Etikettarkiv: gotlandsnature

Liste ängar

Publicerad den av
8

Förra gången vi var i trakten fortsatte vi vidare ner till vackra Hammars fiskebodar. Den här gången gjorde vi ett stopp vid Liste ängar.

Någonstans i fotot går det att skymta Solveig. Liste ängar är uppdelat i tre delar. Den första delen skulle varit mer spännande som barn. Nu gällde det att försöka undvika ögonskador och annat riv. Här handlar det om igenvuxen betesmark. Fram till 1930-talet släpptes djur ut på bete i strandänget. År 2023 gick vi en fight mot aspsly och annat mindre trevligt.

Plötsligt kom vi ut till andra delen och möttes av ljus och öppenhet. Jag blev inte klok på vad byggnaden hade för syfte. Området ska vara ett av Gotlands orkidériktaste änge. Undra om vi kan få både medalj och diplom för att vi inte lyckades hitta en enda orkidé?

Solveig gick ner på knä och började fota med sin kamera. Själv hade jag kommit in i tredje delens nedre kant och hade mina bruna ögon inriktade på något som jag aldrig tröttnar på att betrakta. Havet med alla sina olika ansikten. Denna morgon var EBB-ansiktet på.

Olika mönster i sanden.

Någon bloggbesökare som vill briljera och hjälpa till med namnet?

Solveig tog larven på bar gärning.

Liljekonvalj klarar jag av. Hoppas att det går lika bra för mig att sortera och dela upp alla foton från morgonens besök innanför ringmuren. Tur att vi alltid tar en bild i marken när vi byter gränd. För alla gränder/gator har inte gatuskyltar i båda hörnen.
Så många olika dialekter och språk jag hört idag. Ibland fick jag lust att lägga mig i och visa upp mina kunskaper i halländska. Eller inte… Jag gillar att lyssna och betrakta.

Mästerverk i Mästerby Änge

Publicerad den av
15

Mästerby änge har fått en särskild plats i våra hjärtan. Det finns flera anledningar till det.
Det är ingen liten smal och krånglig väg för att ta sig dit. Det är lätt att parkera bilen. Änget är välskött och vackert! Här finns bord att sitta och fika vid… Listan kan göras lång.
Men, framförallt är det stillheten, grönskan och fågelsången som tilltalar mig.

Mors dag 2023 hade vi förmånen att ha yngsta dottern på besök. Vi valde att ta med henne till Mästerby Änge. Väl på plats skildes vi åt för en stund. Hon och Bosse promenerade iväg åt ett håll, men jag kom inte så långt förrän…

Jag sjönk ner i gräset i jakt på mästerverk. De var inte svåra att hitta. Jag skulle vilja påstå att hela änget var fullt av dem… (Mästerverk kan bl.a. definieras som ett verk av enastående kreativitet och skicklighet.)

Även det som vi i vanliga fall betraktar som ogräs kan vara riktigt vackert när man väljer att titta noga…

Det finns krusiduller och prickar, symmetri och mönster, färger och nyanser…

Den här gången blev jag och mitt macro kvar på en mindre del av änget, medan de båda andra familjemedlemmarna, och den andra kameran, hann med en längre promenad.
Sedan återvände de och påminde mig om att det var dags att plocka fram kaffekorgen.

Det värmde mitt hjärta att vi såg flera sällskap där vi förstod att man bjudit ut ”mor” på en utflykt till denna fina plats.

Både jag och Bosse har återkommit i våra inlägg till att vi sparar på stunder som den här. Dem tar vi fram och minns när himlen är grå och vinden är kall. Men just nu gläds vi åt grönskan och sommaren som ligger framför oss och åt alla mästerverk som det gäller att ta sig tid att hitta och titta närmare på.

Satte färg på en vit fläck

Publicerad den av
10

Oftast har vi minst ett bestämt mål när vi gör våra utflykter för gotlanduppochner. Åker vi iväg tidigt på morgonen öppnas fler möjlighetsdörrar för mig att färglägga sjätte kartan över Gotland och Fårö. Då finns det gott om utrymme för spontanitet.

