Etikettarkiv: ”Mina fotsteg i ditt hjärta”

Satte färg på en vit fläck

Publicerad den av
10

Oftast har vi minst ett bestämt mål när vi gör våra utflykter för gotlanduppochner. Åker vi iväg tidigt på morgonen öppnas fler möjlighetsdörrar för mig att färglägga sjätte kartan över Gotland och Fårö. Då finns det gott om utrymme för spontanitet.

Vi hade gått en stund i Kappelshamn. Fortsatte sedan köra en bit längs södra sidan av Kappelshamnsviken. Ibland skymtade jag havet bakom tallridån. Eftersom vi inte hade bråttom och inga bilister blev störda kunde jag hålla en rätt låg fart på asfaltsvägen. Så dök en spännande ”grusväg” upp. ”Är det okej om jag rattar ner här?” Det såg ut som en nick. Jag studerade underlaget och tänkte det finns… kanske kan bli värre längre fram… bäst att… En möjlighet dök efter ett hundratal meter. En slags p-ruta utan avgift. ”Den lilla blå” behöver inte mycket utrymme. Vi fortsatte färden mot havet på två ben. Två var. 😉

Vad jag älskar möjligheten att vistas på en sådan här behaglig plats en senvårmorgon. Vi gick ut på bryggan för att få ett annat perspektiv. Troligen har det här en gång i tiden varit ett fiskeläge med fler bodar.

Här ligger ett bevis och vilar. Hade jag haft bättre hörsel kunde jag hört dess dramatiska livsöde. Nu får min egen fantasi fylla i luckorna.

En mer vattentät skuta väntar förmodligen på sin ägare. Vilka möjligheter som vi haft på den här ”tidsresan” i vårt gemensamma liv. Senvåren kan vara så ljuvligt vacker.
Gotland är lagom stort. Efter att vi mellanlandat i Dagghagen och Hammarsänget nådde vi snart andra kusten med sin egna karaktär. Med positiv energi och minnen vi haft med oss när vi återkommit till Visby efter alla våra turer. Undra hur många hundratals de blivit? Synd jag inte fört någon slags statistik över det. Men i de två sista femårsdagböckerna finns möjligheten, att under några novemberdagar när regnet piskar mot rutorna, taket håller på att lyfta från huset och det aldrig blir helt ljust utomhus, läsa igenom kråkfötterna och i Frank (vår läsfåtölj med lammskinn) bli Statistik-Bosse för en vecka eller två. Läge att dela in dygnet i olika ”tabelltimmar” och se när vi varit som mest aktiva. Beror helt och hållet på vilken månad det är.
Läser att ”Mina fotsteg i ditt hjärta” idag fyller tio år. Vart tar tiden och livet vägen?

Smågårde naturskog

Publicerad den av
15

Sommartid sedan i natt. Det snöar utanför vårt fönster. Vilken tur vi hade igår när det var dags för årets första längre tur utanför Visby. Vi valde att åka till det lilla naturreservatet Smågårde naturskog (6,3 hektar), som ligger ett stenkast från välkända Tofta strand.

Genom naturreservatet som bildades 2003 slingar sig en liten mysig å ner mot havet. Vi gick över några broar och vid andra tillfällen gjorde vi små avstickare ner till det porlande vattnet.

Syftet med att skydda området är den gamla barrskogen med en rik förekomst av död ved. I nästan 75 år har granskogen stått nästintill orörd. Därmed finns det träd i alla åldrar och en spännande naturskog får en ärlig chans att utvecklas. Träden ger vindskydd men släpper ner mycket sol. Den gula lampan gynnar insekter som myrlejon och olika sorters steklar. Vid den här tiden var det naturligtvis inte lätt att hitta de berömda myrlejonen. För det var ju vintertid som rådde igår. 😉

En eloge till de blå tydliga markeringarna längs de relativt kuperade smala slingrande stigarna. Ett nytt träräcke var ett tacksamt stöd i en lerig uppförsbacke.

