Kategoriarkiv: Utanför ringmuren i Visby

Langska Huset

Publicerad den av
16

Vilken spännande historia det finns om detta gamla hus från 1766, som ligger i området Kopparsvik, ovanför Visby Hamn. Huset byggdes av garvaren Petter Lindberg, som avled åtta år senare. Då köpte de kända Bröderna Donner huset och använde det som boningshus.

En ungersk-tysk, mångsysslande man, som hette Tobias Lang, bestämde sig på våren 1784 för att söka sin lycka i (nuvarande) S:t Petersburg. Men skeppet hamnade i svår storm, strandade och sjönk utanför Sproge i början av juni. (Skeppet kunde bärgas senare och återlämnas till ägaren.)

I ett brev skrev Tobias Lang. ”Jag kom inte längre än till Gotland, en ö som jag aldrig hört talas om tidigare.”
Tobias begav sig upp till Visby och sökte jobb för att försörja sig. På Gotland blev han kvar till sin död 1889.

Det verkar som Tobias Lang var ett mekaniskt geni. Om du vill läsa mer om denna mångsidiga man rekommenderar vi boken ”Från Guta Bygd” 1991.
Tobias startade exempelvis ett kvarnverk på området för bland annat oljepressning av lin- och hampafrön. Oljan kunde användas i såptillverkningen. Kvarnen byggdes senare om till mjölkvarn. Intressant är att läsa att det hittades anteckningar som rörde sig om sjukjournaler från 1814 fram till hans död 22 år senare. Det visade sig att han verkade som ”klok gubbe” och förde journaler för alla sina patienter. Lang skrev om vilka sjukdomar de led av. Ordinationer som senapsdeg, örtpreparat m.m. nämns. Även storlek på betalning är noterat. Min torra humor spratt till av att det på en del ställen står ”är botad” men inget på andra ställen.

De tre fotona ovanför denna spis är från översta våningen. Tyvärr var vi där en dag försent. Dagen innan hade de plockat ner utställningen som hängt där tidigare. Vi får försöka återkomma någon gång när det är någon annan intressant utställning på plats. Om inte annat för att nästa gång njuta av att fika utomhus.

Denna kakelugn är från mitten av 1700-talet.

Vi gick runt bland de olika, mysiga möjligheterna att inta vårt fika.

Sedan gällde det att bestämma sig för vad vi skulle välja. En tog varm dryck. Den andre valde kall dryck. Vi gjorde även något som nästan blivit som en familjetradition. Vi köpte två saker, som vi på plats ”delade på mitten”. Smart va? 🙂

Med tanke på att vi skulle dela var det väl tur att vi ville sitta vid samma bord. Som två gamla f.d. bibliotekarier var det självklart för oss att sitta nära en bokhylla full med spännande böcker.

Utanför vårt fönster såg vi bäcken från klinten som rinner precis vid huset. Med tanke på allt vatten så nära var det omöjligt att bygga en källare under huset.

Nöjda efter ett trevligt bemötande av ett par som gärna berättade om husets historia var detta en bra start på en fredagseftermiddag. Det verkar som de har öppet mellan 12-16 alla dagar utom måndagar.
För att avrunda ovan berättelse om Tobias Lang. På sin dödsbädd 1836 fick han Lantbruksakademins guldmedalj. Sonen Johan Daniel Lang fortsatte verksamheten fram till sin död 1889. Undra om han på ledig tid tog pass som ”klok son?” 😉
Johan Daniels ogifta dotter Johanna Carolina Lang bodde kvar i huset till sin död 1908. Efter det fanns ett laboratorium i huset. Ägare var cementfabriken som fanns på klintavsatsen ovanför Langska området. 1940 lades cementfabriken ner. Då tog Gotlands Lantmän över området.
I tjugo år stod huset oanvänt. Sedan renoverades det exteriört på 1980-talet och interiört under början av 1990-talet.
1992 byggnadsförklarades Langska Huset och anses vara ett av Visbys bäst bevarade hus från 1700-talet. Det är väl värt ett besök!

Bara vi tog oss tid och tittade efter – så fanns de där

Publicerad den av
9

Redan förra helgen gav vi oss ut med våra kameror, till Brucebo, för att leta upp årets första blåsippor. Det gick sådär… eller om sanningen ska fram… det gick inte alls. Två små frusna blommor var det enda vi hittade och de vägrade att fastna på bild trots alla mina försök att ”gräva fram” dem så att de skulle synas lite bättre.

