Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Fotnot: Vi svarar på kommentarer med en symbol. De första tretton akternas foton är tagna i december. När snön försvann och slasket och gråskalan tog över makten tog vi en paus från GRÄNDERNAS STAD-projektet. I förra veckan gjorde vi comeback under tre härliga längre promenader. Fast det började inte speciellt kul när vi åkte iväg tidigt på måndagsmorgonen. Lurigt på vägen och betydligt halkigare på kullerstensgatorna. Smart nog gav vi upp som ”två Bambi på is”, redan på Södertorget. Efter lunch och några soliga förmiddagstimmar var läget mer tilltalande. ”Den lilla blå” fick njuta av havsutsikt medans vi tvåfotade gled in genom Fiskarporten och vek höger och sedan nästan direkt vänster uppför Specksgränd. Framför mig på skrivbordet studerar jag just nu en kopierad nätsida om ett erbjudande ifrån Booli som rör Specksgränd 6. En villa med tre rum på sextiosex kvadratmeter. Utgångspriset är endast 6 160 000 kr.
Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.
Vår
Sommar
Höst
Vinter
Små tankar om de fyra årstiderna: Idag är det vårmånad. Men utanför mitt fönster påminner det jag ser betydligt mer om ovanstående foto. Höstfotot tilltalar mig mest i kvartetten. Då var jag gräsänkling igen. Solveig är tillbaks på jobbet efter sitt sportlov. Vi hann som vanligt en hel del trevligheter. Tyvärr går loven alldeles för fort. Nu börjar på allvar mitt förberedelsearbete inför gotlanduppochners vår och försommar utflykter. Det kommer inte att bli lätt… Jag väljer att svara med en symbol på eventuella kommentarer. Tack för besöket. ❤
Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉
Linde är en av de 17 absidkyrkorna på Gotland.
Denna typ av torn från 1200-talet förekommer på ett femtiotal landskyrkor på ön.
Kyrkan är byggd i tre etapper. Först koret som kom till i slutet av 1100-talet. Sedan långhuset och slutligen tornet som byggdes i mitten av 1200-talet.
Det finns ett väl bevarat altarskåp, som är daterat 1521.
Triumfkrucifixet är en kopia. Originalet från 1100-talets slut finns på Statens Historiska Museum i Stockholm.
Dopfunten har speciella reliefer.
Predikstolen är från 1600-talet.
Triumf- och tornbågarna är dekorerade med kvadermålning från 1200-talet. På långhusväggarna är målningarna från 1300- och 1400-talen.
På den västra väggen i långhuset finns ”Skvaller i kyrkan”. Framställningen från 1400-talet visar hur skvallrande kvinnor förs bort av djävlar.
Tänkvärda ord: ”Ordet framgång har ingen betydelse så länge det finns olyckliga barn i världen.” Albert Einstein
Min sportlovsvecka går mot sitt slut. Den har bjudit oss alla här på Gotland på en hel del solstunder. Stunder som fått mig och Bosse att ta fram kameran och ge oss ut på upptäcktsfärd. Den här veckan har vi rört oss runt och innanför muren. Så här kommer några fotominnen från våra miniutflykter.
”Sol, sol, vi har längtat många, långa och huttriga dar…” (Solsången, text: Britt G. Hallqvist och musik: Olle Widestrand)
För visst är det så att vi har längtat oss igenom ganska många gråa dagar nu och att vi genast blir lite gladare när vi ser att solen äntligen har tittat fram.
”När vi går i solen, då sjunger vi så här: Sol, sol, jättesköna sol! För du värmer vårt land, och du är så populär. Sol, sol, jättesköna sol! Det är du som ger oss alla liv och ljus. Sol, sol, jättesköna sol!” (Jättesköna sol, text och musik: Olle Widestrand)
Underbara Almedalen och utsikten upp mot innerstaden! Vi har varit här många gånger, men jag njuter fortfarande varje gång vi kommer hit.
Almedalsbiblioteket och den fantastiska glasväggen som ger så fina spegelbilder.
Jag har svårt för att gå förbi blommor utan att stanna och ta en bild. Vintergäcken verkade njuta av solskenet lika mycket som vi gjorde.
En morgon parkerade vi utanför Söderport, men upptäckte ganska snabbt att det var rejält halt, så efter de här två bilderna valde vi att ”halka” tillbaka till bilen och åka hem igen. Vi tog revansch på eftermiddagen.