Nu tog vi en paus från ”Den blå stigen” och styrde stegen mot sanddynerna och havet.
Vi förstod snart att andra gått före oss. Några sekunder tänkte jag på min egen roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Solveig zoomade in Gnisvärd fiskeläge. Dit tänkte vi åka på hemmavägen, som fick bli en nostalgisk vårtripp med utomhusfika, blåsippor och en hel del blåst. Syftade på när vi befann som högst upp på Högklint.

Men först måste vi leta upp senaste blå pinnen. Min favoritfärg var lätt att återfinna.

Det var gott om kottar. Vad sänder det ut för signaler? Positiva eller negativa?

Då återstod endast sista etappen av denna trevliga lördagsvandring.

”Den lilla blå” uppskattade säkert att få komma ut på en längre tripp. Snart får den rulla till en annan kust. Först ska den få på sina sommardäck.

Aner vattenkvarn i Boge

Publicerad den av
15

I bakgrunden syns Boge kyrka som har siffra 37 i kategorin Medeltida kyrkor. Den gången för två år sedan var vi på väg hem från Slite och gjorde en kort avstickare till kyrkan. Nu tänkte vi premiäråka den mindre vägen mellan väg 147 och 148. Hela fyra stopp ämnade vi stanna till vid, på den under en mil ”långa sträckan”.
Det var som att komma in i en ny värld när vi rattade ner mot parkeringen. Under de cirka tvåhundrafemtio meterna mot målet gick vi ner i varv och tog in behagliga intryck.

På medeltiden var det gott om olika slags kvarnar på Gotland. Vid mitten av 1600-talet fanns det 134 förtecknade kvarnar på ön, hundratalet var vattenkvarnar. Av väderkvarnarna fanns de flesta på Sudret. (längst ner på ön) Men i samband med myrdikningarna under 1800-talet försvann den viktiga ingrediensen, som stavas V-A-T-T-E-N.

Nu finns det endast två vattenkvarnar kvar på Gotland som är brukbara. Aner vattenkvarn vid Boge, som byggdes i slutet av 1800-talet, är en av dem. Kvarnen byggdes i resvirke och bulteknik. Den har faltak och är två våningar hög.
En guldstjärna till hembygdsföreningen ❤ vars insatser räddade kvar kvarnen, dammarna och vallarna vid Aner. Om vattentillgången är tillräcklig i dammen brukas kvarnen vid två tillfällen om året.

Hjulet som driver kvarnen är ungefär 6 meter i diameter. En tjusig koppling, av en slump, till hästkrafter. 😉

Vad trevligt att dörren var öppen till detta museum. Välkommen in kära bloggbesökare.

I kvarnhuset finns dubbla kvarnstenspar.

Jag stod en stund och försökte tänka mig in hur det skulle varit att besöka kvarnen under dess ”glansdagar”. Insåg att ljudet säkert hördes långt innan kvarnen syntes. Jag hade därefter antagligen noterat bruset av strömmen. När jag öppnat dörren borde bullret varit rent öronbedövande. Gick det att föra en dialog? Såg man något genom den vita dimman? Hur var det att ta sig uppför trappan? Här någonstans började jag tänka på en scen från svartvita Kullamannen och steg för steg började ett bokmanus ta form i min halländska hjärna. Eller snarare en scen till ett manus, som ligger och vilar i en malpåse. Fortsättningen till Mina fotsteg i ditt hjärta. För jag hade flera hemliga skäl till att jag ville bo på Gotland. 😉
(Inga fler kommentarer om ämnet)

Numera är platsen privat. Vilken ynnest det är att vi 2021 har möjlighet att få ta del av historien. Få en inblick i vardagen förr. Då de flesta gårdarna var självhushåll och det ofta fanns en kvarn på tomten, där det maldes under vår och höst. Om vattenflödet samarbetade med människorna.

De här två söta hästarna var säkert mer nyfikna på vårt fika än oss. Jag ger högsta poäng till fikaplatsen, när det gäller väder, vyer, godsaker och sällskap. Just nu hade jag inte velat sitta där. För det regnar i Visby idag.