Gårdagens utflykt till Högklint och dagens utflykt till Lummelunda gav ett bättre resultat.

Fast jag måste erkänna att vi höll på att missa att de fanns där igår. Det var tack vare mitt förslag att vi skulle lämna den utstakade leden, och ge oss ut i det okända, som vi upptäckte att det faktiskt fanns många blommor bara vi tog oss tid och tittade efter bland alla bruna löv och torrt gräs.

Det är minst sagt rogivande att titta in i blåsippornas små ”ansikten”. För en kort stund glömmer vi all vår oro för det som händer i världen och fyller på med lite hopp.

bild

Var och en är unik, på sitt sätt, precis som det är med oss människor.

Vi vet så lite vad som ligger framför. Allt vi kan göra är att göra det bästa av den stund som vi har just nu.

Kram från Solveig

En glimt av miljön runt Hamnplan

Publicerad den av
12

Så här lugnt kan det vara just nu vid Visby Gästhamn. Annat är det under högsommaren då det kan tyckas vara en tävling om vem som har störst skrytbåt. 🙂

Jag studerade just nu två bilder från Kasernen. Den äldsta från 1890. Den yngsta från 2010. Väldigt mycket är sig likt på utsidan, trots att 120 år runnit iväg. Det är flera skorstenar på taket på den äldsta och det är mer grönska framför huvudentrén.

Två sommarbutiker.
GANT öppnade butik här förra sommaren. Rötterna från livsstilsvarumärket finns på östra sidan i USA. Förra året hade de tydligen 583 butiker i världen i 70 länder.
BJÖRN BORG har kört på somrarna sedan 2019. Undra om det finns en eller sex butiker i Wimbledon? 😉

BJÖRKANDERS minns jag från semestrar från förr.

Tullkammarbyggnaden är vacker med sin blå tegel och bågfönster.
1995 startades Gotlands Tonsättarskola. Det är den enda skola i Norden som specialiserat sig på enbart komposition. Berömda Sven-David Sandström undervisade i ämnet fram till 1999. Det året blev han professor i Bloomington, Indiana i USA. Antagligen blev det för långt att pendla. 😉 Vad sugen jag blir på att få komma in och kika. Läser att det ska finnas flyglar, elektronmusikstudior och andra studios. Musikbiblioteket drar också för en gammal bibliotekarie, som undertecknad och hans fru.

Undra hur många smaker de kommer att locka med när de snart öppnar? Våra älskade döttrar missar sällan ett besök här, när de befinner sig på öjn.

Skönt att ha egen bänk och kunna njuta av vyn. I juni, juli och augusti är tempot mer uppskruvat. Hade vi haft elcyklar hade vi säkert varit här oftare under sommaren. För det är svettigt att leta efter en ledig bilparkering och cykla hem i uppförsbackarna är för tufft och inte ens möjligt en sommardag. Kanske mitt i natten.

Fotnot:
Detta var inlägg nummer 100 i kategorin UTANFÖR RINGMUREN I VISBY.

Monument över geologisk dagbok

Publicerad den av
6

Sommaren 1993 präglades Gotland av konst som engagerade och upprörde. Orsaken var den stora utställningen Baltic Sculpture. Ett tjugotal baltiska konstnärer bjöds in för att skapa skulpturer med utgångspunkt från Visby, dess miljö och tidsanda. Till detta mötte gotländska konstnärer upp med utställningen Genus loci. (Platsens ande).

Nu snart trettio år senare finns endast tre av skulpturerna kvar. En av dem är ”Monument över geologisk dagbok” av Björn Erling Evensen (1924-2021). Under skulptursommaren -93 stod den på Konstmuseets gård. Här befinner vi oss nära Högskolan och Hamnplan. Materialet är gotländsk kalksten och huggen av Hanna Wärff.
Namnet och temat antyder att skulpturen ska ses som en öppning i tiden. Den tanken kan jag ta till mig.

Björn Erling Evensen:
Utbildade sig vid konstskolor i Stockholm och London. Han gjorde studieresor till Paris och Berlin. Gick även i konstakademierna i Rom och Palermo. Han gillade att experimentera med olika material, storlek, former och ljud. Men mest känd är han för sina offentliga skulpturer. Kanske har du besökare något på din hemmaplan av Evensen. Björn bodde länge på Lidingö. Under senare tid bodde han i Visby, fram till sin död förra året.

