Vi delade på oss

Publicerad den av
18

För mig verkar det som om Länsstyrelsen i Gotlands län gör ett gediget jobb när det gäller naturreservat på öjn och det tillkommer nya hela tiden. 26 januari beslutades om ett nytt som får namnet Västers myr. När jag räknade på deras hemsida fick jag det till 153 stycken. Sex fler än listan som jag prickar av de naturreservat som vi besökt. Alla verkar också ha sin egen unika prägel. Björkume med sin karaktär av kustklint och barrskog fick sitt skyddsår 1995 och är närmare 240 hektar stort.

Direkt där vi parkerade bilen upptäcktes de första blåsipporna. Solveig invigde det nya stativet och sjönk ner på knä. Själv vandrade jag vidare med min kamera och en fikaryggsäck lämpligt på ryggen.

Du ser väl den snälla vaktande hunden på sista bilden? Bilden fick vara med i inlägget trots ”mittenmissen”.
Det rör sig om en dramatisk kuststräcka med en 30 meter hög kustklint. Ibland viker leden av en bit inåt land.

Är det någon som vet vad det här är? Jag gissar på en förankring av något. Min fantasi leder iväg mig till en förlovningsring som någon klippgubbe slarvat bort.

Hoppas Solveig tänker på att gå mot Lickershamn vid vägskälet. Annars blir hon utan fika. 😉 Undra var hon befinner sig? Inte en enda människa mötte vi under vår tid i naturreservatet.

Konstigt nog såg jag inget fartyg/båt ute på havet. Bara flygplanet i några sekunder. På hemmaplan hade vi blå himmel och sol. Men jag hade läst på min mobilapp att det skulle bli mer molnigt efter lunch. Så fort solen kom fram tog jag mig till en öppen plats, där jag fick värmen i ansiktet.

Självklart kunde jag inte låta bli att göra avstickare från den slingrande leden. Ibland för att komma nära den dramatiska klintkanten. Andra gånger för att jag spanade efter att hitta vita blåsippor inåt skogen. Ofta gällde det att flytta undan grenar med vassa taggar med vänsterhanden. Chansen fanns att Solveig skulle hunnit gå förbi på leden vid något tillfälle. Alltså tog jag fram mobilen och ringde… inte min fru. Täckning saknades.

Till slut hittade jag några vita blåsippor. Betydligt finare foton får du se i nästa blogginlägg, när Solveig berättar och visar några av sina bilder.

Till slut kom hon gående på stigen och vi kunde gemensamt ta oss till bordet och bänkarna. Inte så dumt med fika. ”Nytankade” och utan stopp och avvikelser gick tillbakavägen betydligt snabbare.

Gotlanduppochner – 600 inlägg

Publicerad den av
14
PlKategorinamn20192020202120222023Totalt
1Innanför ringmuren343313  80
2Utanför ringmuren33226  61
3Kryssa på Gotland3130   61
        
4Kyrkor21258  54
5Norra ön5355  45
6Historiska platser12198  39
7Västra ön22115  38
8Naturreservat1322   35
9Fiskelägen15172  34
10Korsordsmästerskap–30   30
        
11Östra ön5193  27
12Fikatime260   26
13Almanacka1313   26
14Fototävlingar1093  22
15Statistik1261  19
16Botaniska Trädgården1233  18
17Husets historia–134  17
18Sudret och Storsudret141   15
19Raukar96   15
20Fårö140   14
        
21Portar & Torn1102  13
22Änge57   12
23Vardagslyx75   12
24Mitten ön363  12
25Ten Doors–11   11
26Kåserier82   10
27Favoriter i repris–91  10
28X-tra läsning613  10
29På två hjul–9   9
30Orkidéer på Gotland–9   9
31Anders Knutas441  9
32Ruiner423  9
33Naturen i färg–71  8
34Hemestra43   7
35Solbjärga/Solnedgång52   7
36Gutamål411  6
37Fyrar33   6
38Boktips42   6
39Konst  5  5
40Kapell–3   3
41Med macro  2  2
42Rosornas ö–2   2
43Soluppgång–2   2
44Nästan bara på Gotl.–2   2
45Du bestämmer11   2
46Morgonpromenad i Vi´-–2  2
47Kalkbrott––2  2
48Porträttsamling–1   1
49Ringmuren10   1
50Museum–1   1
51Bildspel–1   1
52Fyra årstider––1  1

