Med teknikens hjälp kan gamla bilder bli som nya

”Du har inte gjort ett enda inlägg i år”, sa Bosse till mig igår. Så klart att jag genast måste se till att det blir ändring på det.

Med appen ”Waterlogue” kan jag, med teknikens hjälp, göra om fotografier så att de nästan ser ut som om de vore akvareller. Det enda som krävs är lite tålamod och tid och eftersom jag fortfarande har jullov så…
Vi börjar med min favoritblomma – Blåsippan. Gotland är bästa platsen att bo på om man gillar blåsippor. Om några månader så kan vi njuta igen. Kanske är det förvandlingen från den först, till synes, helt döda marken som plötsligt exploderar av liv, som gör att jag är så förtjust i dessa blommor. Eller också är det helt enkelt så att jag börjar bli gammal och alltmer nostalgisk. De små buketterna av blåsippor som jag plockade i vår hage var många under barndomsåren. Det hörde till att bege sig ner till hagen, varje vår, och leta upp årets första blåsippa. Jag brukade till och med pressa den och sätta in den i min dagbok.

Krolliljan får mig att tänka på mormors lilla röda stuga. I den gamla delen av trädgården, bakom hennes hus, växte de. Jag blev glatt överraskad när Bosse hittade krolliljor bredvid fjärilsstigen, nära Bingers kvarn. (Själv letade jag fjärilar som satt stilla.)

Rosor var mammas favoritblommor och därför fanns det flera olika sorter i vår trädgård. Gotland, som brukar kallas ”Rosornas ö”, bjuder på rosor under många av årets månader, till och med runt jul.

Cikorian är en av Gotlands blå blommor. De lyser verkligen upp längs vägkanterna när man är ute och åker. De är fantastiskt vackra om man tar sig tid och studerar dem på nära håll.

Nipsippan – är en skönhet som finns nästan bara på Gotland. Det blev två resor till Filehajdar innan vi lyckades hitta några exemplar av den. Eftersom de växte på fel sida av staketet fick jag lägga mig platt på marken med kameran under staketet. Vad gör man inte för att få en bra bild?

Stor Skogslilja är en gotländsk orkidé som vi också lyckades fånga på bild under 2022.
De här hittade vi på Klinteberget.

Flugblomster – Ett av våra mål för 2022 var att hitta denna originella orkidé och vi lyckades – till sist!

Min ”karriär” som fjärilsfotograf har väl inte gått något vidare. De flesta fjärilar jag mött har inte varit speciellt samarbetsvilliga. Den sexfläckiga bastardsvärmaren utgör en undantag. Jag skulle ha kunnat ta flera hundra foton om jag velat. När jag läste på fick jag veta att de innehåller vätecyanid. Därför behöver de inte tänka så mycket på eventuella fiender. Smart!

Avslutar med denna bild där solljuset lyser genom kastanjens blad. Hopp! Dagarna kommer att bli längre. Naturen kommer att vakna igen om några månader. Låt oss försöka sprida värme och vänlighet och skapa positiva ringar som sprider sig vidare…
Gott Nytt 2023!

Jakten på den fridlysta och rödlistade nipsippan. Del 2

Det finns bara en sak att göra när något blir fel: ”Gör om, gör rätt!”
Förra söndagen kröp jag omkring i naturreservatet Filehajdar med mitt macro och fotade ”sippor”. Det fanns gott om blåsippor (dem har jag bra koll på), vitsippor (dem har jag också full koll på) och så lyckades jag till min stora glädje hitta en annan sorts sippor; ludna, blålila och ca en dm höga. (Förra inlägget från Filehajdar är numera redigerat.)
https://gotlanduppochner.com/2022/04/24/jakten-pa-den-fridlysta-och-rodlistade-nipsippan/

Bosse skrev om nipsippor eftersom vi trodde att det var dem vi hittat. Inte så konstigt kanske, med tanke på att vi åkt till rätt plats på Gotland. Allt vi läst på om Filehajdar handlade om nipsippor. Inte någonstans hade vi läst att det fanns gott om fältsippor på samma plats… Men när jag la in en av mina bilder i en grupp på FB fick jag genast en kommentar: Är detta verkligen en nipsippa?