Kom tillbaks

Publicerad den av
23

Mitt bland de fina dikesblommorna dök oväntat denna rostiga klenod upp. Jag bestämde mig för att försöka komma ihåg vägen hit, på tillbakavägen ute på ”Österlandet”.

1901 kom Gulfs första oljekälla i Texas i drift och bolaget grundades. Tio år senare startades den första drive-in-bensinmacken i Pittsburgh och bilisterna kunde tanka bensin direkt från en pump. Vilken lyx. Gulf var också tidiga med att satsa hårt på personlig service. Gratis vägkartor delades ut till bilisterna.

1937 kom Gulf till vårt land. Under glansdagarna fanns det över 4 000 försäljningsställen i Sverige. Under 1980-talet fördubblades bensinpriset och marknaden svajade rejält. 1983 fanns det bara 536 Gulfmackar kvar.

De amerikanska ägarna drog sig ur den svenska marknaden. Gulfmackarna i Sverige såldes till statliga Kuwait Petroleum. 1984 togs den sista skylten Gulf ner på en svensk bensinmack. En ny bensinkedja under namnet Q8 lanserades 1986, som senare slogs samman med OK och blev OKQ8. Rena rama bensinsoppan. 😉

Men sagan om Gulf fick ny fart i oktober 2012 då Emab, medlemsorganisation för fria handlare inom trafikbutiker, fixade licensrätt för varumärket Gulf på bensinstationer i Sverige. Först ut var Skellefteå 2013 med att skylta om. Här på Gotland finns åter Gulf. Kanske hos dig med.

Hoppas jag har tur och hittar några fler klassiska mackar, när vi snart vänder blickarna ut mot nya smultronställen på öjn.

”Hemfärden gick förbi bensinmackarna på Laholmsvägen. BP, Nynäs och Texaco passerades utan att jag la märke till dem. Jag tittade inte ens åt min gamla sommarjobbsplats Esso.
Jag tog en paus på en bänk utanför Martin Luthers kyrka. Det kändes som om solen hade landat i mitt knä och gått sönder. Krackelerat som en ömtålig kaffekopp.”
Mina fotsteg i ditt hjärta, 2013

Ps. Vad har du på mackan Anita? 🙂

Tre dagar – två nätter; del 1

Publicerad den av
27


Väckarklockan i mobilen var ställd till klockan 03:00. Behövdes inte. Vi vaknade vid tvåtiden. Optimisten stod och betraktade himlen och tyckte det såg ljusare ut åt vänster. Realisten menade att det inte skulle synas någon soluppgång i natt. Innan klockan tre lämnade vi stugan och rullade iväg längs havet. Det var kallt om händerna, men skönt med en extra tröja innanför jackan.

Fiskeläget Vitvär såg spännande ut. Några tänkta episoder till ett bokmanus fladdrade förbi min näthinna.

Båtarna sov lugnt på magen.

Någonstans i mitt bakhuvud insåg jag att min älskade fru kanske hade en smula rätt. Trots att det var marginal till 03:47, soluppgångstiden i min app. ”En måste leva på hoppet”. 🙂
En svart bil körde förbi oss och försvann någonstans. Vi cyklade in på grusvägen efter parkeringen och började efter en stund ana konturerna av det berömda raukfältet Folhammar.

Vi låste cyklarna och började röra oss försiktigt bland ”Stenfolket”.

Bara att krypa till korset. Solveig hade rätt. Men episoden hade absolut sin charm och vi hade en chans kvar och kunde fortfarande leva på hoppet. Välkommen till del två.

I framtiden kommer jag att minnas de två nattcyklande turerna med njutbar nostalgikänsla. Självklart var det skönt att krypa ner i bingen. Rullgardinerna, i det sovrum som vi valde av tre möjligheter, släppte inte in något ljus. När vi vaknade var det soligt. Efter frukosten cyklade vi ut igen – tro det eller ej. Men efter lunch blev det bil till en annan känd udde på östra sidan.

Donners plats; KVINNFOLKI

Publicerad den av
20


Donners plats i centrala Visby. Vilket perfekt läge för det kvinnliga kooperativet Kvinnfolki, som för två år sedan firade 25 år.

