Vallhagar

Publicerad den av
14

Vi åkte väg 140 söderut från Visby och strax innan Fröjel kyrka körde vi in till vänster på en grusväg. Efter 4 km var vi framme vid Gotlands största bosättning från äldre järnålder. En lärka välkomnade oss med sitt drillande.

Vallhagar består av 24 husgrunder till mellan 6-8 gårdar. Under minst 500 år bodde det människor här. Några av husen har eldhärjats och en människa har brunnit inne i ett hus.

Människorna levde av jordbruk och boskapsskötsel. Ängarna gav foder åt djuren. Det var vid den här tiden som de numera populära gotländska ängarna uppstod.

Just i detta hus bodde människorna i norra änden och djuren i den södra.
Det finns en upptrampad stig att följa som leder till fem stationer med informationstavlor.

Vete, korn och råg odlades på åkrarna. För att öka på hushållet ägnade de sig åt jakt och fiske. Säl, gäss och rapphöns infångades. Det fanns också en sjö där byborna fiskade.

Jag ler lite snett när jag läser att människorna ända in på 1800-talet trodde att Sverige förr var befolkat av jättar. Orsaken var naturligtvis de jättestora gravarna och de stora stenarna ovanför. I folkmun hette det ”Kämpgravar”. Inte konstigt att fornbyn i Vallhagar i många århundraden bar på många olösta gåtor. Under åren 1946-50 fick en hel del gåtor sina svar.

Under ledning av Mårten Stenberger undersöktes de 24 husgrunderna, under de fem åren. De deltagande arkeologerna kom från alla de nordiska länderna. Fynden av keramik, redskap och personliga tillhörigheter gav en inblick i livet i byn. Det fastslogs vid analyser av djurben och växtrester att det viktigaste djuret var får, men det fanns även kor, hästar och höns. När det gäller det sistnämnda var hönsbenen bland de äldsta spåren i Sverige. Det kan tilläggas att människorna i Vallhagar även höll sig med katt.
Mannen på bild är inte Mårten. Inte ens hans kusin. 😉 Vad skönt det var med solens strålar, under vinterns sista dag.

Sammanfattning: Fornbyn byggdes på 100-talet e.Kr och övergavs på 500-talet e.Kr. Orsaken var katastrof eller härjningar.

Årets andra ”bilfika” intogs vid en annan historisk plats, som gotlanduppochner har berättat om tidigare. Gannarve skeppssättningar finns givetvis med i kategorin HISTORISKA PLATSER. Då blommade blåelden. Fördelen med foton jämfört med verkligheten är att blåelden inte vissnar och blir ful.

Sämre utsikt går att ha. Vi läste nyss i tidningen att även årets båttrafik med turister till Karlsöarna är inställd. Öarna ligger förhoppningsvis kvar 2022. Jag gillar att längta efter vissa saker. När det handlar om liv och död är tålamodet kortare.

Vattenfallet i Fridhem

Publicerad den av
23

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår
Sommar
Höst
Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Första vårdagen 2021 är ett perfekt tillfälle för denna nya kategori. 😊

Vi visste att det skulle låta rejält om våren och vara snustorrt på sommaren.
Förhoppningen om vackra höstfärger på träden blev inte uppnådd. Däremot blev vinterbilden bättre än den vi hade sparat från vårt decemberbesök. Tack vare ett inlägg på Instagram blev vi nyfikna på att åka dit igen i februari. Det var mäktigt att få se och höra.

Vårvibbar i februari

Publicerad den av
24

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

För bara en vecka sedan låg snön vit över stora delar av Visby. Idag när vi kom innanför grindarna kände vi vårvibbar direkt. All snö har smält undan och våren är på frammarsch.

Som små glada solar lyser vintergäcken i den mörka jorden. Inte helt utslagna än, men på god väg.

Trollhasseln är en ny bekantskap för oss. Har aldrig sett den tidigare i något av de landskap vi bott i. Förra gången vi var i Botan fångade den gula varianten vår uppmärksamhet direkt. Idag fick den konkurrens av den röda. Visst är den helt magisk där den blommar på bar kvist!

Vild cyklamen, eller? Jag glömde att titta efter på skylten. Den andra bilden får vara med trots att skärpan saknas. Vilken läcker färg!

En av världens mest tåliga blommor måste väl ändå vara snödroppen.

.

