Vinterkylan har satt sina spår

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Att bo på Gotland året om är verkligen en annan upplevelse än att bara tillbringa några varma sommardagar på ön. Vår första vinter med snö infann sig redan 2018. Vi som kom från Skåne hade inga dubbdäck, men efter att ha kasat omkring med bilen på isiga gator, likt Bambi på hal is, var det bara att ge upp och köpa nya dubbdäck trots att det egentligen inte var något fel alls på de gamla vinterdäcken.
För ett par veckor sedan var det dags för en ny period av vinter med snö, kyla och isiga gator. Att cykla var inte att tänka på längre. Å andra sidan har det känts som en utmaning att gå till jobbet och hem igen också. Det är först idag som jag har kunnat gå utan att vara rädd för att halka.
När vi tog oss till Botan i helgen som gick låg snön fortfarande som ett vitt täcke överallt.
Det märktes att all växtlighet påverkats av de sista dagarnas kyla. Men efter att ha letat en stund hittade vi spår av de blommor som fortfarande inte riktigt gett upp.

Vad drömmer den här knoppen om? Har den insett att det är kört eller är den en sann optimist som väntar på varmare dagar?

Den här gången har jag valt att sätta lite extra färg på några av bilderna. Jag brukar försöka att låta mina bilder ha sin ”naturliga” färg, men tyckte att de här behövde piffas till lite.

Spinosissimarosens ”frukter” liknade små elaka bläckfiskar. Får återvända hit till sommaren och se hur ”Single Cherry” ser ut i blomning. Det låter i alla fall som att det är en vacker röd ros.

Kärleksörten fick också en extra färgdusch i bildredigeringsprogrammet. Och plötsligt drömde den om sommaren igen.

Vinterståndare i färg…

Vinterjasminen såg lite smått frusen ut.

Avslutar med ett av naturens egna små konstverk. Färgduschad och fin!

/Solveig

Allting har sin tid

Dåtid – nutid – framtid – en julaftonspromenad i Botaniska trädgården… 2020 – året vi helst vill sätta inom parentes… Året då inget blev som det brukar. Vi fick fira jul utan våra döttrar, för första gången sedan 1996. För att muntra upp oss bestämde vi oss för en promenad i en av våra favoritplatser här i Visby. Jag såg fram emot att leta upp blommande julrosor, men tänkte nog att det inte skulle bli så mycket mer att fotografera. Så fel jag hade!

Visst fanns det mycket som påminde om att det inte längre är blomningssäsong…

Visst fanns det fotoobjekt som påminde oss om den höst som passerat…

Men även det som påminner oss om den tid som varit kan göra sig bra på bild.

Trädsvampen lyste verkligen upp i färgkombination med mossan.

Så kom vi fram till julrosorna, en av mina favoriter. Vacker, eller hur?

Strax bredvid hittade vi snödroppar som nästan blommat över.

Fast, vänta lite… vad är detta? Rosor, 24 december?

Jag lovar, jag har inte fuskat. Kunde väl aldrig tro att det skulle finnas fullt blommande rosor en julafton, men så var det. Det var t.o.m. svårt att välja ut vilka som skulle få vara med på bild i detta inlägg.

Vinterjasminen stod i full blom. Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på dess namn.

En av koltrastarna ställde upp på att vara med på bild. Han hade nyss tagit sig ett julbad i den lilla bäcken.

”Hopp”. 2021 ligger framför oss. Aldrig någonsin tidigare har det legat så mycket förväntan i en önskan om ett GOTT nytt år! Det önskar jag er alla!

Text och bild: Solveig Lidén