S:t Nicolai tycks vara ”bo” för många fåglar. Inte dumt att ha egen balkong med utsikt över innerstaden.
”Solen lyser, himlen är blå, vad det är skönt att leva då.” (Solskensvisa, text och musik: Olle Widestrand).
Om någon undrar varför jag har snöat in på Olle Widestrands barnvisor så kan jag berätta att jag gick på lärarhögskolan i Jönköping i början av 80-talet och där lärde vi oss många av hans visor. (Vill minnas att han jobbade där…) Texterna lever kvar och dyker upp ibland i mitt minne.
Nu ska vi strax ge oss ut i solen igen. Fast idag blåser det rejält, så det blir nog bara en tur till Maxi, utan kamera…
B. S:t Göran är den enda av dessa ruiner som finns UTANFÖR ringmuren. En gång i tiden var det ett hospital som tog hand om de stackars människor som drabbats av lepra, spetälska.
C.
D.
E.
F.
Ledtråd: Utanför ringmuren. Min önskan: Svara med endast en bokstav i en kommentar.
Regler/Poäng/Sidsnack: Tävlingstiden är från inlägg och exakt en vecka framåt. (9/3 kl. 15.30) Några timmar senare ska vi åka till flygplatsen och krama om en brunögd tjej. ❤ Kommande akt kan dyka upp när som helst, men aldrig samtidigt som en pågående tävlingsakt. I tabellen nedan noterar du hur både poäng för rätt bokstav och antalet bilder ökar för varje ny akt. LYCKA TILL!
Akter
Antal foto
Poäng
Akt 1
2
1
Akt 2
3
2
Akt 3
4
3
Akt 4
5
4
Akt 5
6
5
Akt 6
7
6
Akt 7
8
7
Akt 8
9
8
Akt 9
10
9
Max.
54 st
45 p.
Tabell efter akt fem:
Plats
Namn
Just nu
1
Anita L
15 = max
2
Znogge
12
3
Louise
11
3
Maj J
11
5
Ethel
8
5
Wiolettan
8
7
Eva-Lotta
7
8
Anki A
6
8
Minton
6
8
Blomsterbönan
6
11
Lisbeth
5
12
Åse
3
13
Lena W
2
13
Ditte
2
13
Laila L
2
13
Anne B
2
17
Marie K
1
17
Jennifer
1
17
Karin
1
17
Ing-Britt
1
17
Gunilla W
1
22
Sven-Arne
0
22
Nils P
0
22
Susie
0
25
Övriga
Nästa gång blir det sex eller noll poäng till dem som vågar sig på att deltaga. 😊 Övriga får ALLTID noll poäng. Antalet foton kommer att vara 7 st. Det finns hela 30 poäng kvar att kämpa om. Hjärtligt välkomna när det händer.
Priser: Alla på pallen får var sin Skrap-Kryss. Vid samma poäng i sluttabellen avgör den som nådde summan först. Vem ska bli fotomästare 2023? 2019 – Anne Bondin 2020 – Wiolettan 2021 – Maj Johansson 2022 – Anita Linder 2023 – Ett femte namn? En dubbelsegrare? Min personliga chansning är att det blir en kvinna.
Fotnot: Strandgatan är en av Visbys paradgator och en av våra personliga favoriter. Här går det att tillbringa många timmar. Både inomhus och utomhus. Vi svarar på kommentarer med en symbol. Vill du fördjupa dig kan du trycka på januari 2020. Där ”redovisar” vi sju etapper om Strandgatan som var dåtidens Manhattan under mitten av 1100-talet och fram till en bit in på 1300-talet.
Konstverket med det vackra namnet har jag sett fram emot att se i verkligheten. Platsen är vid ena sidan om ingången till Mödravården på Visby Lasarett.
Mosaiktavlan är skänkt av den välkända gotländska kulturikonen Erik Olsson (1919-2006). Vilken tur att Erik inte gick i sin pappas ”fotspår” och blev yrkesfiskare i Sanda. Jag läste att han arbetade mest med grafik, akvareller, mosaiker och akryl. Erik som föddes i Klinte blev med tiden en mycket berest man och hann exempelvis med att arbeta som konservator i de fyra länderna; Italien, Grekland, Egypten och Afghanistan.