Ingången är från bakgården.
Just nu är det 16 andelsägare som turas om att göra sin ”arbetsplikt” i den gemensamma lokalen i det grå stora huset, där de har öppet varje dag – med få undantag vid storhelger. Annars är medlemmarna egna företagare och utspridda på hela Gotland. Det är inte vem som helst som upptas som medlem. Ribban är lagd högt när det gäller kvalitetskraven.

i hallen innanför entrén finns ett galleri med månadsutställningar. Vi gjorde vårt efterlängtade återbesök här en av de sista dagarna i februari. För jag ville inte missa Ingalill Fredlys återvinningsfantasi och protest mot överkonsumtionen.
Textilkonstnären Ulla Hellman var den andra utställaren. Det är hon som vävt tavlan med vävtekniken hundtand.

Denna dag jobbade trevliga kvinnorna Leena och GunBritt. Kanske möter vi dem igen i deras egna hantverksateljéer någonstans på ”öjn”, när vi är ute och njuter av Gotlands alla möjligheter. Det hade varit intressant att se dem i aktion på hemmaplan.

Jag hoppas verkligen du bloggbesökare hittar till Kvinnfolki om du besöker Visby någon gång. I och med att kvinnorna är duktiga på olika saker blir det en lyckad kombination i verksamheten och utbudet. Rummen är ljusa och inbjuder till en mysig harmoni.

Även sådant som är ätbart finns med på hyllorna. Givetvis äkta gotländska råvaror.

Eftersom jag är svag för änglar fick glasänglarna en plats i inlägget. Det var inte lätt att välja bland alla foton. Ändå kunde vi tagit ännu fler kort.

När vi flyttade hit permanent 2018, var detta en av de första butikerna som vi gjorde ett återbesök i. Minns att vi köpte julklappar till våra döttrar och varma sköna saker till oss själva.

Visst är konstruktionerna häftiga.

Akvarellerna av Carina Norefalk blev vi väldigt förtjusta i. Vi köpte både kort och en bricka med samma motiv som jag har i min header. Brickan har fått en speciell plats i vårt kök.

Kläder finns med bland alla produkter.

En till Ingalill Fredly måste få vara med. Blev förtjust i hennes humor.

Med en harmonisk och varm inre känsla lämnade vi Kvinnofolki och Leena och GunBritt. Tänk om jag varit en kvinna. 😊 Då skulle jag gärna ställt ut mina leksaksbilar från 60-talet en månad och haft ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” och ”Minnen som stannat kvar” i skyltfönsterna. Inget dyrt porto. Signerat böcker och berättat sanningen om att det var tre drivna kvinnor som minsann var med i teamet bakom manusen… 😉

Skaffar mig en bättre grund

Publicerad den av
27

Denna kategori handlar om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. 

På tiden tyckte omgivningen att jag skaffade mig en ny mobiltelefon. (Men jag behöll min startbild. Någon måtta på nymodigheterna får det allt vara). Jag som hade vant mig vid att Swisha inte var möjligt länge, för att min gamla kompis visade sig, inte gick att uppgradera.
Solveig hjälpte mig med vissa moment. ”Vill du ha en stegräknare?” Det ville hennes man.

Som du kan se på diagrammet första månaden blev jag inspirerad hela två dagar. 😉 Då för att nå 10 000 stegs gränsen. Sedan åkte mobilen ur fickan och låg avslagen för sig själv någonstans. Dumt att överdriva gemenskapen. Vi måste vänja oss långsamt vid varandra.

Här måste vi ha umgåtts fler vardagar. Tolv dagar gick jag över drömgränsen. Var jag inte i närheten vid en viss tid på kvällen, la jag inte ner någon energi på sysslan. Men ett framsteg var att jag hade med manicken oftare. Allt behövde inte gå först via Solveig när det var skarpt läge.

För att kunna uppleva vardagslyx är det aldrig fel att ha en skaplig grundfysik. Det där som jag förr hade automatiskt via hobby & arbete och bara tog för givet skulle räcka i hundra år. En härlig tid.
Någon dag i december föddes idén. Just vid det tillfället letade jag efter något viktigt och snubblade över en liten lapp. På den sparade lappen stod texten att 8000 steg om dygnet var en bra grund för otränade. 10 000 var godkänt men hela 12 000 steg behövde uppnås för att klara examen, för att använda mina egna ord.