En unik verksamhet i en unik byggnad

Publicerad den av
19

Om ett hus kunnat prata så hade vi nog blivit stående hela eftermiddagen framför det tjärade bulhuset på Tage Cervins gata i Visby. Tänk så mycket det kunnat berätta om sitt, nästan, 300-åriga liv. Det byggdes 1725 på Bolex gård som ligger i Eskelhem socken och ägdes av släkten Ödin. Garveriverksamheten började i början av 1800-talet.
1852 flyttades huset till Visby och i år är det alltså 170 år sedan verksamheten flyttades hit.
Garveriverksamheten fortsatte fram till 1974. Under ett par år på 70-talet stod huset tomt innan det renoverades och blev den fantastiska butik den är idag.

Välkommen in! Här möter vi det här glada gänget: Eva, som driver verksamheten, Nabih och Maria.

”På Ödins Garveri älskar vi gotländska lammskinn”, läser jag på hemsidan (odinsgarveri.se).
Det kan man se! ”Det är med stor glädje som vi utifrån varje skinns beskaffenhet skapar vackra produkter i den egna ateljén”, läser jag vidare. Tänk att man kan använda lammskinn till så mycket.
Jag gillar verkligen att den här fantastiska ”tunnan” som tidigare använts i garveriet numera blivit en perfekt del av butiksverksamheten.

Och att man valde att renovera med varsam hand på 70-talet så att huset fortfarande har kvar sin atmosfär.

Hästen har fin utsikt mot stadsmuren och Kalk hotell. https://gotlanduppochner.com/2022/01/06/kalk-hotell-en-parla-i-en-vacker-stad/

Hade det funnits någon i vår bekantskapskrets som varit i lagom ålder så hade jag nog köpt med de här… Så småningom kanske…

Vi fick lov att titta in i ateljén där de vackra produkterna skapas.

Nu har vi lärt oss att lammskinn kan användas till att skapa många olika slags unika produkter. Tack Maria för att du gav oss idén till dagens titel. Det är verkligen en unik verksamhet i en unik byggnad och den kan med stolthet inta förstaplatsen över Gotlands äldsta kvarvarande företag i samma bransch. /Solveig

Man kan inte beställa solnedgångar. De bara blir – eller inte…

Publicerad den av
16

Efter några år som boende på Gotland har vi lärt oss att det är något visst med solnedgångarna i Visby. Många är de kvällar när solen helt plötsligt, efter en hel dags frånvaro, glimtar till en stund innan det är dags för den att gå ned.

Vi har också lärt oss att det inte alltid blir en sådan där underbar solnedgång som vi trott, trots att solen strålat från en klar himmel tidigare på dagen.

Med andra ord har vi, av erfarenhet, förstått att solnedgångar inte är beställningsbara. Ibland blir de helt fantastiska, andra gånger blir de lite halvbra eller inte alls…

Det händer också att jag står där med kameran och bara väntar på att ljuset ska bli så där perfekt – och så plötsligt försvinner solen bakom en – färja!

Som tur är så förflyttar sig färjor framåt – så med lite lagom tålamod kommer solen fram igen.

Ibland väljer jag att låta ett planerat ”hinder” komma i vägen. Som t.ex. den här skylten som talar om att jag älskar Visby.

Och jag kan ju förstås inte låta bli att låta kameran krypa lite närmare och låta halva bokstaven B skapa en ram runtom.

Den här gången blev himlen vackert pastellfärgad. Andra gånger har jag sett den flammande röd. Man kan inte beställa solnedgångar. Bara tacksamt ta emot den skönhet som ges. /Solveig

Garvaregården

Publicerad den av
16

En liten bit från Fiskarporten var det år 1750 byggstart för Garvaregården och torkladan bredvid.

Den första fastighetsägaren var Christopher Fiscker. Förste garvaren som står med i fastighetsbeteckningen bar namnet Johan Gottfrid Stenström. Året var 1879.

Så här ser det ut från havssidan.
Byggnaden har förutom garveri hyst flera olika verksamheter. Jag kan nämna skilda saker som segelduksfabrik, möbelfabrik, färgtryckeri och slumstation för Frälsningsarmén. Sedan 1969 är det AB Gotlandshem som är ägare.

Vi gick in genom Fiskarporten och tog några steg in på den privata parkeringen, för att se om det stämde. Jodå! Det är byggt direkt mot medeltidsmuren. Häftigt.