Blåeld, vallmo, prästkrage och nicktistel ser du i mosaiken. Eftersom de inte saltar på Gotland är det möjligt att njuta extra länge för bilpassagerare. Vi ser fram emot att glida omkring på öns vägnät och vara tacksamma för all gratis konst längs vägkanten. ❤
Jag är fascinerad av människor som är skickliga på att göra saker som jag varken kan eller skulle komma på tanken på att pröva, inte ens om jag fick betalt. Efter att ha ”googlat runt”, läst och tittat på bilder, vet jag numera att detta är en vattensport som kallas kitesurfing. Tänk att man alltid kan lära sig något nytt genom att läsa vad någon annan skrivit…
Den som följer vår blogg känner säkert igen ”Snäckschimpansen” som håller ett vakande öga över den den orädde kitesurfaren. Han eller hon älskar förmodligen att vara där ute. Själv är jag fullt nöjd med att stå på stranden och hålla hårt i kameran. För mig räcker det med att se på naturens krafter på håll. Jag behöver inte bli ett med dem.
Det visade sig vara två personer som utmanades av kraften i vindarna denna eftermiddag. Bosse och jag råkade befinna oss på rätt plats, vid rätt tillfälle, och hade dessutom lyckats få med oss kameran.
Vilken tur att vi får vara olika! Jag njuter av att fotografera vågor och försöka få till bra bilder. De njuter av att vara ett med vågorna. Tänk att de vågar!
Så länge vi satt inne och såg ut genom fönstret blev vi lurade. Vi trodde att det inte bara var soligt utan också varmt…. Sedan lyssnade vi till vinden och insåg att det blåste rätt friskt. Alltså gällde det att klä sig varmt innan vi gav oss iväg till Åhsbergska hagen.
Ganska snart dök rubriken upp i mina tankar. Solen skapade verkligen mönster i naturen, som ett inslag i en väv.
Det fanns en liten aning av vår i luften trots att det bara var den artonde februari. Åtminstone kändes det så när vi lyssnade på fåglarna.
Murgrönan är allestädes närvarande i Åhsbergska hagen. Den skapar en speciell känsla där den klättrar omkring, både högt och lågt.
Vi såg både vandrare och andra fotografer. Lite avundsjukt konstaterade vi att fågelfotografens kamera höll en helt annan klass än vår.
Efter en stunds letande så fanns de plötsligt där, årets första blåsippor. Nåja, det får väl erkännas att vi inte blev först i år heller. Har sett flera bilder med gotländska blåsippor på Instagram. Inte blev skärpan något att skryta med, men man kan ju undra vad det är för en figur vars skugga syns tydligt på blåsippsbladet.
Efter ett tag längtade både jag och Bosse efter att få komma in och värma oss. På väg hem över gården kunde jag inte låta bli att fota snödropparna. Dessa tuffa blommor som inte bryr sig om varken snö eller kyla. De bara vet när det är dags för dem att blomma ut och sprida vårkänslor till oss frusna människor.
Jag har alltid haft ett stort behov av att bo nära havet. Vill gärna uppleva all dess skiftningar i humör och färgnyanser.
Därför fanns ständigt saknaden, när jag bodde i trakter alltför långt ifrån möjligheten att nå havet, när det exempelvis blåste till rejält. Som barn var det som ett spännande äventyr när pappa tog mig med i bilen till Grötvik utanför Halmstad, när det var ”busväder”. Var inte mamma med brukade vi gå ut på piren en sväng, där det nästan alltid fanns andra nyfikna betraktare. Som vuxen har jag tagit bilen till platser nära våra bostäder, där det varit rejäl sjö. Ibland har det känts i bilen som den ska lyfta iväg som ett flygplan. Tänker just nu på Kattvik utanför Båstad och Glommen norr om Falkenberg.
Ser inte den vänstra svanen förskräckt ut? Eller njuter den av den extra duschen?
I nutid håller jag till godo med att hälsa på havet dagen efter ”stormens öga”. Därför fick jag lyssna till Otto i sovrummet under en ryckig ”sömnnatt”. Vem bestämmer namnen? Vad kommer den på P att heta? Två saker vet jag. Den kommer inte att heta Per och allt går nästan att googla. Jag önskar dig bloggbesökare en trevlig dag. ❤
bornholmuppochner & gotlanduppochner 