9196 steg/dagen blir det om jag delar summan med 31 dagar. Helt okej efter förutsättningarna. Undra hur många timmar den inte var på ens?

Det var absolut inget nyårslöfte. Bara en vardagssporre för att till våren ha skaffat mig en bättre grundkondition. Samtidigt vet jag att jag inte får leta djupt efter gamla formtoppar. Istället lyssna på kroppens signaler, helst dem från mitt högra knä.
Jag gav mig själv en morot där det gällde att varje dygn fixa ihop 10 000 steg via promenader och cyklande. Både mitt gamla jag och mitt nuvarande behöver lekfulla mål. Är det inte det förvandlar jag dem till det. Funkar på nästan alla plan. BRA står det ju på några av dem. 😉 Nu ska jag ”seriöslanda” på jorden.
Med facit på skärm. Det var inte så svårt. Minns bara en kväll då jag fick jobba på extra och nästan gick i sömnen sista tusen stegen. Gränsen 10 000 steg har annars nåtts tidigare och tidigare på dagen. Januariresan slutade på 11097 steg/dygnet. Bonus med ”andra bokstäver”.
Tyvärr är kondis en färskvara och lite gemensamt med annat kondis, som är njutbart för stunden. 😉 Mitt mål för februari är att lyckas snitta 12 000 steg/dygnet. Det skulle automatiskt ge månadsrekord med 348 000 på 29 dagar.
För att förbättra och nå målsättningen är det bara att fortsätta som jag gjort sista tiden. Titta på SVT Play, Netflix och annat och samtidigt placera soffpotatisen på motionscykeln. Under ett avsnitt tänker jag inte på att jag gör nytta under cyklandet. 4000-6000 kan snabbt plussas till. Sedan kan jag med gott samvete unna mig ett uns av vardagslyx via att öppna munnen på kvällskvisten och… 😉 Jag vägde mig inte innan starten och har inte gjort efter heller. Vid några snälla tillfällen har Solveig nämnt något om att jag kanske gått ner någon viktklass. Sedan glittrar det till i de busiga gröna ögonen och jag stänger av hörseln.
Givetvis höjer jag pulsen vid dagliga tillfällen, när jag är mer klädd för det. Eller mindre. 😉 Oftast börjar allt med en tidig morgonpromenad efter frukost, 6.50 på vardagarna. Undantag ösregn och halka. När ljuset återkommer blir det cykel utomhus ner till mitt älskade hav och medeltidsmur på morgonkvisten. ❤  Men visst händer det att jag är ”ute och cyklar” under hela året. 😉

 

Vår längtan var stark

Publicerad den av
33

Detta är inlägg nummer 150.

Ända sedan vi besökte Karolina Linds mysiga butik https://gotlanduppochner.com/2019/08/05/landa-i-huset-med-historiska-anor/ och jag efteråt googlade fakta om Donnerska huset, och njöt av de underbara fotona från andra våningen där folkbiblioteket huserar, har jag velat komma tillbaka till Klintehamn.

Med tanke på min och Solveigs bakgrund som bibliotekarie kändes det här som att som barn längta till julafton. Givetvis passade vi på att fråga Viveka om så mycket som möjligt.

Måste erkänna att det var inte speciellt många böcker som jag minns från besöket. Men nu var det ju inte därför vi var där.

Underbara väggmålningar i rokokostil mötte oss i flera rum.

Gott om utrymmen och möjligheter för utställningar som får ta plats.

Solveig som jobbat som barnbibliotekarie trivdes antagligen extra mycket i detta rum. Men även jag hade kunnat slappa i sängen med en bra bok. När jag blev ensam tog jag ner en bok som måste hamnat fel. Den hette ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag somnade efter 18 sidor. 😉

Redan på 1790-talet installerades de gotlandstillverkade kakelugnarna. Fortfarande finns fem av dem bevarade. Två av dem är daterade 1792.