Närsholmen är en av favoritplatserna på Gotland. När blåelden blommar blir platsen extra vacker. Om några timmar ska vi åka till en plats på andra sidan ön. Där hoppas vi också att det ska lysa blått. Vi hoppas även att den enda bänken & bordet är lediga. Det är dags för Solveig att inviga det nya stativet utomhus. Under tiden gör jag och ”gamla” kameran en egen utflykt. Undra hur långt det är till de berömda grottorna? Törs jag lämna leden en bit? Bara inte Solveig gör allvar om det där med att hon ibland skulle vilja ha mig i ett koppel? 😀

Kom tillbaks

Publicerad den av
23

Mitt bland de fina dikesblommorna dök oväntat denna rostiga klenod upp. Jag bestämde mig för att försöka komma ihåg vägen hit, på tillbakavägen ute på ”Österlandet”.

1901 kom Gulfs första oljekälla i Texas i drift och bolaget grundades. Tio år senare startades den första drive-in-bensinmacken i Pittsburgh och bilisterna kunde tanka bensin direkt från en pump. Vilken lyx. Gulf var också tidiga med att satsa hårt på personlig service. Gratis vägkartor delades ut till bilisterna.

1937 kom Gulf till vårt land. Under glansdagarna fanns det över 4 000 försäljningsställen i Sverige. Under 1980-talet fördubblades bensinpriset och marknaden svajade rejält. 1983 fanns det bara 536 Gulfmackar kvar.

De amerikanska ägarna drog sig ur den svenska marknaden. Gulfmackarna i Sverige såldes till statliga Kuwait Petroleum. 1984 togs den sista skylten Gulf ner på en svensk bensinmack. En ny bensinkedja under namnet Q8 lanserades 1986, som senare slogs samman med OK och blev OKQ8. Rena rama bensinsoppan. 😉

Men sagan om Gulf fick ny fart i oktober 2012 då Emab, medlemsorganisation för fria handlare inom trafikbutiker, fixade licensrätt för varumärket Gulf på bensinstationer i Sverige. Först ut var Skellefteå 2013 med att skylta om. Här på Gotland finns åter Gulf. Kanske hos dig med.

Hoppas jag har tur och hittar några fler klassiska mackar, när vi snart vänder blickarna ut mot nya smultronställen på öjn.

”Hemfärden gick förbi bensinmackarna på Laholmsvägen. BP, Nynäs och Texaco passerades utan att jag la märke till dem. Jag tittade inte ens åt min gamla sommarjobbsplats Esso.
Jag tog en paus på en bänk utanför Martin Luthers kyrka. Det kändes som om solen hade landat i mitt knä och gått sönder. Krackelerat som en ömtålig kaffekopp.”
Mina fotsteg i ditt hjärta, 2013

Ps. Vad har du på mackan Anita? 🙂

Tiger i Tanken

Publicerad den av
17

Dotterbolaget Svenska Esso grundades 1934 och fick varumärket Esso fem år senare. Den klassiska sloganen som jag har som bloggrubrik hade fler varianter genom åren. Här har du tre exempel. ”SLÄPP LÖS TIGERN”, ”MORRHÅR I FÖRGASAREN” och ”IN MED EN TIGER I TANKEN”.
Det hände att bensinpriserna ändrades flera gånger om dagen. Vilken motion personalen fick när de skulle upp och klättra på stegar och skifta utbytbara siffror.
Under oljekrisen 1972-73 nådde bensinpriset skamgränsen en krona litern. Jag minns det upprörda snacket, när taket en krona nåddes. Den vita vätskan mjölk kostade under samma period 1,50 kr som en jämförelse.
Sveriges kändaste bensinstationsägare för Esso måste varit Ragnar Skanåker, som hade sin mack i Munka Ljungby. Tänk att han deltog i sju OS.

