Vår längtan var stark

Detta är inlägg nummer 150.

Ända sedan vi besökte Karolina Linds mysiga butik https://gotlanduppochner.com/2019/08/05/landa-i-huset-med-historiska-anor/ och jag efteråt googlade fakta om Donnerska huset, och njöt av de underbara fotona från andra våningen där folkbiblioteket huserar, har jag velat komma tillbaka till Klintehamn.

Med tanke på min och Solveigs bakgrund som bibliotekarie kändes det här som att som barn längta till julafton. Givetvis passade vi på att fråga Viveka om så mycket som möjligt.

Måste erkänna att det var inte speciellt många böcker som jag minns från besöket. Men nu var det ju inte därför vi var där.

Underbara väggmålningar i rokokostil mötte oss i flera rum.

Gott om utrymmen och möjligheter för utställningar som får ta plats.

Solveig som jobbat som barnbibliotekarie trivdes antagligen extra mycket i detta rum. Men även jag hade kunnat slappa i sängen med en bra bok. När jag blev ensam tog jag ner en bok som måste hamnat fel. Den hette ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag somnade efter 18 sidor. 😉

Redan på 1790-talet installerades de gotlandstillverkade kakelugnarna. Fortfarande finns fem av dem bevarade. Två av dem är daterade 1792.

Viss risk att det blir ”baktips” istället för boktips. 😉

Blir givetvis nyfiken? Vem är kvinnan på målningen?

Den här stora fina kakelugnen används i samband med kvällsaktiviteter. Vilken ljuvlig sal att ha möten, sammanträdande, kurser, föredrag i… Jag skulle antagligen försvinna in i historiska vingslagstankar och inte vilja gå därifrån.

Historisk fakta för den intresserade:
Många har säkert hört talas om familjen Donner från Lübeck. Det var på 1740-talet som Jürgen Hindrich Donner invandrade till Gotland. I Visby grundade han ett handelshus med rederi. Efter ett tag gifte han sig med Anna Margareta Lythberg. När Jürgen dog 1751 blev Anna känd som den legendariska Madame Herr Donner. På 1770-talet tog de två sönerna över. Det var den yngre som hette Jacob Niclas som flyttade till Klintehamn och där drev tre kalkugnar och ett skeppsvarv. Tio år senare lät han uppföra ett stenhus i två våningar. Då var tanken främst att det skulle vara ett kontor med lager och logi för resenärer som tvingades stanna kvar i Klintehamn på grund av dåligt väder på sjön. På övervåningen försågs salen med väggmålningar i rokokostil.
Själv bodde Jacob vid Klintebys gård en bit utanför Klintehamn. (Givetvis undrar jag hur det såg ut i hans eget bostadshus.)

Ytterligare tio år senare byggdes stenhuset ut både mot norr och söder. Det var alltså då på 1790-talet som kakelugnarna kom på plats.

Nu är det slut på historielektionen. Har du vägarna förbi Klintehamn kan du slå två flugor i en smäll för har du tur är både bibblan och Landa öppet.

 

 

Vet exakt när det startade

För mig skedde det inte succesivt. Nej! En kväll i pojkrummet drabbades jag av en omedelbar kärlek för öar, hundar, en lillasyster, spänning och något som hette scones som jag aldrig hade smakat.
Här är bildbeviset.

Det var en tid innan jag började i lekis. Egentligen kunde jag själv läsa längre texter. Men jag uppskattade att få storyn serverad muntligt. Dessutom rörde det sig om en, för mig, riktigt tjock bok med mycket text. Uppläsaren bodde i mitt rum. Ibland sov han till efter sex på morgonen. Verkade vara en riktig sjusovare. För mig var tidpunkten samma sak som mitt på dagen. Min överskottsenergi har jag nämnt i mina kåseriböcker. Den som till och med förde mig till inläggning på sjukhuset i ringa ålder. Dock utan någon diagnos. Vet inte om mamma sov bättre på hemmaplan de nätterna. När hon såg hur smutsig och kladdig jag var tog hon hem mig direkt.

Sängarna i vårt gemensamma rum var vinklade och ibland blev frestelsen för stor när två bara fötter stack ut från täcket. Min betydligt äldre storebrors akilleshäl var att bli ”killad” under fötterna. Det var absolut ingen smart idé för att få höra fortsättningen i boken. Inte heller fick jag någon tröst från mamma för att jag fått några sparkar som satt synliga spår. Jag fick skylla mig själv som gav mig in i leken.

