Naturen i färg; grått, beige och greige

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Har man, som vi, förmånen att bo i den vackra staden Visby är det aldrig långt till havet.
Den här bilden tog vi för några veckor sedan när det fortfarande fanns en grön gräsmatta som lyste upp. Så är det inte längre.

Havet är fascinerande på många sätt. Ser på Facebook att det näst intill blivit mode med vinterbad. Fullständigt obegripligt, men så är jag också en riktigt badkruka.

Nog ser de frusna ut, både fiskmåsarna och gräsänderna. Säkert längtar de, precis som vi, efter sol och varma vårvindar…

Vi lämnar havet och tar en tur längs Själsöån. Lavar i olika grå nyanser finns det gott om längs ån. Visst ser de häftiga ut? Och fröställningar hör till mina favoriter!

”Naturliga konstverk”. Helt gratis att beundra och fotografera…

Så bra att det finns en blandning av de båda färgerna grått och beige som fått sitt eget namn, nämligen greige.

Gistgardi är den inhägnad med ställningar som används för att torka näten.

Så här har vi det numera. Snö, snö, snö… och kallt dessutom. Gotlandsbaggen ser, också ut att längta efter varmare dagar.

Vi avslutar på nästan samma plats som där vi började, Fiskarporten, nära Kruttornet.
Den grå muren känns som en värdig avslutning på vår rundtur bland grått, beige och greige.

Text och foto: Solveig Lidén

Vintern, den sänker sin slöja och bäddar in husen

Det knarrade så mysigt under skorna. Vad uppfriskande det är att komma ut tidigt på morgonen. Vi borde göra det varje… oftare. 🙂


Första gången som vi såg orörd snö på trappstegen till Gamla apoteket.

Sankt Lars ruin ska vi visa mer av en annan gång på bloggen.

Jag lämnade över kameran till Solveig och trollade fram de varma vantarna. I smyg funderade jag på var Anders Knutas kollega Karin Jacobsson har sin vindsvåning på Mellangatan. Insåg att det skulle vara dumt att fråga fotografen.

Gallret finns utanför Sankt Drottens ruin. Gränden dit heter Travegränd.

Tufft med speglingen av stupröret i fönstret.

Det är underbart att flanera omkring bland gränder och gator innanför muren. Alla årstider och tider på dygnet har sin charm. De orörda mornarna är trots allt våran favorittid. ❤

Den giftiga frukten på Gotlands landskapsblomma murgröna. Är bara båda händerna på ryggen och munnen helt stängd är den riktigt tjusig och totalt ofarlig. 😉

Koltrasten sprätte i snön. Lekte eller letade mat?

Mitt förslag om att montera ner ställningen och snabbt bygga ihop den igen, höll jag också för mig själv. Vi har redan flera fina bilder på den mest fotograferade gränden i Visby – Fiskargränd.

Vi gick ut genom Fiskarporten och möttes åter av den bitande vinden, som för mig resulterade i ett par nya supersköna och varma överdragsbyxor – några timmar senare.

Strandpromenaden är populär. Vi ser ofta hundar som snällt tar ut sina mattar och hussar på luftning denna kuststräcka. Sämre kan man ha det.

Andra inlägget i kategorin MORGONPROMENAD I VISBY. Solveig kom nyss på att vi skulle fortsätta trenden. Den med att välja en rubrik med en strof eller en låttitel. Återigen blev det ett bidrag från melodifestivalen/Mello.
Förra var lätt för oss lite äldre. Gruppen klarar du kanske inte namnet på, utan att googla.

Med risk att blåsa bort

I lördags var vi bara ute och hämtade matkassarna. Sedan började det ösregna och blåsa rejält. Tydligen gick inte färjorna iväg i tid. Igår visste jag att solen skulle komma på besök. Därför hade vi bestämt oss för att åka till östra kusten, till en plats som var en vit fläck för oss. Eftersom det blåste lika otäckt på den röda dagen, kändes det som ett säkrare kort med en söndagspromenad innanför muren. Solveig ville fota det upprörda havet, som andra också gjorde med sina mobilkameror, men jag hade ett viktigare mål och ville…

… så snabbt som möjligt nå ett lugn innanför fiskarporten, som du ser till höger. Den taktiken har funkat många gånger förr. Dock inte igår. Ändå gjorde vi allt under en halvtimme, för att lura vinden, genom att byta ”grändriktning” flera gånger.

Jag måste antagligen gå ner några gram för att kunna stå innanför fönstret. 😉

Vilken härlig trädgård med ringmuren som skydd och en historievägg av mångårig klass. ❤ Dessutom med möjlighet att spana ut mot Almedalen och havet.

Jag föreslog att vi skulle krypa ner i lövhögen och be någon snäll, med en fullastad frukostbricka, väcka oss en solig coronafri vårmorgon 2021.

Du ser de gula rosorna. De inger hopp och en av dem får avsluta blogginlägget. När vi kom hem smakade det varma kaffet extra gott. Men först plockade jag fram de varma vintervantarna. Fick hjälp av Solveig, när mitt grävande skapade kaos. 😉