I Burgsvik på södra Gotland togs bilden. Inte långt ifrån ”Grå Gåsen” där deltagarna i ”Så mycket bättre” håller till.

För oss Esso-älskare var det surt när norska Statoil visade upp musklerna och köpte upp Svenska Esso våren 1985. Om två dagar är det 36 år sedan affären klubbades igenom. Fem år senare var det Nynäs tur och strax efter även klassiska BP. Men samlare håller igång nostalgin. ❤

Hejdå Macken

Publicerad den av
22

I tre blogginlägg på raken tänkte jag visa upp skyltar, som dyker upp utanför bilrutorna under tiden som vi åker omkring på Gotland, på olika äventyr. Har jag makten över ratten kan jag inte låta bli att stanna, när jag ser ett sådant här nostalgiskt barndomsminne. ”Tankarna” vandrar vidare till min barndomsstad. Där mackarna låg tätt på den stora genomfartsleden, Laholmsvägen.

De allra första bilarna dök upp i Sverige i slutet av 1800-talet. Antalet bilar i vårt land flög inte direkt i höjden. Endast 662 bilar var registrerade 1907. ”Benzin” köptes på apotek och inne i kemikalieaffärer.

På sextiotalet slog självbetjäningen igenom. Då gjordes även experiment med automatstationer. De blev ingen stor succé.

Caltex-skyltar dök upp runt om i Sverige 1947. Undra när första Caltex logotypen syntes på Gotland? Tjugo år senare, 1967, läste vi istället Texaco. Själv älskade jag min pappas ”amerikanska” uttal och höll fast i det under flera år. Texaco blev den mack som låg närmast mitt barndomshem. Där köpte jag glass & godis och fyllde på luft så min cykel blev ännu snabbare.

Just nu har jag suttit här några nostalgiminuter för att med hjälp av mitt minne försöka komma ihåg vilka mackar, klassiska bensinbolag, som fanns innan jag blev tonåring och de bytte namn på skyltarna med jämna mellanrum. Nynäs, OK, Shell, Esso, Gulf, Koppartrans, nämnda Caltex och givetvis BP som var mina initialer fram till hösten 1990. Esso var min stora favorit under några nyckelringsår. Vilken ”mack” var din personliga favorit? Har jag glömt någon?

Fotnot:
Denna bevarade Caltex-mack ligger på vägen mot Fårösund, en liten bit innan Bro (har jag för mig). Just nu sjunger Louis Armstrong sin klassiker ”What a wonderful world”, på spelaren. En låt som jag förknippar med vårt bröllop. ❤ Ute skiner solen på Gotland och jag längtar direkt efter en roadtrip. Först behöver vi kanske fylla på soppa. Vilken mack ska vi välja? Det är okej med OK. 😉

Follingbo kalkbrott

Publicerad den av
29

Den här gången handlar det om ett före detta aktivt kalkbrott. Om du tycker det är alldeles för trångt på badplatserna i Visby skulle du kunna prova ett bad i Follingbo kalkbrott. Ta i så fall väg 143 mot Roma. Sväng vänster mot Svaidestugan. Kör in på tredje grusvägen till höger. När vi var där var bommen öppen.

Det går att hoppa ner i vattnet från kalkbrottets kanter, men det är även möjligt att vada i.

Maxdjupet ligger på 10 meter. Vilket är djupt för kalkbrott. Jag läste på en sajt av vattentemperaturen 19 grader, i mitten av augusti. 20 grader brukar vara min smärtgräns. 😉

Det bör tilläggas att det är en plats som går utmärkt att bada i. Däremot bör man vara en person med ”rätt” utrustning och stor erfarenhet för att dyka ner mot botten. Sikten ska vara rejält usel nära väggar eller botten. Orsaken är att där finns ett tjockt lager av sörja överallt och framför allt en massa skrot.

