Som du ser har jag inte lämnat veckans tema HUS. Hus fiskeläge är ett vackert och fridfullt ställe, öster om Ronehamns lanthamn på sydöstra Gotland.

Det är numera blandade bodar. Den äldsta boden Löisarboden byggdes 1870. 8 bodar är stenbodar. 6 av dem har flistak. Resten är moderna träbodar med plåttak.

Troligtvis har det fiskats här så länge som det funnits människor. Men det finns tre tidpunkter som sticker ut i Hus historia:
1884 byggdes hamnen och fick sin nuvarande utformning. Då sattes de båda lysastängerna (fiskefyrar) upp och de båda vågbrytarna och länningsvastarna kom på plats.
På 1940-talet byggdes en ny fin fiskehamn i Ronehamn. Eftersom Hushamnen blivit för grund övergavs den av yrkesfiskarna. Både hamnen och fiskeläget började förfalla. Andra världskriget var en stor orsak till det.
I början av 1950-talet vändes vinden. På initiativ av landsfiskal Oswald Nordbeck återuppstod Hamnrätten. Därmed räddades Hus fiskeläge från fortsatt förfall.

Du kanske undrar varför det ligger runda stora stenar på taket. De ligger där för att hålla nockflisarna på plats. För det är inte varje dag som det är lika lugnt och härligt väder, som när vi var där en tidig sommarmorgon.

Den uppmärksamma känner säkert igen ”spegelbåten” som jag hade med i ”Kryssa på Gotlanduppochner” i november. Där ni hade tre alternativ och skulle försöka gissa på rätt fiskeläge.

På tal om andra världskriget. I en av bodarna finns ett militärt fort som döljs i en av bodarna. Kanonfortet är från 1940-talet.

Hamnrätten äger 3 bodar. Övriga 27 bodar är i privat ägo. Ägarna är medlemmar i Hus Hamnrätt.

Det finns så många pärlor på den östra sidan. Fortfarande har vi många kvar att upptäcka. Jag ägnar nästan varje dag några timmar åt att läsa på och planera inför framtiden. Älskar sysslan. Samtidigt tar jag inget för givet om kommande dagar. Egentligen borde jag vara tacksam för varje dag som jag fått till skänks. Episoderna som jag skrivit om i de två kåseriböckerna är långt ifrån allt. Mina skyddsänglar har haft fullt upp fler gånger. Hm. Jag har ibland dåligt samvete för att jag inte tackat dem tillräckligt. ❤