Viss risk att det blir ”baktips” istället för boktips. 😉

Blir givetvis nyfiken? Vem är kvinnan på målningen?

Den här stora fina kakelugnen används i samband med kvällsaktiviteter. Vilken ljuvlig sal att ha möten, sammanträdande, kurser, föredrag i… Jag skulle antagligen försvinna in i historiska vingslagstankar och inte vilja gå därifrån.

Historisk fakta för den intresserade:
Många har säkert hört talas om familjen Donner från Lübeck. Det var på 1740-talet som Jürgen Hindrich Donner invandrade till Gotland. I Visby grundade han ett handelshus med rederi. Efter ett tag gifte han sig med Anna Margareta Lythberg. När Jürgen dog 1751 blev Anna känd som den legendariska Madame Herr Donner. På 1770-talet tog de två sönerna över. Det var den yngre som hette Jacob Niclas som flyttade till Klintehamn och där drev tre kalkugnar och ett skeppsvarv. Tio år senare lät han uppföra ett stenhus i två våningar. Då var tanken främst att det skulle vara ett kontor med lager och logi för resenärer som tvingades stanna kvar i Klintehamn på grund av dåligt väder på sjön. På övervåningen försågs salen med väggmålningar i rokokostil.
Själv bodde Jacob vid Klintebys gård en bit utanför Klintehamn. (Givetvis undrar jag hur det såg ut i hans eget bostadshus.)

Ytterligare tio år senare byggdes stenhuset ut både mot norr och söder. Det var alltså då på 1790-talet som kakelugnarna kom på plats.

Nu är det slut på historielektionen. Har du vägarna förbi Klintehamn kan du slå två flugor i en smäll för har du tur är både bibblan och Landa öppet.

 

 

Vet exakt när det startade

Publicerad den av
20

För mig skedde det inte succesivt. Nej! En kväll i pojkrummet drabbades jag av en omedelbar kärlek för öar, hundar, en lillasyster, spänning och något som hette scones som jag aldrig hade smakat.
Här är bildbeviset.

Det var en tid innan jag började i lekis. Egentligen kunde jag själv läsa längre texter. Men jag uppskattade att få storyn serverad muntligt. Dessutom rörde det sig om en, för mig, riktigt tjock bok med mycket text. Uppläsaren bodde i mitt rum. Ibland sov han till efter sex på morgonen. Verkade vara en riktig sjusovare. För mig var tidpunkten samma sak som mitt på dagen. Min överskottsenergi har jag nämnt i mina kåseriböcker. Den som till och med förde mig till inläggning på sjukhuset i ringa ålder. Dock utan någon diagnos. Vet inte om mamma sov bättre på hemmaplan de nätterna. När hon såg hur smutsig och kladdig jag var tog hon hem mig direkt.

Sängarna i vårt gemensamma rum var vinklade och ibland blev frestelsen för stor när två bara fötter stack ut från täcket. Min betydligt äldre storebrors akilleshäl var att bli ”killad” under fötterna. Det var absolut ingen smart idé för att få höra fortsättningen i boken. Inte heller fick jag någon tröst från mamma för att jag fått några sparkar som satt synliga spår. Jag fick skylla mig själv som gav mig in i leken.

Än idag minns jag hur jag låg bredvid honom i hans bäddade säng. Samtidigt var mina tankar långt borta under berättelsens gång. Oj, vad jag älskade dessa bror-stunder. Naivt inbillade jag mig såklart att denna förälskelse delades. 😉
Direkt var jag den sjätte personen som följde med i äventyret. Ibland var jag Dick. Oftast hade jag Tim vid min sida. Det hände under första boken att jag blev lite uttråkad av allt ätande. Tänk om tjuvarna hann smita iväg? Fanns det inte en stor risk att få ont i magen av att fika ”åtta” gånger om dagen och dricka mängder av te och hemmagjord saft?
Min förtjusning att bo på en ö minskade inte efter ”Fem på nya äventyr”. Min läshastighet gjorde ett rejält skutt framåt. Därefter var det jag själv som läste bok två till bok tjugoett. Min inre röst passade mig bättre, men det hände att jag saknade den fysiska närvaron av min bror.