En halvö som gjord för att cykla ut till och njuta en stund.

Det finns en hel de kräftor i vattnet. Några har sett fiskar. En person berättar om en snok. Själva tyckte vi att det räckte så bra med att promenera och snoka försiktigt runt kalkbrottet. Spännande att tänka på historiens vingslag. Tänk vad arbetarna slet här.

Platsen för brottet

Publicerad den av
22

Vi stannade till vid parkeringen och rastplatsen, med utsikt ner till Cementas kalkbrott i Slite. Här står några föremål utställda så vi får en första inblick i t.ex. den imponerade storleken på däcken som rullar omkring i kalkbrottet. Vi kände oss rätt små framför dem.

Kalkstenen bryts genom sprängning. Det är kanske bäst att inte hälla upp det heta kaffet ända upp till kanten på koppen. 😉

Det finns ett par större ”hål” i stängslet, medvetet för fotograferingsmöjligheter.

Undra hur många hus på fastlandet och på öjn som är byggda av cement från Slite kalkbrott? Cementet används även till exempelvis brobyggen.

Slitefabriken ligger strax intill havet. Gotlanduppochner kommer att visa upp den vid ett senare tillfälle.

Det här var starten för kategori nummer 52. En hel kortlek har vi fått ihop sedan starten 1 januari 2019. Nästa inlägg kommer att stanna kvar i den nya kategorin. Till dess kan du som är ny besökare se efter om någon av de andra kategorierna kan intressera dig. 🙂

Medeltida trappgavelhus

Publicerad den av
20

Det var när Solveig traskade iväg mot Kränku, för att bland annat köpa vårt favoritkaffe från ”kaffekalendern 2020”, som idén föddes. Plötsligt såg jag något intressant som stack upp över taket. Istället för att stå utanför och frysa en kvart kunde jag snabbt…

… förflytta mig upp och nerför backarna och se hur många medeltida trappgavelhus det fanns i omgivningen. Men trots att det verkade tomt och öde kunde en hård plåtbil komma farande på gatan och föraren tog ingen hänsyn till att en proffsfotograf mitt i gatan står. 😉

De är så vackra och jag blir så sugen på att få komma in i något av dem. Nu ska vi se om jag kan hitta några byggnader som har en annan färg.

Vilken utsikt det måste vara mot havet och trafiken därute på sjön, från översta fönsterna.

Det ser hemtrevligt ut att gå in på gården och parkera cykeln.

Tro det eller ej. Jag hann tillbaka i tid för att se hur Solveig spanade åt olika håll på Hästgatan. Sedan tog vi en ”ny” gränd ner till Almedalen. Parken har en charm under alla årets månader.

Idag kom Solveig hem med två nya böcker om Gotland, som jag ska läsa & bläddra i senare ikväll. Först ska vi se veckans ”Superstars” avsnitt, som spelades in på flera härliga platser på Gotland förra året. Synd att de sveper så snabbt med kameran. Lite långsammare och fler hade kunnat njuta och längta efter att få komma hit. Min lösning är suverän i all sin enkelhet. Skippa alla reklaminslag, som tenderar att bli längre än programbitarna. Ja, ja. Jag vet varför det finns reklam. För utan reklam så skulle kasinospelsugna personer ha en massa pengar över och programledarna och produktionen bakom ”Lyxfällan” hade blivit arbetslösa och jag hade gått upp i vikt med tanke på att jag under tiden fixar en massa bestyr och återkommer till soffan när jag hör de magiska orden. ”Programmet presenteras av gotlanduppochner.com” 🙂

Jakten på årets första Anemone hepatica

Publicerad den av
26

I helgen som gått var det dags för oss att ge oss ut för att se om även vi kunde hitta några bevis på att årets första var på gång. Ett par bilder i vår tidning hade fått oss att förstå att det skulle kunna vara dags. Anemone hepatica var Linnés namn på denna lilla skönhet. Läser på nätet att Linnés namn bytts ut till Hepatica nobilis och att nobilis betyder ädel, förnäm. Det namnet tycker jag passar den alldeles utmärkt.

