Ygne fiskeläge


Det enda jag kände till innan vi parkerade bilen på parkeringen var att vid Ygne fiskeläge finns en kabel från fastlandet som ger oss öbor el. Sådant tänkte jag inte på när vi traskade iväg och tittade mot segelbåten på havet.

2 km från Högklint finns denna pärla till fiskeläge.

Båtarna ligger förhoppningsvis tillräckligt långt från det ”slukande” havet.

Fiskeläget är privatägt och bodarna är utarrenderade. Men det är helt okej för oss ”vanliga” att parkera bilen snyggt och titta oss omkring om vi inte stör på ett ”dumt sätt”.

Lite för mycket skuggor när jag skulle fota detaljer. Prissessan Eugenie som blev förtjust i Västerhejde socken gjorde fler fina insatser, än de två andra som jag berättat om i tidigare inlägg. På 1870-talet avsatte hon en fond till hjälp för yrkesfiskare i Ygne och Buske fiskeläge som förlorade redskap vid dåligt sjöväder.

En lockande fiskebod.

Fyra på rad – spelas det kanske inne i någon av dessa bodar.

Trots att det är stenstrand åt båda hållen är denna i söder …

.. och denna i norr mer och mer populära som badplatser. Men det lär vara oberäkneliga strömmar i dessa krokar.
Det var lite kul att jag läste att ”något fiske äger inte längre rum från platsen”…

.. så nu ser du bara i syne. 😉

En sista glimt mellan grenarna…

… innan vi tog trappan upp. En kort stund tänkte jag på klassikern ”De trettionio stegen.” Minns du den brittiska thrillern från 1935? Den tyckte jag var jättespännande när jag såg den som grabb.

Båt i vila. ❤

4. Västerhejde kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också. 😉

Denna romanska kyrka invigdes 1204. För att nå kyrkan körde vi kustvägen söder ut från Visby. Längs med väg 140 dök kyrktornet upp snabbt i blickfånget efter vi passerat Vibble.
Det är alltid lika trevligt att vika av från en större väg och sänka farten. Oftast dyker det upp oväntade spännande saker, mot det egentliga målet.

Kyrkan i Västerhejde hör till de få Gotlandskyrkor, vars exteriör genomgått en betydande förändring i sen tid. Fram till 1856 fanns ett spetsigt tornhuv. Detta ersattes, efter en ritning av den kände arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander, av ett trappgaveltorn. Detta speciella torn är det enda på Gotland.

I övrigt är kyrkan en väl bevarad romansk anläggning.

Den rikt skulpterade dopfunten av sandsten är skänkt av domaren Oluf Lundsberg 1681.

Den vackra bänkinredningen är till största delen från 1600-talet.

Prinsessan Eugenie bodde i sitt stora fina hus inte många kilometer härifrån. Troligen var det därför hon frikostigt skänkte en orgel (numera ersatt) samt två oljemålningar.

Jag är svag för glasmålningar.

Det är jag ju också för fönster med ”vanlig utsikt” också liksom …

… gamla portar.

Genast blev jag nyfiken på denna person och googlade när jag kom hem:
Olle var född i Karlskrona och hade en ljus sångröst och en intensiv närvaro på scen. Jag gissar på att han blev förtjust i Gotland efter att ha varit med i Ruinspelen i Visby. Han byggde ett hus vid havet och fick sin bas där. Var säkert vilsamt efter ex. turnéer i USA och Kanada. Kul att läsa att han satte upp en ”Pippiteater” på Kneippbyn med Astrid Lindgrens goda minne. Vägen till Högklint har idag hans namn.

Torkan sommaren 2018 gjorde sig påmind överallt. Det var annars trevligt runt omkring kyrkan. Vi tog en promenad och njöt av utsikt och tystheten från den moderna världen – endast en liten bit bort.

Tänkvärda ord:
”Vi lever en sekund i taget
och sekunden är just nu.”
Eyvind Johnson