesök.

Herrvik fiskeläge kommer alltid att ha en speciell plats i mitt Gotlandshjärta.

Strandbodarna är resta mellan 1700 och 2000.

Herrvik hamn är en levande hamn med yrkesfiskare. Även om de inte är många till antalet. Hamnen har moderniserats flera gånger. Vågbrytare uppfördes i slutet av 20-talet. På åttiotalet försågs hamnen med djuphamn och en fritidsbåtshamn. Under samma årtionde var hamnen Gotlands största med sina omkring 30 verksamma fiskare.

Inläggets detaljfoton är denna gång få till antalet. 😉

De röda bodarna ner mot hamnen lär vara de modernaste. Men våra favoriter ligger på ”högre plan”.

Måste nämna att under 1890-talet var Herrvik fiskeläge en glansperiod för laxfiske. Det har också funnits en lotsplats här under åren 1885-1928. Kärt barn har många namn. Tidigare hette fiskeläget Herrevik och Junkershamn efter det fiske som bedrevs av herremän från trakten.

Bildkvalitén höll inte högsta klass på det omslag som jag ville ha på min tredje bok. Därför blev det inte ”scillahav”, vanligt blått hav, gammal grind och annat smått och gott från Gislövshammar på Österlen. Nu tre år senare är jag glad för det. Detta omslag stämmer mycket mer överens med innehållet i boken. https://gotlanduppochner.com/kop-bok-bocker/