Vi valde Åhsbergska hagen. Dels för att det är nära dit och dels för att vi visste att de brukar finnas i mängder just här. Vi valde att ta stigen till höger.

Det som är så härligt med just denna plats är att det alltid är grönt, året om. Det är en speciell känsla, som att gå in i en sagoskog. Murgrönans blad har klätt in de flesta trädstammarna och även marken har fått sin beskärda del.

1-0 till Bosse. Det var han som hittade de första. Lite fusk, eftersom han gick före mig på stigen… Vädret var inte det bästa så de såg rätt frusna ut där de kurade ihop sig. Men likväl, en blåsippa är alltid en blåsippa. Min absoluta favorit bland blommor!

Det nya macroobjektivet hade fått stanna hemma så den gamla kameran fick göra så gott den kunde för att komma nära. Vi hittade blåsippor som trotsade vädret på flera olika ställen. Alla var ungefär lika små och hopkrupna och vi kunde bara ana oss till deras skönhet. Men vänta bara, om ett par veckor…

Vi gick vidare och njöt av att vi kommit iväg ut. Murgrönan är också vacker…

… och vår gamla kamera gjorde sitt bästa för att få mig att förstå att inköpet av ett nytt objektiv egentligen var helt onödigt… 🙂
Numera är det Bosse som får stå och vänta på mig. Ibland tappar jag till och med bort honom eftersom han vandrar vidare medan jag kryper in någonstans för att få till den rätta bilden. Som tur är hittar vi alltid tillbaka till varandra igen. ❤

Text och foto: Solveig Lidén

55b. Sankta Maria domkyrka

Publicerad den av
14

Här kommer fortsättningen på domkyrkan. Förra inlägget handlade om den pampiga utsidan. Nu är det interiören som är i fokus. Invändigt finns det massor av detaljer från olika tider. Gillar du målade fönster har du kommit rätt. En del av dem är gjorda i slutet av artonhundratalet av glasmästaren Carl de Bouché i München.

Det är svårt att fotografera avnötta gravtexter, helst från kyrkgolv. Den här längre texten blev jag intresserad av. Var tid har sina sjukdomar: ”Jag Johan Lütterman var en läkare som skulle göra andra friska från pesten. Men oväntat tog döden bort mig själv så jag måste skyndsamt dö 1662.”

Ibland blir det svårt att veta var man ska fästa blicken. Det går inte att ta in allt. Kanske beror det på att jag antagligen är ”De små kyrkornas man”. I en del av de medeltida på landsbygden har det öppnats inre dörrar, som jag knappt hade en aning om fanns. Helst när vi satte oss fem minuter på en kyrkbänk och varvade ner. Det gjorde jag här med en bra stund. Den dominerande känslan var att jag befann mig i ett intressant museum med prylar från olika tidpunkter. Om jag var ogift och skulle gifta mig kyrkligt, skulle jag definitivt valt en ödekyrka på våren/sommaren eller någon av de mindre som vi besökt på öjn – än så länge. Favoriterna är redan många och förhoppningsvis blir de fler redan under 2021.

En medeltida inventarier är den kalkformiga dopfunten från 1240.

Altaruppsatsen är från början av 1900-talet och är delvis utförd i England efter en ritning av Axel Herman Hägg.

Minnesrummet blev jag riktigt berörd av. Mina tankar gick till namnen och deras anhöriga. ❤

Den pampiga orgeln får avsluta interiörbilderna. Nästa kyrka börjar på bokstaven D. Välkommen.

Tänkvärda ord:
”Igår var jag smart, jag ville förändra världen. Idag är jag vis, jag vill förändra mig själv.
Rumi