Jag hade fördelen att ha en moster och morbror som bodde vid Vättern. Jag älskade att ta båten över till Visingsö på sommaren. Denna långsmala ö som blev min första fysiska ö-förälskelse.

Nästa blev Tylön utanför Halmstad. En gång gick jag dit på en knarrande is, en solig söndag i mars månad.
Det var fullt av soltörstande människor som gjorde samma sak. Eftersom en del var på väg tillbaka från ön ansåg jag att det inte var riskabelt.

Tredje förälskelsen blev nästan min egen ö, Cypern. Till slut kändes det som om jag kunde varje oas på den ön. Då syftar jag på ställen som inte stora ”turisthopar” kände till. En gång fick jag ett erbjudande om att ta hand om minigolfbanan mellan höst och vår. En frestelse att suga på.

Fjärde förälskelsen blev Ven. Dit åkte vi många gånger. En tid var det tradition att göra det samma datum varje år. När vi skulle öppna Nordens största kaffekoppmuseum var Ven mitt första val. Vi åkte dit en novemberhelg och rekade.

Jag har varit på många öar efter det. En hobby var att besöka en ö varje månad. Det var svårt att klara den uppgiften i längden. Armarna eller var det tiden som inte räckte till?

Jersey tog mig och Solveig med storm på många sätt. Vilken ö! Den franska maten var superb. Ön ligger närmare Frankrike än England.

I Ystad var det inte heller så dumt att låta bilen rulla iväg två kilometer – för att några timmar senare rulla av på en dansk ö. 2017 försökte jag på skojallvar tala mig varm för att vi skulle ge Bornholm ett år. Språket var en barriär som jag inte kunde snacka mig igenom. Solveig var utbildad speciallärare och borde kanske behärska danska bättre för att kunna lära elever baskunskaper. Inte tvärtom. 😉 I smyg tittade jag på hemnet.se och hittade några intressanta bostäder nära havet.

Min naiva barndomsdröm om att få bo på en ö i minst år har jag nämnt för min fru flera gånger.
Ibland slår drömmar in!
Ibland kan drömmar smittas!
Ibland kan drömmar bli bättre i verkligheten! ❤
Kan orsaken till allt detta ö-drömmande höra ihop med att jag saknar ”en miljon” öar i min bukspottkörtel? En slags kompensation på utsidan.

Extratext:
Imorgon är det sex år sedan jag debuterade som författare med romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Den boken har snurrat i mitt huvud en längre tid. Nyss läste jag om den. Nu är jag på rätt fysisk plats och kan inte skylla på det längre. Det är däremot inte Sebastian Rosander som forskar under 4 månader i Minnesota. 😉 Men hindren är många. Två bloggar kräver sin insats. Andra aktiviteter tar sin tid. Annat ovälkommet tar min energi. Sedan var det där med att jag kan vara blyg som en viol och … men dörren står ständigt på glänt. Det gjorde den redan under skrivprocessen av första boken. Jag tror det är viktigt för oss alla människor att ha dörrar och fönster på glänt. Nu har jag precis läst klart en romantisk och tragisk roman av Nicholas Sparks. Han har nyckeln till att beröra mig som vanligt. Ett otal av mina tårar är han skyldig till. Vilket jag är honom tacksam för. ❤
Jag är rädd för att ingen tänker på SIDAN med namnet BLOGGTANKAR FRAMÅT som står angivna längst upp under min header. Nu har jag uppdaterat inför det två månader långa sommarlovet. Undra om det bara är jag och mina löss som läst föregående versioner av bloggtankar framåt.

Jag svarar med en symbol. Vi väntar om en stund trevligt besök på hemmaplan och ligger också i startgroparna till nästa flygresa. Då handlar det om en examensfest. Vi firar mycket i dagarna. På lördag är det förlovningsdagen. Sedan är det två namnsdagar i nästa vecka. Tänk att de namnen är grannar med varandra på mer än ett sätt. 😉