Favorit i repris. Kunde inte låta bli att titta närmare på en av julrosorna idag.

Fikon.

Krokusar såg vi på flera olika ställen, både i gräsmattan och i rabatter.

Det är svårt att tro att det var helt vitt här om vi gått hit förra veckan och rejält kallt för lite mer än en vecka sedan. Tänk att färgerna kan ”explodera” fram så snabbt…

När vi kommer tillbaka om en månad ska jag ha med mig ett stativ. För oj vad svårt det är att hålla kameran helt stilla. Jag blir helt trött på mig själv när jag märker hur det darrar till precis samtidigt som jag tar bilden. Hoppas att jag lyckats förmedla lite vårfeeling, speciellt till er som fortfarande har vinter utanför fönstret.

Text och foto: Solveig Lidén

Den röda baronen

Publicerad den av
16

Det var en gång en extremt stor rödvit hankatt med stor integritet. Katten hette Knäcken och blev i över tio en stadsprofil runt Stora torget i Visby. Knäcken gick även under de två namnen ”Den röda baronen” och ”Kungen av Visby”.

Det finns massor av anekdoter om vad han hittade på när han inte låg på sin favoritplats, elskåpet utanför livsmedelsaffären Torgkassen. Han tassade vant in bland krogarna & restaurangerna. Rätter uppkallades efter honom. Knäcken blev expert på att spela hemlös inför turister för att tigga till sig godsaker. Ibland tog han sig en tupplur i brödhyllan i Torgkassen. Andra gånger smet han in och la rabarber på kattmat.

De sista åren levde Knäcken i Stockholm. Det var också i vår huvudstad, som han somnade in som fjortonåring, i maj 2013.
En kvinna som heter Andréa Gadd grundade Knäckens facebooksida, med syftet att få ihop pengar till en staty. Många ställde upp och gruppen fick ihop över 40 000 kr. Det var dock bara hälften av målet som var satt till 80 000 kr. Konstnären Sanna Laurin avstod sin ersättning och statyn i brons kom på plats i oktober 2014. En skön solskenskatthistoria. ❤
Kommer du till Visby någon gång, kan du vid ett besök vid Stora torget tänka dig in var Knäcken gjorde sina bus.

Från en ny synvinkel

Publicerad den av
30

I populära Lickershamn har familjen badat, spelat minigolf, ätit, vandrat, klättrat och köpt saker i fiskeboden. Då har vi alltid parkerat bilen vid hamnen. Enligt Mari Jungstedt har Anders Knutas en sommarstuga en bit norr ut på grusvägen.

Nu var det inte just den stugan jag fiskade efter. Istället var det en källmyr som lockade. Inte för att besöka nu, men till sommaren. Alltför mycket snö i tallskogen och brist på skylt bidrog till att tanken släpptes för stunden. Innan vi körde fast och skulle behöva störa fiskarna vände vi och parkerade bilen en bit bort.

Med den här utsikten blir det perfekt att fika om en halvtimme. Först en uppfriskande promenad.

Första gången vi såg denna vyn. Tänk att vi satt däruppe vid Jungfrun och åt frukost i somras. Det var tungt att bära upp, men värt varje steg.

Det ska finnas en led att gå för att nå den yttersta spetsen. Ibland kan det vara praktiskt att vara en fågel.

Jag såg en man som förberedde sig för en fisketur. Senare hörde och såg jag skutan ge sig ut på havet. Hoppas han blev nöjd med morgonens fångst.

Vi är båda ”svaga” för Gotlandstun. ❤

Det här var i söndags. Nu finns säkert ingen snö kvar på stenarna.

En fröställning får avsluta ”bilderiet”.
Själva sökte vi oss tillbaka till kaffe och dopp. Inte i ”stenbottenviken”. Men våra döttrar älskade att bada på denna plats.
Helt klart njutbart att fästa blicken mot havet. Alltid händer det något intressant. Ibland för spännande, med tanke på att kameran låg inlåst i kofferten. Självklart behöver den också vila från allt tryckande.

Fotnot:
I nästa inlägg ska du få träffa en katt. Inte vilken katt som helst.

Elinghems ödekyrka på vintern

Publicerad den av
9

Tionde inlägget i kategorin FAVORITER I REPRIS. Fick Bara ödekyrka vara med måste såklart Elinghems ödekyrka göra sällskap. 🙂 Efter den lyckade morgonturen till Fridhems vattenfall följde vi upp dagen efter, med en lika tidig tur norrut. Denna gång fick kaffekorgen följa med. Första gången 2021.