Vi hade gått en stund i Kappelshamn. Fortsatte sedan köra en bit längs södra sidan av Kappelshamnsviken. Ibland skymtade jag havet bakom tallridån. Eftersom vi inte hade bråttom och inga bilister blev störda kunde jag hålla en rätt låg fart på asfaltsvägen. Så dök en spännande ”grusväg” upp. ”Är det okej om jag rattar ner här?” Det såg ut som en nick. Jag studerade underlaget och tänkte det finns… kanske kan bli värre längre fram… bäst att… En möjlighet dök efter ett hundratal meter. En slags p-ruta utan avgift. ”Den lilla blå” behöver inte mycket utrymme. Vi fortsatte färden mot havet på två ben. Två var. 😉

Vad jag älskar möjligheten att vistas på en sådan här behaglig plats en senvårmorgon. Vi gick ut på bryggan för att få ett annat perspektiv. Troligen har det här en gång i tiden varit ett fiskeläge med fler bodar.

Här ligger ett bevis och vilar. Hade jag haft bättre hörsel kunde jag hört dess dramatiska livsöde. Nu får min egen fantasi fylla i luckorna.

En mer vattentät skuta väntar förmodligen på sin ägare. Vilka möjligheter som vi haft på den här ”tidsresan” i vårt gemensamma liv. Senvåren kan vara så ljuvligt vacker.
Gotland är lagom stort. Efter att vi mellanlandat i Dagghagen och Hammarsänget nådde vi snart andra kusten med sin egna karaktär. Med positiv energi och minnen vi haft med oss när vi återkommit till Visby efter alla våra turer. Undra hur många hundratals de blivit? Synd jag inte fört någon slags statistik över det. Men i de två sista femårsdagböckerna finns möjligheten, att under några novemberdagar när regnet piskar mot rutorna, taket håller på att lyfta från huset och det aldrig blir helt ljust utomhus, läsa igenom kråkfötterna och i Frank (vår läsfåtölj med lammskinn) bli Statistik-Bosse för en vecka eller två. Läge att dela in dygnet i olika ”tabelltimmar” och se när vi varit som mest aktiva. Beror helt och hållet på vilken månad det är.
Läser att ”Mina fotsteg i ditt hjärta” idag fyller tio år. Vart tar tiden och livet vägen?

Då var det första maj. Nu är det snart första juni…

Publicerad den av
10

Ibland när jag ska räkna bakåt i tiden blir jag smått överraskad av hur fort tiden har sprungit iväg. Dagens bilder tog jag, första maj, under vår lilla minisemester till Holmhällar. Nästa vecka är det redan dags att vända almanacksblad igen…

Trots att jag gick en ganska lång runda den här morgonen mötte jag inte en enda människa, bara fåglar och små ”rabbisar”. Det finns ett lugn över platsen som verkligen tilltalar mig.
Att strosa omkring helt ensam med bara kameran som sällskap känns helt okej. Eftersom vi varit här förut visste jag att det fanns fältsippor i mängd. Det gällde bara att gå till rätt ställe, trodde jag…

Jag lyckades bara hitta små ludna ”monster”. Inte en enda fältsippa hade slagit ut då.

Tänk att det kan finnas så många olika nyanser av färgen grönt! Det stämmer verkligen att ”Grönt är skönt!”

Hulte Kruppar

Publicerad den av
19

Den näst största tätorten på Gotland heter Hemse. En km söder om orten ligger ett av Gotlands största hävdade ängen.

Vi var ensamma i änget, men en fika vid de lediga borden lockade inte i den bistra kylan.

Det finns en hel del ekar, askar och hasselbuskar. Kanske redan nu börjar det bli en frodig grönska. Våren har kommit i rask marsch sista dagarna. Änget har ingen större orkidérikedom. Fåtalet arter som nämns har vi redan införskaffat oss i kategorin ORKIDÉER PÅ GOTLAND. Tre arter som ska trivas här under trädens skuggor är sårläka (maj-juli), lundgröe och den fleråriga örten ormbär (maj-juni) Den sistnämnda användes förr mot ögonsjukdomar.

Huvudmålet för detta stopp var att njuta av ”Det vita havet”. Samtidigt rörde jag mig hela tiden över de stora ytorna för att försöka hålla värmen kvar innanför vinterkläderna.

Betydligt svårare för Solveig att i änget, på marken, undvika att frysa. Själv svettas jag sedan Solveig i natt bjöd mig på hennes trista hälsoläge sedan förra lördagen. Borde vara förbjudit att vara sjuk, skadad m.m. Nu när allt vackert spricker ut i naturen och vi har så många spännande planer.

Då gör vi det också

Publicerad den av
22

Jag har nämnt den inspirerande boken ”Gotländska fiskelägen och strandbodar” tidigare. Redan på sidorna 10-11 finns Brucebo med. Författarna & fotograferna Agneta Larsson och hennes pappa Lennart Nilsson hade där med fyra foton. En gång i början av våren, när jag stod längst ut på piren i Själsö och spanade över havet, fiskehamnen och annat vilsamt, dröjde blicken kvar vid ett hus vid tallskogskanten. Skulle det kunna vara fiskeläget i Brucebo? Avståndet var långt och endast en lite bit av byggnaden syntes.