Rakt fram ser du en medeltida portöppning, en Bryggport, som liknar Fiskarporten. Till den krävs ”egen nyckel”.

Avslutar med ett grönt Almedalen. Det är svårt att förstå att detta var Gamle hamn fram till 1785. Då låg flera garverier runt området, utanför ringmuren. Med tanke på användandet av olika sorts syror ville de inte ha den verksamheten innanför muren.

Boll med skruv

Publicerad den av
11

Sex år före Anders Årfelts berömda första bagge var på plats utanför Österport, 1992, invigdes denna ca 8 meter höga skulptur, som är gjord av formgjuten betong.

Anders Årfelt döpte skulpturen till ”Boll med skruv”. Från början hade han tänkt sig en rund boll. Tyvärr funkade det inte visuellt. Eftersom han ville att bollen skulle vara fylld med energi blev slutprodukten en elliptisk boll.

Anders gjorde formar och formsnickare på Skanska i Träkumla byggde formen. Med hjälp av en skylift skruvades bollen fast på invigningsdagen. Som gammal bollälskare uppskattar jag skulpturen, som jag kört förbi många gånger. Till slut stannade jag till och tog kort en solig dag.

Kvällssol över Visby

Publicerad den av
29

Följ med på en kvällspromenad i Visby, strax innan solen går ner.
Vi börjar i Almedalsparken.

Det är något visst med kvällssol. Kanske för att man vet att det snart blir mörkt, trots att klockan bara är lite över fyra på eftermiddagen.

Solskenet på bilden gör att det är lätt att tro att det är varmt och skönt. Men, i verkligheten var det visserligen väldigt fint – men också väldigt kallt!

Det här huset har säkert en egen historia att berätta, men den får vi ta en annan gång.
Vi vänder och går tillbaka mot hamnen igen. Ser du min skugga på väggen?

Svanen hade visst bestämt sig för en tidig kväll. En liten stund senare såg jag att den stoppade näbben under vingen.

Så här i februari finns det inte så många båtar att fotografera. Annat är det på sommaren. Då är det svårt att hitta en plats som inte är upptagen av en båt.

Så mäktig en färja är när man står här nere och ser upp mot den.

De sista strålarna återspeglas i vattnet…

och det är dags att gå in och värma sig.
Text och foto: Solveig Lidén

Finansierades med juveler

Publicerad den av
14

1869 grundades Gotlands sjukhem av den varmhjärtade prinsessan Eugénie (1830-1889).

För att finansiera projektet sålde prinsessan sin farmors, drottning Desideria, smycken.

Omöjligt för fotografen att få med hela fasaden på bilden.

Prinsessan som värnade om de svagaste bestämde bland annat att sjukhemmets styrelse skulle ha lika många kvinnor som män. Fortfarande drivs verksamheten av Gotlands sjukhems stiftelse och den är enligt ”reglerna” en icke vinstdrivande verksamhet. Platserna anvisas av Region Gotland. Biskopen är av tradition ordförande.

Genom åren har det gjorts många ombyggnader. Tidigare hade de dubbelrum. Nu handlar det om 42 lägenheter och numera ska det vara en av Sveriges modernaste sjukhem.

Tre år tidigare, 1866, uppfördes ett barnhem för gossar på vägen ner mot Fridhem. Prinsessan Eugénie hade köpt torpet och döpte det till Fridtorps barnhem.

Vid sekelskiftet 1900 uppfördes en större byggnad som barnhem för flickor. Prinsessan ville att barnhemmet skulle vara delvis självförsörjande genom lantbruket nära hemmet. Barnen fick praktisk undervisning inom både jordbruk och skogsskötsel. I ladugården hade de häst, ko och höns.

Detta hus har också kallats för Kapellet. Virket till korset tog från ett akacieträd som vuxit upp på Fridhem. Under åren tillkom brygg- och tvättstuga, föreståndarinnebostad, lärarbostad samt nämnda ladugård och hönshus.

I mitten av 1940-talet fick landstinget enligt riksdagsbeslut huvudansvaret för barnhemsvården i Sverige. De ”dissade” redan 1947 det gamla Fridtorpshemmet.

Kuriosa:
Prinsessan Eugénie gick bort på Stockholms slott den 23 april 1889, natten till sin 59-årsdag, efter ett helt liv dedikerat åt välgörenhet. Så mycket gott det kom från denna späda varmhjärtade kvinna som själv hade få personliga behov. ❤