Än idag minns jag hur jag låg bredvid honom i hans bäddade säng. Samtidigt var mina tankar långt borta under berättelsens gång. Oj, vad jag älskade dessa bror-stunder. Naivt inbillade jag mig såklart att denna förälskelse delades. 😉
Direkt var jag den sjätte personen som följde med i äventyret. Ibland var jag Dick. Oftast hade jag Tim vid min sida. Det hände under första boken att jag blev lite uttråkad av allt ätande. Tänk om tjuvarna hann smita iväg? Fanns det inte en stor risk att få ont i magen av att fika ”åtta” gånger om dagen och dricka mängder av te och hemmagjord saft?
Min förtjusning att bo på en ö minskade inte efter ”Fem på nya äventyr”. Min läshastighet gjorde ett rejält skutt framåt. Därefter var det jag själv som läste bok två till bok tjugoett. Min inre röst passade mig bättre, men det hände att jag saknade den fysiska närvaron av min bror.

Jag hade fördelen att ha en moster och morbror som bodde vid Vättern. Jag älskade att ta båten över till Visingsö på sommaren. Denna långsmala ö som blev min första fysiska ö-förälskelse.

Nästa blev Tylön utanför Halmstad. En gång gick jag dit på en knarrande is, en solig söndag i mars månad.
Det var fullt av soltörstande människor som gjorde samma sak. Eftersom en del var på väg tillbaka från ön ansåg jag att det inte var riskabelt.

Tredje förälskelsen blev nästan min egen ö, Cypern. Till slut kändes det som om jag kunde varje oas på den ön. Då syftar jag på ställen som inte stora ”turisthopar” kände till. En gång fick jag ett erbjudande om att ta hand om minigolfbanan mellan höst och vår. En frestelse att suga på.

Fjärde förälskelsen blev Ven. Dit åkte vi många gånger. En tid var det tradition att göra det samma datum varje år. När vi skulle öppna Nordens största kaffekoppmuseum var Ven mitt första val. Vi åkte dit en novemberhelg och rekade.

Jag har varit på många öar efter det. En hobby var att besöka en ö varje månad. Det var svårt att klara den uppgiften i längden. Armarna eller var det tiden som inte räckte till?

Jersey tog mig och Solveig med storm på många sätt. Vilken ö! Den franska maten var superb. Ön ligger närmare Frankrike än England.

I Ystad var det inte heller så dumt att låta bilen rulla iväg två kilometer – för att några timmar senare rulla av på en dansk ö. 2017 försökte jag på skojallvar tala mig varm för att vi skulle ge Bornholm ett år. Språket var en barriär som jag inte kunde snacka mig igenom. Solveig var utbildad speciallärare och borde kanske behärska danska bättre för att kunna lära elever baskunskaper. Inte tvärtom. 😉 I smyg tittade jag på hemnet.se och hittade några intressanta bostäder nära havet.

Min naiva barndomsdröm om att få bo på en ö i minst år har jag nämnt för min fru flera gånger.
Ibland slår drömmar in!
Ibland kan drömmar smittas!
Ibland kan drömmar bli bättre i verkligheten! ❤
Kan orsaken till allt detta ö-drömmande höra ihop med att jag saknar ”en miljon” öar i min bukspottkörtel? En slags kompensation på utsidan.

Extratext:
Imorgon är det sex år sedan jag debuterade som författare med romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Den boken har snurrat i mitt huvud en längre tid. Nyss läste jag om den. Nu är jag på rätt fysisk plats och kan inte skylla på det längre. Det är däremot inte Sebastian Rosander som forskar under 4 månader i Minnesota. 😉 Men hindren är många. Två bloggar kräver sin insats. Andra aktiviteter tar sin tid. Annat ovälkommet tar min energi. Sedan var det där med att jag kan vara blyg som en viol och … men dörren står ständigt på glänt. Det gjorde den redan under skrivprocessen av första boken. Jag tror det är viktigt för oss alla människor att ha dörrar och fönster på glänt. Nu har jag precis läst klart en romantisk och tragisk roman av Nicholas Sparks. Han har nyckeln till att beröra mig som vanligt. Ett otal av mina tårar är han skyldig till. Vilket jag är honom tacksam för. ❤
Jag är rädd för att ingen tänker på SIDAN med namnet BLOGGTANKAR FRAMÅT som står angivna längst upp under min header. Nu har jag uppdaterat inför det två månader långa sommarlovet. Undra om det bara är jag och mina löss som läst föregående versioner av bloggtankar framåt.

Jag svarar med en symbol. Vi väntar om en stund trevligt besök på hemmaplan och ligger också i startgroparna till nästa flygresa. Då handlar det om en examensfest. Vi firar mycket i dagarna. På lördag är det förlovningsdagen. Sedan är det två namnsdagar i nästa vecka. Tänk att de namnen är grannar med varandra på mer än ett sätt. 😉