Vad gör man då? Jo, man åker tillbaka till samma ställe en vecka senare och letar vidare.

Först konstaterade jag att det inte fanns en enda nipsippa där vi varit förra veckan. Alltså följde jag stängslet där Cementa, med jämna mellanrum, upplyste mig om att obehöriga ej ägde tillträde. Jag var nästan på väg att ge upp när jag plötsligt fick syn på några stycken – på fel sida om stängslet.

De finaste stod förstås så långt ifrån stängslet att bilden inte blev bättre än så här med ett macro.

Men, som tur var, fanns det några som stod lite närmare. Gå över vågade jag förstås inte… men lägga sig på mage på marken och fotografera under stängslet fungerade!

Trots ivrigt spanande, på båda sidor om stängslet, så hittade jag inga fler. Men, nu kan
jag i alla fall med gott samvete säga att bilderna ovan föreställer nipsippor. De trivs på solbelysta, torra miljöer på grus eller kalkhällar. För den som inte gått omkring i Filehajdar kan jag berätta att det är en ganska karg natur. Nipsipporna är som små starka färgklickar där de står.
Men jag måste förstås avsluta med en annan bild. Kan det vara en fältsippa som tappat färgen? Vi kommer inte att åka dit nästa söndag igen för att ta reda på det 🙂

Text och foto: Solveig Lidén

Jakten på den fridlysta och rödlistade nipsippan. Del 1

Soligt, men riktigt kyligt i den starka vinden, konstaterade vi snabbt. Vi hade satt bilen längst in i naturreservatet Filehajdar. Ett stängsel skyltat med att ”Obehöriga äga ej tillträde” trasslade till det. För innanför stängslet såg jag, det jag trodde var, en yngre släkting till de 111 125 nipsipporna som inventerades här 2004. Vi hade läst på om Filehajdar och trodde att det skulle var lätt att hitta nipsippor här…
Under vistelsen delade vi på oss och stundtals såg vi inte till varandra. Jag tog en bild utanför staketet med min kamera. Till slut stötte jag på min fru igen. Solveig gick och pratade för sig själv. Nåja… sanningen var att en av våra döttrar ringt upp henne.

Fältsippa
…och en fältsippa till.

Solveig hade på egen hand hittat ”sippor” lite överallt. Vi hade lärt oss att nipsippan är en luden ört, inte så hög, bara ungefär en dm och att den har stora, blålila blomkalkar som slår ut i slutet av april. Platsen var rätt. Ludna var de små sipporna minsann. Färgen stämde också.

En knopp som växte precis på fel sida om staketet. Tur att det gick att fotografera den över staketet.

Filehajdar är känt för att ha Nordens största population av den fridlysta och rödlistade nipsippan. I Sverige finns den bara på Gotland och i ett mindre område som heter Ramsele socken i Ångermanland. Men den förekommer också i sydöstra Finland och Estland. Dessvärre hittade vi inte en enda nipsippa, visade det sig efteråt när vi forskade vidare. Det vi trodde var nipsippor visade sig istället vara fältsippor. Fina de också, men det var ju inte dem vi letade efter.

När vi la in detta inlägg från början trodde vi fortfarande att det var nipsippor vi hittat. Nu vet vi bättre. Alla bilder i inlägget föreställer istället fältsippor. Men fortsättning följer…
https://gotlanduppochner.com/2022/05/01/jakten-pa-den-fridlysta-och-rodlistade-nipsippan-del-2/

Överkurs:
Den ”vanliga” backsippan finns inte på Gotland. Däremot räknas gotlandssippan, som vi fotade förra året i Russvätar, som en underart till backsippan.