Juni, juli, augusti

I söndags morse var det dags att fylla på tanken i ”Den lilla blå”. För vi vågar inte köra iväg långt bort på okänd mark när mätaren visar endast två ”sockerbitar” kvar. Efter tankningen fortsatte vi ner ett steg till. Vilken ovanlig syn. Blir lika förvånad varje säsong, vid den här tidpunkten på året.
Vi kunde plötsligt välja vilken parkeringsplats som helst utanför ringmuren. I vanliga fall cyklar vi ner till ”centrum” om vi inte ska hämta/köpa något stort. För på sommaren är inget som vanligt i Visby. Då kan det till och med vara svårt att hitta en plats för bilen bland alla hundratals p-platser utanför köpcentret. Samtidigt som det gäller att ha full koll på allt rörligt & rörigt mellan bilarna.

Det kändes nästan för ödsligt när vi närmade oss Österport. Skulle jag fått bestämma skulle det vara ”lagom” varje dag. Men nu var vi såklart extra tidiga.

”Jag sitter här en stund och blundar men jag ser ändå.”

”Jag räknar varje sjunde våg och…”

”Svävar i en guldträdgård.”

”Jag har suttit här ett tag. Sommarnatt blev sommardag.”
”För hela året har jag väntat på Juni, juli, augusti. För vindarna är varma då.”

”Gud var god när du blev till.”

Vi tog en sista titt mot domkyrkans torn innan vi tog oss an Smittens backe åt ”fel håll”. Men med en sommar med Sofia och härliga turer på öjn har mina ben blivit starka.

Fotnot:
Tack Per Gessle och Gyllene Tider för alla klassiker och minnen genom åren. ❤ Men mitt första minne i baksätet på en Opel Manta var inte av det ljusa slaget. Kassetten som Per skickat till HP spolades hela tiden tillbaka.
”Kom igen nu för sjutton Kove. Vi har bokat tennistid klockan två i Aletältet.”
”Det är lugnt. Bara lyssna en gång till.”
Snart kunde jag varje rad i ”Billy”, ”När alla vännerna gått hem” och de andra 2-3 låtarna. Bredvid föraren satt min lugne kompis och klasskamrat Staffan, som sedan bodde i kollektivet på Magnus Stenbocks väg. Alla dessa minnen…

9 tankar på “Juni, juli, augusti

    • Ganska enformigt. Behövs för att fylla ut hål m.m. De sorgliga behöver såklart inte visa sig för ofta.
      Nu är det snart bara en månad kvar på den period på året som vi gör längre utflykter. Den igår, som vi sköt upp från förra lördagen, blev hellyckad på flera sätt. Tonvikten låg på 88 minuter på två hjul. Hade du varit med hade du istället njutit av varmt vatten och ”simmande utsikt” mot Fårö. Fast det var såklart för varmt för en vinterbadare av din rang. 😉
      Tack från en het söndagskväll, där dock regnet tycks vara på väg.

      Gillad av 1 person

  1. Kära underbara Visby.
    Ja minnen är fint att ha med sig…
    Tänk vad tomt det blir och fort går det. Gessle är välkommen även i mina minnen.

    Gilla

    • Livet hade nog varit för grått utan positiva minnen av olika slag.
      Självklart är det inte sant, men vi upplever att det går från en dag till en annan. Precis som en helt ny stad.
      Bra att han är välkommen även i din. Jag såg på SVT Play att det finns ett nytt program där han lirar akustiskt, gamla och nya låtar. Det ska jag se när jag blir ensam imorgon.

      Gilla

  2. Vilken fin liten stad och med alla gamla hus och rosbuskar. Det är samma här fast i mindre skala. Det är massor med folk men nu är det lugnt fast snart börjar älgjakten och då kommer det många igen. Nu är det björnjakt men det är inte så många som jagar då men dom sköt en björn på andra sidan sjön och en annan gick alldeles förbi här. Jag är inte rädd för björnar utan mer för jägarna ska du veta.

    Gilla

    • Intressant med jämförelsen. Ofta tycker jag lagom är bäst.
      När jag var liten trodde jag stensäkert att björnar var snälla och ofarliga. Möjligtvis lite dumma. Hade troligen precis sett Djungelboken. 😉
      Mellan raderna låter det lite läbbigt att du är mer rädd för jägarna. Du får vara försiktig av dig.

      Gilla

  3. Minnen är fantastiska och gör en del av vem vi är i dag.
    Även här hos oss går det nu att hitta en parkeringsplats utan problem så visst märks det att turister och sommargäster lämnat. Lika mycket folk som här är sommartid lika tomt kan det kännas under mörkaste vinterhalvåret men det är som det är.

    Kram

    Gilla

    • Vi formas definitivt av dem. Jag skulle inte vilja vara utan dem. Även de som glider mer åt det sorgliga.
      Det finns en hel del gemensamma punkter när det gäller ”själva staden”. De är för små när det är som mest tryck. Men ekonomin behöver förstärkas då. Själv tycker jag lagom är bäst. Men jag styr inget. 😉
      Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s