Två gånger har vi tagit oss nerför branten från fornborgen och höjden med vårens blåsippor. Då har vi befunnit oss ganska nära denna plats. Men eftersom målet låg dolt när vi började se havet tog annat mysigt över tankarna. Undra om det en gång, långt tillbaka i tiden, fanns flera bodar här? Var Brucebofiskarna i så fall bittra konkurrenter till fiskarna i Själsö? Min fantasi seglade iväg till ”radiobåtar” på sjön. En blöt motsvarighet till de mer begränsade radiobilarna på tivoli.

Båt i vila. Vi två små människor är också just nu i extra behov av vila och eftertänksamhet. Det är så många olika sorters vindar & tankar som vi inte har helt kontroll över. Fast vi inte är ute på ett stormigt hav, behöver varken rensa fisk eller nät. Livet känns ibland som ett stort pussel, Ibland för stort. Jag är förtjust i att lägga pussel. Det kan sysselsätta mig många regniga, stormiga, mörka höstdagar. Men jag har krav. Vill gärna börja i rätt ordning med bitarna. Oftast ramen först. Givetvis vill jag att alla bitar finns i påsen. Grundkravet och skälet till att jag sällan köper begagnade pussel.
Vi har tillsammans hittat intressanta bitar som är trevliga att se på, var och en på sitt sätt. Ändå är det ramen som fattas. Kanske dyker den upp på den underbara plats, som vi inom en snar tid ska vila våra trötta kroppar på. Andas havsluft. Hoppas den gula lampan där uppe är med på noterna och lyser extra starkt på den viktiga första pusselbiten, Sedan är det helt okej om vi bjuds på bitar som fiskelägen, exotiska blommor, vackra gotlandsvägar, god mat och mycket annat som sätter färg på vardagen.
Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Var rädda om er och andra medmänniskor.
Kram från en man med stor kärlek till öar. ❤

Vid vägens slut…

Publicerad den av
14

Det finns fördelar med att återvända till en plats som vi besökt förut. Vi vet var parkeringen är (nära en bro), hur långt det är att gå (1,9 km) och vad som väntar oss vid vägens slut.
Det vi inte visste, den här gången, var om vi valt rätt dag för vår utflykt eller om vi var ute lite för tidigt. Vid vårt förra besök, för två år sedan, hade vi först sett en bild på Instagram. Den här gången chansade vi utan att ha sett några bilder.
Under vår promenad funderade vi därför på om det skulle bli några foton eller ej… Bosse hade god tro på att vi skulle hitta utslagna blommor och jag trodde att vi åkt minst en vecka för tidigt. Så plötsligt var vi framme och kunde konstatera att det blommade lite överallt,

Russvätar – är ett naturreservat som är väl värt ett besök om man vill se den unika Gotlandssippan, en underart till backsippan, som växer bara här på östra Gotland.

Vi hade tur både med vädret och med val av dag. Solen sken och det var lagom varmt.
Vi strosade omkring helt ensamma och njöt av blommorna, som var många….

Det var svårt att välja. För varje bild jag tog såg jag en annan blomma som såg ännu finare ut.

Knoppar är det något speciellt med. De ser så härligt ulliga ut i solljuset.

Vilken tur att det blev Bosse som fick rätt den här gången, så att det blev både foton och ett inlägg på gotlanduppochner.com

Havsöringen i Själsöån

Publicerad den av
14

Stillsamt rinner Själsöån ut i havet. Det var till vänster om ån som vi promenerade i inlägget för några dagar sedan. https://gotlanduppochner.com/2023/04/19/en-vilsam-promenad/

Jag uppskattar att ”Gotland” ser till att skydda viktiga områden på ön med att bilda nya naturreservat. I det här fallet handlar det om en viktig lekmiljö för havsöring och flodnejonöga. Under våren skulle du kunna se dem leka, om du går längs den här nya fina spången som anlades för ett par år sedan.

Här rör det sig om ett intressant projekt och dokumentation som Gotlands Sportfiskeklubb ansvarar för. Undersökningar av havsöring i Själsöån har pågått sedan 1980-talet. I början av 1990-talet började de även undersöka lekbeståndet.
I korthet går det till så här: De fångar den uppvandrande fisken i fällan. Sedan mäter, väger, könsbestämmer och antecknas annat intressant som sticker ut. Slutligen släpper de fiskarna vidare upp i ån för att leka fritt.