Vi hade ett, än så länge, hemligt syfte med resan. På stora vägen var det i stort sett snöfritt. När vi vikt av mot Stenkyrka och en stund senare svängde in på en smalare väg gick hastighetsmätaren ner betydligt. Vi höll tummarna för att slippa möte med en bred bil. Inte mycket körbar väg fanns kvar. På vissa ställen ingen möjlighet att dra sig utåt kanten. Snövallarna var för höga och kompakta.

Några foton från den populära bröllopskyrkan. Kanske förekommer det även dop.

Morgonen innan mötte vi ett rådjur nära parkeringen i Fridhem. Kameran låg instängd i bagaget. Denna gång hann vi precis gå ur bilen, när ett rådjur visade sin vighet över ett staket. Då ägnade jag min vighet åt att få på mig ”rätt kläder”.

Tiden var fortfarande för tidigt för fika. Först ville vi ut till havet och gå en promenad på ”ny mark”. Testa en vägsträcka och planera för framtiden. Skön känsla att aldrig ha långt till kusten. Från väg 149 ”duggar” det tätt – ner till många fina platser. Vi hade ex. inte många km till en plats som jag längtar efter att besöka för första gången. Men först vill jag ha blåeld som en fond och att Solveig går med på att ha en svart bindel för ögonen en stund, medan hon njuter av musik och jag sakta och säkert tar oss ner för branten och drömmer om en mötesfri kvart. Alternativet är ”bergsklättring”. Hm. Tror Solveig röstar på andra alternativet.

Såg fall stående

Publicerad den av
30

Vi uppskattar att solen går upp redan vid sjutiden. Därmed hann vi med en trevlig och dramatisk utflykt, innan vi skulle hämta maten klockan nio. För det var ingen dans på rosor att ta sig till vattenfallet i Fridhem, söder om Visby. Vi plumsade i isig snö. Solveig som hade bättre sulor och grepp på sina skor gick först på snedden. Ett steg i taget nedför den osynliga trappan. Jag höll henne i en hand och gick också på snedden. Det var knepigt att veta när trappan var slut. Stundtals tog jag tag i grenar.

Vi uppskattar att vi fått fler och fler Instagramvänner, som har anknytning till Gotland. Tipsen på möjligheter och sevärdheter fylls på. Hade vi vågat ta oss hit förra helgen hade det varit ännu finare. Sedan går det utmärkt att vända på myntet. Nästa helg hade varit försent. Nu har jag 10,9 i skuggan utanför fönstret. ❤

En bit av stugan som vi funderat på att hyra en natt för att förhoppningsvis få uppleva en vacker solnedgång. Men i somras ”redovisade” vi en solnedgång från Fridhem och det finns en uppsjö av andra platser.

Högklintbesök blev det inte denna gång. Vi skulle hinna med att hämta paket innan Maxi. Däremot blev vi inspirerade och förstärkte nästa morgontur med årets första fikakorg. Denna tur rullade ”den lilla blå” mot norr. Troligtvis kommer det på gotlanduppochner denna vecka.
Tänk nästa måndag är det vårmånad. Glöm inte att gissa på de två dörrarnas färg. https://gotlanduppochner.com/2021/02/07/dorrarnas-farg-akt-2-9/
Jag tror fototävlingen kommer att ”leva” ända till september. Spännande. 😀

53. Lokrume kyrka

Publicerad den av
17

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Bilresan till Lokrume minns jag mycket väl. Allra mest den långa stunden i bilen utanför, när det ösregnade och blixtrade från himlen. En lång stund ägnade jag åt att ta bilder på kyrkan med olika inställningar på systemkameran. ”Leksaksvarianten” var ganska lyckad. Först satte jag på bilmotorn och torkarna på max. Allt för att få några sekunder på mig, innan sikten var borta igen.

Kyrkan invigdes år 1277. Men det finns ”inbakat” en hel del från den äldre stenkyrkan från slutet av 1100-talet. Lite mer om det senare.

Predikstolen från slutet av 1600-talet stod tidigare i mittgången.

Det gamla krucifixet från gamla 1100-talskyrkan fick evangelistsymboler och en korsring för att passa i 1200-talskyrkans vidare triumfbåge.

Förr fanns mycket omfattande målad dekor. Nu återstår nästan bara triumfbågens kvadermålning i rött och grått från 1250-talet.

Altaruppsatsen av sandsten från 1707.

Dopfunten från slutet av 1160-talet är ett verk av anonymmästaren ”Majestatis”. På cuppan kan du se scener från Jesus barndomshistoria.

Framskärm och bakstycke på korbänken är från 1600-talet. Gavlarna är gjorda på 1200-talet.

Tänkvärda ord:
”Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.”
Pär Lagerkvist

Dagens inlägg tillägnar vi Bosses morbror, kyrkvaktmästare, Sten Johansson.
Saknad och älskad ❤

Fotnot:
Eventuella kommentarer besvaras med en symbol.

Naturen i färg; grått, beige och greige

Publicerad den av
29

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Har man, som vi, förmånen att bo i den vackra staden Visby är det aldrig långt till havet.
Den här bilden tog vi för några veckor sedan när det fortfarande fanns en grön gräsmatta som lyste upp. Så är det inte längre.

Havet är fascinerande på många sätt. Ser på Facebook att det näst intill blivit mode med vinterbad. Fullständigt obegripligt, men så är jag också en riktigt badkruka.

Nog ser de frusna ut, både fiskmåsarna och gräsänderna. Säkert längtar de, precis som vi, efter sol och varma vårvindar…

Vi lämnar havet och tar en tur längs Själsöån. Lavar i olika grå nyanser finns det gott om längs ån. Visst ser de häftiga ut? Och fröställningar hör till mina favoriter!

”Naturliga konstverk”. Helt gratis att beundra och fotografera…

Så bra att det finns en blandning av de båda färgerna grått och beige som fått sitt eget namn, nämligen greige.

Gistgardi är den inhägnad med ställningar som används för att torka näten.

Så här har vi det numera. Snö, snö, snö… och kallt dessutom. Gotlandsbaggen ser, också ut att längta efter varmare dagar.

Vi avslutar på nästan samma plats som där vi började, Fiskarporten, nära Kruttornet.
Den grå muren känns som en värdig avslutning på vår rundtur bland grått, beige och greige.

Text och foto: Solveig Lidén

Vintern, den sänker sin slöja och bäddar in husen

Publicerad den av
36

Det knarrade så mysigt under skorna. Vad uppfriskande det är att komma ut tidigt på morgonen. Vi borde göra det varje… oftare. 🙂


Första gången som vi såg orörd snö på trappstegen till Gamla apoteket.

Sankt Lars ruin ska vi visa mer av en annan gång på bloggen.

Jag lämnade över kameran till Solveig och trollade fram de varma vantarna. I smyg funderade jag på var Anders Knutas kollega Karin Jacobsson har sin vindsvåning på Mellangatan. Insåg att det skulle vara dumt att fråga fotografen.

Gallret finns utanför Sankt Drottens ruin. Gränden dit heter Travegränd.

Tufft med speglingen av stupröret i fönstret.

Det är underbart att flanera omkring bland gränder och gator innanför muren. Alla årstider och tider på dygnet har sin charm. De orörda mornarna är trots allt våran favorittid. ❤

Den giftiga frukten på Gotlands landskapsblomma murgröna. Är bara båda händerna på ryggen och munnen helt stängd är den riktigt tjusig och totalt ofarlig. 😉

Koltrasten sprätte i snön. Lekte eller letade mat?

Mitt förslag om att montera ner ställningen och snabbt bygga ihop den igen, höll jag också för mig själv. Vi har redan flera fina bilder på den mest fotograferade gränden i Visby – Fiskargränd.

Vi gick ut genom Fiskarporten och möttes åter av den bitande vinden, som för mig resulterade i ett par nya supersköna och varma överdragsbyxor – några timmar senare.

Strandpromenaden är populär. Vi ser ofta hundar som snällt tar ut sina mattar och hussar på luftning denna kuststräcka. Sämre kan man ha det.

Andra inlägget i kategorin MORGONPROMENAD I VISBY. Solveig kom nyss på att vi skulle fortsätta trenden. Den med att välja en rubrik med en strof eller en låttitel. Återigen blev det ett bidrag från melodifestivalen/Mello.
Förra var lätt för oss lite äldre. Gruppen klarar du kanske inte namnet på, utan att googla.