Vi har varit här 3-4 gånger tidigare och då har det varit betydligt mindre vatten. Läste att könsmogna havsöringar återvänder till sin födelsebäck på hösten för att leka ”fritt”.

Spegelbild på djupet. Här var så mysigt att jag nästan glömde bort att vi var två som var med på resan, en bit norr om Visby. Undra vad min gamla klasskamrat sysslade med? Tror hon dök ner på marken redan innan bron.

Solveig kan inte lova att det är sista gången för säsongen. Själv vet jag (och du som följer oss på Instagram) att hon suttit nära en annan läcker blomma. Den visar vi upp på tisdag. innan dess får det bli en bronsåldershög. Efter lunch idag ska vi bege oss, för första gången 2023 till ”Botan”. Tror vi tar med fikakorg och sammanstrålar efter var sin fotostund. Jag ska passa på att fotografera och vandra längs några gränder innanför muren. Hoppas du besökare också får en mysig, solig aprilsöndag.

Med inslag av sol

Publicerad den av
17

Så länge vi satt inne och såg ut genom fönstret blev vi lurade. Vi trodde att det inte bara var soligt utan också varmt…. Sedan lyssnade vi till vinden och insåg att det blåste rätt friskt. Alltså gällde det att klä sig varmt innan vi gav oss iväg till Åhsbergska hagen.

Ganska snart dök rubriken upp i mina tankar. Solen skapade verkligen mönster i naturen, som ett inslag i en väv.

Det fanns en liten aning av vår i luften trots att det bara var den artonde februari. Åtminstone kändes det så när vi lyssnade på fåglarna.

Murgrönan är allestädes närvarande i Åhsbergska hagen. Den skapar en speciell känsla där den klättrar omkring, både högt och lågt.

Vi såg både vandrare och andra fotografer. Lite avundsjukt konstaterade vi att fågelfotografens kamera höll en helt annan klass än vår.

Efter en stunds letande så fanns de plötsligt där, årets första blåsippor. Nåja, det får väl erkännas att vi inte blev först i år heller. Har sett flera bilder med gotländska blåsippor på Instagram. Inte blev skärpan något att skryta med, men man kan ju undra vad det är för en figur vars skugga syns tydligt på blåsippsbladet.

Efter ett tag längtade både jag och Bosse efter att få komma in och värma oss. På väg hem över gården kunde jag inte låta bli att fota snödropparna. Dessa tuffa blommor som inte bryr sig om varken snö eller kyla. De bara vet när det är dags för dem att blomma ut och sprida vårkänslor till oss frusna människor.

I väntan på sol och värme

Publicerad den av
18

Andra kanske inte håller med, men personligen tycker jag ett besök vid världsberömda Fabriken Furillen gör sig bäst i ett ”väder i gråskala”. Det var ju där vi stannat en bra stund på station ett för att plåta och studera det som proffsfotografer från hela världen gjort före oss.

Amatörfotograferna såg varken barn eller ”rostiga” djur. 😉 Jag är mycket förtjust i de rostiga skyltarna de har här på halvön. De gifter sig med miljön. Fortfarande hade min hjärna inte helt släppt besöket https://gotlanduppochner.com/2022/07/01/fabriken-furillen/
Samtidigt var vår gemensamma önskan att solen skulle tränga sig igenom molntäcket så vi kunde inta vår frukost utomhus, innan vi cyklade iväg till naturreservat och andra ställen på Furillen. Klockan hade knappt passerat sex. Vi bestämde oss för att fortsätta i ”Den lilla blå” och rulla vidare i ”Blåeldens tid”.

Jag älskar blåeld, slingrande grusvägar och lagom gropiga vägar. Borde tagit reda på vad fyren heter, eller vad det nu är? Eller så bollar jag över till en besökare. 😉

Hallå där! Optimisten inom mig såg allt luckan och glimten av ljus. Kanske…

Vi rullade nerför grusvägen till parkeringen vid naturreservatet. En bil och ett litet tält bredvid trägrinden skvallrade om att någon/några just då sov. Kom solen fram till en utomhusfrukost? Bjöd vi ”tältisarna” på breakfast? I ett senare blogginlägg får du kanske svaren. Men först blir det årstidsbilder. På måndag kommer det två inlägg. Först fototävling tidigt på morgonen och sedan bjuder Solveig er på en resa till Stora Karlsö.
Det sistnämnda inlägget kommer att ligga först ett tag under kommande vecka.
Svar och tabell i Almedalstävlingen kommer senare…